Kunskapsföretagets årsredovisning – rapport från arbetsgruppen KONRAD

Redovisning i kunskapsföretag har börjat tilldra sig intresse. Arbetsgruppen KONRAD, med kompetens inom områdena företagsledning, revision och journalistik, har givit ut en rapport med titeln Den Nya Årsredovisningen som handlar just om de frågorna.

Auktor revisorn ekon dr Sven-Erik Johansson vid Tönnerviksgruppen i Stockholm menar i denna anmälan att rapporten är ett värdefullt första steg på vägen mot bättre metoder.

Diskussionen om vad som skall rymmas inom begreppet kunskapsföretag kommer att pågå länge. I det moderna tjänste- och informationssamhället bygger i stort sett alla företag på förmågan att förbättra och utvidga sin kunskapsmassa och tillämpa den affärsmässigt. Med den utgångspunkten kan progressiva företag inom tillverkningssektorn och handelssektorn lika väl som företag inom tjänstesektorn hävda att man är kunskapsföretag. Begreppet kunskapsföretag har emellertid redan fått en mera begränsad innebörd. Inte minst boken Kunskapsföretaget (Sveiby-Riesling), som kom ut för några år sedan på Libers förlag och som fått en för svenska förhållanden stor spridning, har bidragit härtill.

I den boken liksom i den nyutkomna rapporten Den Nya Årsredovisningen betraktar man som kunskapsföretag endast sådana företag som har en produktion som är icke standardiserad, kreativ, starkt individberoende och komplext problemlösande. Typiska kunskapsföretag blir härmed konsultföretag, dataföretag, reklambyråer, advokatbyråer, revisionsbyråer liksom andra företag som säljer ”kunskapstid”.

I kunskapsföretagen måste allt hänga samman – affärsidé, resurser och organisation – för att företaget skall bestå och utvecklas för framtiden. I de här företagen spelar de immateriella resurserna en avgörande roll. Det är framför allt om dessa tillgångar och hur de skall beskrivas och värderas på ett mera rättvisande sätt än som ägt rum hittills som skriften Den Nya Årsredovisningen handlar.

Bättre redovisning

Kunskapsföretagen representerar en viktig och växande del av näringslivet och samhällsapparaten. Det är i den här kategorin som vi finner många snabbväxande innovationsföretag med stark expansionspotential. Inte minst för dessa företag får riskkapitalmarknaden en ökad betydelse. Årsredovisningen blir härmed ett allt viktigare instrument för information.

I olika sammanhang har man nu börjat diskutera och pröva hur man skall kunna få fram bättre metoder för redovisning och analys av kunskapsföretagen och lägga grunden för mera rättvisande värdering av företagen.

Vid senaste FINFORUM ägnades ett seminarium åt problematiken kring redovisning och värdering av immateriella tillgångar i kunskapsföretag. Vid detta seminarium, som artikelförfattaren hade förmånen att få leda tillsammans med Ulf Jonströmer, chef för datakommunikationsföretaget AU-System Network, konstaterade vi bland annat hur outvecklade redovisningsinstrumenten är för att redovisa och värdera dessa tillgångar.

De immateriella tillgångarna i form av personal, organisation, system etc, d.v.s. det ”nät” som håller samman ett kunskapsföretag, utgör en del av helheten i företaget. De går sällan att sälja separat. Förutsättningen för att de skall ha ett bestående värde enligt bokföringslagen är att företaget fortsätter att investera och underhålla dem. Sköter man detta på ett skickligt sätt, kan företaget få ett högt företagsvärde. Misskötsel kan få katastrofala följder och kapitalet ”försvinner ut genom dörren”. Innebörden av den här helhetssynen i företagsuppbyggnaden har aktiemarknaden upplevt i flera uppmärksammade fall på senare tid.

Steg på vägen

Arbetsgruppen KONRAD har under drygt ett år ägnat sig åt problematiken kring hur man skall redovisa, analysera och värdera kunskapsföretag. Målet för deras arbete har varit att ta fram en lättfattlig rapport som kan användas som ett verktyg för att utforma årsredovisningen i kunskapsföretag. Det arbete som gruppen åstadkommit är ett värdefullt första steg på den svåra vägen mot att få fram bättre metoder för att i redovisningstermer beskriva kunskapsföretagen och deras immateriella, mjuka tillgångar.

Det kanske största värdet med skriften Den Nya Årsredovisningen är den insiktsfulla och genomtänkta struktureringen och analysen av vad som utgör det väsentliga kapitalet i ett kunskapsföretag. I två avsnitt i skriften belyser och analyserar man det som utgör kärnresurserna i sådana företag.

