Flera utredningar har under senare år gjorts om svensk ekonomutbildning. IVAs rapport ”Ekonomer för framtiden” har fått störst uppmärksamhet, bl.a. för påståendet att endast Handelshögskolan i Stockholm klarar en internationell jämförelse. Rapportens slutsatser har fått många mothugg, såväl från den akademiska världen som från näringslivet. IREVs VD Liv Jarness ger här sin syn på ekonomutbildningen.
Arbetsgruppen för översyn av den administrativt och ekonomiskt inriktade utbildningen i högskolan – AU-gruppen – tillsattes av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i maj 1977.
Svensk ekonomutbildning har under årtionden varit under debatt. Förändringsarbetet pågår ständigt, den senaste större reformen följde på AU-utredningen 1. Detta arbete ledde fram till den utbildningsmodell vi har idag: En 140 poängs ekonomutbildning i två steg. I huvudversionen består utbildningen av ett gemensamt basblock på 80 poäng, följt av 60 poängs fördjupningsutbildning, där möjligheter till viss specialisering erbjuds.
Denna utbildningsreform, som bland mycket annat även innebar ett halvt års förlängning av studierna, sjösattes 1 juli 1983. Fem årskullar (från och med januari 1987) har således hittills tagit sig genom den nya utbildningen och kommit ut på arbetsmarknaden.
Det är väl bekant att den nya ekonomlinjen, såsom AU-gruppen hade tänkt sig den i det förslag från september 1981 som sedan antogs av riksdagen, inte till alla delar har gett den kvalitetshöjning i ekonomutbildningen som avsågs med den nya och förlängda studieordningen.
Högskola för alla
Orsakerna till detta är flera. Resurstilldelningen är knapp. Situationen blir inte bättre av den ständigt ökande satsningen på ”högskola för alla”, där inga hänsyn tas till vare sig resursbristen eller möjligheterna att förse detta lokala småskolesystem med kompetenta lärare, som har kunnat utveckla sina teoretiska och pedagogiska kunskaper innan de ställs inför läraruppgiften. Det tar tid att bygga upp ny kompetens och utveckla bra lärare.
Utlokaliseringspolitiken påverkar i sin tur de större lärosätena, som har ålagts att i sin fördjupningsutbildning mot ringa ersättning ta hand om studenterna från basblocket vid olika regionala högskolor. Enligt rapporten från IVA, 2 ”Ekonomer för framtiden”, saknar svensk ekonomutbildning kvalitetsprofil, och bara en liten del av Sveriges ekonomutbildning (läs Handelshögskolan i Stockholm) är av högsta internationella klass.
Det hävdas vidare att ekonomutbildningen inte ger de nödvändiga baskunskaperna. Bl.a. finner man att en grundlig teoretisk skolning å ena sidan och en solid träning i ekonomiska tekniker å andra sidan inte utan vidare låter sig förenas i en och samma utbildning.
Den ekonomiska forskningen har svårt att hävda sig och sker i stort sett på doktorandnivå.
Det är svårt att rekrytera lärare och forskarstuderande i ekonomiämnen.
Ekonomutbildningen har inte en professionell organisation och ledning.
Ingenjörsvetenskapsakademien
Problem
Som jag ser det finns det problem av två slag:
1. Kvalitetsproblem
2. Ekonomiska problem
Därmed är inte sagt att dessa problemgrupper inte samverkar: det är svårt att åstadkomma kvalitet utan ekonomiska resurser, men det är även svårt att få pengar till verksamhet som inte bedöms hålla bra kvalitet, i alla fall från källor utanför den statliga ramen.
Om detta förhållande har professor Sten Jönsson vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet en egen tes:
Privatfinansierad verksamhet får mera resurser genom att framhålla hur bra verksamheten är, medan statsfinansierad verksamhet får mera resurser genom att framhålla hur dålig verksamheten är.
Konsekvenserna av det senare beteendet kan ju bli förödande, även för kvalitetsstämpeln utåt.
