Framtiden – sådan blev den

Så blev framtiden. Med verklighetens facit i hand har vi dammat av FARs framtidsutredning från 1972. Många av ”spådomarna” har slagit in. Men intressantast ändå är kanske de förvånansvärt få skillnaderna mellan gårdagens och dagens synsätt. Vissa av de gamla framtidsfrågorna är högaktuella i dag: FAR riskerar att tappa sin ledande ställning vid utformning av god redovisningssed. 1972 års framtidsutredning varnade för just detta.

År 1972 presenterades inom FAR ett dokument kallat Framtidsutredningen.

Den var ett verk av FARs s.k. Arbetsgrupp och kan betecknas som en för sin tid mycket omfattande studie.

Arbetsgruppen var ett organ med uppgift att fungera som idéspruta åt FAR och dess styrelse. Från arbetsgruppen kom förslaget att starta Balans. Gruppen tog initiativet till FARs första utlandsseminarium, som hölls i London och handlade om intern kontroll. Man presenterade den första strukturerade målsättningen för utbildningsverksamheten. Arbetsgruppen kom också med förslaget till den ännu tillämpade avgiftsfinansieringen av föreningens verksamhet.

Så kom då FARs första genomarbetade framtidsutredning.

Balans har tittat på utredningen tillsammans med arbetsgruppens dåvarande ordförande auktor revisor Ulf Gometz, Hagström & Olsson, Göteborg.

Ulf Gometz avstår från nostalgiska återblickar. Men det kan ju vara meningsfullt att se om det finns några erfarenheter att dra nytta av i dagens planeringsarbete.

Själva slutresultatet av undersökningen var formellt ett förslag om FARs framtida verksamhet och organisation.

Här är förutsättningarna

Men av större intresse är den mycket betydande del av undersökningen som tog upp basförutsättningarna, nämligen:

1. FAR-ledamöternas verksamhet – med konsultarbetet som den mest brännande frågan.

2. Revisionens inriktning och innehåll – som i en ny aktiebolagslag nästan helt skulle byggas upp kring begreppet ”god revisionssed”.

3. Revisionsbyråerna – på väg att växa och utveckla fler specialiteter.

4. Auktorisationen – som skulle tas över av staten.

5. Omvärldens syn på revisorerna – i behov av förändring.

6. Revisorn i samhället – med bl. a. insynsdebatten.

7. Utbildningen – vars nivå måste höjas.

Ulf Gometz konstaterar att många av de prognoser som gjordes inom dessa basförutsättningar faktiskt har infriats.

Ny struktur i branschen

Det gäller t.ex. branschens omstrukturering som då knappt hade börjat. FARs ledamotsförteckning upptog 1969 bara 333 ledamöter. Bara tre byråer hade mer än tio auktoriserade revisorer. I dag, 20 år senare, rör vi oss med helt andra tal.

Balans bläddrade igenom 1989 års ledamotsförteckning och fann följande 16 företag eller företagskedjor med fler FAR-ledamöter än tio:

På dessa företag arbetar 1.094 eller mer än två tredjedelar av FARs ledamöter.

1969 återfanns 66 av de 333 ledamöterna på de tre ”stora” byråerna. På de 15 största företagen fanns sammanlagt 93 ledamöter.

Framtidsutredningen 1972 räknade med en klar utveckling mot större byråer. I den bedömningen blev utredningen verkligen sannspådd.

Få nyheter kring ”konsulteriet”

– Det som vi sa om revision och konsultation har med mycket små ändringar giltighet än i dag, säger Ulf Gometz.

Enligt en broschyr från FAR omfattade revisorns konsultativa verksamhet redan då bl.a. organisationsplanering, redovisningssystem, rapportering, kontorsrutiner, datasystem, finansiering, företagsvärderingar, skattefrågor, specialrevision, personalfrågor, bokslutsfrågor samt allmänna ekonomiska frågor och utredningar.

Den uttalade inriktningen på ”konsulteriet” har således knappast ändrats även om det sägs så på vissa håll.

Särskilt intressant tycker Ulf Gometz att dåtidens beskrivning av omvärldens syn på revisorerna och revisorerna i samhället kan vara i dag.

– På den punkten finns lärdomar att dra, säger han.

Arbetsgruppen 1972 skisserade upp ett slags intressentcirkel. Där var inte bara aktieägarna utan också samhälle, anställda, allmänhet, kreditgivare, företagsledningar, utbildningsanstalter m.fl. intressenter i revisionen.

