Välj två revisorer från olika revisionsbyråer! För en ökad användning av det systemet pläderar auktor revisorerna Sven-Erik Johansson och Bertil Jonsson, Tönnerviksgruppen, i den här artikeln om bl.a. revisorernas roll i samband med etiskt och moraliskt tvivelaktiga ”affärer”. Revisorer från två olika byråer kan lättare tänkas klara svåra avvägningsproblem och göra bedömningar som inte i onödan skadar inblandade parter. Revisorer kritiseras ju för att de inte reagerar i vissa fall. Samtidigt riskerar de att få betala skadestånd om de säger för mycket och skadar bolaget. Ett tvåbyråsystem kan kanske hjälpa till att lösa svårigheterna.

På senare tid har det inträffat ett antal händelser och s.k. affärer som fått många att fundera över hur det står till med etik och moral i både affärsliv och politik. Det har gällt företagsledares skattemoral såväl som politikers och organisationsföreträdares etik i uppträdande och agerande.

Moraliska och etiska frågor har blivit högst reella för ledare inom alla sektorer i samhället. Många känner emellertid att de springer runt som i ett ekorrhjul. De ekonomiska villkoren styr, men man skulle i större utsträckning vilja ta hänsyn till de mänskliga aspekterna.

Ta t.ex. socialdemokraternas 90-talsprogram, som i många avseenden är en intresseväckande läsning. Här säger man bl.a. – efter att ha slagit fast att politikens fokus förskjuts mot mer kvalitativa frågor och mot den enskilda människans möjlighet till utveckling – att ”90-talet kommer också i hög grad att handla om etiska och moraliska frågor”.

En del fall som debatterats i medierna har direkt eller indirekt berört också revisorerna.

Varför reagerar inte revisorerna?

Varför har inte revisorerna sett det? Varför har revisorerna inte reagerat? Varför har inte revisorerna sagt ifrån? Det är frågor som ställs.

Vi tar inte här i första hand upp frågor om revisorernas åligganden enligt lagstiftning, praxis eller tolkningar härav.

Nu gäller det hur revisorerna berörs av frågorna om etik och moral.

Revisorerna möter frågorna dels internt i byråerna, dels i klienternas verksamhet.

Revisorerna måste vara medvetna om att det ligger i yrkesrollen att omgivningen ställer höga krav på dem när det gäller etik och moral. Det finns också skäl att räkna med en växande fokusering på etik och moral i näringslivet och det offentliga livet. Yrkesrevisorerna måste vara uppmärksamma på etiken och moralen.

I etiska frågor går det säkerligen inte att finna entydiga värderingar som grund för omdömen. Enskilda människor har olika värderingar och värderingarna ändras över tiden.

Etiska värderingar kan man inte direkt lära sig genom att titta i en bok. Värderingarna växer fram från barndomen. Föräldrarna har stort inflytande. Många värderingar grundläggs nog vid familjens diskussioner över matbordet. I dagens samhälle har tyvärr dessa gemensamma stunder i många familjer minskat betydligt.

Andra personer som skapar etiska värderingar är ledare och kamrater i skolor, församlingar, föreningar etc. I förvärvslivet tillkommer arbetsplatsens inflytande, dels från arbetskamraterna, dels genom ledningens signaler i form av instruktioner och eget handlande.

Etik hör samman med förtroendet människor emellan. Den som gör vad andra upplever som oetiskt tappar man förtroendet för. Man blir osäker på vederbörande. All erfarenhet visar att det tar lång tid att bygga upp ett förtroende men det kan raseras över en natt.

Bara svart eller vitt

På senare tid har vi sett flera välkända fall där vederbörande ansetts ha betett sig oetiskt, förlorat förtroendet och fått lämna sin befattning. Ibland har nog effekterna för vederbörande blivit alltför starka i förhållande till felsteget. Men i förtroendefrågor gäller nästan bara svart eller vitt.

Många tycker nog att kraven på etik inom politik och offentlig verksamhet inte är tillräckligt höga. Det handlar ju om att hantera medborgarnas medel.

Även det språk som många politiker använder i debatterna och de beskyllningar de riktar mot varandra känns oetiskt.

Det handlar också om att utnyttja en ställning för egen vinning. Även om de som gjort fel inte skall straffas hela livet är nog den vanlige medborgaren förvånad över att ”karantäntiden” ibland blir så kort. Omsorgen om ”de egna” kan verka alltför stark.

