Peter Smedman, som är VD för Ackordscentralen i Stockholm, tror inte heller att det går att göra någon exempelsamling över skadeståndsgrundande handlingar. Han anser inte att revisorerna behöver någon sådan.
– Revisionen måste alltid innebära ett visst riskmoment, säger Peter Smedman. Dugliga revisorer ser fallgroparna. Men vi kan aldrig nå hundraprocentig säkerhet.
Peter Smedman, VD för Ackordscentralen i Stockholm, tror att det är omöjligt att ta fram en exempelsamling på skadeståndsgrundande handlingar som styrelseledamöter och VD kan tänkas begå mot sitt bolag.
Han erinrar sig vad hans företrädare Sven Åvall sa när denne var med och arbetade med utredningar i bl.a. Brottsförebyggande rådet. Man satt och gick igenom olika typer av ekonomisk brottslighet. I sökandet efter tänkbara fall kom snart insikten om att man höll på att konstruera nya brottsbalksbrott.
– Det är omöjligt att i förväg ställa upp typexempel på skadeståndsgrundande handlingar mot bolaget, säger Peter Smedman. Revisorerna får vara vakna för vad de stöter på. De större revisionsbyråerna har dessutom ordentlig juridisk kompetens för att avgöra vad som är oegentligheter. De andra kan kontakta jurister när det behövs. Och jag tror att revisorerna vet när de behöver sådan hjälp.
Mer skada än nytta
Peter Smedman menar att en exempelsamling eller mall att gå efter skulle kunna göra större skada än nytta:
– Man tror då att vissa fall passar in på typexemplen medan de i själva verket inte alls gör det. Det är bättre att förutsättningslöst bedöma varje enskilt fall och ta ställning till vad som ska anmärkas på.
Revisorer anklagas ibland för att vara alltför försiktiga med att avstyrka ansvarsfrihet...?
– Ja, men man ska komma ihåg att en anmärkning kan innebära en oerhörd skada på bolaget. Revisorernas nuvarande linje är nog bra även om revisionsberättelsen med sina få rader kan tyckas lite urvattnad.
Peter Smedman tycker att revisorerna borde skriva fler revisions-PM.
– Många revisorer gör detta på ett utmärkt sätt. Men fler borde göra det. Inte minst eftersom revisorn på så sätt kan skydda sig själv och sina åtgärder om det sedan börjar dyka upp misstankar om oegentligheter. Ytterst viktigt är dock att se till att dessa PM verkligen kommer styrelsen tillhanda.
Tätare kontakter
Peter Smedman talar också för tätare kontakter mellan styrelse och revisorer.
– Vid sådana kontakter tror jag att revisorerna kan komma med många kloka synpunkter och stävja uppkomsten av eventuella oegentligheter.
Oegentligheterna i företag beror enligt Peter Smedman i många fall på ren okunskap. Företagen vet helt enkelt inte hur de ska göra.
– Det visar sig nu när åklagarna i större utsträckning börjat agera mot bokföringsbrotten, säger Peter Smedman. Bokföringsbrott är ett av de få gäldenärsbrott som är enkla att bevisa. Tragiskt nog visar det sig att de huvudsakligen beror på bristande kunskaper.
De flesta åtal för bokföringsbrott sker fortfarande i samband med konkurs.
– Att företagsledningen saknat kunskaperna för att klara den löpande bokföringen har ofta varit en bidragande orsak till konkursen, säger Peter Smedman. Ledningen har inte i tid kunnat se de negativa signaler som en rätt skött bokföring kunde ha gett.
Högklassiga revisorer
Peter Smedman tycker att vi här i Sverige har mycket hög klass på revisorerna och att de inte har så stor anledning att bekymra sig ytterligare över ansvarsfrihetsfrågorna:
– Revisorerna gör ett bra jobb. Men jag vill med skärpa gå emot tendensen att man här i landet försöker göra revisorn till företagsledare. Det är befängt. Revisorn granskar, styrelsen har det primära ansvaret. Även om revisorn inte hittar några fel och de dyker upp senare så är det fortfarande styrelsen som bär ansvaret.
Hela styrelsen? I Gusum-fallet ”friade” den särskilde granskningsmannen de styrelseledamöter som kom s a s utifrån...?
– Det resonemanget bygger på att externa styrelseledamöter ska kunna sova lugnt om de inte, som det lite vanvördigt har uttryckts, snavat över några lik och samtidigt revisorerna har tillstyrkt ansvarsfrihet. På sätt och vis tycker jag att det är rätt att en extern styrelseledamot inte ska behöva gå in och titta i bokföringen. Men rent principiellt är det då inte meningen att man ska ”hänga” revisorerna i stället (såvitt de skött sitt jobb).
Dyr amerikansk modell
Peter Smedman funderar på att man kanske skulle kunna se över styrelseansvaret. Men han tror inte vi har råd:
– Man kan gå efter den amerikanska modellen som, elakt uttryckt, presumerar att företagsledningen är ohederlig medan dagens svenska modell utgår från att ledningen är hederlig. Den amerikanska modellen har vissa fördelar. Men den kräver stora insatser. Vi skulle få en fruktansvärd kostnadsbild på revisionen. Vi har huvudsakligen små företag i vårt näringsliv. De skulle aldrig kunna bära kostnaderna.
Peter Smedman fortsätter:
– Jag tror att revisionen måste innebära ett visst riskmoment. Dugliga revisorer ser fallgroparna. Men vi kan nog aldrig hamna i ett system med hundraprocentig säkerhet.
Om vi inte kan få en lista på skadeståndsgrundande handlingar så menar Peter Smedman att det ändå finns rätt mycket som revisorn kan gå efter i sitt arbete. Han ger ett exempel (som han fått av en revisor):
– Revisorn bör t.ex. se upp extra noga i företag med en mycket självständig VD och en svag ekonomichef. Det är en sits där det är som bäddat för misstankar.
Inge Wennberg