Framträdande insynsdebatt

Utredningen gick igenom de här grupperna för att se vilka av de auktoriserade revisorernas uppgifter, t.ex. att kontrollera redovisningen, utveckla redovisningsregler, göra förvaltningsrevision, som var intressanta för den ena eller den andra gruppen.

Det mesta har täckning än i dag. Men mest intressant är kanske skillnaderna.

– På den tiden ägnades stort intresse åt samhällets och de anställdas krav på ”insyn” i företagen genom revisorerna, säger Ulf Gometz. Den debatten förs knappast alls i dag.

Skälen till att detta diskuterades är ganska uppenbara. Staten hade tillsatt flera utredningar om ökad insyn i företagen.

1970 presenterades det omfattande betänkandet Företag och samhälle, den s.k. samarbets- eller insynsutredningen.

1971 kom Större företags offentliga redovisningar och Förslag till styrelserepresentation i vissa aktiebolag.

Särskilt samarbetsutredningen tog upp revisorernas roll och formerna för att tillsätta dem.

I samma veva tog LO och facken upp frågan om särskilda arbetstagarrevisorer.

Dialog med fack och politiker

– Grovt tillyxat kan man säga att den företagsdemokratiska debatten på 60-talet handlade om insyn, på 70-talet om medbestämmande och på 80-talet, genom löntagarfonderna, om ägande, säger Ulf Gometz.

De företagsdemokratiska frågorna försvann dock ut till vänster när den ekonomiska brottsligheten under flera år i början på 80-talet skulle ägnas stort intresse. Ekobrotten hade inte alls berörts av 1972 års framtidsutredning.

Med tanke på insynsfrågornas obetydliga roll i dag – var det fel att 1972 lägga stor vikt vid dem?

– Nej, det tror jag inte, säger Ulf Gometz. De frågorna öppnade kommunikationen till de anställdas företrädare och politikerna. Detta innebar ökad respekt för revisorskåren inom viktiga delar av samhället. Det innebar stora fördelar för oss att vi hördes offentligt. Vi fick kontakter utanför den vanliga näringslivssfären. Vi satt inte längre och skrev remisser enbart tillsammans med Industriförbundet och liknande.

Nu har debatten om revisorernas roll i kampen mot ekobrott också ebbat ut. Vad drar du för slutsatser av det?

– Samhällsdebatten tycks ha en tendens att gå i vågor, nästan ett slags modevågor. Det gäller inte bara våra egna branschområden. Det gäller allt möjligt annat, t.ex. socialpolitik. Vissa år flödar det av artiklar om biologiska föräldrars rätt. Fem år tidigare skrevs artiklar i huvudsak om barnens rätt.

I dag: börsproblematik

– För oss råkar dagens debatt handla om börsproblematik såsom t.ex. hur börsbolag ska revideras och vad revisorerna gjort i Fermenta, Parcon och Gusum.

Var finns den debatten om fem år?

– Det är inte omöjligt att den är borta. Därför tror jag inte att man ska bedöma framtiden ur revisorernas synvinkel enbart utifrån dagens situation. Men man ska ha klart för sig att debatter kommer och går. Ofta kommer de tillbaka. Dagens tendens, eller ”vridning”, i debatten om privatisering, aktiemarknad m.m. skiljer sig ju från debatten 1968. Det var ett misstag att 1968 tro att debatten för all framtid skulle handla om de anställdas situation. Det finns en benägenhet att övervärdera det dagsaktuella föremålet för debatten. Men man gör ett nytt misstag om man inte inser att tidigare debatter kommer tillbaka.

Ulf Gometz menar att man för all del bör ta tag i den debatt som är aktuell för dagen.

Men man ska inte helt skrota den gamla:

– Vi revisorer ska inte lägga ner kontakterna med arbetstagarorganisationerna bara för att den gamla debatten inte förs längre.

Rent faktiskt var det aldrig fel att i framtidsutredningen 1972 prata om något som i dag är så ”ute” som arbetstagarrevisorer. Det finns flera arbetstagarkonsultuppdrag för revisionsbyråerna. Ett sent exempel på detta var arbetstagarkonsulten som tillsattes när SKF i Göteborg ville flytta kullagertillverkningen till Italien. En utredning gjordes av en organisationskonsult på Hagström & Sillén.

Berättigade farhågor

Framtidsutredningen framförde redan på sin tid farhågor som är högaktuella i dag. På området yrkesutveckling, d.v.s. utveckling av rekommendationer, betonades att FAR borde slå vakt om sin starka ställning.