Huvudfrågor
Skall man göra en utvärdering av svensk ekonomutbildning är det viktigt att klargöra åtminstone tre huvudfrågor:
1. Vem mäter?
2. Vad mäter man?
3. Vad mäter man emot, d.v.s. vad anses vara normgivande?
1. I IVA-studien har en arbetsgrupp tillsatt av IVA tagit på sig domarrollen. Förutsatt att gruppens arbete accepterats av IVA som institution är det IVA som utför mätarbetet.
2. Vad mäter man? Om vi nu bortser från de delar av IVA-studien som handlar om studentantal, genomströmningstakt etc., där man ju inte har ett alltför omfattande material ännu om den nya ekonomlinjen, förefaller man ha inriktat sig på två huvudfrågor:
– utbildningens innehåll och utformning
– lärarkårens kompetens
3. Enligt IVA finns det oroande tecken på att den svenska ekonomutbildningen i utlandet inte bedöms vara av hög internationell klass, frånsett Handelshögskolan i Stockholm, som har ett gott rykte utomlands.
Detta påstående blir inte närmare underbyggt, dock görs den traditionella jämförelsen mellan svensk ekonomutbildning och Bachelor- och Mastersexamen, där svensk ekonomexamen anses ligga mellan BBA (Bachelor of Business Administration) och MBA (Master of Business Administration).
Normen bör enligt IVA vara en utländsk Mastersexamen av amerikanskt snitt.
Lillebrorskomplexet
Hur skulle det vara om vi för en gångs skull försöker utgå från oss själva när analyser skall göras? Vi måste ju kunna tro på vår egen kompetens.
I AU-utredningens arbete deltog representanter för alla intressentgrupper i samhället: arbetsgivare (genom SAF m.fl.), arbetstagare (LO, TCO, SACO/SR), lärare, studenter, administratörer, offentlig förvaltning m.fl.
Det är lätt att tro idag, när kritiken sätts in mot ekonomutbildningen, att utbildningens innehåll och utformning har dikterats från ”högre ort”, i detta fall UHÄ. I verkligheten var de parter som nu kritiserar utbildningens innehåll och utformning väl representerade i arbetet. Det var en enad arbetsgrupp som gick fram med sitt förslag, som mötte riksdagens utbildningsutskott, som deltog i debatten och fick gehör för sina idéer.
Jag vågar hävda att AU-utredningen gjorde ett mycket ambitiöst arbete, med ett mål i sikte: att ge Sverige konkurrenskraftiga ekonomer som kan klara sig även ute i stora världen. Som i allt utvecklingsarbete där många parter är inblandade sker en del kompromisser under arbetets gång. Dock var alla parter överens om huvudlinjerna: Bra ekonomer behöver en bred kunskapsbas där såväl teorier, modellbyggande som moderna verktyg ingår.
Liksom kritikerna i IVA-gruppen såg även AU-utredningen ekonomutbildningen som en bred, allmänbildande bas som i yrkeslivet skall utgöra grunden för praktisk träning varvad med adekvat vidareutbildning.
AU-utredningen siktade mot en 160-poängsutbildning, där bl.a. språk skulle ges större utrymme. De som var med i arbetet minns nog att lyckan var stor när man lyckades åstadkomma en förlängning från 120 till 140 poäng, emot alla odds.
Bra kunskapsbas
Professor Sten Jönsson har i en jämförelse av utbildningen vid fem olika lärosäten, inklusive Handelshögskolan i Stockholm, konstaterat att uppläggningen av utbildningen knappast uppvisar några väsentliga skillnader. Den följer dessutom i stora drag AU-utredningens förslag.
Sten Jönssons slutsats blir därför att skillnader i kvalitet blir en följd av skillnader i lärarnas skicklighet och närheten till aktiv forskningsverksamhet.
Ytterst handlar det om att få ekonomiska möjligheter att göra ett bra jobb. Lyckligtvis har det visat sig att även den fattige kan åstadkomma underverk. I stället för att ge alla rosorna till Handelshögskolan i Stockholm vore det väl trevligt om man kunde distribuera lite blommor till våra andra större lärosäten, som trots stor brist på medel ger sina studenter en bra kunskapsbas för det väntande arbetslivet.
