Mitt i all uppmärksamhet kring EGs blivande inre marknad med dess fria rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital pågår det ett världsomfattande arbete inom GATT med att undanröja handelshindren i hela världen för tjänster – däribland revisorstjänster. FARs generalsekreterare Björn Markland beskriver det pågående arbetet med ett tjänsteavtal, som kan få direkt betydelse för Sverige långt innan EGs harmonisering får det.

Att den europeiska ekonomiska gemenskapen EG arbetar intensivt för att förverkliga en inre marknad kan inte ha undgått någon. Den inre marknaden skall ligga öppen i och med utgången av 1992. Arbetskraft, varor, tjänster och kapital skall röra sig fritt mellan de tolv EG-länderna. Kanske kommer ambitionerna inte att vara fullt uppfyllda på nyårsaftonen 1992. Men mindre än ett halvsekel efter andra världskrigets slut framstår det ändå som ett slags europeiskt under att de gamla ärkefienderna kunnat enas så långt. För revisorsyrket kommer den inre marknaden utan tvivel att betyda dramatiska omställningar, även i jämförelse med de senaste årens strukturförändringar i branschen.

Betydligt mindre känt är att det pågår ett arbete inom GATT för att öppna gränserna och undanröja hinder mot tjänsteexport. Det arbetet omfattar inte tolv länder utan över etthundra. Det skall inte vara färdigt nyårsafton 1992 utan nyårsafton 1990. Och till de länder som redan nu direkt berörs av arbetet hör Sverige!

Skulle bli världsorganisation

Andra världskriget öppnade många politikers ögon för protektionismens avigsidor. Redan innan kriget var över började därför framsynta ledare förbereda de internationella organisationer som skulle säkerställa en fri världshandel för efterkrigstiden. I Bretton Woods skapades 1944 Internationella Valutafonden och Världsbanken. Någon internationell handelsorganisation blev det däremot inte. Det var nämligen deltagarländernas finansdepartement som stod för konferensen, och handeln sorterade i de flesta länder under andra ministerier.

När FN kom till 1945 gjordes faktiskt ett försök att skapa en världsorganisation för handeln – The International Trade Organisation (ITO). Vid FN-mötet i Havanna 1948 förelåg ett utkast till stadgar och avtal för ITO. Den amerikanska kongressen avslog emellertid presidentens förslag att USA skulle gå med, och därmed föll i praktiken tanken på en världsorganisation. Kvar blev ett internationellt avtal, The General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), som kom att administreras från ett litet kansli i Genève.

GATT är än i dag det enda officiella samarbetsorganet inom handeln. (Om Internationella Handelskammarens, ICC, betydelse som privat organ behöver jag förmodligen inte erinra, och inte heller om OECDs insatser.) GATT omfattar i dag cirka 100 länder, och det ursprungliga avtalet har kompletterats genom flera ”rundor” av förhandlingar.

Tjänsterna allt viktigare

Under GATTs livstid har tjänstesektorn ökat dramatiskt i betydelse. I de utvecklade länderna svarar tjänsterna numera för den större andelen av både sysselsättning och produktion – ungefär två tredjedelar i USA och EG. Under de senaste 20 åren har handeln med kommersiella tjänster ökat med i genomsnitt 15 % per år. Under 80-talet var ökningstakten två och en halv gånger så hög för tjänstehandeln som för varuhandeln. Det var därför naturligt att tjänsterna – efter påtryckningar från USA – togs med som en viktig del i den fyraåriga Uruguay-runda som beslöts vid GATT-mötet i Punta del Este 1986.

Under 1987 och 1988 arbetade en särskild Group of Negotiations on Services (GNS) med de principer som borde gälla för den internationella tjänstehandeln. Gruppens resultat, som i mycket byggde på den erfarenhet av området som fanns inom OECD, behandlades vid ett handelsministermöte i Montreal i december 1988. Där kom man överens om att inga tjänster på förhand skulle undantas från avtalsområdet. Alla grundläggande principer skulle testas på alla slag av tjänster, men man noterade att det kunde bli tal om undantag på ett senare stadium – om övergripande intressen talade för det.

Gemensamma principer

Ett antal principer som föreslås i större eller mindre grad ligga till grund för ett kommande tjänsteavtal är följande:

* Transparency: Gällande regelsystem i de olika länderna skall vara offentligt för alla. Hit hör både förordningar och tillämpad praxis, liksom vilken roll branschföreningarna (t.ex. revisorsinstitut) spelar när det gäller rätten att använda yrkestitlar och att etablera sig.

