Margareta Essén kom in i revisorsyrket efter 20 års erfarenhet från andra arbeten. Yrkesmässigt ser hon inte att hon behandlas annorlunda än sina manliga kolleger. Men de praktiska skillnaderna med ansvaret för barn och familj finns där. Margareta Essén arbetar deltid. Hon väljer alltså bort uppdrag. Påverkar det hennes karriärmöjligheter? – Det vore blåögt att tro något annat, säger hon. Men det är priset jag betalar för att få andra beståndsdelar av livet som jag också gärna vill ha.
Margareta Essén, 47, på Öhrlings Reveko är en auktoriserad revisor med en bakgrund som avviker från den vanliga. Det var först efter 20 år på andra kvalificerade arbeten som hon sökte sig till revisorsyrket. Hon blev auktoriserad för två år sedan.
Hon hade börjat på Statistiska centralbyrån med ett projekt som gick ut på att göra en statlig myndighet kostnadsmedveten. Senare fanns hon på Semper som ansvarig för dataavdelningen. Efter det blev det tio år på ASSI, de sista åren som redovisningschef.
ASSI hade Öhrlings som revisorer. Det gjorde steget lite kortare.
– Jag satt på ett företag, gjorde bokslut på bokslut, var med om alla slags affärstransaktioner, köpte, sålde och fusionerade företag. Med tiden började jag fundera på om jag skulle hålla på med det där till pensionen. Jag ville utvecklas vidare. Då kan man byta företag eller bransch men ändå göra samma saker som förut.
Omväxlande arbete
I de här funderingarna segrade idén att börja på revisionsbyrå.
– På revisionssidan finns alla möjliga olika branscher, problem, människor och principer, säger Margareta Essén. Därför är den så intressant.
Planerna att för 6–7 år sedan gå över till revision innebar snart en smärre chock.
– Jag kontaktade Kommerskollegium och fick veta att jag behövde komplettera 40 poäng för att bli auktoriserad revisor. Att göra det samtidigt som man har familj och arbetar kan förmodligen få en hel del att avstå.
Margareta Essén kunde också ha avstått. Hon hade inte omedelbart haft ambitionen att bli auktoriserad. Med 20 års erfarenhet av annat kvalificerat arbete kunde hon räkna med bra arbetsuppgifter ändå. Men på något sätt smittades hon av miljön på Öhrlings och ville bli auktoriserad.
Margareta Essén satte sig att studera. Maken är advokat och det tar ju sin tid att sköta det jobbet. Det är inget nio-till-femarbete. Familjens två barn, i dag 13 och 15 år gamla, krävde kanske ännu mer då än nu.
Hårda tider
Margareta Essén jobbade på byrån på dagarna och slet med kurser på kvällstid.
– Förstora nu inte detta, säger hon. Då kommer alla att klappa mig på axeln.
Visst var det tufft.
– Men det var roligt även om det rent praktiskt var arbetsamt, säger Margareta Essén.
Har du sedan haft några problem med att vara kvinnlig auktoriserad revisor?
– Yrkesmässigt är det ingen skillnad att vara kvinna. Där avgör kompetensen. Men rent praktiskt finns svårigheter. Mans- och kvinnorollerna är fortfarande olika. Kvinnorna tar sig an hem och familj på ett annat sätt. Så är det. Det går inte att komma ifrån.
Måste själv lägga upp ”ribban”
Hur löser du det?
– Det måste jag själv sätta upp reglerna för. Jag måste själv bestämma hur mycket jag ska jobba. Ingen på företaget kommer och säger att jag ska arbeta lite mindre för att jag har barn och familj.
– Det gäller att själv lägga upp ribban och sedan försöka vara stark nog att kunna säga nej till uppdrag. Det kan vara svårt. När det dyker upp roliga saker vill man ha dem. Men då finns risken att fastna med jobb upp över öronen.
Vad säger andra när du säger nej?
– Jag tror att det respekteras. Om det på något sätt påverkar min karriär – det har jag svårt att bedöma. Men det gör det kanske.
Ja, det gör det väl?
– Jo, det vore blåögt att tro något annat. I alla fall måste jag bestämma nivån själv. Ingen annan gör det åt mig. Men jobbet är bra just genom att det är delbart i uppdrag.
Ett pris som jag betalar
Hur upplever du själv att dina möjligheter kan påverkas av att du måste säga nej ibland?
– Det är priset som man måste betala för att få andra beståndsdelar i livet som man gärna vill ha.
Margareta Essén har 80 procents tjänst. På det kan det bli en hel del övertid, sammanlagt kanske nästan full tjänst.
– Men hade jag tänkt mig 100 procent från början så hade det nog blivit 120. Nu kan jag ta ledigt en eftermiddag ibland. Och så måste jag ju hem, middagen ska stå på bordet och allt det där.
En del av övertiden tar Margareta Essén ut som kompensation på sommaren. Då har hon riktigt sommarlov och är ledig åtta veckor.
– Det finns också fördelar med att jobbet är säsongsbetonat.
När Margareta Essén började som revisor hade barnen redan börjat skolan. Det underlättade.
– Men jag tycker att jag behövs ganska mycket för barnen nu också. De vill ha hjälp med läxor. Det händer ganska mycket i en tonårings liv. Man behöver prata med barnen. Man kan inte bara lämna dem vind för våg och arbeta för mycket.
Inte yrkets fel
Margareta Essén tycker inte att det borde vara någon skillnad på män och kvinnor när det gäller att ta hand om barn och familj.
– Men skillnaden finns där och det har inte med det här yrket att göra. Det är något generellt, gammalt och vant. Någon större förändring tycks inte heller vara på väg. Jag ser ju hur de yngre revisorerna lever. Det verkar vara ganska traditionellt även där.
Inge Wennberg