Forskning och lärarkompetens
Alla är nog överens om att lärarsituationen är svår inom ekonomutbildningen. Liksom bristen på doktorander är detta säkert ytterst ett ekonomiskt problem, men även ett eftersläpningsproblem. Någon medveten satsning på lärarsidan har inte gjorts från statsmakterna.
Att svenska forskare idag inte syns på den internationella marknaden ser jag som ett resursproblem mer än som bristande kompetens. Svensk ekonomisk forskning idag är dessutom oftast tillämpad forskning, finansierad av avnämare som kanske gör det naturligt att använda svenska som rapportspråk. Denna utveckling mot uppdragsforskning är vi för övrigt inte ensamma om, samma tendens finns i andra länder.
I övrigt delar jag helt IVA-gruppens uppfattning att undervisningen skall drivas på vetenskaplig grund och att detta kräver anknytning till kvalificerad forskningsverksamhet. Att detta inte låter sig förenas med den nu rådande utlokaliseringspolitiken är ju självklart med de ekonomiska resurser som står till buds.
Även detta ser jag som en ekonomisk fråga. Vilken institution har idag råd att låta sina mest kompetenta krafter ägna tillräckligt av sin tid åt ledningsfrågor, när studenterna köar i korridorerna?
IVAs förslag
IVA lämnar i rapporten två huvudförslag till ändringar i ekonomutbildningen:
1. Tvåårig högskoleexamen med direkt yrkesinriktning
2. Fyraårig metod- och teoribaserad civilekonomutbildning
Liksom IVA välkomnar jag UHÄs avvisande inställning till mera praktiska inriktningar i ekonomutbildningen. Tillämpning och praktiskt arbete skall avnämaren ta hand om.
IVA-rapportens kritik av basblocket som en misslyckad hybrid förstår jag inte. En viktig poäng med högre utbildning bör vara att inte skapa återvändsgränder. Basblocket i sin grundversion är primärt en underbyggnad för fördjupningsutbildningen. Man har dock öppnat möjligheten för ”avhopp” efter 80 poäng, men välkomnar samtidigt avhopparen till fortsatta studier när som helst. Basblocket ingår i begreppet akademiska studier, med allt detta för med sig av teorier, synsätt och analytisk skolning, och är inte detsamma som postgymnasial yrkesutbildning.
En tvåårig yrkesinriktad högskoleutbildning som inte ger kompetens för fortsatta studier är om något en misslyckad hybrid. Låt gymnasieskolorna och de privata utbildningsinstituten som idag bedriver denna praktiskt inriktade utbildning (inklusive Hermods) fortsätta med det, den behövs.
Självklart kan det vara bra att utöka linjen från 140 till 160 poäng. FAR förordade 160 poäng redan under AU-utredningen. För blivande auktoriserade revisorer gäller att många redan idag måste läsa 150 poäng för att få sin teoretiska kompetens. Däremot ser jag ingen mening med att i en ekonomutbildning läsa nationalekonomi ett helt år, motsvarande 40 poäng, som IVA föreslår. Många av teoribildningarna är gemensamma och återfinns inom det företagsekonomiska regelverket, som en naturlig del inom ämnesområdet.
Var positiv!
Stora ansträngningar görs idag av lärare, forskare och administratörer för att vår nya ekonomutbildning skall uppfylla de högt satta mål som formulerats.
Hjälp dem genom att koncentrera ekonomlinjens resurser på den enorma uppgift det är att verkställa de idéer som ligger bakom den nya utbildningsmodellen. En sådan satsning tål inte spridning av krafterna på en mängd lokala varianter.
Låt för en gångs skull en reform få en chans att prövas i praktiken innan man börjar riva bygget igen.
Till alla avnämare av utexaminerade ekonomer:
Ta emot de nya ekonomerna i positiv anda, låt dem använda sina kunskaper. Var dock medveten om att det är teoretiska kunskaper de besitter – praktiken får man i det ”verkliga” livet.
Liv Jarness är VD för IREV