När högt uppsatta personer i företagen gör sig skyldiga till oegentligheter är det särskilt svårt för revisorn att upptäcka vad som hänt. Det säger auktor. revisor Rolf Lindskog, Bohlins Revisionsbyrå. Problemet är att de här personerna vet ungefär hur revisorn arbetar. Att ändra revisorns arbetssätt är ingen direkt lösning på problemet. Bluffmakarna anpassar sig. Men ibland hinner tiden ifatt dem och ”affärer” rullas upp.
Det är mycket svårt för revisorn att upptäcka oegentligheter om det är personer i hög ställning i företagen som ligger bakom, säger auktor revisor Rolf Lindskog på Bohlins. Dessa människor vet ungefär hur revisorn arbetar och kan utnyttja den kunskapen.
Kan inte revisorn specifikt inrikta sig på sådana oegentligheter och göra större insatser?
– Revisionen skulle bli orimligt dyr om detta skulle göras i alla företag och man skulle ändå inte komma på så många oegentligheter.
Rolf Lindskog är en av medlemmarna i FARs arbetsgrupp som tittar på problemen med revisorns ansvar för att upptäcka oegentligheter. Han är också den auktoriserade revisor som drabbats av en varning från tillsynsmyndigheten Kommerskollegium för sitt sätt att sköta revisionen i Gusums Bruk. Beslutet om varning har överklagats i Kammarrätten.
– I USA förutsätter man på ett annat sätt än hos oss att det finns kriminella personer i företagen, säger Rolf Lindskog. Men de åtgärder som sätts in mot detta tycks inte hjälpa där heller.
”Representation letter”
I USA använder man ett s.k. representation letter. Där får företagsledningen intyga att värderingar gjorts på rätt sätt, att alla skulder har tagits upp, att inkomsterna inte tagits upp till för stora belopp och att alla åtaganden som företaget gjort återspeglas i årsredovisningen. Även framtida åtaganden ska vara med.
Här i Sverige är det lite enklare. Här anses styrelsen med sin påskrift av årsredovisningen intyga att den är riktig.
– Men vi har i arbetsgruppen funderat på att detta kan kompletteras med att VD och ekonomichefen skriver på ett intyg, säger Rolf Lindskog.
Fortfarande har man då tyvärr kvar begränsningen att man bara når dem som är någorlunda ärliga.
– De som inte skyr några medel skriver gärna på ett sånt där intyg i alla fall. Intyg hade knappast hjälpt i mer spektakulära fall, som t.ex. Fermenta och Gusum. Det är jag övertygad om.
Men oavsett vad som intygas måste väl revisorn intressera sig för huruvida redovisningen är korrekt?
– Ja. Men vissa transaktioner har revisorn svårt att komma åt. Det kan t.ex. gälla framtida åtaganden, typ optioner. Alltså något som kanske först efter några år ger effekt i form av en utbetalning. De transaktionerna ser revisorn först senare. Likadant är det om företaget går in i ett oförmånligt avtal som inte genast leder till någon utbetalning.
Tre slags fiffel
Rolf Lindskog och arbetsgruppen har försökt strukturera oegentligheterna i tre olika typer.
Först de traditionella förskingringarna utförda av enstaka eller flera personer i maskopi för direkt egen vinning i pengar. Det är brott som begås av såväl folk i ledande ställning som vilka medarbetare som helst. Ett annat och svårare fall är åtgärder som vidtas för att snygga upp ett bolags resultat och nyckeltal, ofta i syfte att få upp börskursen.
Detta kan givetvis göras lagligt med exempelvis taktiska åtgärder som är helt riktiga. Man kan sälja en tillgång med ett högre marknadsvärde än det bokförda för att få in en faktisk vinst.
Men affärerna kan också göras på konstlade och olagliga vägar. Man tänjer t.ex. på värderingar av tillgångar och skulder utöver det tillåtna.
– Det här problemet är en följd av börshaussen och det stora antalet nya företag på börsen, säger Rolf Lindskog. Problemet är i regel knutet till publika företag.
Det tredje fallet är de tillfällen där man direkt driver ett bolag för renodlat olaglig verksamhet. Företaget har inget annat ändamål än att vara ett verktyg för brottet. Hit hör det kvalificerade fifflet med skalbolag.
Aktiebolag utan revisorer
– Den sortens bolag har ofta inga revisorer över huvud taget, säger Rolf Lindskog. I de fall de är aktiebolag så låter man registreringen av revisorer släpa efter. Detta är inget omedelbart problem för revisorskåren men det är inte bra från samhällets synpunkt.
Skiljer sig de här tre typerna av oegentligheter i frekvens och i möjligheter till upptäckt?
– Ja, ganska markant, säger Rolf Lindskog.
Den vanliga förskingringen är en gammal ”beprövad” företeelse.
– Och jag vet att revisorer upptäcker faktiskt en hel del förskingringar.
Svårare är det med fall typ Gusum och Fermenta.
