Han har reviderat allt från Asea och Vin & Sprit till hovförvaltningen och Nobelstiftelsen. När han började i jobbet föreställde han sig att det fanns två yrken som alla kände till: världens äldsta och världens tråkigaste. Nu, vid 70 års ålder, kan Karl Erik Regelius med bestämdhet intyga att den sist nämnda sysslan inte motsvarar sitt rykte. Att vara revisor är ett fritt och trivsamt yrke där vardagen inte saknar poänger.

För auktor revisor Karl Erik Regelius, som arbetat i 45 år på samma firma (Hagström & Olsson heter den nu), var yrkesvalet en slump. 1943 gick han sista terminen på Handels i födelsestaden Göteborg och hade sökt jobb som ekonomiassistent på ett sågverk i Småland.

Innan han fick svar såg han att en assistent söktes av auktor revisor Rolf Jacobsson i Göteborg (vars efternamn numera ingår i Bohlins Göteborgsfirma).

Lönen var låg. Men 200 kr/månad i Göteborg, om man kunde bo kvar hemma, var trots allt bättre än någon krona mer i Småland. Och han skulle bara ha det som sommarjobb. Karl Erik Regelius fick arbetet hos revisorn.

Tänkte dra till skogs

Egentligen hade han vagt tänkt sig något inom skogs- eller textilindustrin.

Det där med skogen berodde på att han var mycket intresserad av naturen. Han var ofta ute och rörde på sig. Det skedde naturligt nog i skogen, som inte låg särskilt långt från hemmets knutar.

– Någon gång hade jag en svag dröm om att bli jägmästare, säger Karl Erik Regelius.

Men det lade hälsan hinder för – allergi och astma. Det var också därför han ganska snart flyttade från den fuktiga luften i Göteborg till, ja, Stockholm...

Karl Erik Regelius fortsatte på revisionsbanan:

– Jag hade uppfattningen att det finns två yrken som alla känner till – världens äldsta och världens tråkigaste. Men revisionsjobbet var inte alls så tråkigt som jag föreställt mig.

Progressiv firma

– Men jag hade kanske tur som kom till Rolf Jacobssons byrå.

Det var en progressiv firma. Rolf Jacobsson var mån om att vi skulle lära oss och utbilda oss.

Exempelvis avsattes i regel en lördag i månaden till något som kallades byrådiskussioner där man i en liten krets satt och diskuterade olika problem.

– Det var nyttigt och nog inte så vanligt, säger Karl Erik Regelius. En naturlig ”on the job training”, skulle man ha sagt i dag. När jag kom till Stockholm märkte jag att jag i vissa avseenden kunde lite mer än de andra på firman där.

I slutet på 1944 hade Karl Erik Regelius blivit så sjuk att han bestämde sig för att flytta från Göteborg.

Det var allmänt ont om jobb då. Men revisionsbyråer betalade så dåligt att den som ville börja där alltid hade en hygglig chans.

Karl Erik Regelius valde att börja hos legendariske Sven Hagström.

– Jag valde honom därför att han gjorde ett så genomsympatiskt intryck och var så trevlig att prata med.

Lärde sig svenska

Karl Erik Regelius blev auktoriserad 1948. Den lilla hagströmska byrån fick faktiskt tre nya auktoriserade revisorer på en dag. Samma dag auktoriserades för övrigt också Bertil Olsson, vars byrå förra året fusionerade med Hagströms.

I den lilla skaran hos Hagströms kände man varandra väl.

– Och Sven Hagström uppfostrade oss – i yrket och som människor. Han var också mycket mån om att lära oss skriva svenska. Han rättade våra rapporter. Det där med språket är något som jag också försökt föra vidare till de yngre. Det är inte så helt med förmågan att skriva svenska när man kommer från skolan.

Jobbet på revisionsbyrån innebar åtminstone i början ett förfärligt sifferharvande och grovarbete. Det var detaljer, detaljer, detaljer. Och man tenderade att hänga upp sig på dem också.

Det var kanske rentav tråkigt?

– Nja, kanske det. Men det var nog inte tråkigare än annat kontorsarbete. Och så hade vi många kontakter med kamrater ute på företagen.

Millimeterviktigt

– Sedan har man tack och lov släppt på att allt skulle vara millimeterviktigt, säger Karl Erik Regelius.

Men på den tiden var detaljkontrollen ett krav både från äldre revisorer och klienter.

– Klienterna förväntade sig att varje siffra prickades. De tog för givet att det som revisorn tittat på stämde på öret.

Karl Erik Regelius minns en slutrevision på ett större bolag, som nu ingår i Asea-gruppen, och där Sven Hagström hade en framstående kollega som medrevisor. Där fanns en fruktansvärt tjock huvudbok förd på bokföringsmaskin. Varenda siffra skulle gås igenom och prickas.

Vid slutrevisionen satt Karl Erik Regelius och skulle svara på frågor när det, ve och fasa, upptäcktes en enda siffra som inte var prickad.

