Det är förhållandevis få auktoriserade revisorer som lämnar yrket. Men bland dem som ändå gör det är det många som kommer tillbaka – därför att de trivs med yrket. De gillar omväxlande arbetsuppgifter. De tycker om att träffa nya människor.

Balans har talat med elva revisorer som återvänt till yrket. De berättar varför de lämnade revisorsjobbet, hur det var ”därute” och varför de kom tillbaka. Deras svar torde vara överraskande för dem som tror att revisorer lever ett händelsefattigt liv i sina ständigt grå kostymer.

Per Bergman, 43, på Bohlins i Stockholm har varit ekonomichef i tre år på ett av våra större entreprenadföretag, Platzer Bygg AB. Det var genom kontakter med en vice VD på Platzer som han tog det här jobbet i mitten av 70-talet.

Per Bergman hoppade faktiskt av från Bohlins precis innan han skulle bli auktoriserad revisor, vilket han således blev omgående när han kom tillbaka.

Vad var det som gjorde arbetet på Platzer så lockande?

– Det är nog så att om man direkt efter examen börjar på en revisionsbyrå, så tycker man efter ett antal år att det skulle kännas trevligt att göra någonting operativt. Dessutom rådde på Platzer en turbulent och dynamisk miljö.

Turbulens låter ganska negativt...?

– Det beror på vad man söker. Vill man ha erfarenhet och utveckling ska man söka sig till turbulenta miljöer.

Ville inte bara titta på

Var du trött på revisorsyrket när du beslöt dig för att börja på Platzer?

– Nej, men revisorns roll är i mycket observatörens. Jag upplevde det åtminstone då som om det skulle vara stimulerande att också själv göra någonting.

Hur gick det på Platzer?

– Det gick mycket bra och var mycket intressant. Platzer var ett dotterbolag till Gränges och hade stora problem då, dels med en förlustbringande utlandsverksamhet, dels med ett antal stora men mindre bra projekt här i Sverige. Platzer är en sammanslagning av tre bolag och då var det fortfarande en hel del fusionsproblematik och omstrukturering av verksamheten.

Att Per Bergman återvände till Bohlins berodde mycket på att han fick tillfälle att arbeta i den specialistfunktion som i dag heter Bohlins Affärsanalytiker, som arbetar med bl.a. värderingsfrågor och utredningsverksamhet. Avdelningen arbetar med näringslivets affärer i stor omfattning. När Per Bergman återvände var nuvarande ”börspolisen” Hans Edenhammar chef för avdelningen. Numera är det Per Bergman själv som är ansvarig.

– Även om det var specialistfunktionen som direkt fick mig att återvända så har jag aldrig haft några negativa synpunkter på revisionsverksamhet, utan jag jobbar i dag ganska mycket med revision, betonar Per Bergman. Jag har en blandad verksamhet.

Kom från lastbilscentralen

Christer Bohlin, 41, på Bohlins (släktband saknas) Revisionsbyrå i Sala är en udda fågel i det här sammanhanget. Visst lämnade han revisorsyrket, gjorde något annat och återvände igen.

Men Christer Bohlin är inte någon produkt av en revisionsbyrå. Han härstammar snarare från en lastbilscentral i Sala.

Han började som kassör på lastbilscentralen 1969–72. Han hade ingen examen när han sedan hoppade in som revisorsassistent på Bohlins i Hudiksvall.

Efter halvtannat år lockade lastbilscentralen igen och han förblev lastbilarna trogen ända till våren 1984. Han avancerade till kamrersassistent, till kamrer och slutligen till VD för företaget.

Men på något sätt låg det latent i Christer Bohlins huvud att han skulle tillbaka till revisorsyrket. På fritiden läste han in en fil kand, som var klar 1981 och råkade innehålla de rätta ämnena.

Klockarkärlek till yrket

– Det fanns inom mig en sorts klockarkärlek till revisorsyrket.

1984 kom han tillbaka till Bohlins. Eftersom han fick räkna två år för tiden på lastbilscentralen utöver den tid han gjorde på Bohlins på 70-talet kom han redan 1986 upp i de fem års erfarenhet som krävs för auktorisation. Att han varit VD på lastbilscentralen var heller ingen nackdel när han utsågs till chef för Bohlins kontor i Sala.

– Jag upplever det som väldigt positivt att ha suttit ”på andra sidan”, säger Christer Bohlin. Jag jobbar nu mycket med små och medelstora företag. Det har vissa likheter med lastbilscentralen där alla åkarna ju är egna företagare. Genom att jag alltid haft småföretagare runt omkring mig vet jag hur de känner och tänker. Det har jag stor nytta av.

