Sverige får fler små revisionsbyråer. Det finns byråer där hela personalen består av en enda auktoriserad revisor. Balans har besökt Per Strandin och det blev ett riktigt hemma hos-reportage. Det är nämligen hemifrån villan i Sollentuna han arbetar. Per Strandin är sammankallande i en arbetsgrupp som FAR tillsatt för att göra en enkät om de små byråerna.

De små revisionsbyråerna håller på att bli allt fler. Alla auktoriserade revisorer sköljs inte med i fusionsvågen. En hel del vill hellre arbeta ensamma.

Till dessa revisorer hör Per Strandin. Hemma i huset i Sollentuna tar han emot sina klienter i TV-hörnan, i soffan i vardagsrummet eller vid köksbordet om man har mycket papper att titta på.

Själva kontoret har han längst in i villans rad av sovrum. Det är inte stort men dator, fax och annat nödvändigt får lätt plats.

Kaffekok och annan markservice åt besökare måste den auktoriserade revisorn själv ta hand om.

Förutfattade meningar

Per Strandin håller i en arbetsgrupp som FAR ordnat för att göra en enkät om de små byråernas förhållanden till bl.a. FAR.

Övriga i gruppen är Stig Kangas, Stockholm, och Gunnar Sundman, Gävle.

Gruppens uppgift är inte helt lätt.

Det finns ju en hel del förutfattade meningar om små och stora byråers förhållande till FAR, säger Per Strandin. Det sägs att de små inte kan påverka och att de stora gör sig breda inom FAR.

Är det så?

För att få proffsiga frågor i enkäten har arbetsgruppen tagit hjälp av ett undersökningsinstitut. Frågorna måste bli enkla att svara på och lätta att bearbeta statistiskt.

Färska siffror visar att det i dag finns cirka 155 byråer med bara en auktoriserad revisor. En del har, som i fallet Per Strandin, inga anställda alls.

Förflutet på storbyrå

Strandin har själv länge dansat bland de större elefanterna. Han började i branschen 1964 och kom så småningom att arbeta åt en byrå som efter fusioner fick namnet Sillén & Jacobsson. Den byrån sprack 1982. En bit gick till Hagströms, en till Bohlins och en tredje grupp auktoriserade revisorer bildade Bexelius revisionsbyrå i Stockholm. Per Strandin var med där men hoppade av strax innan denna nya byrå också föll i bitar.

Det var 1985 som han valde att sätta sig på egen köl.

– Jag hade tröttnat på att vara oense med andra delägare.

Men är inte revisorer ovanligt duktiga på att komma överens?

– Haha, haha. Förlåt att jag skrattar.

Intriger och sånt är väl ganska ovanligt i branschen?

– Jaså... Jo, nog finns det en vilja att komma överens. Det tror jag.

Trivs du med din nuvarande tillvaro?

– Ja, men det är på gott och ont.

Men det var ju så här du ville ha det, eller hur?

– Jo, jag ville prova på det. Det går bättre hela tiden. Men skulle det visa sig att det inte riktigt stämmer är jag fortfarande öppen för att slå mig ihop med någon annan.

Någon att prata med

Nackdelarna försöker Per Strandin skjuta åt sidan.

Störst på minussidan är – att vara ensam.

Per Strandin har inga arbetskamrater. Det är inte direkt de auktoriserade proffsen han saknar. Ibland skulle det vara kul att ha någon att prata med över en kopp kaffe då och då.

Professionella yrkesfrågor diskuterar han bl.a. i en liten informell grupp med ett par andra ensamma auktoriserade revisorer i Sollentuna och Upplands Väsby.

Med jobbet hemma kan Per Strandin naturligtvis prata mer med sin familj än de flesta andra auktoriserade revisorer. Hustrun jobbar halvtid. Barnen, 18 och 20 år, har inte flugit ut ännu.

Jobba hemma kräver viss disciplin. Morgondisciplin.

Det har han klarat hittills.

Att dagen börjar tidigt med ett telefonsamtal till en Per Strandin iförd endast morgonrock händer då och då. Att sagda rocks avtagande fördröjs till framåt lunch av ytterligare tjänsteärenden per telefon, det händer också. Det ser ju inte kunderna. (Men nu vet de.)

Klienter på nära håll

Per Strandin är också glad att slippa sitta i bilköerna in till Stockholm.

– På sommaren läser jag morgontidningen ute i trädgården. Då hör jag också på trafikradion hur de har det där ute på vägarna.

Per Strandin har i princip alla sina klienter i trakten kring Sollentuna. När han flyttade ut jobbet dit sa han upp nästan alla uppdrag inne i Stockholm. Till att börja med gav den strategin inte full beläggning. Men det har ordnat sig.

Med flytten från stan och övergången till mindre klienter försvann det mesta av samarbetet med internationella kedjor för Per Strandin. Det var synd för det hade varit intressant.

Men nu säger denna enmansbyrå, med märkbar belåtenhet:

– Jag har gått med i en internationell kedja.