– Jag fick gå ut och sätta dit en stämpel.

Så småningom tyckte även äldre revisorer att det här gick för långt. Prickandet började skäras ner. Somliga klienter hade svårt att acceptera det.

– På sina håll sa kamreren till oss: ”Va, har ni inte granskat?”

I ett större detaljhandelsbolag satt Karl Erik Regelius och hans kamrater faktiskt och prickade varenda siffra bara för att kamreren skulle känna att granskning skett.

– Vi stämplade varje siffra. Utan kontroll. Sedan var kamreren nöjd.

Även om ingen vill ha tillbaka den gamla revisionen så hade den sina fördelar:

– Detaljjobbet gav oss en annan och mer ingående kunskap om klienterna än revisorn i regel har i dag.

Flera stora uppdrag

Karl Erik Regelius har haft flera stora uppdrag. Ett som han arbetat med särskilt länge är Vin & Sprit (det heter så numera). Byrån fick uppdraget kring 1947/48 av Kontrollstyrelsen. Revisor blev Sven Hagström. Karl Erik Regelius fick börja arbeta med Vin & Sprit nästan genast och 1951 blev han suppleant och 1967, när Hagström fyllde 70, blev Regelius själv ”skriva-på-revisor” för Vin & Sprit.

Nu har han också blivit 70 och lämnar Vin & Sprit och dess dotterbolag, som efter successiv nedtrappning av arbetet varit det enda uppdrag han haft på senare tid förutom en mindre fond.

Vin & Sprit har varit ett bra och intressant uppdrag.

– I början var kunskaperna om ekonomi och redovisning inom företaget ganska bristfälliga, säger Karl Erik Regelius. Där gjorde vi utan tvekan en insats. Det är alltid trevligt att märka att man gör det.

Första ”egna” börsbolaget var ESAB.

– Det fick jag sannolikt bl.a. för att jag gjort en utredning åt Curt Nicolin om flygbolaget Transair.

Övriga börsbolag som Karl Erik Regelius varit revisor i är Asea, Fläkt, Ratos, MEA, Östgötabanken och Incentive.

Han ”ärvde” alla utom ESAB av Sven Hagström. Nu har Gunnar Widhagen tagit över Asea, Ratos och Incentive. Lennart Huldén i Göteborg har ESAB. MEA finns inte kvar, Fläkt finns inte som självständigt börsbolag och Östgötabanken har försvunnit från byrån.

Ordning på kungliga medel

Karl Erik Regelius fick tidigt hjälpa till med att revidera hovförvaltningen. Det var ett uppdrag som gav en inblick i en annan sfär än näringslivet.

När Gustav V avlidit blev en man vid namn Herbert Bexelius överintendent vid hovförvaltningen. Hans bakgrund var bankdirektörens och han såg fördelar i att förvaltningen reviderades.

Som revisor kan Karl Erik Regelius naturligtvis inte säga så mycket om hur det var att revidera hos kungen.

Men klart är att Gustav VI Adolfs förmögenhet växte ordentligt, bl.a. tack vare skicklig förvaltning av Bexelius och de banker som hjälpte till. Kungen betalade på den tiden ingen skatt och förmögenheten placerades klokt i papper som höll inflationen stången.

– Påtagligt var hur samvetsgrann och ordentlig med utgifter kungen var, säger Karl Erik Regelius. Det var minutiös ordning på allt.

Kungen såg också till att drottningen hade ordning på sina pengar.

– Jag minns en verifikation som låg i drottningens handkassa: ”Jag har slarvat bort kvittot. Louise.”

I hovförvaltningen fanns också en hel del gamla stiftelser och fonder. Deras juridiska ställning var ofta oklar. Det var inte självklart om de var skattefria och inte heller vem som var berättigad till pengarna. Det var inte ens alltid klart om de var kungens personliga egendom eller fristående stiftelser.

En omfattande utredning gjordes så småningom.

Byrån har fått behålla uppdraget även under Carl XVI Gustaf.

Nobels testamente

Under nästan 20 år har Karl Erik Regelius varit revisor i Nobelstiftelsen. På väggen i hans arbetsrum hänger hela Alfred Nobels handskrivna testamente i faksimil. Testamentet ryms på fyra handskrivna sidor, varav endast en knapp sida handlar om avsättningen till Nobelstiftelsen. Att det ibland varit svårt att rätt tolka innebörden av testators avsikt är lätt att förstå.

Stiftelsen har skött pengarna bra. Visserligen minskade förmögenheten kraftigt under många år på grund av placeringsbestämmelserna och eftersom stiftelsen var skattepliktig. Men 1946 fick den skattefrihet för inkomst av kapital.

– Stiftelsen hade till att börja med inte rätt att placera pengar i vad som helst. Det skulle vara guldkantade papper – och det var ingen bra regel i alla tider. 1953 hade två tredjedelar av det ursprungliga kapitalet, mätt i reala termer, gått förlorat.

