Byråer brickor i internationellt storspel

Hur ser revisionsbyråernas internationella samarbete ut? Vad ger samarbetet? Vilka krav ställs? I det här reportageblocket intervjuas svenska representanter för flera olika internationella byråer. Vi talar också med Bjarne Niemann Olsen, tidigare direktör för FARs danska motsvarighet, i dag verksam som ”äktenskapsmäklare” i revisionsbranschen och specialist på bl.a. de stora internationella byråerna – d.v.s. de som i så många år orubbligen varit åtta till antalet men som nu efter en lång het sommar ser ut att förvandlas till The Big Five.

I en annan artikel i detta nummer av Balans säger Bjarne Niemann Olsen att fusioner med internationella inblandningar skapar tvångsäktenskap mellan revisionsbyråer. Det har han nog rätt i.

Låt oss som exempel ta en medelstor revisionsbyrå i Stockholm som så sent som i april i år hette Revisionsgruppen Lindeberg & Co AB.

Där ser det ut som om medarbetarna hinner använda tre olika visitkort i år.

Bakgrunden till händelseförloppet hos Lindebergs står att söka i att revisionsbyråerna Hagström & Sillén och Bertil Olssons Revisionsbyrå fusionerade i december. Hagströms hade då Arthur Young som internationell kontakt medan Olssons hade Ernst & Whinney.

Eftersom Hagströms var störst av de två fusionärerna föll det sig naturligt att Hagström & Olsson skulle samarbeta med Arthur Young internationellt.

Jätte utan representation

Plötsligt var Ernst & Whinney, en av The Big Eight, utan representation i Sverige. En Big Eight vill inte vara det.

I den gamla olssonska byrån fanns emellertid en kärna av tre partners med vidhängande medarbetare, totalt cirka 25 personer, som inte ville lämna Ernst & Whinney.

De gick ett halvt kvarter utmed Sveavägen till Lindebergs, som övergav sin gamla partner Hodgson Landau Brands.

Den 1 maj startade en ny revisionsbyrå vid namn Lindeberg, Ernst & Whinney. 200 anställda var kanske inte mycket för en Big Eight men alltid något.

Arbetet på den nya byrån gick sin gilla gång i mindre än tre veckor. Så kungjordes de nu genomförda planerna på en fusion mellan Arthur Young och Ernst & Whinney.

Det lindebergska folket satt åter som en bricka i det internationella spelet. För inte skulle nya Ernst & Young välja att samarbeta med en så liten byrå när kontakterna med Hagström & Olsson (1.300 anställda) redan var etablerade via Arthur Young-grenen av Ernst & Young.

Svårt påverka situationen

Lindebergarna hade då två alternativ: att gå tillbaka till Hodgson Landau Brands, som skulle ta dem åter med öppna armar, eller gå samman med Hagström & Olsson. Om framför allt det sistnämnda har man suttit i förhandlingar, som beräknats vara klara mot slutet av september.

Men det var knappast en utveckling som folket på den här byrån hade kunnat drömma om för bara några månader sedan. Deras möjligheter att påverka situationen har varit minst sagt begränsade.

– Eventualiteten att två av The Big Eight skulle gå samman tyckte vi egentligen aldrig att vi hade behövt räkna med, säger auktor revisor Björn Stenson hos Lindebergs.

The Big Eight har varit ett begrepp sedan det skapades av tidskriften Fortune i mitten på 30-talet. De åtta världsledarna har kanske fusionerat med nummer nio eller tio på listan men trots vissa fusionsrykten har de åtta sedan länge betraktats som en ganska stabil storhet.

Men så är det inte längre. Med bildandet av Ernst & Young blev de bara sju. Och i juli meddelade Price Waterhouse och Arthur Andersen att de tagit upp diskussioner om samgående internationellt. Resultatet av förhandlingarna skulle offentliggöras två månader senare. Går förhandlingarna i lås har de åtta stora förvandlats till bara fem – ty Deloitte Haskins & Sells har redan kommit överens med Touche Ross International att gå samman under namnet Deloitte Ross Tohmatsu – det sistnämnda är en betoning av de starka japanska kontakterna. (I USA ska den nya firman heta Deloitte & Touche.)

Två stora hos Bohlins

Här i Sverige har också Öhrlings och Reveko gått samman. Det ledde till att Revekos internationella kontakt KPMG (största firman i gamla Big Eight) fick söka sig annorstädes.

De vände sig till Bohlins som sa ja. Under några månader satt Bohlins med både KPMG och sin tidigare kontakt Deloitte Haskins & Sells i akt och mening att på något sätt samarbeta med båda. Fast det var många utomstående bedömare som inte trodde på en sådan lösning.

Bohlins skildes från problemet genom det ovannämnda samgåendet mellan Touche Ross och Deloitte.

När det gäller det planerade samgåendet mellan Price Waterhouse och Arthur Andersen så kom det säkert också överraskande för de parter som nyligen under namnet Peters & Co slog samman Arthur Andersen med Peters & Co Revisionsbyrå i Malmö. Price och Andersen bedöms av många som byråer med ganska skilda företagskulturer. Det är ett omdöme som också förekommer beträffande Deloittes och Touche Ross.

Men ändå händer det. Och ett är säkert: Vi har inte sett slutet på den här utvecklingen.

Inge Wennberg