Det är över 40 år sedan som Börje Lindeberg startade sin revisionsbyrå. Från starten – som för övrigt var något av en ekonomisk katastrof – var Lindeberg en föregångare när det gällde att anställa kvinnliga revisorer. Börje Lindeberg är 83 år. Men han tar fortfarande en del små uppdrag.
Det är åtta år sedan han tyckte att det var lagom att inte förnya sin revisorsauktorisation.
Men då och då dyker han ändå upp i arbetsrummet på revisionsbyrån som bär hans namn. Det är bl.a. en del småföretag i Stockholms skärgård som får hans hjälp med bokslut och deklarationer.
Skärgården har han ägnat en stor del av sitt liv och han vistas ofta ute på sitt ställe på Ljusterö.
Genom att hjälpa småföretagarna därute får han lite extra kontakt med ortsbefolkningen. Börje Lindeberg är 83 år gammal. Han började arbeta med revision 1932.
Bestämde sig tidigt
Revisorsyrket hägrade för honom redan när han var 17 år. En god vän till honom hade kontakt med en revisionsbyrå. Genom honom råkade han träffa en revisorsassistent.
– Denne berättade hur trevligt yrket var, säger Börje Lindeberg. Jag fick klart för mig att det inte bara var fråga om siffror utan också om att träffa människor.
När Börje Lindeberg var 16 år dog hans pappa.
– Han var domare, och pensionen efter en ämbetsman kunde inte ens en änka leva på, säger Börje Lindeberg. Men mamma, som varit hemmafru i 20 år, ville att jag skulle fortsätta studera. Hon tog ett deltidsjobb och själv jobbade jag under gymnasietiden som lärare vid kvällskurser i matematik och fysik på en skola i Stockholm.
”Ingenting är omöjligt”
– Visst var det jobbigt. Men då fick jag samtidigt den inställningen att ingenting är omöjligt.
Börje Lindeberg tog studenten och bestämde sig också för att bli reservofficer.
– Jag har alltid haft ett stort försvarsintresse, säger han.
Sedan kom han in på Handelshögskolan och lyckades dra sig fram ekonomiskt även under den tiden.
Han blev klar 1931 – lagom till botten av det här århundradets värsta lågkonjunktur.
Han hade tänkt sig jobb på revisionsbyrå men det ville sig inte genast. Däremot blev det via ekonomföreningens platsförmedling och en intervju på Enskilda Banken ett välbetalt arbete inom NK-koncernen.
Studerade bussbolag
Vid anställningsintervjun tvekade man något angående Börje Lindebergs kvalifikationer. Man tyckte att han inte hade någon erfarenhet, men man frågade om lite av varje, t.ex. vilket examensarbete han hade gjort.
– Det gällde organisation, kostnadsberäkningar och kontrollanordningar vid ett flertal omnibussbolag i Stockholm med omnejd, förklarade Börje Lindeberg.
– Hur fick ni fram uppgifter om det då?
– Jag ringde dit. De sa att allt var hemligheter. Så jag åkte runt och studerade verksamheten.
– Bra, sa NK-representanten. Ni kan börja i morgon.
Börje Lindeberg fick 175 kr i månaden på NK. Det var mycket pengar då. Många var avundsjuka på honom.
– Men NK hade det svårare då än nu och arbetsdagarna blev mycket, mycket långa. Jag tänkte att det här går inte.
Hos Fritjof Dahlgren
Så Börje Lindeberg nappade på ett anbud från en advokat som arbetade med konkursutredningar. Bl.a. hade många både stora och små byggmästare gått i konkurs.
Han hade hållit på med de här utredningarna i några månader. Då hamnade han i ett sammanträde med auktoriserade revisorn Fritjof Dahlgren, som hade startat eget 1925.
– Du kanske skulle börja hos mig? sa Dahlgren.
Lindeberg nappade och fortsatte hos Dahlgren under många år. Han blev auktoriserad 1936.
Under kriget låg han inkallad under en sammanlagd tid av tre år. Då tappade han några enstaka klienter.
– Men de flesta klienter och myndigheter var förstående. Det var bara att ringa och be om anstånd när det behövdes. Patentverket var mycket tillmötesgående.
