Svenska revisorer bör utnyttja de möjligheter som lagstiftaren givit och revisorernas egna insatser genom åren befäst. Att införa Audit Committees vore ett stort steg i fel riktning, skriver auktor revisor Caj Nackstad, VD för Bohlins Revisionsbyrå, i polemik mot Sune Carlssons artikel i Balans 12/88.

Förslaget att i Sverige införa en motsvarighet till Audit Committees enligt USA-modell har åter förts fram, denna gång av Sune Carlsson, tidigare revisor i Sverige och numera verksam i Världsbanken (Balans 10/88).

Även om tidigare debatt i Balans (senast 6–7/87 och 8–9/87) tydligt pekat på nackdelarna med Audit Committees bör Sune Carlssons artikel inte lämnas okommenterad.

Lösning som kräver problem

Audit Committees förefaller vara en lösning som kräver ett problem för att motivera dess införande. Sune Carlsson har hittat ett lämpligt problem, Fermenta! Hade Fermenta haft en Audit Committee skulle problemen i bolaget ha kommit fram tidigare, hävdas det i Sunes artikel.

Nu var det väl dock så att bekymret i Fermenta inte var bristande kommunikation mellan styrelsen och revisorerna (som Audit Committees enligt Sune skulle förbättra). Enligt vad som hittills publicerats kan två saker noteras i samband med revisionen av Fermenta:

* dels upptäcktes ej falsarierna i boksluten

* dels informerade revisorerna ej aktieägarna utan endast styrelsen om de iakttagelser av allvarlig art de gjort.

Kommerskollegium kritiserade revisorerna för den bristande rapporteringen till aktieägarna. Däremot ansåg Kommerskollegium ej att revisorerna borde ha upptäckt falsarierna. En Audit Committee hade säkerligen inte bidragit till att felen i boksluten upptäckts tidigare.

USA-miljö

Inte heller i övrigt innehåller Sune Carlssons artikel några argument för Audit Committees i Sverige, snarare tvärtom. Flera av Sunes argument tycks gå ut på att styrelsen via sin Audit Committee skulle bedöma revisorernas planering, hur de skött sitt uppdrag, och även förbereda valet av revisorer vid bolagsstämman. Detta må vara i USA-miljö, där styrelserna ofta utser revisorerna, men är naturligtvis alldeles bakvänt i Sverige, där lagstiftaren bestämt att revisorerna skall granska styrelsens arbete. Att föreslå en institutionalisering av ett omvänt förhållande, som ibland förekommer i praktiken i Sverige men då får kritik från utomstående observatörer, förefaller huvudlöst.

Status för internrevisorer

Det enda logiskt hållbara argumentet för Audit Committees i Sune Carlssons artikel är den ökade status internrevisorerna skulle få genom att deras beroende av företagsledningen skulle minska. Kanske är det artikelförfattarens nya roll som bidragit till det starka intresse han demonstrerar. I svensk miljö får dock de externa revisorerna ta på sig ansvaret för att resultatet av internrevisorernas arbete får den uppmärksamhet det förtjänar.

Överväldigande motargument

Argumenten mot Audit Committees i Sverige är överväldigande:

* Det införs en ny instans mellan styrelsen och revisorerna. Detta skapar byråkrati och försämrar kommunikationen. Revisorernas budskap till styrelsen kan fastna, försenas och förvanskas.

* De styrelseledamöter som ej ingår i kommittén ställs utanför informationen trots att lagstiftaren (och säkert allmänheten) anser att de har fullt ansvar för kontroll och redovisning.

* Revisorernas oberoende av styrelsen och möjlighet till granskning av dess arbete försämras.

* Revisorerna blir en del av företagets informationsstruktur. Informationen skall fram till styrelsen på ordinarie väg, via företagets egen organisation. Revisorernas uppgift är att ge aktieägarna (och i processen gärna även styrelsen) den utomstående oberoende expertens uppfattning om företagets egen organisation och huruvida den tryggar kontroll och redovisning.

Lyhördheten är stor

Till sist några personliga reflektioner.

Min erfarenhet är att det i normalfallet inte föreligger meningsskiljaktigheter i allvarliga frågor mellan VD och revisorerna. När sådana situationer uppstår har revisorerna alla erforderliga möjligheter att agera.

Normalt för man upp frågan ett steg genom muntlig eller skriftlig kontakt med styrelseordföranden, som har ansvaret att ta upp revisorernas påpekanden i styrelsen. Revisorerna kan också begära att själva få föredra sina synpunkter på ett styrelsemöte. Om revisorerna ej får förståelse i styrelsen kan de gå vidare och meddela sig med aktieägarna vid en bolagsstämma.

Lyhördheten för revisorers synpunkter och iakttagelser är stor och många styrelser vill gärna ha en årlig kontakt med revisorerna. Detta utgör en möjlighet att öka intresset för kontroll och redovisning som vi revisorer bör utnyttja även i de fall vi inte har några allvarliga meningsskiljaktigheter med företagsledningen. Börsen och affärspressen visar också allt större intresse för revisionsfunktionen.

Många är för tama

Vi har alltså utmärkta möjligheter att föra fram våra uppfattningar. Vi skall utnyttja dem med kraft när det behövs! Många revisorer är för tama i sitt uppträdande och känner sig underlägsna företagsledningen i konfliktsituationer. Sannolikt undervärderar de sig själva, sina kunskaper och sin ställning. Vi är en mycket respekterad yrkeskår med stora kunskaper på vårt verksamhetsområde och om våra uppdragsgivare. Företagsledningar och styrelser uppskattar våra oberoende synpunkter på hur de löst sina uppgifter. Vi har all anledning att vara stolta över vad vi gör, hålla på våra uppfattningar och föra fram dem.

Uttnyttja möjligheterna!

Sammanfattningsvis: Vi skall utnyttja de utomordentliga möjligheter lagstiftaren givit oss och som våra insatser genom åren befäst. Det skulle vara ett stort steg i fel riktning att försämra revisorernas arbetsmöjligheter genom att införa Audit Committees.

Auktor revisor Caj Nackstad, VD för Bohlins Revisionsbyrå