Ängslan över revisorns konsultroll får inte förhindra aktiv revision – ett tilläggsvärde till den pliktmässiga revisionen. Att låta andra än aktieägarna utse revisorer vore alldeles galet: Aktiespararnas framställning var ett förhastat meddelande som inte godkänts av förbundets styrelse, skriver auktor revisor Bertil E Olsson vid Bertil Olssons Revisionsbyrå i Stockholm, själv styrelseledamot i Aktiespararna.
Vi har inom vår byrå en speciell företagsidé, som vi kallar aktiv revision. Det är ett tilläggsvärde som kan erhållas ur det revisionsarbete som enligt lag måste göras (”pliktrevisionen”).
Vi kräver av våra medarbetare att de skall ge service i form av rådgivning och idégivning. De skall se om företagets struktur, skattesits, organisation, administration etc. är optimala.
Revisorn är från början främst ägarnas ombud i tillsynen av företaget. Revisorn måste därför se på sin klient med ägarens ögon, menar vi. Skulle jag om jag ägde det här företaget vara nöjd med resultatet eller skulle jag vilja åstadkomma något annat med företaget?
”Aktiv revision” skulle alltså kunna kallas ”ägar-revision” lika väl. Det är ett mycket bra test att se på företaget med en ägarsyn. Jag brukar även uppmana medarbetarna att som ”ägare”, fråga sig om hon eller han är beredd att betala arvodet för det jobb som revisionsbyrån utfört. Får jag som företagsägare tillräckligt mycket ut av revisionsbyråns jobb för att med glädje betala arvodet? Om inte, kanske jag som revisor och konsult inte har varit tillräckligt konstruktiv och idérik.
Aktiv revision kräver alltså att klienten verkligen skall få full valuta för det han betalar revisionsbyrån. Det betyder att revisionsbyrån servar med åtskilligt av konsulting under sitt jobb (skatter, organisationer, data, affärsidéer etc.).
Självklart ligger den ”pliktmässiga” revisionen i botten och den måste göras på ett bra sätt. Därutöver har vi i Sverige en sedvana att revisorn gör tilläggsuppdrag på sitt kompetensområde. Aktiv revision har sitt ursprung i denna pliktmässiga revision och ligger i gränsområdet till fältet tilläggsuppdrag.
Inga jävsproblem
Nu finns en uppseglande debatt där man från vissa håll uttalar ängslan över revisorns s.k. konsultroll. Man menar att det är farligt för revisorn oberoende om han skall granska förhållanden som han redan påverkat som rådgivare. Han skulle revidera sig själv.
Skulle sådana uppfattningar vinna gehör, då skulle det förhindra bedrivandet av aktiv revision.
Jag vill bestämt deklarera följande. Visserligen har jag bara arbetat som auktoriserad revisor i 40 år, men jag kan ändå försäkra att under den tiden har jag för min del inte råkat ut för sådana jävsförhållanden en enda gång, vad jag vet. Och då har jag ändå ständigt arbetat efter modellen aktiv revision med vad därtill hör av rådgivning och konsulting.
Det är bara en sak som är viktig härvidlag – lägg Dig inte i besluten!
Ett typexempel: man får uppdrag från ett klientföretag att granska och bedöma ett bolag som klienten eventuellt vill köpa. Jag menar att visst skall man kunna åta sig ett sådant uppdrag. Man utreder och samlar fakta och man presterar en utredning till uppdragsgivaren. Att man därvid konstaterar att med klart angivna förutsättningar och på basis av framtagna fakta blir värdet på företaget ett belopp i räjongen mellan det och det talet. Det skapar inte jävsproblem så långt. Vad jag däremot absolut inte får göra som vald revisor, det är att färga materialet i någon riktning eller att tala för den ena eller andra linjen – köpa eller inte köpa.
Så länge jag bara serverar klara fakta och inte påverkar uppdragsgivarens beslutssituation, så har jag kvar mitt fulla oberoende vid revisionstillfället senare. Observera dock att jag aldrig får kritisera företagets beslut utifrån senare tillgänglig information. Jag måste hålla mig till den situation som rimligen fanns eller borde funnits vid beslutstillfället. Annars är jag bara efterklok!
Se affärsmässigt
Min klara uppfattning är att det inte skadar revisorns oberoende om han också arbetar med rådgivning, bara man följer reglerna att inte lägga sig i själva besluten.
Tvärtom anser jag att revisorn bör arbeta med rådgivning och konsulting. Hans revision blir så mycket bättre om han äger sådana kunskaper och erfarenheter. Man måste kräva av revisorn att han ser affärsmässigt på klienten precis så som ägarna skulle göra om de själva granskade sitt företag.