* Non-discrimination/most-favoured nation treatment: Begränsningar eller förmåner som ett land tillämpar i förhållande till ett annat land skall också gälla alla andra GATT-länder. Det kan t.ex. handla om ömsesidigt erkännande av yrkesbehörigheter.

* National treatment: Enligt denna princip måste ett land inte bara behandla alla utländska tjänsteutövare lika, utan även ge dem samma rättigheter som landets egna innevånare har på samma marknad.

* Market Access: Utländska tjänsteutövare skall ha tillgång till marknaden på det sätt de själva föredrar med avseende på t.ex. användning av internationella byrånamn och rekrytering av lokal arbetskraft.

Arbetar i Genève

En stor grupp förhandlare från GATT-länderna arbetar just nu i Genève med att testa de generella principerna på det breda tjänsteområdet. Det är kanske inte så överraskande att u-länderna visat en betydande skepsis mot en del av tankarna bakom ett tjänsteavtal. Det var u-länderna som lyckades hålla tjänsterna utanför GATT-avtalen ända fram till Uruguay-rundan. Man ser risker för att industriländernas tjänsteföretag etablerar sig i u-länderna med högkvalificerad egen arbetskraft utan motsvarande möjligheter för länderna själva. Av allt att döma håller dock opinionen på att svänga. Det finns goda erfarenheter av de utbildningsinsatser som de stora kunskapsföretagen, inte minst de internationella revisionskedjorna, gör i u-länderna. Skuldkrisen gör dessutom att en del u-länder börjar se med andra ögon på fördelarna med utländskt riskkapital snarare än lånat kapital för uppbyggnaden av en infrastruktur.

Vid slutet av 1989 förelåg det ett dokument med det klingande namnet MTN. GNS/28, som innehöll ett utkast till tjänsteavtal. Trots att dokumentets text till gott och väl hälften inneslöts av hakparenteser – vilka markerar att man inte är överens om texten – ansågs det ändå vara ett stort framsteg i förhållande till läget i Montreal. Inte minst kunde man ana ett begynnande samförstånd i fråga om u-ländernas ställning.

Kunskapsföretag skiljer sig

De tjänster som tillhandahålls av kvalificerade kunskapsföretag skiljer sig i många avseenden från tjänster i allmänhet. Flera av dem, t.ex. advokat- och revisorstjänster, är traditionellt underkastade offentlig reglering. Regelsystemet skiljer sig starkt mellan olika länder, och knappast någon frihandelsvän tror på allvar att tillsynsmyndigheter i alla GATT-länder skulle kunna åstadkomma något som ens avlägset liknar en harmonisering.

Samtidigt handlar det om kunskapsföretag som har en stark önskan att bredda verksamheten för att kunna följa sina klienter över nationsgränserna. Det är därför naturligt att den europeiska revisorsfederationen FEE på ett tidigt stadium började intressera sig för Uruguay-rundans effekter på revisorsyrket. FEE har envist bearbetat sina medlemsföreningar för att de skall hålla sig informerade om sina egna regeringars inställning. FEE är också den regionala organisation som aktivt verkat för att aktualisera GATT-frågorna i världsfederationen IFAC.

I början av februari arrangerade FEE ett tvådagarsseminarium i Mont-Pèlerin i Schweiz, där företrädare för revisorsprofessionen fick tillfälle att sammanträffa direkt med GATT-förhandlarna, presentera revisorsyrkets särart och, inte minst viktigt, avge en gemensam deklaration om sin inställning till en fri handel med tjänster inom revisorsområdet. På internationell nivå företräddes yrket av IFACs ordförande, vice ordförande och VD samt av IASCs generalsekreterare.

Det är intressant att notera att GATT-förhandlarnas intresse för seminariet inte gärna kunde vara ren artighet. FEE var den första yrkesorganisation som tagit direktkontakt, och när det gäller den kartläggning av existerande handelshinder som genomförts har ingen annan bransch kunnat ställa upp med så fullständigt material som revisorsprofessionen.

Många hinder

EG-kommissionen har beställt en katalog över handelshinder. En preliminär rapport presenterades i Mont-Pèlerin, och den visade sig innehålla en uppräkning som måste kunna ge varje frihandelsvän nervösa besvär. För 17 tjänstesektorer i 31 länder katalogiserade man 12.000 handelshinder! För revisorsområdet ensamt fann man 200 hinder.