– Men även där är det ändå revisorerna som har sagt stopp, säger Rolf Lindskog. Däremot har det diskuterats huruvida revisorerna borde ha slagit larm tidigare. Generellt menar jag att revisorerna trots allt upptäcker ganska mycket, i och för sig ofta tillsammans med företagen.
I många fall går det dock inte att vid revisionen utpeka någon skyldig individ eller göra klart direkt hur oegentligheterna gått till. Men man har från t.ex. rapportsystemen kunnat se att vinster varit onormalt låga eller att varor har försvunnit.
Det händer att folk slutar
Det går då ofta att ringa in var oegentligheterna skett men det kan vara mycket svårt att till sist komma fram till en viss person.
– Men man märker att när revisorn och företaget reagerar och sätter in kraftfulla åtgärder så försvinner sådana här problem. Det händer att en del personer slutar på företaget. De börjar känna strålkastarljuset på sig. Jag tror att det finns många sådana här fall, men de kommer aldrig i tidningen. De syns inte för omvärlden.
Vad hände i Gusum? Var det, trots Kommerskollegiums varning, du som upptäckte att det inte stod rätt till?
– Ja, det var vi revisorer som vägrade skriva på årsredovisningen i samband med revisionen av bokslutet för 1986/87 och det fick till följd att hela härvan rullades upp. Vi krävde att bolagsstämman skulle uppskjutas eftersom vissa saker var fel och andra inte var dokumenterade.
Rolf Lindskog tycker att han var med och slog larm tidigt. I det stadiet kände revisorerna inte till vidden av hela Gusumaffären.
”Dubbel bokföring”
Sedan revisorerna vägrat skriva på avsattes ekonomichefen och därefter rullades det hela upp. Det visade sig att man försökt lura revisorerna med dubbla huvudböcker och kundreskontror.
När det gäller de oegentligheter som syftar till att snygga upp ett företags resultat finns det tre stora kända fall i Sverige: Kreuger, Fermenta och Gusum.
– Det finns säkert många fler där man sysslat med kvalificerat kriminell verksamhet såsom ”dubbel bokföring” och andra upplägg, säger Rolf Lindskog. I Fermenta sålde man till sig själv via omvägar och andra mycket komplicerade åtgärder långt utöver det vanliga.
De långa utredningstiderna vittnar om hur tillkrånglat det har varit. Kreuger-kraschen tog mycket lång tid att vinna klarhet i, Fermenta-efterspelet pågår fortfarande efter tre år och Gusum-utredningen har tagit två år utan att man ännu kommit fram till direkt rättsliga åtgärder.
Lagändringar?
Efter Kreuger-kraschen hände en del. Aktiebolagslagen fick ny skepnad. Är det aktuellt med några förslag i den riktningen från FARs arbetsgrupp?
– Det är för tidigt att uttala sig om, säger Rolf Lindskog. Det finns åtgärder som man kan tänka sig. Men problemet är att bedragarna vet hur revisorer jobbar. Och om vi ändrar vårt sätt att arbeta så ändrar de sitt beteende – även om tiden till sist kan springa ikapp dem.
– Vi har ju sett flera mer eller mindre raffinerade datamässiga upplägg, säger Rolf Lindskog. Man har manipulerat med datasystem utan att det syns utåt. Då är det svårt för revisorer att hitta felen. Vi kan inte göra några mirakler. Om vi skulle göra större insatser skulle det kosta mer pengar.
Och då krävs kanske en lagändring?
– Ja.
Revisorn kan ju inte gå ut till sina kunder och meddela att man tänker lägga exempelvis 50 procent mer tid på alla uppdrag, eller hur?
– Nej, marknaden vill knappast betala 50 procent mer enbart beroende på enstaka fall av komplexa bedrägerier. I så fall krävs en lagändring.
Utvidgad kontroll
Någon form av utvidgad kontroll räknar ni väl i alla fall med att föreslå i arbetsgruppen?
– Ja, samhället utvecklas åt det hållet. Man kan fråga sig om det är bra eller dåligt. I sådana här sammanhang är det alltid många som ropar efter mera kontroll. Och så finns det andra som tycker att vi har för mycket kontroller.
Hur upplevde du att få en varning av Kommerskollegium? Kändes det som om kollegiet försökte statuera ett exempel?
– Jag vet inte om man har någon press på sig att göra det. Men det är kanske inte onaturligt med tanke på att praxis och annat förändras successivt. Det har väl legat mig i fatet att Gusum-affären pågått i tio år. Det är från omvärldens synpunkt en ganska lång tid. Själv hade jag inte varit revisor i Gusum i mer än ett par, tre år.
Dubbla huvudböcker och kundreskontror hittar inte revisorerna om de inte visas fram. Det är också svårt att i kilometerlånga datalistor upptäcka att det som står på sista raden inte är summan av alla de enskilda posterna utan i stället en arrangerad siffra. Och så vidare.
Inge Wennberg