Katja Elväng på Bohlins tycker inte att det är svårt att vara kvinna och auktoriserad revisor. Tvärtom – kvinnorna klarar jobbet lättare på många sätt. För henne är jobbet viktigt. Hon avråder från att ta det på deltid. För barnpassningen bör man helst ha barnflicka. Det kostar – men något måste man offra för att må bra. Och har man det bra själv så mår också barnen bra.
Katja Elväng, 42, auktoriserad revisor på Bohlins i Stockholm, tycker att det är tråkigt att så många slutar av de kvinnor som numera söker sig till revisorsyrket:
– Jag tycker nämligen att det här är ett bra yrke för kvinnor.
Det har Katja Elväng tyckt ända sedan hon efter en termin på Handels i Stockholm blev rekommenderad att välja revisorsbanan.
På Handelshögskolan träffade hon auktoriserade revisorn och professorn Per V A Hanner.
– Han sa också att det här var ett bra yrke för kvinnor. Och det säger han än i dag.
När Katja var färdig civilekonom sökte hon sålunda arbete på Nils Olssons revisionsbyrå. Där fanns Per V A Hanner. Han och Katja Elväng finns på Bohlins sedan sommaren 1989.
– Hela tiden har jag arbetat mycket tillsammans med Pelle. Det är klart att det har betytt mycket. Jag har aldrig förstått att det skulle kunna vara komplicerat att vara kvinna och revisor. Jag har haft det bra. Pelle Hanner har varit en mentor för mig.
Katja har alltså hela tiden kunnat jobba tillsammans med en framstående revisor som verkligen velat ha henne som kollega.
Men varför är revisorsyrket så bra för kvinnor?
– För det första är det ett flexibelt yrke. För det andra tror jag att kvinnor har lättare för det genom att de är relativt obundna av prestige. Detta underlättar därför att det här är ett arbete som man rent tekniskt inte kan lära sig själv. Man måste fråga, be om hjälp, ofta visa att man inte kan allt – visa att man inte är Tarzan utan en vanlig människa. Normalt sett gör detta att jobbet är väsentligt mycket enklare för kvinnor, och på det här sättet bygger kvinnorna lättare upp ett förtroende för sin person.
Revisorsrollen innebär bl.a. att godkänna eller kritiskt granska vad andra människor har gjort. Det kan bli lite laddat när revisorn kommer in och bedömer någons fögderi.
– Och då tror jag också att det är enklare att vara kvinna.
Är män rädda för att fråga om hjälp? Försöker de hellre låtsas att de kan allt?
– Ja, absolut. Det är helt klart. Det är fortfarande så fastän dagens ungdomar är mycket frimodigare än man var för tjugo år sedan. Men männen har i regel ett större behov av att visa sig ”duktiga från början”.
Falskt budskap
Men kan det inte kännas osäkert att vara kvinna i en värld där männen ändå låtsas att de kan så mycket?
– Jovisst. Männens uppträdande förmedlar fel budskap. Kommer man sedan upp till männen i mellanskiktet – de som varit med några år – så skryter de om att de gjort 500 timmar övertid och sånt. Det kan bli fullständigt förödande. Jag tycker att de här männen borde skämmas. Det säger jag också ibland. Det är inte så populärt alla gånger.
Katja Elväng tycker om att berätta för studenterna som kommer från högskolan vad revisorsjobbet innebär.
– Många förstår inte riktigt vad det går ut på. För att få en reaktion brukar jag spetsa till det och säga att i det här jobbet måste man gå ut och sälja sig själv. Du måste kunna sälja dig själv genom att skapa förtroende. Du må vara aldrig så tekniskt kompetent men du blir aldrig en framstående revisor om du inte har förmågan att skapa förtroende, d.v.s. sälja dig själv.
Och det tror Katja Elväng att kvinnor är duktiga på.
Mår vi bra så gör barnen det också
Sådant är alltså jobbet. Men resten av livet – hur klarar den kvinnliga revisorn förhållandet till hem och familj?
– Mannen har kanske fördomar när han gifter sig. Men barnen har verkligen inga fördomar när de föds! Barnen lever i vårt liv och mår bra så länge vi mår bra. Det är min övertygelse.