Längtar du tillbaka till lastbilarna?

– Nej, nu är det bra. Bättre än så här kan man inte ha det. Att vara revisor är ett sätt att leva – ett bra sätt.

Lång klientlista

Anders Edin, 43, på Öhrlings i Stockholm var drygt 30 när han började med revision. Efter ungefär tio år kände han då och då att hans jobb var ganska splittrat.

– Min klientlista var en förfärande läsning. Jag har aldrig varit någon administrativ mästare. Det var väl en orsak till att klienterna hade blivit så många, helt enkelt för många.

Anders Edin tyckte att det mesta blev dåligt planerat.

Det var då han gick till PKbanken. Där skulle han kunna odla sitt specialintresse: ADB. Som auktoriserad revisor har han sedan många år ADB som specialitet. Han finns f.ö. på Öhrlings specialistenhet på detta område.

– På banken tänkte jag mig att kunna djupdyka i de speciella problem som finns på ADB-revisionens säkerhetsområde. Dessutom var det intressant att efter tio år se hur gräset såg ut på andra sidan.

Inte vad han tänkt sig

Det gick väl inte så illa på PKbanken. Men två skäl fick honom att återvända till Öhrlings:

1) – Jag hade lyssnat för dåligt på vad de egentligen behövde för folk på PKbanken. Jag skulle ha behövt lägga ner mycket större ansträngningar på planering, ledning, utbildning och rekrytering än jag kunnat ana. Och där låg varken mitt intresse eller min förmåga.

Anders Edin hade snarare räknat med ett färdigt jobb än att behöva sätta igång och bygga upp en hel organisation.

– Visst fanns det skäl att göra de ”djupdykningar” som jag hade tänkt mig. Men jag förstod senare att den tid som stod till mitt förfogande borde användas på annat sätt.

2) – Den andra biten som jag inte hade reflekterat över då var vilket otroligt stöd man har när man jobbar i en stor organisation som Öhrlings. Här finns alltid någon att prata med vad saken än gäller. Den situationen har man inte som internrevisor på en bank. De är ju inte så många.

I den här vevan hände det också mycket intressant på Öhrlings. Byråns internationella partner Coopers & Lybrand hade för EG-kommissionens räkning gjort en studie av datasäkerheten i ett stort antal europeiska företag, däribland två svenska.

– Detta byggde upp erfarenhet och kompetens, säger Anders Edin. Vi fick styrsel på ett helt område. För första gången fanns det en rejäl kartläggning av god sed på ADB-området – inte helt klart utsagd men i alla fall mycket intressant.

Svårt hänga med i lagarna

Mats Ekedahl, 32, på Hagström & Olsson i Helsingborg tillbringade för inte så länge sedan fjorton månader på Perstorp AB i en fristående ekonombefattning med sikte på att bli divisionscontroller.

Han jobbade sig in i befattningen men beslöt ändå efter moget övervägande att gå tillbaka till revisorsyrket.

– Som divisionscontroller tappar man snabbt alltför mycket av de kunskaper på lagstiftningsområdet som man har som revisor, säger Mats Ekedahl. Det var ett av skälen till att jag lämnade Perstorp AB.

Men varför började han där? Jo, han är uppvuxen i Perstorp. Under studieåren i Lund sommarjobbade han på Perstorp ABs ekonomiavdelning. Senare fortsatte han också där som internrevisor.

Att han sedan kom till dåvarande Hagström & Sillén hade i viss mån att göra med att H & S reviderade Perstorp AB.

– Jag insåg också att jag inte kunde lära mig så mycket mer på Perstorp eftersom det var ett välskött bolag. Sålunda började jag på Hagström & Sillén i slutet av 1983.

Men återvände alltså än en gång till Perstorp.

Nu är det emellertid en framtid som externrevisor han tänker fortsätta med.

Omväxlande yrke

– Revisorsyrket är omväxlande. Man är ute och träffar olika människor. Ett jobb på Perstorp är mer fastlåst men samtidigt är det kanske en större laganda där. Alla jobb har sina för- och nackdelar. På revisionsbyrån är man mera ensamvarg.

– Jag är nöjd med att ha provat på något annat innan jag bestämde mig för att förbli revisor.

För att få auktorisation har Mats Ekedahl fortfarande kvar den sista tentan i handelsrätt. Han skulle ha klarat av den i december om han inte råkat bli sjuk då.

Ville utvecklas mera

Bo Genvad, 40, på Öhrlings Revisionsbyrå i Göteborg lämnade dåvarande Stenbergs 1979.