Nå, blir inte blandningen av konsulting och revision mera äventyrlig om byrån har egna avdelningar för skatter, för administrativ rationalisering, datakonsulting etc? Det heter ju att även en byrås dotterbolag räknas in i revisionsorganet, som måste ses som en enda helhet.
Nej, det blir inte ett problem, om man även här följer några klara regler. Givetvis måste man först och främst se till att dylika avdelningar har samma klara instruktioner som revisionspersonalen har ifråga om vad de får ta på sig för roller.
Dessutom måste det göras helt klart för alla konsulter att revisorerna har lika mycket rätt och även skyldighet att anmärka om en konsult på något sätt misskött sig hos klienten eller lämnat felaktiga råd och uppgifter.
För att återknyta till exemplet med värdering av företag, så är det givetvis mycket bättre från klientens synpunkt att uppdraget kan utföras av den egna revisorn som troligen kan mycket om företaget, branschen och värderingsteknik.
Det vore en direkt olycka om man skulle begränsa revisorns konsultroll mera än som kutym är idag.
Aktiv revision med inslagen av konsulting och rådgivning är värdefull:
Klienterna får tillgång till idégivning och råd från alerta revisorer.
Revisionsbyråerna bör arbeta mycket med konsulting, då de regelmässigt erbjuder mest möjligt kompetenta och seriösa miljö. Detta gynnar också klienten.
Byråerna har lättare att hålla kvar i sin tjänst de mest vakna och mest affärskunniga medarbetarna om de tillåts att arbeta framåtriktat. Om inte arbete i linje med konceptet aktiv revision tillåts så går kompetensnivån ned. Organisationskonsultfirmor, banker, utländska revisionsbyråer m.fl. skulle då ta över mycket av det kvalificerade och framtidsinriktade jobb som idag görs av svenska revisionsbyråer.
Glömmer nästan ägarna
Det talas i aktiebolagslagen om att revisorn skall beakta inte bara aktieägarnas intressen utan även anställdas, myndigheters och det allmännas intressen. Det finns en tendens idag att måna så mycket om alla dessa övriga intressenter att man nästan glömmer ägarna.
Ägarna är våra primära uppdragsgivare. De skall ha ordentlig information och de skall ”betjänas” av en revisorskår som även framöver kan bevara sin skicklighet genom att få arbeta aktivt med mera än traditionell revision.
Branschen behöver kunna attrahera de bästa för att ge fullgod service. Det har förekommit en del nonsens i debatten som att revisorn ”får inte bli rik” etc. Den som talar så skrämmer bort folk från branschen. I stället har det på senaste tid varit nödvändigt att lyfta lönenivåerna en hel del för att inte få för stor personalomsättning till men för klienterna.
Förhastat meddelande
Slutligen: Förslag har framförts att aktieägarna i de stora bolagen inte skulle få behålla rätten att utse revisorer fullt ut (se referat i Balans 3/88 sid. 34). En revisor skulle enligt förslaget utses av Kommerskollegium eller Börsstyrelsen. Förslaget var ett förhastat meddelande från Aktiespararna som inte godkänts av förbundets styrelse. Vid uppvaktning hos regeringen har förbundet i stället ställt sig bakom tanken att rekommendera två revisionsbyråer i de största börsbolagen.
Enligt min mening vore det alldeles galet att låta andra än aktieägarna utse revisorer. Det skulle inte öka vår självständighet. Vi är oberoende som det är nu och har god etik. Vi säger ifrån både under hand och om det behövs även i berättelsen. Kommerskollegium respektive Börsstyrelsen i all ära, men de har inte kompetens för uppgiften att utse revisorer. Personkemi är det viktiga för förtroendefullt och effektivt samarbete. Om sådan kan inte myndigheter veta tillräckligt. Revisorns roll och ansvar skulle för övrigt bli mera diffus.
Mitt recept – baserat på genomgående goda erfarenheter – är just att man alltmer går in för systemet med två olika byråer i varje storföretag. Det har goda effekter på revisorernas självständighet, det ger en intern konkurrens som är sporrande och det blir också något av priskonkurrens till nytta för klienten.
Skulle en myndighet utse revisor är det fara värt att både de här konkurrenseffekterna och även aktiv revision-konceptet försvinner.
Auktor revisor Bertil E Olsson vid Bertil Olssons Revisionsbyrå i Stockholm, styrelseledamot i Aktiespararna.