Men i dag är realvärdet på stiftelsens förmögenhet högre än när Nobel gick bort.

Allmänheten förvånas kanske över hur mycket pengar stiftelsen har och kan dela ut.

– Visst, säger Karl Erik Regelius. Stiftelsens förmögenhet är stor. Dock är den inte alls lika stor som den wallenbergska stiftelsen som dessutom delar ut mycket mer pengar, vilket folk kanske inte är lika medvetna om.

Fritt yrke

Om Karl Erik Regelius fått leva om sitt liv tror han inte att han medvetet skulle ha valt revisorsyrket.

– Men jag har sett många fördelar med det. Så småningom blev ekonomin ganska hygglig. Det är ett fritt yrke.

Och en annan viktig sak är den relativa friheten från interna komplikationer på byråerna.

Karl Erik Regelius citerar en f.d. assistent till honom som med stor framgång jobbat på olika ställen ute i näringslivet. Han sa:

– Du anar inte hur lycklig du ska vara för att du slipper vara med om intrigspelet inom företagen.

Har ni inga intriger på revisionsbyråerna?

– Jag har börjat fundera på om det inte har blivit mer av det nu när byråerna blivit större. Men själv har jag upplevt att det varit avsevärt mindre av sådant här hos oss.

Karl Erik Regelius tror att det kan bero på att alla har så mycket att göra och att var och en är ganska självständig inom byråns ram. Och att det ekonomiskt sett inte har någon större betydelse vilka bolag man är revisor i.

Ägarstrukturen spelar roll

Ägarstrukturen i byråerna spelar förmodligen en stor roll.

– Ja, det tror jag. På väldigt många byråer är det som hos oss: alla kan i princip bli delägare och blir de inte det finns det i alla fall ett vinstavräkningssystem som ger människorna ersättning för det jobb som de lägger ner.

Karl Erik Regelius skulle ha haft lika stora inkomster om han inte varit revisor i några statusföretag.

– Och att jag fick dem berodde främst på att Sven Hagström hade dem och någon måste ta dem efter honom. De delades upp mellan oss. Och vi var bara tre.

– När Sven Hagström lämnade byrån och sin yrkesverksamhet hade jag själv arbetat upp en stock av egna klienter och jag arbetade endast i liten omfattning på Sven Hagströms uppdrag. Delvis berodde det på att börsbolagen oftast hade interna revisionsavdelningar och utförde en mycket stor del, kanske all detaljgranskning. Externrevisionens insats begränsade sig till informationsbesök och protokolläsning under året och till själva slutrevisionen.

– Och koncernredovisningen var – mätt med dagens mått – oftast synnerligen bristfällig och ägnades inte särskilt stor uppmärksamhet.

Om jag hade sluppit...

– Det är faktiskt intressant att det är så få företag som lämnar sin byrå när en äldre revisor slutar, fortsätter Karl Erik Regelius.

Han var suppleant i Asea när Sven Hagström slutade. Han trodde aldrig själv att han skulle bli revisor där.

– När så erbjudandet kom var jag inte beredd. Jag tvekade så att de frågade: ”Vill du inte ha det?” Jo, visst ville jag. Och med tanke på byrån hade jag egentligen inget val. Men om jag hade kunnat slippa dricka ur den bägaren så hade jag gjort det. Om någon av mina kolleger hade stått på tur hade jag inte avundats honom. Det var inget lätt uppdrag.

Att Karl Erik Regelius varit suppleant i Asea var inget omedelbart stöd.

– Vi yngre som var suppleanter fick sällan vara med på revisionerna. I varje fall inte i den inre kretsen.

När Karl Erik Regelius blev revisor i Asea hade han faktiskt aldrig varit på företagets huvudkontor i Västerås.

– Därför har jag sedan medvetet försökt matcha fram mina medarbetare så att de fått vara med från början och jag vet att många av mina kolleger har gjort detsamma.

Såg för litet på resorna

Pensionären Karl Erik Regelius får nu mer tid att vistas på sitt lantställe på Ingarö. Han tänker också resa för att friska upp sina språkkunskaper.

– Engelskan har jag gratis från jobbet men det grämer mig att jag är så dålig på tyska och franska.

Karl Erik Regelius har förvisso rest i tjänsten. Men det är en annan sak: från flyget till hotellet, från hotellet till ett kontor och så hem igen.

– Man borde ha gett sig tid att ta en dag här och där, säger Karl Erik Regelius. Det här gäller inte bara utlandet utan också Sverige i allra högsta grad.

Han nämner Borlänge och Landskrona som exempel.

– Jag hade varit i Borlänge minst 15 gånger när det en gång hände att restaurangen vi brukade äta på var stängd. Jag fick ta mig in i Borlänge centrum och fick se saker som jag aldrig sett förut. Jag hade inte ens gått 2–3 kvarter där förut.

I Landskrona har Karl Erik Regelius flera gånger sagt att det skulle vara trevligt att åka till Ven. Han har ännu inte varit där.

Inge Wennberg