– Jag såg inga utvecklingsmöjligheter såsom man arbetade på den byrån. Det var svårt att få in uppdrag via banker och liknande. Och inom byrån lämnade ingen ifrån sig uppdrag till nyauktoriserade revisorer. Det var därför som jag började se mig omkring.

Bo Genvad hann med tre jobb innan han kom tillbaka till revisorsyrket.

Först var han redovisningschef hos en numera i Ahlsells ingående grossistfirma i VVS-branschen. Där stannade han i fyra år innan företaget blev uppköpt.

Därefter blev han redovisningschef på ett färgtillverkande bolag som säljer billacker.

Efter bara sju månader där erbjöds han ett intressantare arbete som controller på det börsnoterade fastighetsbolaget Regnbågen. Där stannade han i 2,5 intensiva år.

Stimulerande

– Företaget var ganska nytt, arbetsuppgifterna var många och stimulerande. När verksamheten växte skedde ganska stora förändringar inom moderbolaget, där jag arbetade. VD slutade och det gjorde i stort sett all annan personal som hade varit med när jag började där. En massa nya direktörer tillsattes. Mina arbetsuppgifter ändrades och självständigheten minskade.

Då fick Bo Genvad ett påpassligt erbjudande från Öhrlings. Han var inte sen att tacka ja. Auktorisation hade han fått strax innan han slutade på Stenbergs. Nu fick han den tillbaka efter ett år på Öhrlings.

–Min familj blev väldigt glad när jag började på Öhrlings, säger Bo Genvad. Det pratas om att revisorer arbetar så mycket. Men det är bara en kort tid under vårsäsongen som det är alldeles fullt. Numera är jag hemma betydligt mer än när jag hade de andra jobben.

Bo Genvad tycker att det är en klar fördel att göra något annat under en tid.

– Som revisor har man nytta av att känna till hur företagens verklighet ser ut. När man är ny som revisor tror man lätt att allt ute på företagen ska fungera som revisorn vill. Det är bra att veta att det inte ligger till på det sättet.

Från skolan till byrån

Pia Kagerstedt, 28, tillhör Sveriges yngsta auktoriserade revisorer. Hon har dock hunnit med en liten utflykt som ekonomichef vid ett fastighetsförvaltande bolag. Men nu är hon tillbaka på den gamla arbetsplatsen med det nya namnet Hagström & Olsson i Stockholm.

– Att jag hoppade av hade att göra med att jag hade kommit direkt från skolan hit till revisionsbyrån.

Hon var 23 år när hon började på byrån. Hon hade också haft feriejobb där tidigare.

– När jag varit här i tre år började jag fundera över vad jag egentligen skulle göra. Jag var nyfiken på vad som fanns på andra sidan. När erbjudandet om att bli ekonomichef kom slog jag till. Det lät spännande. Kanske var jag lite trött på att fara omkring till olika klienter och ha mycket packning med mig. Kanske såg jag fram emot att sitta vid ett eget skrivbord.

Revisionsbyrån hade inga invändningar.

– De tyckte det var OK. Sånt här är nämligen mycket vanligt. De förstod mig och sa att jag var välkommen tillbaka om jag ångrade mig.

Längtade tillbaka

Det tog några månader innan Pia Kagerstedt fann att arbetsuppgifterna på fastighetsföretaget var i enformigaste laget.

– Man lärde sig jobbet mycket snabbt. Snart längtade jag tillbaka till revisorsyrket. Och ju fortare jag kom tillbaka, desto fortare skulle jag bli auktoriserad revisor. Jag hade ju utbildningen, det var bara tiden som fattades.

Pia Kagerstedt har inte ångrat det tillfälliga arbetsbytet.

– Nej, det fick mig att verkligen inse fördelarna med revisorsyrket och att man kan vidareutvecklas som revisor. Det kan man inte göra om man sitter fast som ekonomichef på ett ställe.

Biståndsarbetare

Tore Linghede, 36, är auktoriserad revisor på TRG Revision i Stockholm, men även ansvarig för området personalutveckling inom TRG. Han var borta från revisorsyrket – tjänstledig – under en tvåårsperiod 1983–85.

Han och hans hustru är engagerade i biståndsfrågor.

– Vi tyckte att vi hade nått en sådan erfarenhetsnivå inom våra jobb att vi kunde komma i fråga för roller som rådgivare och kunskapsöverförare i biståndsprojekt, säger Tore Linghede.

Under två år fick de arbete i Tanzania. Arbetsgivare var Danida, Danmarks SIDA.

