Det är många som med spänning avvaktat Högsta Domstolens dom i ett känt mål där kontrollbalansräkningar och villkorliga aktieägartillskott spelat viktiga roller. Advokat Magnus Pfannenstill företrädde styrelseledamöterna i det bolag målet gällde. Han ger här sin personliga kommentar till den i december avkunnade domen.

Högsta Domstolen har i en nyligen avkunnad dom tagit ställning i ett antal frågor, som rör ansvar enligt 13 kap. 2 § ABL. I domen görs flera klarläggande uttalanden. Målet rörde bestämmelsen i den utformning som gällde 1982. De ändringar som har skett därefter påverkar dock inte de principiella uttalandena i domen.

Bakgrunden är i korthet följande. Målet gällde ett verkstadsföretag med ett aktiekapital om 2 milj. kronor. Den tunga verkstadsutrustningen hade några år på nacken. Lagret var kurant. Bolaget hade köpt in en pågående verksamhet, varför ett relativt högt goodwillvärde fanns uppbokat. Bolagets ekonomiska redovisnings- och rapportsystem var väl utbyggt. Styrelseledamöterna och den auktoriserade revisorn var affärs- och redovisningsmässigt kvalificerade personer. Huvudaktieägaren satt inte själv i styrelsen utan företräddes av en representant.

Ett drygt halvår efter det att bolaget hade tagit över den pågående rörelsen upptäcktes plötsligt, att resultatet mycket kraftigt försämrats. Periodrapporten för juli månad visade, att det egna kapitalet något understeg den kritiska gränsen. Styrelseledamöterna trodde inte på periodrapporten. Till styrelsesammanträdet i september hade man utrett förhållandena. Förlusten var nog så verklig. Man bedömde emellertid situationen så, att bolaget trots allt hade en framtid och att problemen var övergående. Man gjorde vidare den bedömningen, att det fanns dolda tillgångar i bolaget som gjorde, att det bundna kapitalet i realiteten inte understeg den kritiska gränsen. Representanten för huvudaktieägaren utlovade tillskott om 750 tkr för att ”rädda balansen”. Beloppet inbetalades ett antal månader senare. Bolaget försattes några månader därefter i konkurs. En borgenär stämde styrelseledamöterna och utkrävde ansvar enligt bestämmelserna i ABL 13 kap. 2 § 4 st.

Inga hypotetiska kontrollbalansräkningar

Först tog Högsta Domstolen ställning till följande fråga: Räcker det, att det finns skäl att anta att aktiekapitalet understiger den kritiska gränsen för att skyldighet uppkommer att upprätta kontrollbalansräkning? Bolagets faktiska ställning skulle i så fall i princip sakna betydelse. De diskussioner som förts i Balans och på andra ställen om upprättande av s.k. hypotetisk kontrollbalansräkning hör ihop med denna fråga. Högsta Domstolen fastställde, att betalningsansvar endast uppkommer om bolagets egna kapital faktiskt underskridit den kritiska gränsen. Någon anledning att i framtiden laborera med hypotetiska kontrollbalansräkningar tycks därför inte finnas.

I målet gjordes gällande, att representanten lämnat utfästelsen om tillskott till bolaget antingen för huvudaktieägarens räkning, varvid representanten samtidigt iklädde sig ett garantiansvar för infriandet av utfästelsen, eller för egen räkning. En av de stora tvistefrågorna var därför om denna utfästelse om betalning till bolaget om 750 tkr räddade balansen eller ej. Utfästelsen hade lämnats formlöst. Vid förhören i tingsrätten var styrelseledamöterna inklusive representanten och revisorn eniga om att tillskottet skett med villkoret att det skulle betalas tillbaka först när vinst uppkommit i bolaget, och då av vinstmedel.

Kan ett kapitaltillskott som lämnats av annan än aktieägare medföra förbättring av bolagets nettotillgångar? Högsta Domstolen konstaterar följande: ”Om ett bolags eget kapital underskridit den kritiska gränsen men ställningen därefter, fram till dess att kontrollbalansräkning enligt 13 kap. 2 § 1 st första meningen aktiebolagslagen skall ha upprättats, har förbättrats så att kapitalet överstiger gränsen, kan styrelsen inte rimligen vara skyldig att vidta någon i samma stycke angiven åtgärd för att undgå ansvar för bolagets förbindelser.” Därefter kan man säga att Högsta Domstolen konstaterar, att en förbättring av den ekonomiska ställningen kan ske på vilket sätt som helst. En konsekvens av detta är att villkorslösa tillskott ökar bolagets eget kapital, oavsett om tillskottet sker från aktieägare eller annan.

