Bankernas organisationer kom överens om hur bankkunderna skulle skriva fullmakter för sina handlare på kredit- och valutamarknaderna. Det skulle de aldrig ha gjort. Kunderna, som inte tillfrågats i förväg och som dessutom aldrig sett maken till friskrivningsklausuler, reagerade. Organisationernas initiativ blev upptakten till månader av irriterad korrespondens. Kunderna stod nämligen på sig och målet nåddes aldrig. Däremot fortsatte affärerna som om ingenting hade hänt...
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund hade märkt att stora kundföretag i ökande utsträckning åberopade skriftliga fullmakter för att styrka sina anställdas behörighet att träffa avtal på penning-, obligations- och valutamarknaderna.
Ofta innehöll fullmakterna många detaljerade begränsningar i behörigheten.
Grundregeln i gällande rätt är i sådana här fall givetvis s.k. ställningsfullmakt. Den som är anställd hos ett företag för att göra affärer på de aktuella marknaderna anses ha fullmakt att göra det inom gränserna för det som är brukligt på området – om inget annat sagts. Men en hel del annat hade alltså sagts i de åberopade fullmakterna.
Eftersom den här handeln normalt sker per telefon ansåg fondkommissionärerna och bankorganisationerna att det tog alldeles för lång tid att kontrollera avtalsparternas behörighet.
Så tidigt i höstas utfärdade man en rekommendation till sina medlemsföretag:
Använd standardiserade anmälningsblanketter. Där ska kunderna ange vilka personer som är behöriga. Några begränsningar i behörigheten får inte förekomma.
Om det finns några limiter för hur stora affärer som handlarna får göra så får kundföretagen ta ansvaret för det bäst de vill, oavsett vad som står i tidigare inlämnade fullmakter. Organisationerna traskade på i ullstrumporna. När de ändå höll på att friskriva sig gällde det tydligen att göra det ordentligt.
Därför infördes en annan passus i anmälningsblanketten.
”Andra kunde bedömas behöriga”
Det påpekades att anmälan enligt gällande rätt inte uteslöt att även andra personer hos kundföretaget, på grund av sin ställning eller kontakter med bankerna/fondkommissionärerna, kunde bedömas behöriga att företräda kundföretaget vid sådana här transaktioner och därmed binda kundföretaget.
Många kunder reagerade starkt mot formuleringarna. De skrev inte på.
Tor Marthin, finanschef på Försäkringsbolaget SPP, säger:
– Här skulle vem som helst som uppger att han arbetar på ett försäkringsbolag kunna få göra affärer i bolagets namn. Och det skulle vi godkänna i förväg! Det är helt absurt. De vill bara göra det bekvämt för sig och slippa allt ansvar.
SPP har inte skickat in de begärda fullmakterna. SPP har svarat med sina egna formuleringar, d.v.s. de fullmakter som deras handlare faktiskt har. Några banker/fondkommissionärer har accepterat detta.
I flera fall har bankerna dock returnerat dessa fullmakter med ett vänligt följebrev.
Bankerna har gått för långt
– Det innebär att de inte längre kan vara i god tro, säger Tor Marthin. De vet vilka fullmakter vi har givit och till vilka personer. De kan aldrig någonsin hävda att de inte känner till detta. Bankerna kan aldrig ensidigt bestämma vilken fullmakt vår styrelse ska ge våra medarbetare. Att en tredje part ensidigt utanför det ursprungliga avtalsförhållandet bestämmer detta är juridiskt totalt orimligt. Bankerna har missuppfattat sin ställning. De har gått för långt.
Några praktiska problem har SPPs handlare dock inte stött på.
– Nej, affärerna går vidare som vanligt. I värsta fall får vi hålla oss till dem som har accepterat våra formuleringar.
SPP, och för övrigt hela försäkringsbranschen, har vänt sig till Försäkringsinspektionen för att få rätsida på det här.
– Man kan uppfatta det som om man friskriver sig i väldigt hög grad från bankernas och fondkommissionärernas sida, säger generaldirektör Edmund Gabrielsson på Försäkringsinspektionen. Frågan är om de inte gått litet väl långt när det gäller passusen om att även folk som inte står på blanketten ”kan bedömas som behöriga”. Det framgår inte helt klart vem som ska stå för ”bedömningen”, men det är uppenbart att det är banken eller fondkommissionären som avses. Bedömer de att allt är i sin ordning, så är det tydligen så. Detta kan starkt ifrågasättas.
Edmund Gabrielsson har för sin del lämnat ärendet vidare till Bankinspektionen.
Bankinspektionen granskar
– Vi ska titta närmare på det här, säger Lars Hedberg, chef för Bankinspektionens allmänna avdelning.