– Vi arbetade i ett nordiskt biståndsprojekt som startade kooperation i Tanzania. Min roll var att jobba som rådgivare i ekonomiadministration i en regional lantmannaförening som var under bildande.

Dels byggde Tore Linghede upp administration och redovisningsrutiner, dels fungerade han som utbildare för ett antal blivande utbildare som sedan skulle arbeta vidare på lokal nivå.

Arbetet var mycket givande.

Höll på att bli kvar

– Ja, vi höll på att bli kvar där ännu längre än två år. Men vi väntade ännu ett barn och valde därför att åka hem.

– Ska jag spontant summera vad jag känner nu efteråt så upplever jag att jag har varit ”nyttig”, åtminstone när jag efter ett halvår hade satt mig in i miljön ordentligt. Jag känner att jag faktiskt kunnat bidra med något.

Vid ett besök ett år efteråt kunde Tore Linghede med glädje konstatera att organisationen i Tanzania verkligen var sjösatt och igång.

Rent redovisnings- och revisionsmässigt förkovrade sig Tore Linghede knappast under den här tiden. Den kunskapsöverföring det handlade om låg på en ganska elementär nivå.

– Men det var naturligtvis givande att under ett par år arbeta i internationell miljö. Vi jobbade upp engelskan väldigt bra. (Och swahili efter något år.)

Helt enkelt nyfiken

Bo Lorentzon, 37, på Hagström & Olsson i Göteborg var redovisningschef och ekonomichef på Uddeholm Tooling i 4,5 år (1983–88).

– Jag var helt enkelt nyfiken på att se hur det var att arbeta på ”andra sidan”. När jag tog steget hade jag arbetat med revision i sju år. Jag tänkte mycket på om jag skulle arbeta som revisor hela livet eller om jag skulle titta på något annat.

Erbjudandet från Uddeholm Tooling kom snabbt och Bo Lorentzon accepterade snabbt.

Det blev stimulerande att få arbeta inifrån och reda ut problem. Ty problem fanns. När Bo Lorentzon tillträdde hade företaget just flyttat hela sin administration från Stockholm till Göteborg. Administrativt fanns det i princip ingen personal kvar. Man fick börja från scratch.

Mycket stora redovisningsbekymmer var vad företaget bland annat hade att erbjuda. Något väl genomarbetat redovisningssystem fanns inte.

Det fanns mycket att ta tag i. Eller som någon VD i Uddeholm hade sagt i början på 80-talet: det fanns bara en rutin som fungerade, det var reseräkningsrutinen.

– Det är jag inte villig att skriva under på, säger Bo Lorentzon. Men lite åt det hållet var det.

Under de första två åren var han ett slags redovisningschef för Skandinavien med operativt ansvar också för ett dotterbolag i Danmark och ett i Norge.

Sedan ändrades organisationen och Bo Lorentzon blev ekonomichef i det svenska försäljningsbolaget.

Hade du planer på att bli revisor igen medan du var på Uddeholm Tooling?

Fick ordning på rutinerna

– Nej, inte en enda gång. Däremot fick vi ordning på alla rutiner. Vi skaffade egen dataanläggning och eget datasystem för order/lager/fakturering. Vi hade fått detta att fungera och över huvud taget tyckte jag att företaget var väl rustat administrativt sett. Då tyckte jag att jag gjort mitt. Det var dags för någon annan att ta över. Jag kunde tänka mig nya utmaningar.

Bo Lorentzon, som kommit från Price Waterhouse, råkade stöta på en gammal arbetskamrat därifrån. Kamraten var numera delägare i Hagström & Sillén och sa: – Börja hos oss! Bo Lorentzon tackade ja.

– Som ekonomichef blir man mycket av generalist. Man får jobba mycket med ”allt-i-allo”-frågor, t.ex. personalledning. Det blir mycket sådant vid sidan om. Då blir redovisningskunskapen lidande. Avgörande för att jag fortsatte som revisor var också att i revisorsyrket får man träffa väldigt mycket kompetent folk – både bland kollegerna och i klientleden. Som ekonomichef är man för det mesta den som kan mest. Man utvecklas inte på samma sätt.

– Det är viktigt att röra på sig och träffa nya människor. Den möjligheten fanns i Uddeholm – om jag ville flytta till Värmland. Det var jag inte intresserad av. Jag är urgöteborgare och har väl upptäckt att jag kommer att så förbli.

Viss betydelse hade också möjligheten att snabbt få tillbaka auktorisationen. I och med att Bo Lorentzon var borta mindre än fem år behöver han bara vänta ett halvår. Den väntan betyder inget. Han har auktorisationen när det är dags att skriva på i vår.