Bland handelshinder som iakttagits inom revisorsområdet märks följande:

* Etableringshinder:

– Etableringskvotering

– Hinder mot utländskt ägande

– Restriktioner för företagsform

– Medborgarskapskrav

– Förbud mot internationella byrånamn

* Verksamhetshinder:

– Statlig upphandlingspraxis

– Regler om oförenlig verksamhet för utländska byråer

– Obligatorisk användning av lokala byråer

* Hinder för arbetskraft:

– Viserings- och arbetstillståndskrav

– Krav på lokal auktorisation

– Förbud mot lokal auktorisation av utlänningar

– Förbud mot användning av titlar som anger utländsk behörighet

– Förbud för utlänning att lämna vissa tjänster

Den frihandelsvänliga Balansläsaren skall dock observera att ett antal av de uppräknade hindren faktiskt frodas i vårt eget land. Det betyder inte att de är mindre protektionistiska, men det ger anledning att förmoda att avreglering och handelsliberalisering inte nödvändigtvis är exakt samma sak.

FEEs viljeförklaring

Det uttalande som FEE överlämnade till GATT-förhandlarna var egentligen mer än ett FEE-dokument. Det var inte bara europeiska revisorer närvarande under den första delen av seminariet, när förhandlarna ännu inte hade anlänt och dokumentet formulerades. Även om det står FEEs namn på papperet måste förhandlarna ha haft klart för sig att även t.ex. amerikanska kolleger deltog i diskussionerna. Att IFACs och IASCs ledningar var närvarande har också sin betydelse, men de internationella organisationerna måste givetvis iaktta strikt neutralitet, eftersom de har medlemsorganisationer från länder som än så länge är skeptiska till den frihandelsvänliga innebörden i utkastet till tjänsteavtal.

Innebörden av uttalandet var ett starkt stöd för en liberalisering av den internationella handeln med tjänster inom revisorsområdet. Uttalandet gick i stort ut på följande:

* Vi vill ha liberalisering av den internationella handeln med tjänster. Vi vill ha ett avtal som täcker flesta möjliga länder och områden och som innefattar alla områden där revisorer (”accountants”) verkar.

* Vi vill ha en ”frysning” av nuvarande lagstiftning, och därefter en successiv avveckling av handelshinder så snabbt som möjligt.

* Vårt yrke har en del egenheter som behöver beaktas. De är:

– auktorisationsbestämmelserna

– tillåtna företagsformer

– förenlig verksamhet

– de etiska reglerna

– revisionsrekommendationerna

– gränssnitten mot andra yrken

– självregleringen

Vad beträffar de grundläggande principerna för det blivande tjänsteavtalet innehåller uttalandet ett starkt stöd för Transparency: Detta behövs på nationell, lokal och föreningsnivå. Där yrket är underkastat självreglering måste revisorsföreningen leva upp till Transparency-kravet. Principen om National Treatment stöds också: Auktorisationsbestämmelserna bör t.ex. baseras endast på individens integritet och yrkeskunnande. Om Market Access säger uttalandet att byråerna bör ha fritt val av företagsform och frihet att flytta personal över nationsgränserna, att etablera sig i andra länder och att hämta hem vinster från verksamheter i andra länder.

När det gäller utvecklingsländerna medger uttalandet att det kan behövas en infasningsperiod, men några permanenta undantag accepteras inte. Uttalandet hävdar med bestämdhet att yrkets verksamhet över gränserna redan i dag gör mycket för utbildning och utveckling av u-ländernas revisorskårer.

IFAC och IASC viktiga

En nyckelfråga i uttalandet till GATT-förhandlarna är att revisorskåren, i motsats till många andra tjänstesektorer, redan i dag har ”benchmarks” för yrkesmässiga standards. Det beror på IFAC och IASC, som har framställt en unik uppsättning riktlinjer för revision och redovisning.

Slutligen påpekas att liberalisering inte är detsamma som avreglering. Reglering är nödvändig i viss utsträckning för att skydda det allmänna intresset (och man tänker då främst på verksamheten som vald, ”statutory” revisor). Men då behövs det också en noggrann definition av det område där reglering är berättigad. Utanför det området bör det inte finnas någon begränsning av det tillåtna området. Där bör självregleringen få råda.

Kommerskollegium, som svarar för de svenska förhandlingsinsatserna i Genève, har begärt FARs yttrande om det blivande tjänsteavtalet. FAR har uttalat sitt oförbehållsamma stöd för FEEs uttalande till GATT-förhandlarna.

Kritiskt skede under våren

Våren 1990 blir nu en viktig fas i Uruguay-rundan såvitt avser tjänsteavtalet. Om det samförstånd som verkar att börja växa fram inte får konkreta effekter omkring påsk kan förhandlarna tvingas att välja mellan två alternativ. Antingen säkrar man en bred uppslutning kring ett urvattnat slutligt förslag – eller också skriver man ett kontroversiellt förslag med ett kraftfullt innehåll.

När denna Balans-artikel läses bör det inte dröja länge innan vi får besked om utgången.

Björn Markland