Ville starta eget
Efter kriget började Börje Lindeberg alltmer tänka på att starta egen byrå.
Han hade två medarbetare på den dahlgrenska byrån som var pigga på att följa med. Den ena var något som i princip inte fanns inom revisorsyrket: en kvinna. Hon hette Barbro Werthén. Den andre hette Pehr Magnus Morling. Börje Lindeberg håller fortfarande uppe kontakten med dessa gamla vänner. Morling finns kvar på den lindebergska byrån.
Både Werthén och Morling var lite oroliga inför starten av den nya byrån. Inte för egen del – om Lindebergs satsning misslyckades skulle de säkert kunna börja någon annanstans.
– Men för dig är det annorlunda om det går galet, sa de.
Men Börje Lindeberg vågade. Och visst gick det galet! Åtminstone i starten.
Byrån skulle öppnas den 1 oktober 1950. Genom en mäklare hade Börje Lindeberg betalat 25.000 kr för ett kontor på Kungsgatan vid Hötorget.
– Jag låg inkallad uppe i Boden när Barbro ringde en dag i september. Mäklaren hade lurat oss och vi hade inget kontor.
De 25.000 kronorna hade varit Börje Lindebergs under många år hopskrapade sparkapital. Han såg aldrig röken av dem mer.
Men nu kunde en kollega till Börje Lindeberg berätta om en klient som hade tre rum i norra Kungstornet. Klienten hade det dåligt ställt och behövde hyra ut två rum.
Det gick fort. Lindebergs Revisionsbyrå AB flyttade in programenligt den 1 oktober.
Byrån gick bra, fler medarbetare anställdes och stugan blev trång.
– Jag pratade med firman i grannrummet som hade det så dåligt ställt. Kunde jag få köpa ett annat kontor åt dem och överta deras rum? Jovisst, de var tacksamma om det bara blev ett kontor som de kunde få stanna i. Det fick inte vara ett rivningshus eller så.
Förlorade lite till
Börje Lindeberg skrev ett avtal. Om något hände inom ett år skulle han betala 5.000 kr till det här företaget, om det skulle drabbas inom två år utgick ett mindre belopp.
Naturligtvis dröjde det mindre än ett år. SIF köpte huset i fråga och gjorde anspråk på lokalerna.
– Där gick 5.000 kr till, men då hade jag kommit i gång så det var inte så farligt, säger Börje Lindeberg.
Efter hand kom Lindebergs Revisionsbyrå att uppta flera våningar i Kungstornet.
Börje Lindeberg gick också själv runt i tornet och organiserade en bostadsrättsförening av det hela. I dagens läge skulle andelen i föreningen ha utgjort en mindre guldgruva. Men sådant kan avgångna auktoriserade revisorer inte dra nytta av.
Eftersom auktoriserade revisorer bara får vara anställda hos auktoriserade revisorer måste den som drar sig tillbaka sälja sin del i byrån. Börje Lindeberg sålde av till yngre medarbetare efter hand och fick naturligtvis göra sig av med de sista aktierna när han slutade vara auktoriserad 1983.
Fördubblats senaste året
Vid den tiden hade byrån cirka 45 anställda. I dag har Lindebergs sitt huvudkontor på Sveavägen och totalt närmare 350 anställda vid ett 20-tal kontor från Ystad i söder till Haparanda i norr. Under det senaste året har personalstyrkan fördubblats genom samgåenden med Grant Thornton och Ranby Revisorer.
Den lindebergska byrån upplevde ett par märkliga veckor i maj 1989. Bertil Olssons Revisionsbyrå, som hade Ernst & Whinney som internationell samarbetspartner, hade just gått samman med Hagström & Sillén, som samarbetade med Arthur Young International.
Den nya konstellationen Hagström & Olsson hade valt att fortsätta med Arthur Young. Ernst & Whinney stod utan hemvist i Sverige och lierade sig då med Lindebergs, som också bytte namn till Lindebergs, Ernst & Whinney. Efter bara två veckor kom nyheten att Arthur Young och Ernst & Whinney skulle gå samman.
Glad namnet följde med
Vad tänkte Börje Lindeberg när han satt ute i sin skärgård och hörde detta?