Vi citerar direkt ur framtidsutredningen 1972. Avsnittet kunde nästan lika gärna ha skrivits i dag:

”Vid utarbetandet av redovisningsnormer (god redovisningssed) bör Föreningen eftersträva och aktivt verka för att vara den institution som leder utvecklingen. Föreningens rekommendationer i redovisningsfrågor bör vara uttryck för ’god redovisningssed’. För att undvika dubbelarbete och risken för en uppdelning av rekommendationsgivningen på olika organ skall Föreningen hålla erforderlig kontakt med företrädare för näringsliv, organisationer och myndigheter samt därvid verka för att upprätthålla Föreningens ledande ställning. ... Om – vilket eftersträvas och förutsättes – FARs redovisningsrekommendationer kommer att accepteras som god redovisningssed kan avsteg från rekommendationerna framdeles komma att föranleda uttalanden i revisionsberättelserna. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att revisorerna enligt förslaget till ny aktiebolagslag ges rätt att ge kompletterande information i revisionsberättelsen beträffande styrelsens årsredovisning.”

Ulf Gometz kommenterar:

– Här har utvecklingen nog gått i den riktningen att man har varit alltför återhållsam med uttalanden i revisionsberättelserna. Det har medverkat till att de auktoriserade revisorerna inte längre leder redovisningsutvecklingen. FAR har nog fortfarande initiativet i arbetet med att inrätta en redovisningsnämnd – men man har gett upp den ensamrätt på det som man borde försöka ha.

Ny organisation

Mycket av det som diskuterades i framtidsutredningen har lett till kraftfulla åtgärder från FARs sida.

Kraven på en till 140 poäng utvidgad ekonomexamen har genomförts. Egentligen vill framtidsutredarna ha 160 poängs grundutbildning och Ulf Gometz finner fortfarande det förslaget i högsta grad motiverat.

I framtidsutredningen framfördes också det genomförda förslaget om att revisorer bör ha minst 120 timmars vidareutbildning per treårsperiod – ursprungligen en amerikansk idé.

Framtidsutredningen föreslog ett verkställande utskott inom FARs styrelse. Det blev aldrig något VU. Men man började arbeta med ett presidium bestående av ordförande, vice ordförande och sekreterare.

Senare utvecklades detta ännu mer genom att FAR fick en heltidsanställd generalsekreterare på ordförandenivå. Det var för övrigt framtidsutredningen som föreslog att FARs kansli skulle förstärkas med en auktoriserad revisor. Detta förverkligades redan i slutet på 70-talet när nuvarande biträdande generalsekreteraren Margareta Damberg anställdes.

Utredningen ville också strama upp FARs kommittéarbete som dittills inte hade haft någon riktig styrning. Nu styrs kommittéerna mer markant från styrelsens sida. Kommittéarbetet effektiviserades också på utredningens förslag genom att man arbetar i projektgrupper mellan kommittésammanträdena.

Kontinuerlig framtidsplanering

Är det inte dags för en ny framtidsutredning – nu efter närmare 20 år?

– Det är inte tillfredsställande att utreda framtiden vart tjugonde år, säger Ulf Gometz, som i stället förutsätter att ”framtiden uppdateras” kontinuerligt. FARs styrelse har varje år ett tvådagarsmöte som uteslutande ägnas långsiktig planering.

Övriga deltagare i 1972 års framtidsutredning var auktoriserade revisorerna Gunnar Blomberg på Feinsteins/BDO i Stockholm, Ove Larsson-Cohn på Bohlin & Jacobsson i Göteborg och Lars-Göran Nilsson på Öhrlings i Stockholm.

Ove Larsson-Cohn tycker i motsats till Ulf Gometz att det borde vara dags för en ny framtidsutredning som berör vad som ska hända på 2000-talet:

– Nog föreställer jag mig att de som är 20 år yngre än vi borde vara intresserade av att tänka lite framåt nu, precis som vi var då.

Dessutom erinrar han sig att det var en trivsam och stimulerande utredning att göra.

När Ove Larsson-Cohn på Balans begäran går igenom olika frågor som togs upp i utredningen konstaterar han med viss besvikelse att det egentligen inte har skett någon utveckling i konsultfrågan:

– Vi befarade att konsultationerna skulle ge anledning till kritik och minskning av kårens anseende. Det ligger mycket i det.