Det är inte heller alla av bankorganisationernas medlemmar som är nöjda. Balans talade med Bertil Riben, kundansvarig på kapital- och penningmarknadssektionen på Sparbankernas Bank.
Bertil Riben hade det tvivelaktiga nöjet att skicka ut de nya fullmaktsblanketterna till ett 40-tal kunder, d.v.s. de kunder som tidigare hade skickat sina egna fullmakter till banken.
Sparbankernas Bank hoppades naturligtvis att blanketterna skulle returneras vederbörligen ifyllda. Det hade ju varit enklast för banken. Men framgångarna var ytterst små. De flesta kunderna hade invändningar. De krävde egna inskränkningar och tillägg på standardblanketten. De ville ha beloppsmässiga begränsningar. De ville att banken skulle föra ett register med namnteckningsprov. Tidsbegränsningar av fullmakterna var en annan ”omöjlig” begäran.
Affären ett elände
– Mest har kunderna reagerat över att de ska kunna göras ansvariga för affärer som görs även av folk som inte står på blanketten, säger Bertil Riben. Hela affären är ett elände för oss som har kundrelationerna. Många kunder är missnöjda. Idén var inte förankrad på ett enda kundföretag. Korrespondensen har rullat fram och tillbaka och den håller på ännu.
Bertil Riben säger:
– Det här är ett påhitt av jurister. Men affärerna har inte blivit ett dugg tryggare. När juristerna sedan fortsätter att väga formuleringar på guldvåg går det inte att komma överens, hur gärna vi än vill. Det blir oundvikligen bråk. Bråk är inte så besvärliga att klara upp med företag som man har förstahandsrelationer med. Men i tredjehandsrelationen är det värre. Då får det vara med affärerna.
Ser du inget vettigt skäl till nyordningen?
– Bakgrunden var förstås snacket kring Stockholms stads affärer. De var ju mindre lyckade. Och så gick bankföreningarna ut och sa det här. Basta! Men vi kan faktiskt inte kolla underskrifter, hålla reda på limiter eller tidsbegränsningar. Om någon ringer och vi har gjort affärer med honom/henne i flera år, så kan vi inte gissa oss till om vederbörande plötsligt skulle ha placerats ute på lagret.
Som en konsekvens av all uppståndelse kring det hela motrings nu alla affärer och alla telefonsamtal bandinspelas.
Bankföreningen beredd diskutera
Balans frågade Claes-Göran Källner, VD i Svenska Bankföreningen: Har du hört några reaktioner på ert beslut?
– Vissa kundkategorier har tyckt att det här inte riktigt var vad de önskade sig. Det har förekommit sådana signaler.
Till och med bankerna klagar – har ni några planer på att backa?
– Inte vad jag vet. Däremot är vi alltid beredda att diskutera med de berörda när vi sätter en sådan här förändring i sjön. Men för närvarande känner jag inte till några tankar på några väsentliga förändringar.
Vad var orsaken till att det här steget togs?
– Det var väl ingen inträffad händelse, utan snarare en allmän visshet om att bevisbördan hamnade på ett ställe där den inte kan ligga, och då kan det gå illa. Det var en fråga om att stämma i bäcken innan det hände någon olycka. Och så vitt jag vet har någon sådan inte hänt. Man måste ha klara regler. Då är det i sista hand fråga om vem som hos kunden ska svara för behörigheten, och det har vi velat lösa.
Var det inte självklart att många kunder skulle reagera mot att bankerna friskriver sig från det mesta?
– Det är vanligt i rättsliga bedömningar att en prövning måste ligga där den faktiskt kan göras. De sekundsnabba avtal det är fråga om ger inte utrymme för att slå i pärmar och se om uppringarens behörighet på något sätt är inskränkt. De berörda företagen måste kanske ändra sina rutiner. De borde förstå att syftet är gott för båda parter: att undvika felaktigheter.
Samtidigt som man har namnlistor hänvisar man till gällande rätt angående ställningsfullmakt, så att även andra personer som inte står på blanketterna blir behöriga. Är det bra?
– Jag behärskar inte de detaljerna fullt ut. Det vore inte korrekt att yttra sig om dem. Men även om man av de skäl jag angett vill vidmakthålla det här systemet, så är vi givetvis beredda att diskutera hur det har utfallit, var svårigheterna ligger och vad som kan göras.
Varningsord från FAR
FARs revisionskommitté har också uppmärksammat den nya ordningen i en skrivelse till samtliga FAR-ledamöter inför årets revisioner. Ledamöterna uppmanas tänka på att förluster på grund av obehörigt handlande från anställda i klientföretag kan komma att helt drabba företagen.
– Vi kommer också att ta kontakt med Bankinspektionen för att få deras syn på saken, säger FARs föreningsjurist Urban Engerstedt.
Inge Wennberg