Gamla tiders siffergranskning gav en dålig helhetsbild av klientföretagen. Är dagens revisionsprogram bättre i det avseendet?
Auktoriserade revisorn Rickard Elinder, med över 52 år i yrket, är oroad över hur programmen ibland används. Revisionen kan bli dyr och helhetsbilden kan fortfarande lysa med sin frånvaro.
Auktoriserade revisorn Rickard Elinder, TRG Revision, började i branschen för över 52 år sedan. Han har ännu vid 73 års ålder inte helt slutat.
Mycket har förändrats under de här åren.
Rickard Elinder letar fram några några gulnade PM, daterade 1940. De berättar om organisationen på Fritjof Dahlgrens Revisionsbyrå, där han började sin bana.
”Räknemaskinsremsorna skola utnyttjas å båda sidor.”
”Om ej särskild överenskommelse träffats rörande färgen på stämpeldynan skall anilinfärg användas.”
”Alla på maskin felaktigt utskrivna papper samlas av maskinskriverskan i en låda, emedan de kunna användas som koncept.”
”Om det till en p.m. åtgår ett halvt ark papper, skall icke ett helark inläggas i arkivmappen.” ”Tala i regel icke om en massa ovidkommande saker med personalen på de företag, där vi ha revision.”
”Uppträd hövligt och smidigt. Etablera icke diskussioner.”
Siffror hela dagen
Revisorns arbete på den tiden bestod till stor del av att pricka siffror dag efter dag. Från detta gavs föga rast eller ro:
”Arbetet skall i förväg planeras, och tiden får ej splittras på så sätt, att den som håller på med siffergranskning ute på ett företag går omkring på kontoret efter kl. 9 eller kommer upp till kontoret före 5.”
Ett undantag fanns från den här regeln:
”Om arbetsplatsen icke ligger för långt från kontoret, är det lämpligt, att omedelbart före kl. 9 besöka kontoret, men tiden bör avpassas så, att efter 10 minuter över 9...bör vederbörande senast efter besök å kontoret vara på arbetsplatsen.”
Att pricka av varje siffra var det viktiga. Instruktionerna sa också att assistenter inte fick pricka i huvudbok och inventariebok. Det skulle den auktoriserade revisorn sköta.
– Tonvikten på arbetet låg nästan helt på siffergranskningen, säger Rickard Elinder. Det var egentligen ganska fantastiskt, och det var inte bra. Revisor Dahlgren fick in sina PM om små fel här och där. Men revisionen gav aldrig någon helhetsbild.
Efter hand började dock revisionen nås av inflytande från USA.
Rickard Elinder fick själv 1949 ett stipendium så att han kunde studera revision under ett halvt år vid bl.a. Berkeley-universitetet i Californien.
Den nya tiden
Där fick jag klart för mig att man hade kommit längre med att göra analyser och ta fram rapporter. Den nya tiden var på väg. Man skulle inte bara se på siffror utan också bedöma omständigheter bakom dem för att på ett bra sätt kunna rapportera till företagsledningen.
Det är den utvecklingen som numera bl.a. har lett fram till att revisorn i allt fler företag är med åtminstone vid något styrelsesammanträde om året för att informera om sitt arbete och för att ledamöterna ska kunna ställa frågor.
Om det inte var bra att pricka siffror, så är Rickard Elinder ingalunda beredd att skriva under på att dagens revisionsprogram alltid ger den i alla avseenden perfekta lösningen.
Orolig för program
– Jag oroar mig lite för alla dessa program. De är ofta omfattande och ambitiösa. De kräver mycket arbete och mycken dokumentation. Men även om man följer dem ”till punkt och pricka” kan man lätt förlora överblicken och kanske missa väsentligheter.
De kan också bli dyra för klienten, säger han. Här krävs erfarenhet, flexibilitet och gott omdöme hos revisorn. Rickard Elinder tycker att arbetsprogrammen bör vara utformade efter bl.a. företagets storlek, dess speciella förhållanden och dess riskpotential.
”Man får samtidigt inte glömma att trycket från omvärlden ökat under senare år”.
– Här talar det stora antalet skadeståndsprocesser i bl.a. USA sitt tydliga språk, säger han. Revisorn är mer eller mindre tvingad att göra en revision som han i alla väder ska kunna försvara. Det kan vara värdefullt att ha ett fullföljt revisionsprogram att falla tillbaka på.
– Varför blev du revisor, undrar jag.