I affärslivet blir ofta följderna av felsteg hårdare, bl.a. beroende på att personkretsen är så liten. ”Alla känner alla.” I Sverige byter man ju inte verksamhet lika lätt som t.ex. i USA, där man flyttar från östkust till västkust och bygger upp ett nytt nät av relationer.

Oetiskt beteende är inte bara knutet till frågan om brott mot olika juridiska lagar. Det är något mycket mer. Det tillkommer en mängd oskrivna lagar om relationer mellan människor i olika situationer – privatliv, yrke. fritid etc.

Många organisationer i tjänstesektorn har utformat regler för etik och kvalitet i arbetet.

Inom FAR finns åtta ”Regler för god revisorssed”. De gäller yrkesmässigt uppträdande, oberoende, oförenlig verksamhet, yrkesutövning, tystnadsplikt, förhållandet till kolleger, publicitet, reklam och ackvisition samt arvodesdebitering.

Disciplinnämnd

Därtill finns en från styrelsen fristående av årsstämman vald disciplinnämnd med ”lagkunnig och i domarvärv erfaren person” som ordförande samt upp till nio medlemmar som ledamöter.

F.n. är förre justitiekanslern och förre landshövdingen Ingvar Gullnäs ordförande. Disciplinnämnden avgör efter utredning huruvida ”ledamot åsidosatt de plikter, som åvilar denne som ledamot”. Påföljd kan bli erinran, varning eller uteslutning. Även enbart kritik kan framföras.

Eftersom revisorers arbete i så hög grad bygger på förtroende för deras sakkunskap och objektivitet, är det av största betydelse att byråernas medarbetare har en väl utvecklad etik. Bedömningen av nyanställda och kontinuerlig utbildning/utveckling av deras etiska värderingar är viktig.

Mycket av den utvecklingen sker naturligtvis genom det löpande arbetet.

Större byråer har ofta i en regelkodex formaliserat vad som gäller inom och utom byrån. Det gäller särskilt medarbetarnas förhållande till klienterna. Det kan gälla t.ex. hur erbjudanden om köp av klienters produkter skall behandlas.

Det kan också gälla umgänge med klienters anställda och andra situationer som kan leda till intrycket att objektiviteten och oberoendet inte är totala. Sådana regler talar också om hur nya klienter skall godkännas. Dessa regler är ett led i den egna kvalitetskontrollen.

Det är viktigt inte bara för den enskilda revisionsbyrån att dess medarbetare iakttar de etiska reglerna, utan det gäller för hela revisorskåren. Om enstaka revisorer anses bete sig olämpligt (oetiskt) slår det mot hela yrkeskåren. Det är därför en viktig uppgift för FAR att medverka till att utveckla de etiska reglerna och följa upp att de efterlevs.

Samvetets bud

Som en sammanfattning av vad som bör styra den enskildes handlande med avseende på etik kan kanske sägas att man bör ställa minst samma krav på sig själv som man ställer på andra. I en TV-intervju uttrycktes det så att man skall följa vad samvetet bjuder. Den enskilde har i sista hand ingen annan norm att gå efter än vad han känner vara rätt.

Ett problem är då att enskilda människor har så olika uppfattningar om vad som är rätt. I äldre tider synes uppfattningarna ha varit mer enhetliga genom att de var starkt påverkade av den kristna tron. Genom en utveckling som började slå igenom på 30-talet har olika strömningar, såsom kulturradikalism, socialism och andra strömningar, samt mer materialistiska inställningar medfört att dessa normer ifrågasatts och urholkats – utan att andra normer satts i deras ställe.

Detta har lett till stor spridning i uppfattningarna om vad som anses etiskt rätt.

Ute hos klienterna möter revisorerna också etiska frågeställningar. De måste ta ställning dels vid förfrågningar och rådgivning, dels när granskningen eller annan information visar på felaktigt, oetiskt handlande.

När råd ges kommer rådgivarens egna värderingar och dennes egen uppfattning om vad som är etiskt rätt att ingå i de överväganden som måste ske beträffande de affärsmässiga riskerna och möjligheterna, inflytandet på personalpolitiken etc.

I de etiska bedömningarna ingår även hur man uppfattar att andra personer reagerar på det man gör. I grunden skall naturligtvis handlandet inte påverkas av om det blir allmänt känt eller ej. Men alla vet att sådana risker övervägs.