Barnen i fråga är 7, 13 och 15 år gamla.
– Jag är mycket skeptisk till talet om att man inte kan arbeta heltid och ha barn. Det pratas alldeles för mycket om allt man ”inte kan”. Man kan visst. Men man måste vilja och tro på sin förmåga. Resten är praktiska, hanterings- och planeringsmässiga problem.
– Givetvis måste man vara beredd avstå någonting. Jag måste se till att mina barn får en bra barnpassning. Det kanske kostar mer och då får jag offra något annat.
Den rimliga lösningen
Katja Elväng har haft barnflicka från början och har det även nu när alla barnen går i skolan.
– Om man ska må bra är barnflicka den enda rimliga lösningen. Visst går det utan. Men det är dumt att jobba så hemskt mycket som vi gör och sedan komma hem jättetrött för att stryka skjortor, dammsuga och damma.
Att ha barnflicka innebär inte nödvändigtvis att ha barnen hemma jämt när de är små.
– När de är 3-4-5 år gamla måste de ut på dagis och liknande för att träffa andra barn. Dessförinnan tror jag däremot att det inte är bra. Då är de alldeles för infektionskänsliga.
Katja Elväng har arbetat mycket internationellt under de senaste åtta, nio åren. Det har blivit många resor och folk har undrat hur hon hinner och klarar det. Men hon säger att det är ett sätt att leva.
Hennes make är konsult. Han reser inte lika mycket.
Avgör själv vad som är viktigt
– Vi har en hög toleransnivå oss emellan. Vi är överens om att det är viktigt att sköta saker och ting och vi bedömer var och en själv vad som är viktigt.
Jobbet är viktigt och det respekteras. Och sköts.
– Samma morgon som jag skulle åka till USA på tre veckor för två år sedan fick Petra, då 5 år, vattkoppor. Det var ett sånt där ”läckert” läge.
Men för Katja Elväng var det bara att åka.
– De flesta människor går omkring och har dåligt samvete. Jag kan inte se något positivt i det. Det ger inte mig något, inte barnen något, inte mannen något. Det är så negativt. Har jag bestämt mig för att göra något så gör jag det.
Ibland kan hon känna sig ledsen för egen räkning, t.ex. om hon måste avstå från något.
– Men det är av mera egoistiska skäl som jag kan sakna att jag bl.a. inte kunnat gå på vissa skolavslutningar när jag varit bortrest. Jag kan tycka att det är tråkigt. Men barnen är ganska toleranta.
– Det finns så mycket mönster för hur man ska leva. Det har jag svårt att riktigt acceptera.
Kan inte lämna klienterna
När hon födde sitt första barn var hon hemma ett halvår. Andra gången blev det fyra månader, tredje gången bara tre månader. Då var det väldigt svårt att vara hemma, fastän det var på hösten, som annars är den mest praktiska tiden när kvinnliga revisorer ska föda barn. Det är lite mindre att göra då.
– I början av den här karriären är det lättare att stanna hemma. Längre fram när man fått ansvar för klienter kan man inte bara lämna dem någon längre tid.
Och gör man det är det någon annan som tagit över när man kommer tillbaka. Att återställa den tidigare ordningen blir för jobbigt för byrån.
– Är du revisor i ett stort svenskt bolag med många verksamheter utomlands får du ta de här nackdelarna.
Till russinen som blir kvar i kakan hör bl.a. att det faktiskt går att ta ut ledigheter under lugnare perioder. Katja Elväng har alltid haft långa lediga somrar på sju, åtta veckor. Det blir också ett par veckor kring jul och nyår.
Ger efter för socialt tryck
– Jag tycker det är tråkigt att så många flickor lämnar det här yrket därför att de på något sätt ger efter för det sociala trycket, för allt tal om att man inte ska jobba som vi gör och att man ska vara hemma mycket länge när man får barn – eller vad det nu kan vara. Barnen kan klara sig mycket bra. Jag upplever mina egna som självständiga, frimodiga och duktiga. För en del barn kan det säkert vara hämmande att ha en stark mamma som är hemma och tar hand om dem. Det här att kunna ty sig till andra människor och ha förtroende för dem – det tror jag är bra för barn.
Inge Wennberg