– Det har alltid varit en självklarhet för mig att ha nära kontakt med revisorerna, säger Lars-Erik Thunholm, styrelseordförande i Nobel Industrier.
Dock har han aldrig släppt in revisorerna på något styrelsemöte. Och Fermenta-skandalen har inte på något sätt ändrat hans rutiner.
Lars-Erik Thunholm, 73, är numera ”bara” styrelseordförande i Nobel Industrier. Tidigare hade han bl.a. Euroc, Kockums, Billerud, Tändsticksbolaget/Swedish Match och, icke att förglömma, Banken.
Han finns fortfarande i tjänsterummet på bottenvåningen i S-E-Banken med utsikt över Kungsträdgården.
Lars-Erik Thunholm har inte ökat sina kontakter med revisorerna efter Fermenta-fallet. Den uppfattning som han har om Fermenta ger han inte offentlighet åt. Men han låter förstå att i Fermenta hade det inte gått som det gick om styrelsens ordförande hade hetat Lars-Erik Thunholm.
Självklara kontakter
Han anser att han alltid haft nära kontakt med revisorerna.
– Det har varit en självklarhet för mig. Och jag har alltid för min del krävt att synpunkter från revisorerna aldrig får stanna hos verkställande direktören i företaget. De ska helst delges styrelsens ordförande direkt så att han kan bedöma om det är något som ska tas upp med hela styrelsen. I banken har detta varit rutin.
Revisorerna har varje år lämnat vissa synpunkter med anledning av revisionen. Den promemorian har alltid lämnats till styrelsens ordförande. Om det varit något speciellt har det föredragits i styrelsen av ordföranden.
Har det någon gång hänt att revisorerna kallats in till ett styrelsesammanträde där du suttit som ordförande?
– Nej, jag har aldrig haft revisorerna företrädda inför styrelsen. Det har det inte funnits anledning till heller.
I Bofors brukade styrelsens presidium hålla ett årligt sammanträde med revisorerna. Så var det också i Kockums. Annars har huvudprincipen varit att revisorernas synpunkter delgetts styrelsens ordförande.
Kontrollorgan till hands
– Om det har varit något allvarligt har det förekommit kontakter under hand mellan mig och revisorerna – vid sidan av den årliga dragningen av revisionspromemorian, säger Lars-Erik Thunholm. Man kan naturligtvis aldrig inskränka sig till att bara se revisorernas officiella rapport. För en styrelseordförande i ett storföretag är det därför viktigt att ha kontrollorganet nära till hands. Styrelsens ordförande är annars beroende av information från verkställande direktören. Det skadar aldrig att kolla upp saker och ting så långt det går.
Har samhällets och näringslivets ökade komplexitet gjort att behovet av att ”kolla upp saker och ting” har ökat på senare år?
– Nej, jag har inte det allmänna intrycket att saker blivit så komplicerade. Komplicerade förhållanden har vi haft förut. Kockums var inget lättskött pastorat. Det var inte heller
Swedish Match med sin vittförgrenade internationella rörelse.
Lars-Erik Thunholm betonar att det är viktigt för styrelsens ordförande och för revisorerna att företagen inte granskas slentrianmässigt.
Räddhågade direktörer
– Analysen måste gå in på realiteter, säger han. Revision är så mycket mer än siffergranskning.
Rådgivning...?
– Nej, nej. Revisorer ska syssla med efterhandskontroll. Jag har aldrig varit anhängare av den praxis som vissa räddhågade verkställande direktörer har att i förhand underställa revisorerna vissa åtgärder som man planerar. Revisorerna ska inte ha något inflytande på beslutsfattandet.
Undantag från den linjen kan Lars-Erik Thunholm tänka sig bl.a. i samband med värderingar vid företagsförvärv o.dyl. samt i rent redovisningstekniska frågor.
– Jag tycker inte om revisorer som konsulter, säger Lars-Erik Thunholm. Det leder ofta till en olycklig sammanblandning av funktionerna. Revisorer ska absolut inte vara managementkonsulter. Särskilt illa passar det i företag som de själva reviderar.
Men om det gäller företag som de inte reviderar jobbar de ju som fristående konsulter – och det är väl inte heller meningen?
– Nej, det tycker jag inte är någon naturlig funktion för en revisionsfirma.
Har inte behovet av kontakter med revisorerna ökat efter hand som revisionsuppdragen tenderat att växa?
– Inte direkt. Men ett särskilt problem i det sammanhanget är företagens internationalisering. Det ställer högre krav på revisorerna. Det är mycket besvärligt att ha överblick över en multinationell koncern och dess olika aktiviteter. Det torde framför allt vara det som, förutom datoriseringen, har gjort revisionsarbetet mer komplicerat.
Större riskexponering
– Det ligger nya risker i själva datoriseringen, säger Lars-Erik Thunholm. Det har gjort riskbedömningen alltmer komplicerad. Det bör då ingå som ett naturligt led i all revisionsverksamhet att pröva riskexponeringen i företagen. Där har man kanske inte riktigt följt med i utvecklingen. Riskexponeringen har ökat i så många riktningar. Företagen har blivit större och mer förgrenade. Den finansiella tekniken har förändrats. Termins- och optionsaffärer har tillfört nya riskmoment som alla från början inte haft riktigt klara för sig. Vi har ju sett i optionsskandalerna att inte ens en storbank som Handelsbanken förstod detta. Det är med viss stolthet jag kan säga att det gjorde vi i min bank.
– Vi har – peppar, peppar – inte haft några sådana skandaler. För några år sedan var det liknande problem på valutamarknaden med nya riskexponeringar.
På de här områdena menar Lars-Erik Thunholm att revisorerna har mycket att göra:
– De agerande företagen drivs ju av vinstmaximeringsbegär. De kan därmed få en lägre grad av riskaversion. Men revisorerna har ju inga sådana intressen som driver dem. De kan se saken med nyktra ögon. På detta område är kontakten mellan styrelseordförande och övriga styrelseledamöter kolossalt viktig, för att de sistnämnda verkligen ska få grepp om riskexponeringen.
Revisorer vet mer
Skulle det inte, trots allt, kunna vara värdefullt att en gång om året kalla in revisorerna till ett styrelsesammanträde? De vet ju ganska mycket om företaget, kanske mer än de flesta styrelseledamöter.
– Nej, jag vill inte ha revisorerna i beslutsprocessen. Det är helt riktigt att en vanlig styrelseledamot inte är särskilt kunnig om vad som händer i företaget. Han är beroende av den föredragning som ges på styrelsens sammanträden. Men han är inte där för att granska vad som sker i företaget. Han är där som rådgivare som med erfarenhet från olika områden kan hjälpa styrelsen att fatta vettiga beslut.
Inge Wennberg