Förenat med villkor

Vad gäller då om tillskottet är förenat med villkor avseende återbetalningen? Tillskott som görs på villkor att bolaget förpliktar sig att i framtiden återbetala detta behandlas som lån. Detta gäller även om villkor innebär, att återbetalningen skall ske först efter det att bolagets borgenärer får betalt för sina fordringar eller i övrigt i en obestämd framtid. Ett sådant tillskott räddar alltså inte balansen.

Advokatsamfundet yttrade sig i målet. I yttrandet behandlades bl.a. följande klausul:

”Beloppet skall betalas tillbaka först sedan alla fordringsägare fått betalt för sina fordringar.”

En sådan klausul räddar inte balansen. Anledningen är att bolaget skall återbetala beloppet så snart det inte finns några skulder. Bolaget kan då komma att driva verksamheten vidare med ett kapital, som understiger den kritiska gränsen.

En annan typ av efterställningsklausul är:

”Beloppet behöver inte återbetalas förrän vid likvidation eller konkurs, och då först sedan alla fordringsägare (och till dem räknas härvid inte A) fått full betalning men innan aktieägarna i denna sin egenskap fått ut något.”

Domen ger visst stöd för att en sådan klausul räddar balansen. I samband med att Högsta Domstolen underkänner villkoret, innebärande att återbetalning skall ske först efter det att bolagets borgenärer fått betalt, uttalas nämligen inom parentes: ”Här bortses från det fallet att återbetalning inte skall ske förrän vid bolagets likvidation eller konkurs.”

Beroende av bolagsstämman

Situationen är en annan om villkoret inte har uppställts i förhållande till bolaget utan gentemot dess aktieägare. En återbetalning blir då beroende av framtida beslut av bolagsstämman. Först sedan stämman beslutat om återbetalning skall beloppet uppföras som skuld. Innan dess behöver beloppet inte tas upp i en kontrollbalansräkning.

I det fall villkoret för tillskott är att återbetalning skall ske ur bolagets disponibla vinstmedel, ger Högsta Domstolen en tolkningsregel. Högsta Domstolen menar, att det då normalt torde få antas, att avsikten är att återbetalning skall ske i enlighet med de regler i aktiebolagslagen som gäller för utdelning.

En utfästelse från den som är betalningsduglig jämställs med tillskott som betalats till bolaget. För att skydda bolagets borgenärer måste höga krav ställas på bevisningen om en utfästelses innehåll och på villkoren för ett tillskott. Styrelseledamöterna lyckades inte uppfylla dessa beviskrav. Utfästelsen ansågs därför inte rädda balansen.

Även andra invändningar

Styrelseledamöterna hade även andra invändningar för att freda sig. Enligt styrelseledamöterna skulle sålunda en tillämpning av de speciella värderingsreglerna i 13 kap. 2 § 3 st medföra, att tillräcklig del av aktiekapitalet var intakt. Åtskillig bevisning förebringades rörande frågorna om avskrivning på maskiner, inventarier och goodwill samt om lagervärdet.

Det är naturligtvis lättare för styrelseledamöterna att förebringa utredning i dessa hänseenden än för borgenären. Detta medför enligt Högsta Domstolen, att borgenären bör åtnjuta viss lättnad i bevishänseende. Oaktat detta lyckades inte borgenären visa, att de av styrelseledamöterna påstådda verkliga värdena var för höga. Högsta Domstolen kom därför fram till att det egna kapitalet inte understigit den kritiska gränsen. Tingsrätten hade kommit till samma resultat men även accepterat utfästelsen som tillgång som ej behövde skuldföras. Hovrätten hade å andra sidan bifallit borgenärens talan.

Säkra bevisningen!

Enligt min mening är domen mycket välskriven och klarläggande. Jag skall erkänna att jag blev förvånad över att bevisningen inte räckte till för att domstolen skulle godkänna utfästelsen. I anledning av detta finns anledning att göra några självrannsakande reflektioner. Vi advokater – och även ni, kära revisorer – är praktiskt lagda människor. Det räcker ofta för oss båda, att någon aktieägare i den kritiska situationen mumlar något om tillskott för att vi skall vara nöjda och sova gott. ”Tillskott” är ett positivt värdeladdat ord. Suggestiva ord har en förmåga att förblinda människor, och till dem räknas såväl advokater som revisorer. För att inte i framtiden behöva ta sömnmedel av denna anledning, bör man därför säkra bevisningen om utfästelsens eller tillskottets karaktär.

Advokat Magnus Pfannenstill är verksam vid D:r Philip Lemans Advokatbyrå i Malmö