Han är den ende svenske representanten för ACPA International, som består av 45 små byråer världen över.

Per Strandin är förvånad över detta:

– Det kom hit några stycken från ACPA. Jag undrade hur i all världen de kunde vara intresserade av mig: jag är ju alldeles ensam. Var det inte lite fånigt?

Nej, det var det inte, trots att ACPAs statuter egentligen sa att medlemsbyråer skulle ha minst tre delägare.

Per Strandin har sedan dess varit ute på Europa-möten och träffat kolleger i sin internationella organisation. Han tror att det kan komma ut ett och annat av det här samarbetet.

Mycket konsultation

Steget från stora till små klienter har inneburit stora förändringar för Per Strandin. Det blir liksom ett annat sätt att arbeta.

– Det blir en helt annan inriktning på jobbet. Klienterna behöver mycket konsultation och hjälp. Det gäller skatter, uppläggning av redovisningen och diskussioner om företagens framtid.

Kontakterna kan ibland bli ganska informella. Per Strandin berättar om några klientföretag med två kompanjoner i.

I sådana fall lägger han gärna bolagsstämman i båten som han har vid brygga i Edsviken strax intill kontoret. Klienterna får ta med sig lunch, stänga butiken för en dag och så FAR man ut på vattnet.

– Då kan vi resonera och lyfta blickarna framåt i tiden lite bättre, säger Per Strandin.

Per Strandin hyser viss oro för vad Kommerskollegium i längden kan tycka om att han bara har mindre klienter.

Reste till Laos

– Jag kanske måste ha större också. Men det vill jag inte.

Han har dock sedan länge uppdrag som arbetstagarkonsult hos Södra Skogsägarna.

Dagarna efter den här intervjun åker han för SIDAs räkning till Laos. Där ska han lägga upp redovisning och rapportering för en fordonsverkstad.

Han har haft ett liknande jobb med en guldgruva i Nicaragua. Men han behövde aldrig åka i väg dit. Det fick han inte för sin familj heller.

– Jag sa att andra åker ju dit. Men mina barn sa att de andra är inte våran pappa.

Oberoende?

Den fråga som ibland diskuteras i samband med små revisionsbyråer är revisorns oberoende. Går det att vara oberoende när man har så nära kontakter med sina klienter?

Per Strandin har redan förut framfört sin uppfattning om det i Balans. Hans syn kvarstår:

– Oberoendefrågan är minst lika besvärlig i stora som små byråer. Det har jag sett på nära håll. Risken att förlora ett uppdrag i ett börsbolag kan utlösa en väldig oro på en stor byrå. Klienten kan ha vissa synpunkter, om man säger så, som byrån kan falla till föga för. Det blir ett fantastiskt liv om byrån förlorar ett ”flaggskeppsuppdrag”.

Per Strandin fortsätter:

– Och det här med konsulteri finns lika mycket i de stora byråerna. Från beroendesynpunkt är det ingen skillnad om det är uppdelat på flera bolag. Jag har, med viss överdrift, kallat de här byråerna för varuhus där alla har likadana uniformer. Det var inte så populärt.

Konsultationen är kryddan

Per Strandin menar också att små byråer ofta anlitar eller refererar till helt utomstående skatteexperter, jurister m.fl. Det ökar oberoendet.

– Men visst ska revisorer ägna sig åt konsultation, säger Per Strandin. Redovisningskonsulterna har kört hårt med att revisorer inte alls ska göra något annat än revision. I så fall skulle jag sluta som revisor. Kryddan i tillvaron är inte att vara revisor i snäv bemärkelse.

Men är inte risken större att revisorn på den lilla byrån är med och fattar beslut åt klienten och därmed tappar sitt oberoende?

– Det där fick jag lära mig från början: Kommer du till en klient får du aldrig ge ett råd i en enda riktning. Ge alltid två alternativ.

Klienten behöver inte bli någon åsna för att han på detta sätt ställs mellan två hötappar.

– Revisorn måste naturligtvis hjälpa till och klargöra de olika alternativens för- och nackdelar. Så småningom kommer man fram till att klienten fattar sitt beslut.

I vissa fall måste revisorn dock pådyvla klienten ett beslut:

– Klienten kan t.ex. säga att han vill göra en från skattesynpunkt konstifik sak. Då säger jag att så får han inte göra. Klienten säger kanske att det har andra gjort, de har klarat sig, ingen har frågat. Men då säger jag att det där går inte om någon frågar. Därför ska du inte göra så. Såtillvida pådyvlar jag klienten ett beslut.

Rekommenderar FAR-arbete

Per Strandin, som håller i FARs småbyrågrupp, uppmanar gärna sina kolleger från andra små byråer att arbeta mera i FAR:

– Det är roligt att jobba där och träffa kolleger. Det är klart att det ibland kan vara svårt för en liten byrå att sätta av tid för FAR-arbetet. Men jag tycker det är väl använd tid. Det finns många roliga arbetsuppgifter i FAR.

Inge Wennberg