Kunskapskapitalet

Under rubriken Kunskapskapitalet behandlas affärsidén och vad som utgör företagets kärnkompetens, d.v.s. den speciellt viktiga kunskap utan vilken affärsidén inte kan fullföljas. Det kanske mest kännetecknande för ett utpräglat kunskapsföretag är att denna kärnkompetens oftast finns hos några få personer – i vissa fall kan den bestå av unika system som är svåra att kopiera.

I kunskapsföretag har personalen, och framför allt vissa medarbetare som svarar för mycket av den kompetens som man säljer, en nyckelroll på ett annat sätt än i de flesta andra företag. Det är ofta dessa medarbetares förmåga och engagemang som är avgörande för kunskapskapitalet. Med utgångspunkt från begreppet intäktspersoner, som betecknar de personer som är verksamma i företagets direkta produktion, diskuterar man olika mått och metoder för att beskriva dessa komponenter i kunskapskapitalet. Detta kan i företagets årsredovisning belysas genom mått som utbildningsnivå, antal år i yrket, rekryteringspotential m.m. Ett särskilt avsnitt ägnas åt problematiken kring investering i kunskap.

Vinstpotentialen

Ett kapitel i skriften behandlar företagets vinstpotential. De resultatmått som brukar användas för att belysa företags vinstpotential blir ofta otillräckliga när de tillämpas på kunskapsföretagen. Arbetsgruppen för fram begreppet förädlingsvärde per anställd som ett bättre mått på produktionsförmågan och vinstpotentialen än t. ex. omsättningen per anställd eller vinst per anställd. Det allra ”renaste” måttet på kunskapsföretagens produktionsförmåga anser man vara förädlingsvärde per intäktsperson.

Ett annat kapitel belyser frågorna om stabiliteten i kunskapsföretagets rörelse. Här tar man upp sådana områden som kundstrukturen och personalens stabilitet. Den finansiella risken och kraven på finansiell stabilitet anses vara av mindre betydelse vid bedömning av det typiska kunskapsföretaget. I ett avsnitt belyser och diskuterar man de traditionella relationstalen soliditet, likviditet och räntetäckningsgrad och deras betydelse vid bedömningen av kunskapsföretag.

Värdering av kunskapsföretag

Skriften avslutas med en mycket pedagogisk redogörelse för vinstkrav och vinstfördelning i ett konsultföretag. Man utgår här ifrån vad en intäktsperson kan bidra med i vinst, sedan alla ”avbränningar” frånräknats. Diskussioner och analyser sker här närmast med utgångspunkt från ett konsultföretags situation. Företagets värde blir enligt den diskuterade modellen i hög grad beroende av de förväntade vinsterna av företagets intäktspersoner. Intressant att notera från arbetsgruppens analys av de börsnoterade kunskapsföretagen är att det inte tycks finnas något börsnoterat kunskapsföretag som uthålligt kommer över en vinst före skatt på runt 200 tkr per intäktsperson.

I skriften Tjänsteföretagets värde (Tjänsteförbundet 1985) har jag skisserat en balansräkning över framtidsföretagets resurser och finansiering. Jag gör här en uppdelning av tillgångar i hårda och mjuka tillgångar. De senare är normalt inte redovisade (med undantag för de sammanhang, när företaget har anledning att balansera organisations- och utvecklingskostnader eller motsvarande) och motsvaras vid ett balansräkningstänkande av ett icke redovisat ägarkapital i mjuka tillgångar. Värdet av detta ägarkapital i mjuka tillgångar bestäms av hur skickligt dessa mjuka tillgångar utnyttjas i företagets rörelse och hur väl man underhåller dem och sköter nyinvesteringarna. En av de för framgången avgörande komponenterna i de mjuka tillgångarna är företagsledningen och dess kompetens.

Om jag skall komma med några kritiska synpunkter på arbetsgruppens strukturering och analys, så blir det att man uppehållit sig så litet vid företagsledningens roll och betydelse. Även om ledningen av ett utpräglat kunskapsföretag i många avseenden skiljer sig från andra kategorier av företag så är, åtminstone enligt mina erfarenheter, också här företagsledningen en av de viktigaste mjuka tillgångarna och avgörande för att strukturkapitalet skall ha ett bestående värde.

Sven-Erik Johansson, auktor revisor och ekon dr, Tönnerviksgruppen i Stockholm