Ove Larsson-Cohn menar också att 1972 års framtidsutredning inte var särskilt förutseende när det gällde betydelsen och omfattningen av internationaliseringen:

– Där ligger den stora skillnaden mellan de här decennierna. Internationaliseringen behandlades relativt spartanskt i vårt förslag.

Han konstaterar vidare att utredningen tog upp branschens rekryteringsfrågor. Men var den tillräckligt observant på att revisionsbyråerna skulle få ökade svårigheter att behålla de attraktiva medarbetarna?

– Nej, vi drog kanske upp rätt problemställningar men hade inte förmågan att dra de rätta slutsatserna.

Mest nöjd tycker Ove Larsson-Cohn att arbetsgruppen kan vara med sin ganska ingående analys av utbildningsfrågorna:

– Vi lade fram många förslag som successivt kommer att förverkligas. Över huvud taget var vår hantering av forskning och utveckling ganska förutseende.

Lågt intresse för etiken

Gunnar Blomberg och Lars-Göran Nilsson förvånar sig båda över hur lite intresse deras utredning ägnade åt etiska regler och disciplinära frågor. Dessa sveptes undan på en halv A4.

Det fanns inga etiska regler då. Nya revisorer förutsattes bli goda revisorer genom att de arbetade nära äldre kolleger. Det fungerade då. Dock föreslog framtidsutredningen att ”FAR bör utarbeta och på lämpligt sätt publicera regler för ledamöternas verksamhet”. Det har senare visat sig ganska nödvändigt.

Lars-Göran Nilsson, numera vice ordförande i FARs disciplinnämnd, säger:

– Utvecklingen har gjort det nödvändigt med skrivna regler. Omvärlden är inte längre så förstående för revisorer och revisorers bekymmer i tillvaron. Nu får vi anmälningar mot oss på ett helt annat sätt än tidigare.

I övrigt är Lars-Göran Nilsson förvånad över att hans utredning handlade så mycket om relationer till omvärlden:

– Det skedde väl då en ändring från en förut ganska fast situation där revisorerna var aktieägarnas revisorer, punkt och slut. I dag ser man annorlunda på det där men tycker nog inte att det är mycket att skriva om.

Lars-Göran Nilsson hade vid tiden för utredningen ägnat ganska mycket intresse åt internationella förhållanden. Han menar att det som sedan skett i mycket stor omfattning varit en återspegling av vad man i förväg kunnat se i andra länder – inklusive revisionsbyråernas utveckling mot allt större organisationer och en större tyngd åt den konsultativa verksamheten.

– Men när det gäller revisionskårens tillväxt kunde jag aldrig drömma om att den skulle bli så stor. Jag minns när Carl Henrik Witt, en av våra stora revisorer, 1975 hade ”fantastiska idéer” om att vi här på Öhrlings skulle kunna bli 500 medarbetare inom tio, femton år. Det tyckte vi var att ta i...

Arbetsgivarservice?

Gunnar Blomberg är liksom övriga framtidsutredare ganska nöjd med vad utredningen sa om utbildningsfrågor. Man hade ställt krav på en revisorsexamen och fortfarande tror väl de flesta att en sådan kommer. När det gäller vidareutbildningen heter det i dag att de kvalificerade revisorerna ”bör” ha minst 120 timmar sådan utbildning varje treårsperiod.

– Vidareutbildningen är ännu inte fullständig, säger Gunnar Blomberg. Mycket har gjorts – det har kommit seniorprogram och annat – men en hel del återstår. Vidareutbildningen är ett viktigt villkor för branschens kompetens. Det nuvarande ”bör” bör bytas mot ett formellt specifikt krav.

I framtidsutredningen diskuterades huruvida FAR skulle ge arbetsgivarservice åt revisionsbyråerna.

– Här har ”ingenting hänt”, säger Gunnar Blomberg. FAR är definitivt inte en arbetsgivarorganisation utan en förening för enskilda revisorer. FAR har inte i större utsträckning aktiverat någon arbetsgivarservice åt byråerna utan den har de fått sköta själva.

Gunnar Blomberg menar dock att det finns ett behov att ge byråerna i deras egenskap av arbetsgivare hjälp i olika avseenden. Det kan gälla statistik, löner och arbetsförhållanden – men också allmänna regler om hur en bra arbetsgivare ska förhålla sig.

– Jag har ingen bestämd åsikt om att FAR ska driva detta i dag, säger Gunnar Blomberg. Jag noterar bara att det har inte hänt mycket här.

Inge Wennberg