Auktor revisor Roland Johansson, en av censorerna för FARs revisorsexamen, ser just nu examen mera som en slutkläm på genomgången grundkurs än som en allmängiltig examen. Examen är mer objektiv än de auktorisationsintyg som skrivs byråinternt. Men samtidigt finns det risker att examensförfarandet leder till ökad fokusering mot stora byråer, menar Roland Johansson.
Auktor revisor Roland Johansson, Hagström & Olsson, Göteborg, är en av FARs åtta censorer vid de muntliga tentamina för revisorsexamen. Han har i många år sysslat med utbildning av revisorer, dels hos IREV, dels byråinternt. Han är utbildningsansvarig hos Hagström & Olsson i Göteborg.
Eftersom det bara är 14 personer som tagit revisorsexamen i försöksverksamhetens första omgång har varje censor naturligt nog inte haft särskilt många tentander. Roland Johansson har en enda.
”Miljöskadad”
I sin inställning till revisorsexamen betecknar han sig som lätt miljöskadad efter två år på revisionsbyrå i Norge på 70-talet. Där var revisorsexamen obligatorisk sedan gammalt – och dessutom en ganska mastig historia med många ämnen och prov som han minns att de norska kollegerna slet hårt med. De fick sin revisorstitel när de avlagt examen. För ”plugghästarna” kunde det ta två, tre år att få ihop till en statsauktorisation som det heter i Norge. För andra kunde det dröja tio år.
Inte som här i Sverige: att man tog sin civilekonomexamen och jobbade fem år hos en revisor som skrev ett intyg om att man kvalificerat sig för auktorisation.
– När det blev tal om revisorsexamen här i Sverige trodde jag faktiskt att det var ett system liknande det norska som var på gång, säger Roland Johansson. Det som vi försöker med här nu går inte att jämföra med det.
Så särskilt mycket information om revisorsexamen hade han heller inte fått när han examinerade sin tentand.
– Jag hade läst några egentligen ganska magra uppgifter i Balans och så fick jag vederbörandes godkända skriftliga prov som ytterligare bakgrundsinformation inför tentamen.
Det skriftliga provet visade att tentanden gjort tekniskt bra ifrån sig. Roland Johansson fann därför ingen anledning att gå in på frågor om revisionsteknik och liknande.
Att skriva oren berättelse
– Men en frågeställning som en revisor som ska bli auktoriserad ställs inför ganska snart är: Hur skriver man en oren revisionsberättelse? Det tyckte jag var viktigt. Många har varit med och tagit fram underlag till orena berättelser. Men ganska genomgående har de aldrig behövt ta ställning själva. Jag tror aldrig att jag själv behövde göra det under min praktiktid.
Därför valde Roland Johansson ut ett antal typfall som kunde leda till en oren berättelse och bad tentanden bedöma vad som kunde hända och varför.
Gick det bra?
– Nja, hon körde fast. Jag fick lirka lite grann.
Var det förståeligt att hon fastnade?
– Visst, jag skrev i mitt utlåtande att hon av fullt naturliga skäl ännu inte haft anledning att ta slutlig och självständig ställning till svåra revisionsberättelser. Det viktiga var att kunskaperna fanns där i alla fall.
Pratar inte yngre revisorer i alla händelser med en äldre kollega innan de skriver en oren berättelse?
– Ja, vi har instruktioner av den typen på vår byrå och tentanden sa att det fanns också på hennes byrå. När man är färsk finns det alltid en viss risk att tankarna ränner iväg.
Lite för nytt
Vidare i förhöret gick Roland Johansson in på något ganska nytt: översiktlig granskning av delårsrapporter. Dels hade han själv varit med om några sådana granskningar, dels hade det funnits ett antal debattartiklar i Balans om företeelsen.
– Den frågan var en chansning från min sida. Resonemanget förde inte särskilt långt.
Var det en anledning att underkänna tentanden?
– Nej då, hon kände till debatten och visste vad den översiktliga granskningen innebar. Det är ju inte så många revisorer som hittills själva varit inne på att översiktligt granska en delårsrapport.
Tentamen fortsatte med rekommendationen om redovisning av extraordinära poster.
– Det är en käpphäst – en sån där grej som en färsk auktoriserad revisor ofta ställs inför av en krävande VD, som enligt klassiskt mönster vill ha allt som är riktigt besvärligt som extraordinärt.
Vidare genomgicks valda delar av FARs redovisningskommittés uttalanden.
Provet genomfördes som ett samtal och varade en dryg timme. Tentanden godkändes med nöje.
Meningsfullt
Det skriftliga provet för de första examinerade revisorerna hölls i december förra året medan ”muntan” inte kom förrän i februari–mars. Är det bra att det går så lång tid mellan proven – när det muntliga provet delvis bygger på det skriftliga?
– Det är inte så farligt. Däremot har jag framfört kritik mot att tentamina skulle genomföras när vi i revisionsbranschen – både examinatorer och tentander – har som mest att göra. Det goda med det är möjligen att vi har alla våra kunskaper väldigt aktuella. Men risken för tentanden kan ju vara att han/hon är alldeles utpumpad t.ex. av en besvärlig genomgång föregående kväll. Som bekant har vi ibland mycket övertid i branschen.
Tycker du, trots din norska ”miljöskada”, att den svenska revisorsexamen är något meningsfullt?
– Ja, det tror jag att den är, säger Roland Johansson. Jag har ju själv under årens lopp skrivit en del intyg för kolleger som söker auktorisation. Då intygar man dels rent statistiskt att vederbörande har jobbat på ett visst sätt, dels gör man en bedömning av om vederbörande är lämplig som auktoriserad revisor.
Mer objektivt
– Detta är hela tiden interna bedömningar inom byrån, säger Roland Johansson. En examen är däremot något mer objektivt. Man överlämnar examinationen åt någon på en annan byrå och alla tentander blir förhoppningsvis likabehandlade. Om detta är bra eller dåligt har jag svårt att ha någon åsikt om. Alla de stora byråerna jobbar ungefär likadant och kan ge samma erfarenhet.
Men hur går det för folket från den lilla byrån i den lilla staden? Kan de få samma erfarenhet?
– Det kan vara ett dilemma. Från IREV-kurser där jag varit lärare minns jag det som ett ganska genomgående problem. Den lilla byrån på den lilla orten är i praktiken mer inriktad på redovisningsservice än på sofistikerade revisionsproblem.
Roland Johansson tror att det skulle bli problem om skrivandet av auktorisationsintyg togs bort från byråerna och lades på en examensnämnd.(Det ligger trots revisorsexamen fortfarande kvar på byråplanet. Examen är inget som krävs av tillsynsmyndigheten Kommerskollegium.)
– Detta skulle leda till en ökad fokusering mot stora byråer, säger Roland Johansson. Och jag är inte övertygad om att det är så lyckat.
De behöver en puff
Revisorsexamen som den är nu ser Roland Johansson som ett slags slutkläm på genomgången grundkurs och inte direkt som en mera allmängiltig examen.
– Nu ska försöken utvärderas. Vi får se hur det blir. Materialet är ännu ganska tunt. Jag vet ju att de som varit aktuella för muntlig tentamen är de mer teoretiskt säkra personerna som poängmässigt gjort bra ifrån sig. Egentligen är det den grå zonen med dem som inte varit så duktiga på det skriftliga provet som vi behöver fånga upp. De kanske skulle behöva den puffen både självförtroende- och kunskapsmässigt.
Inge Wennberg