Ny syn på andra sidan

Lars-Bertil Nilsson, 35, arbetade på Hagström & Sillén i Helsingborg när han och hans hustru kände att det var dags att pröva på något nytt. Hustrun började studera och Lars-Bertil Nilsson, som hade jobbat med revision i 6–7, år såg sig om i världen och fann ett jobb som ekonomichef på Älmhults Bruk, en klient till H & S.

– Det var givande. Man ser ju på saker och ting på ett alldeles speciellt sätt när man är revisor. När man kommer över till andra sidan får man lära sig att saker och ting inte är riktigt så enkla som man hade tänkt sig. Det här jobbet gav otroligt nyttiga lärdomar. Jag rekommenderar att fler revisorer prövar på de här möjligheterna.

Lars-Bertil Nilsson hade egentligen inte tänkt gå tillbaka till revisorsyrket. Han hade tänkt stanna i Älmhult.

Friheten mycket värd

– Men efter hand fann jag att den frihet som revisorn har är mycket värd. Man får resa och träffa andra människor. Det fanns också andra orsaker till att jag ville tillbaka till Helsingborg.

Många hade varnat Lars-Bertil Nilsson för att det skulle vara enformigt att arbeta som revisor.

– Jo, delvis är det nog så. Men samtidigt har man många arbetskamrater på ett så pass stort företag som Älmhults bruk (500 anställda).

Nu är Lars-Bertil Nilsson tillbaka på sin gamla arbetsplats och trivs med det. Han blev auktoriserad 1987 efter kompletterande studier.

På resebyrå

Staffan Svedin, 29, kom till Hagström & Sillén i Stockholm direkt från skolan som 22-åring.

– Det är inte konstigt att man då vill se hur det ser ut på andra sidan. Jag kände inte till något annat än revisorsyrket när jag slutade efter tre och ett halvt år. Just då hade jag flera kamrater som började röra på sig. Det fick mig att fundera lite extra.

Staffan Svedin ringde på en annons som redovisningschef, vilket visade sig innebära att han i stort sett skulle sköta nästan rubb och stubb i Fritidsresors svenska bolag. Han hade en avdelning på 30 personer att basa för.

Det gick väl ganska bra. Staffan Svedin stannade i sju månader.

– Jag kände ganska snart att det inte var något jag ville hålla på med. Det var för rutinartat. I revisorsyrket får man hela tiden känna på nya saker. På Fritidsresor tyckte jag efter ett tag att jag hela tiden trampade i samma fotspår. Det var momsredovisningar, reseförsäkringar, leverantörsreskontra, betalning och allt – samma procedurer hela tiden.

Enformiga år

Du såg raden av enformiga år framför dig?

– Ja, det gjorde jag. Även om utsikten var vacker i och för sig (Söder Mälarstrand med utsikt över Stadshuset och vattnet).

Så Staffan Svedin vände tillbaka till revisionsbyrån och blev auktoriserad 1987.

Är du nu fast i revisorsyrket?

– Det verkar så.

Har du ångrat att du arbetade ”därute”?

– Tvärtom, det gav mycket. Det gav mig bättre förståelse för hur klienterna har det på andra sidan.

Vill du rekommendera andra att göra som du?

– Jovisst, det är nyttigt. Däremot tycker jag kanske att det är något som borde kunna erbjudas genom revisionsbyrån. Vi har ju kontakterna. Jag vill inte uppmana revisorer att sluta efter tre år. Det tycker jag inte att de ska göra.

Saknade revisorsyrket

Owe Wallinder, 39, på Bohlins i Avesta och Fagersta arbetade 1978–80 hos Ernst Express AB, ett transport- och återvinningsföretag i Avesta.

Ernst Express var ett företag som Owe Wallinder hade arbetat mycket intensivt med under sin första tid på Bohlins.

– Diskussioner kom igång och jag kände att jag ville pröva på något annat. Jag vill veta hur det kändes att sitta på andra sidan.

Hur kändes det?

– Jag kom att sakna revisorsyrket. Det är omväxlande, utvecklande och stimulerande, man har mycket med olika människor att göra.

Avgränsad

– Efter något år började jag känna mig lite väl avgränsad. Så till slut var jag på väg tillbaka.

Väl åter på Bohlins började godkände revisorn Wallinder plugga in civilekonomexamen på fritiden för att få de teoretiska kunskaper som krävdes för den auktorisation som han också fick 1984.

Han har inte ångrat åren hos Ernst Express.

– Framför allt är jag nu 100-procentigt överbevisad om att jag trivs med att arbeta som revisor och känner att jag vill fortsätta med det.

Inge Wennberg