– Jag trodde att byrån skulle gå upp i Hagström & Olsson. Men Björn Stenson, Anders Östberg m.fl. på byrån var envisa och stod emot.
– Är du glad för det?
– Jo, visst är det roligt att mitt namn följer med. Och jag har en känsla av att det här är en bra storlek på en revisionsbyrå. Här kan man ha täta interna kontakter. Här är vi också stora nog att ha egna skattekonsulter, ADB-konsulter, specialister på konkursutredningar m.m.
– Gillar du utvecklingen mot allt större byråer?
– Lagom är bäst. Är man 2.000 kan man inte känna varandra. När vi här från byrån åkte iväg på en konferens fick vi allihop plats på ett enda fotografi. Bara en sån sak. Men även de medelstora byråerna växer. Tillväxten går inte att stoppa.
Mest kvinnotäta byrån
Det säger Börje Lindeberg som startade sin byrå med två anställda revisorer, varav en var en kvinna.
Han har alltid varit för kvinnor i revisorsyrket.
– Karlar har lättare att bli avundsjuka på varandra, tror Börje Lindeberg.
Lindebergs byrå var en gång Sveriges i särklass mest kvinnotäta på revisionssidan. Samarbetet med Barbro Werthén-Kylin, som hon numera heter, gick så bra att ytterligare en kvinna anställdes som revisor 1954. Hon hette Siv Berlin och finns numera hos Bohlins. Hon har själv berättat i Balans om hur det gick till när hon anställdes (nr 2/90).
Börje Lindeberg minns vad rektorn på Handelshögskolan i Göteborg sa när han ringde och frågade om Siv Berlin:
– Det är en duktig flicka, men ni kan väl inte mena att ni ska ha en kvinna som revisor?
Jo, det menade han verkligen.
Roligt med människor
Om han fick leva om sitt liv tror han att han skulle välja revisorsyrket igen.
– Han som berättade för mig att yrket innebar kontakter med människor talade verkligen sanning.
– Men var det inte mycket siffergranskning förr i tiden?
– Ja, de första åren hos Dahlgren var kanske mest fyllda med siffror. Men av äldre kolleger hörde jag ju att det också var något annat som väntade.
– Det är roligt med människor. Man hjälper dem tillrätta, säger han. Man berättar vad som är galet och samtalar i lugn och ro. Konsultverksamheten är utan tvekan det trevligaste i revisorsyrket.
Bland alla klienter Börje Lindeberg haft genom åren nämner han akademikerorganisationer som Läkarförbundet och Juristförbundet.
Han var revisor i Dagab under uppbyggnadstiden. Han var också med och byggde upp Praktikertjänst AB, där han sedan var revisor i 25 år.
Ungefär lika länge var han revisor i FAR.
På 40-talet hade han revisionen i städerna Skövde och Katrineholm.
Utvecklingen bröts
– Att man började använda auktoriserade revisionsbyråer i kommunerna var dock en utveckling som bröts när Kommunförbundet kom in i bilden. Men nu ser det ut som om det börjar vända åt andra hållet igen.
– Varför ville de här två städerna ha en auktoriserad revisor?
– Det gick den vanliga vägen via kontakter. Våra bästa klientanskaffare var bankdirektörer och advokater.
Börje Lindeberg har också varit revisor i åtta av Stockholms kyrkliga församlingar. En av dem hade haft bekymmer och anlitade Lindeberg som konsult. Sedan fick han revisionen både där och i de andra sju. Kyrkligt engagerad har han dock inte varit.
Han har inte heller varit politiskt engagerad. En gång blev Börje Lindeberg anmodad att söka platsen som stadsrevisor i Stockholm. Han säger att han märkte att det var politik med bilden. Han tänkte sig för och sa nej.
– Däremot har jag sysslat en del med scouting och varit revisor i Svenska scoutförbundet. Det gav också en del andra kontakter.
Militära takter på byrån?
Han har varit reservofficer. Har det märkts några militära takter på Lindebergs Revisionsbyrå?
– Nej, det tror jag inte. Det är klart att man ska ha disciplin i ett företag. Men även i det militära ger man uppdrag till sina underordnade och litar på dem. Det gäller överallt – att ha förtroende för sina medarbetare.
Inge Wennberg