TV-testet

För några år sedan skrev en tidigare chef för Ford Motor, Arjay Miller, en artikel i detta ämne. Han var styrelseledamot i ett antal börsnoterade bolag i USA och blev ganska ofta tillfrågad om hur han såg på olika åtgärder, affärer, reklam etc.

Kände han sig osäker på om förslaget skulle genomföras, ställde han frågan: ”Kan du stå upp i TV och försvara åtgärden?” Blev svaret nekande eller tvekande gav Miller rådet: ”Gör det inte.”

Det var alltså inte fråga om lagligt eller olagligt. Här gällde en annan dimension. Var det etiskt försvarbart? Stämde åtgärden med vad folk i allmänhet eller journalister ansåg rätt?

Miller använde uttrycket ”the TV test”. Många av de olika fall som under senare år kommit i dagen hade säkert aldrig inträffat om vederbörande gjort TV-testet.

Alla som haft personliga kontakter med människor som utsatts för hård offentlig kritik, vet hur djupt den skadar även familjen. Kritiken träffar enskilda, som varken känner sig ha gjort något oetiskt eller är förberedda eller vana vid offentlighet. Det vilar ett stort ansvar på journalisterna att behandla information som de får med mycket gott omdöme. Det är viktigt att vara varsam med orden och även tänka på uttrycket att ”den som är utan fel, han kaste första stenen”. Men naturligtvis skall berättigad kritik framföras.

Det finns all anledning att också kritisera myndighetspersoner som redan på ett tidigt utredningsstadium dramatiskt offentliggör ärenden som senare visar sig medföra inga eller ringa påföljder, när förklaringar lämnats.

Ofta framförs uppgifterna inte bara som brott mot olika lagar utan även som oetiskt utnyttjande av luckor i lagarna, när det i själva verket är fråga om tolkningstvister, missriktade fiskala ambitioner eller juridiska hårklyverier.

Omständigheterna får avgöra

Svårare ställningstaganden för revisorer uppkommer när det gäller i företaget redan vidtagna åtgärder, som revisorn upplever som oetiska. Direkta lagbrott är en sak. Men det finns ju andra fall, t.ex. lägenhetsaffärer, utnyttjande av luckor i lagarna (skatte- och miljölagar, insiderregler m.m.), resor med överdriven representation etc. Det finns naturligtvis inget generellt råd beträffande hur revisorn skall agera. Omständigheterna måste avgöra.

Är revisorernas uppgift endast att se till att lagar, regler och praxis formellt följs eller ligger det i uppgiften att också bevaka att etiska och moraliska regler tillämpas?

Många revisorer känner sig nog som ”slaven på vagnen”. De måste föra fram sin uppfattning för att bli respekterade och för att kunna medverka till en god utveckling av företaget. Det handlar mycket om att vilja och våga lyfta fram känsliga och besvärliga frågor i ljuset och att till sist ta ställning.

Den amerikanska författarinnan Sissela Bok skrev i sin uppmärksammade bok ”Att ljuga” att tigandet kan vara ett sätt att ljuga. Att sitta tyst vid sammanträden och låta egendomliga beslut gå igenom kan vara ett sätt att ljuga – och visa dålig moral.

Ofta är de anställda mest medvetna om fel och brister i ett företag. De utgår nog också från att revisorn skall upptäcka felen och bristerna. Kanske tycker de ibland att det är skönt att slippa kritik, men om inte revisorn ser felen så finns känslan där: revisorn borde ha gjort ett bättre arbete. Om sedan de anställda anser att felen upptäckts utan att åtgärder vidtagits, så förlorar revisorn all respekt och får svårigheter i det fortsatta arbetet.

Revisorn har en viktig utbildningsfunktion liksom en ”städfunktion” inbyggd i sitt arbete.

Inga ”hard feelings”?

En annan närbesläktad fråga: Hur får man gehör för sina synpunkter utan att ”hard feelings” och motsättningar uppstår? För både revisorer och anställda är det en fråga om att behålla sin integritet när något gått eller är på väg att gå fel.

