Aktieägarna borde lita mer på det som står i företagens årsredovisningar än på de analyser som görs i massmedier. Det menar Swedish Match-chefen Hans Larsson.
Hans Larsson, VD i Swedish Match, gick till hårda angrepp mot massmedierna när han vid FINFORUM 88 skulle tala om hur årsredovisningen styr företagsledningen.
– Det är självklart att årsredovisningen för en företagsledare och för styrelsen är en hörnpelare i informationen till aktieägarna, sa Hans Larsson. Men alltsomoftast ser man att aktieägare får för sig att den väsentliga informationen finns i affärspressens intervjuer och analyser. Så ligger det inte till.
För att svara på frågan om hur årsredovisningen styr företagsledningen menar Hans Larsson att man måste bestämma vad som är företagets mål: nämligen att bevara förmögenheten åt aktieägarna.
Anses inte självklart
– Att detta inte är självklart framgår väl om man läser både årsredovisningar och pressens analyser av företagen. Men det är klart att det finns många andra delmål som också är viktiga och verkar mot målet att bevara förmögenheten åt aktieägarna.
Att skapa förmögenhet åt aktieägarna kan betyda att på lång sikt maximera företagets vinst per aktie. Samtidigt ska företaget erhålla rätt värdering. Då måste årsredovisningen också vara sådan att den ger aktieägarna ledning för att dra slutsatser om bolagets strategier, menar Hans Larsson:
– Man bör redovisa sina kvantitativa mål vad avser avkastningen på eget kapital, man måste ange sina tillväxtmål – samt redovisa den strategi man har för att nå dessa mål.
Då måste man också ta ställning till koncernens sammansättning, produktblandning, geografiska profil m.m. – det vill säga huruvida dessa är anpassade för att ge den tillväxt som krävs.
– Årsredovisningen, inte analyserna i affärstidningarna, är styrelsens och VDs viktigaste kanal för att tala om hur det står till med företaget, konstaterar Hans Larsson. Det gäller då att nå fram med strategisk framåtriktad information till ägare, anställda, kunder, leverantörer och andra intressenter i årsredovisningen.
Perioden 1978–82 var för Swedish Match en tid av betydande omstrukturering. Koncernen förde i årsredovisningarna ut sin strategi som bl.a. innebar att halva koncernen skulle säljas. Samtidigt beskrevs hur den andra halvan skulle utvecklas genom en aggressiv förvärvspolitik.
Budskap som gick hem
Erfarenheten av detta var att Swedish Match verkligen fick ut budskapet om att koncernen befann sig under omstrukturering:
– Det gick ut så bra att det nästan skapade problem för oss. Öppenheten förde med sig att de som var intresserade av att köpa det vi skulle avyttra trodde att det var dags för realisation. Det var det ju inte.
Informationen skapade också viss oro bland de anställda.
– Men det var inget fel på effekten av informationen. Den gick hem. Däremot fick vi inte alls ut budskapet om att det skulle bli en lång och utdragen procedur att bygga upp det nya Swedish Match.
Här medger dock Hans Larsson att man var alltför optimistisk i beskrivningen av framtiden. De reservationer som gjordes beträffande tidsplanen och genomförandet av omstruktureringen var för svaga. Marknaden kom att vänta sig en snabb process:
– När det förväntade resultatet dröjde hamnade vi i en trovärdighetskris som vi i dag har tagit oss ur.
Det här ledde till att Swedish Match i mitten på 80-talet ändrade sin informationsgivning. Man valde att inte tala så mycket om förväntningar, i varje fall skrevs inga direkta växlar ut i förtid. Det ledde till en kursutveckling där uppgångarna på börsen kom något senare än förut.
– Även senare har vi sett att det är svårt att få marknaden att prioritera långsiktiga perspektiv framför kortsiktiga, menar Hans Larsson. Man förstår inte att långsiktiga vinster många gånger måste skapas till priset av att man avstår vinster på kort sikt. I det avseendet måste vi företagsledare stå starka.
Pressens tunga genomslag
– Informationsgivningen till aktieägarna försvåras av det tunga genomslag som pressens kommentarer har. Potentiella och existerande aktieägare tar större intryck av vad affärspressen skriver om företaget än av vad de själva kan läsa i årsredovisningen.
– Lite grann har vi oss själva att skylla. Den i massmedier förmedlade informationen är mer lättillgänglig, den lockar mer och upplevs som mer objektiv – och när det gäller information mellan årsredovisningarna är den snabbare och mer aktuell.
Detta skapar problem för företagsledare som Hans Larsson:
– Jag upplever nämligen att den förmedlade informationen inte alltid uppfyller samma höga krav som ställs på den direkta informationen genom bl.a. årsredovisningen. Ofta görs spekulationer och dras slutsatser som på intet sätt baserar sig på så grundliga analyser som de som ligger till grund för årsredovisningen.
Hans Larsson tycker att det verkar som om analytiker och skribenter inte accepterar vad de läser i årsredovisningen:
– De känner sig på något sätt tvingade att göra egna tolkningar och dra en rad egna slutsatser om primärmaterial som de inte har tillgång till. Jakten på ett riktigt scoop går ganska ofta ut över kvaliteten.
Ingen nytta för aktieägarna
Hans Larsson menar också att affärspress och analytiker ofta fokuserar nyckeltal som inte är till någon nytta för aktieägarna. Hans Larsson ger exempel.
– Hur ofta kommenteras inte tillväxt i omsättning och omsättning i kronor. Medierna ger intryck av att detta är ett självändamål. Om de i stället konsekvent rangordnade företag efter avkastning på eget kapital efter skatt eller tillväxt i vinst per aktie i stället för efter omsättning eller antal anställda skulle massmedierna definitivt hjälpa till att prioritera mellan företagen.
– Ett annat problem är ”likviditetssjukan”. Ett företag kan i tidskrifterna beskrivas som ett företag med utomordentligt god och ökande likviditet. Siffrorna visar kanske att likvida medel ökat från åtta till tolv miljarder. Men detta kan ha skett genom en ökning av kortfristiga och långfristiga lån. Då har nettolikviditeten i själva verket minskat. Bättre vore att analysera begreppet likviditetsberedskap. Det är svårare men betydligt mera seriöst.
– Fixeringen vid resultatet i absoluta tal är också en osofistikerad form av resultatmätning.
– Den enligt min mening allvarligaste förenklingen som massmedier och börsanalytiker gör sig skyldiga till är behandlingen av skattekostnaden. Skattekostnaderna är ju beroende både av landets och vinstens karaktär. Trots att de kan variera mellan noll och 70 procent behandlas de på ett tämligen godtyckligt sätt. Oavsett om företaget är bra på skatteplanering eller inte skatteplanerar alls, om det bedriver verksamhet i länder med låg skatt eller hög skatt, belastas det av medier och analytiker med 50 procents schablonskatt.
– Ytterst märkligt, tycker Hans Larsson. Näringslivets Börskommitté kom för några år sedan med en rekommendation som tar hänsyn till att olika länder har olika skattekostnader. Skattekostnaden ska då räknas ut som den skatt företaget betalar.
Inge Wennberg