– Pappa var kakelugnsfabrikör i Karlstad. Jag brukade hålla till i firman ganska mycket. Därför blev jag tidigt intresserad av affärer, systematisering och sådant.
Pappan Frans var en duktig affärsman. Och det skulle kanske visa sig än mer när han inte kunde sälja några kakelugnar. Branschens storhetstid fick ett ganska hastigt slut. Försäljningskurvorna sluttade neråt mot slutet av 20-talet och föll ännu brantare när lågkonjunkturen satte in.
Början av 30-talet var ingen avundsvärd tid för en kakelugnsfabrikör med fem barn i familjen och 20 anställda i företaget. Men verksamheten ändrades efter hand och blev sedermera en byggmaterialfirma. Den finns kvar och tillhör Beijer Bygg sedan 1970.
– Varje fredag brukade jag vara med pappa när lönerna skulle betalas ut. Pappa skötte sedlar och jag räknade alla mynt, säger Rickard Elinder som tidigt började fundera på att gå på Handelshögskolan i Stockholm.
En dag hade firman i Karlstad besök av en auktoriserad revisor från Göteborg.
– Jag vet inte vad han gjorde hos oss. Men han sa att revisorsyrket var något att satsa på.
Extraknäckte
Rickard Elinder följde hans råd. Han gick ut Handels 1938 och fick jobb hos Dahlgrens.
Nästan genast började han också extraknäcka med undervisning i bokföring, redovisning och finansiering. Det höll han sedan på i med i många år, både på Handels och på universitetet. Han behövde extra inkomster. Hos Fritjof Dahlgren var lönen till att börja med 200 kr i månaden. Och 1943 gifte sig Rickard Elinder. Att ha familj kostade också pengar.
Sin revisorsauktorisation fick han 1944.
Utredde skor
Under fyra år, 1946–50, gick Rickard Elinder över till halvtid på revisionsbyrån. Den andra halvan av tiden fanns han på Industrins utredningsinstitut där han utredde den svenska skoindustrins struktur. Han erbjöds heltid på institutet men tackade nej och gick åter till revision på heltid.
”Revisorsjobbet passade min läggning bättre.”
Hos Dahlgren var det emellertid svårt att komma in som delägare. Så 1958 lämnade han byrån tillsammans med Bengt A Nyström (revisorsprofil i Balans 10/90) och startade revisionsbyrån Elinder & Nyström.
– Vi samarbetade i över 20 år utan att någonsin skriva ett avtal. Det fungerade perfekt.
Under åren 1964–71 satt Rickard Elinder också i FARs styrelse.
År 1979 sammanträffade han med Torbjörn Björner på dåvarande Stockholms Revisionsbyrå. Björner föreslog att byråerna skulle slås ihop. Det fanns flera goda skäl till det. Stockholms Revisionsbyrå företrädde då den internationella kedjan Touche Ross. Elinder & Nyström hade tidigare erbjudits samma representation men tackat nej. Det visade sig dock vara en svaghet att inte ha någon representation utomlands. Dessutom ansåg Touche Ross att Stockholms Revisionsbyrå var i minsta laget att ha som partner i Sverige.
Resultatet av förhandlingarna blev byrån Elinder & Lindgren. Chef på Stockholms Revisionsbyrå hade varit Bengt Lindgren, därav det namnet.
Touche Ross tyckte ändå att den svenska representationen var för liten. Det ledde till samarbete och delad utlandsrepresentation mellan de flesta av de andra byråer som numera gått ihop i TRG Revision (TRG = Touche Ross Group).
Sålde sina aktier
Rickard Elinder sålde sina aktier i Elinder & Lindgren innan TRG Revision blev en enhet 1989. Så han är inte med i den nuvarande ägarbilden på sin arbetsplats.
Efter en hjärtinfarkt 1981 har han sakta trappat ner och har nu bara ett fåtal klienter kvar.
Ett stort uppdrag är Stockholms Stads Brandförsäkringskontor. Det är Sveriges äldsta brandförsäkringsbolag, startat av borgarna i Stockholm på 1700-talet.
Det är det enda större brandförsäkringsbolaget som har s.k. allframtidsförsäkring.
Som en kvarleva från tiden som utredare av skoindustrin har Rickard Elinder behållit revisorsskapet i Carlsson & Åqvist i Örebro, som var ett storföretag i branschen när den svenska skoindustrin blomstrade.
En gammal klient från tidigt 40-tal är ur- och optikgrossisten Nilsson & Axell (numera Nilax) i Karlstad.