Lagen ställer stora krav på revisorns tystnadsplikt. Brott mot denna kan medföra skadestånd om bolaget skadas. Den enda vägen revisorn har för att kommunicera med aktieägare och därmed andra utanför bolaget är genom revisionsberättelsen. Allmänheten, som inte alltid vet detta, kan tro att revisorerna är alltför passiva när det gäller att påtala felaktigheter i redovisning eller affärsmetoder.

I själva verket rättas många felaktigheter till på revisorns initiativ och revisorerna fungerar som utbildare/utvecklare både i redovisningsfrågor och etiska frågor.

Många skribenter har funderat över revisorernas syn på olika frågor, på deras lojalitet mot lagstiftningen, om de är undfallande gentemot företagsledningarna, om de moraliskt stöder olika former av ”fiffel”, även om detta inte är lagstridigt.

Alla kvalificerade revisorer torde aktivt arbeta för att klienterna skall följa gällande lagstiftning. Om revisorn inte arbetar så är risken att betraktas som medverkande stor. Ett avslöjande vore helt förödande för den fortsatta yrkesverksamheten.

Revisorerna har ett ansvar gentemot alla intressenter i den organisation där de är valda.

Presumtiva utpressare

Ren självbevarelsedrift hos enskilda personer borde leda dem att följa givna lagar, om de känner till dem. Det finns tillräckligt många lagföreskrifter som man ovetande bryter mot. Brott mot olika lagar kan slå tillbaka, när andra känner till förhållandena. En känd advokat uttryckte det en gång så här: ”Omge er inte med presumtiva utpressare.”

Det är viktigt hur ledningen arbetar. Dess stil, sätt och uppföljning av order, instruktioner etc. ger signaler genom hela organisationen – antingen det är organisationen Sverige, enskilda myndigheter, föreningar eller affärsföretag.

Ju större en organisation blir, desto mer ökar behovet av att i instruktioner, policyhandböcker etc. även ta in normer för etiskt handlande. Några företag i Sverige har efter utländskt föredöme bildat etiska kommittéer.

Sådana instruktioner kan t.ex. omfatta:

* Ställningstagande till intressekonflikter och bekräftelse från anställda, att dessa inte är medvetna om att några sådana konflikter föreligger för dem personligen eller för någon som rapporterar till dem.

* Hantering av sekretessbelagd information.

* Hantering av brott mot olika lagar.

* Synsätt på och åtgärder vid gåvor eller andra typer av förmåner.

Vad kan revisorerna göra?

Vad kan då revisorerna göra för att medverka till att både den egna organisationen och den där de är revisorer agerar på ett etiskt riktigt sätt?

Inom revisionsbyrån är det viktigt att ledningen genom skriftliga instruktioner och personalsammankomster, kurser, genomgångar etc. visar på de värderingar som gäller.

Hos klientföretaget måste revisorerna genom sitt eget uppträdande, samtal och reaktioner mot oetiska åtgärder hos företaget medverka till att bibehålla eller öka det etiska handlandet.

För revisorerna är en effekt av vårt komplicerade samhälle att de ställs inför allt fler situationer där frågor om god etik och moral i handlandet blir viktiga. Med allt fler tidningar, radio- och TV-kanaler och ett ökat engagemang i massmedier vid journalistiskt intressanta händelser blir också revisorerna mer ”utsatta” än tidigare. Det är av stor betydelse för revisorskårens anseende och trovärdighet att de enskilda revisorer och byråer som exponeras i praktiken har gjort de rätta etiska och moraliska övervägandena.

Revisorer från olika byråer

Som är väl känt inom revisorskåren innebär emellertid många av de situationer som man i praktiken ställs inför svåra avvägningar.

Vad är rätt? Hur skall jag agera för att inte skada någon av de inblandade parterna?

Vi tror att det i många sådana situationer kan vara av värde både för klienten och intressentkretsen runt denne, om det för uppdraget väljs två revisorer, representerande olika revisionsbyråer. Härigenom får man bättre tillfälle att stämma av olika bedömningar och synsätt och komma fram till ett så väl balanserat ställningstagande som möjligt.

Etik och moral – begreppens ursprung

Etik kommer av grekiskans ethos (sed och sedlighet) och handlar om moralfilosofi, i första hand om vilken måttstock man använder för att avgöra om en handling är god eller dålig, rätt eller fel. Moral kommer av latinets moralis och handlar om sedlighet, sedelära, etik.

Sven-Erik Johansson och Bertil Jonsson, auktor revisorer, Tönnerviksgruppen