Under årens lopp har Rickard Elinder varit revisor i en handfull börsbolag, t.ex. Sandblom & Stohne, Independent, Grafoprint, Scansped och Bonnier & Bonnier.
Bonnierföretagen är det största uppdraget som han haft. Han började där redan på 40-talet och har sett dem växa genom åren.
Friare regler
Mycket har hänt inom redovisningen sedan Rickard Elinder blev revisor.
– När jag började var nedskrivningen av varulagret helt fri. Skattemyndigheterna skulle i princip godta den värdering som företaget gjort. Stora företag lekte med siffrorna upp och ner som det passade dem.
– Det var nog först i samband med att krigskonjunkturskatten infördes på 40-talet som skattemyndigheterna över huvud taget begrep vilken reservmöjlighet varulagret var.
Och så var det periodvis fri avskrivning på inventarier.
– Jag minns en person som drömde om att bli redare. Han sålde sitt företag per den 31 december med en vinst på ett antal miljoner. Samma dag köpte han ett fartyg för ett par miljoner och skrev genast ner det till en krona. Sedan blev det kris med seglatserna. Han tvingades sälja båten för en mycket liten summa. Men han fick segla en sommar.
Andra möjligheter
Möjligheterna till pensionsavsättningar var också annorlunda förr. Mot slutet av ett lönsamt år var det bara att sätta av överskottet till pensionsstiftelser.
– Man satte sig inte alltid in i vad förpliktelserna egentligen innebar. Man bara angav att pengarna skulle gå till en pensionsstiftelse. Det blev sedan inte så lätt att krypa ur.
Rickard Elinder har haft många duktiga företagare som klienter. En av hans första var en rysk flykting. Han startade först en termometerfabrik. Den gick inte så bra men han etablerade sig istället i rörledningsbranschen. Det gick desto bättre. Han var mycket utåtriktad och hade lätt att skapa kontakter. Hans representationsmiddagar var närmast furstliga.
– Men hur han kunde klara av att bjuda på stora skålar med rysk kaviar under kriget – det begriper jag inte, säger Rickard Elinder.
Mannen hade lämnat hustru och barn kvar i Ryssland. Därför brukade han få tillbringa julen i ensamhet. Men det var många som kom dit med en blomma. Rickard Elinder gjorde det också.
– När jag skulle gå hem igen brukade han undra om inte jag också ville ha en blomma. Så gick han en trappa ner i källaren, kom upp och överlämnade den blomma som han fått av föregående besökare som nyss lämnat huset.
En annan klient var en bondson som skötte gården tillsammans med sin mor. En dag när pojken kom hem från åkern hade hans mor köpt en tvättmaskin på öppet köp.
Skapade ny tvättmaskin
Sonen tittade noga på den och menade att det fanns flera olika fel på maskinen. Försäljaren kontaktades och blev intresserad av synpunkterna. De båda männen blev kompanjoner och resultatet blev en ny välkänd svensk tvättmaskin.
Rickard Elinder erinrar sig också en viss småländsk företagare. Han hade slitit hårt med sin verkstad och ville sälja. Sagt och gjort. Affären avslutades vid juletid.
Vid trettonhelgen var mannen i Stockholm och ringde då till Rickard Elinder.
– Det var en tabbe att sälja företaget, sa han. Kan du tala med köparen? Jag kan lägga på en miljon om han vill.
Men köpet gick aldrig tillbaka. Smålänningen skaffade sig så småningom ett annat företag men kunde egentligen aldrig vänja sig vid det nya.
Rickard Elinder har tre söner. Han har aldrig velat påverka dem i deras yrkesval. Två av dem är läkare och en är teknisk chef på ett flygbolag.
Fritid har Rickard Elinder haft ont om. Men sedan 1958 har han tillbringat somrarna på en liten ö i norra Bohuslän. Nu hinner han vara där lite oftare.
Alltid rest
Han har alltid rest mycket. Tillsammans med sin hustru Solveig har han varit i snart sagt hela världen.
Han gillar spel i nästan alla former – allt från fia till schack.
– Vi är ett gäng på fyra ekonomer som träffas, äter middag och spelar poker. Poker är ett charmfullt spel.
De fyra har gått in för att hålla förlusterna inom rimliga gränser. Att det har lyckats är också säkert. Spelet har pågått i över 30 år utan att bli särskilt äventyrligt.
Inge Wennberg