Stockholms Fondbörs har undersökt börsbolagens delårsrapporter och funnit många brister. Vinst per aktie och vinst efter skatt hör till det man ofta får leta förgäves efter.
Hans Edenhammar, före detta forskare, auktoriserad revisor och ekonomijournalist, är numera chef för fondbörsens marknadsövervakning. Han redogör här för hur delårsrapporterna borde förbättras.
Diskussionen kring företagens rapportering handlar i alltför hög grad om årsredovisningen. För aktiemarknaden – och säkert också många andra intressenter – är delårsrapporter och bokslutskommunikéer väl så viktiga informationskällor. Dessa redovisningshandlingar är alltför litet diskuterade.
På Stockholms Fondbörs har vi gjort en liten anspråkslös undersökning av kvaliteten på delårsrapporterna. Den visar på en hel del brister. Det är t.ex. bara ett fåtal av företagen som presenterar vinsten beräknad per aktie.
Delårsrapporten skall inte bara ge vinstsiffror. Den skall också berätta vad som hänt med bolagets ställning. Här är bristerna ännu större. Inget av företagen presenterade ens ett rudiment till balansräkning, trots att en del av företagen gjort stora företagsförvärv som väsentligt förändrat den finansiella ställningen.
Samtidigt är det emellertid viktigt att hålla i minnet att delårsrapporterna sprids via massmedia. Och massmedia har inte tid att göra några mer omfattande bearbetningar av dem. De måste därför vara kortfattade och koncisa. Eller åtminstone innehålla en kort och koncis sammanfattning.
Korta rapporter kräver nyckeltal. Problemet med nyckeltal är att bolagen använder olika definitioner, med följd att en massa utrymme måste tas upp av att definiera bolagets egna nyckeltal. Om alla använde Näringslivets Börskommittés (NBK) nyckeltalsdefinitioner skulle man slippa det problemet.
Stora brister i delårsrapporterna
Vår undersökning av ett femtiotal delårsrapporter i höstas visade ett antal klara brister:
* De flesta företagen beräknade inte vinsten per aktie. Alla som sysslat med att snabbt försöka beräkna ett företags vinst per aktie vet att man ofta får problem, eftersom antalet aktier ändras hela tiden genom fondemissioner, splitar, nyemissioner, konverteringar etc. och det är inte lätt att hitta färska siffror på antalet aktier. Det har ofta hänt mycket sedan årsredovisningen kom. Det finns inga aktuella uppslagsverk att ta till. Börsguiderna kommer bara ut en gång per år.
För det första borde företaget tala om i sin delårsrapport dels hur många aktier som i genomsnitt varit utestående under perioden, dels hur många aktierna var vid utgången av perioden.
För det andra borde det vara självklart att vinsten för delåret liksom den eventuella vinstprognosen för helåret också presenteras per aktie.
* Vinsten presenterades före skatt. De som vill beräkna vinsten efter betald eller full skatt fick ingen som helst ledning i de flesta fall. Det borde väl vara möjligt för företagen att tala om vad man räknar med för skattekostnad på resultatet. Enligt NBK skall skatten beräknas som full skatt, d.v.s. betald skatt plus hälften av bokslutsdispositionerna. Finns det extraordinära poster skall skatten för dessa särredovisas, helst genom att både vinst efter finansnetto och vinst efter extraordinära poster presenteras efter skatt.
Så länge företagen inte hjälper till med att beräkna skatten i sina delårsrapporter och vinstprognoser får vi dras med den schablonberäknade skatten på 50 procent. Och den är i många fall klart missvisande.
Jag kan inte se någon anledning till att företagen inte skall presentera vinst efter skatt. De måste kunna göra bättre skatteberäkningar än aktiemarknaden.
* En del företag inkluderar reavinster på fastigheter och aktier i resultatet efter finansnetto, andra betraktar det som extraordinärt. Man kan strida om vad som är riktigt. Men problemet är att reavinsterna ofta är stora belopp som kraftigt påverkar speciellt delårsresultaten. Det är viktigt med enhetlighet. Den enda vettiga linjen är då att redovisa reavinster som extraordinära poster.
* Många företag talar inte om varför resultatet förändrats. Det är naturligtvis omöjligt att tolka innebörden av en resultatförändring om man inte vet orsaken. Det behövs ingen roman för det, det räcker med en kort och koncis presentation av de viktigaste faktorerna bakom vinstförändringen.
* Informationen om köpta företags effekt på omsättning, resultat och ställning var dålig i många fall. Det är självklart att om något större företagsförvärv gjorts måste delårsrapporten visa upp hur detta påverkat resultat och ställning, så att man kan bedöma utvecklingen för övriga delen av koncernen.
* Delårsrapporterna innehåller för litet balansräkningsdata. Inget av de undersökta företagen visade någon balansräkning, trots att man i en del fall gjort stora företagsköp. Jag tycker det borde vara självklart att presentera en balansräkning – naturligtvis i sammandragen form – så snart det gjorts större affärer som påverkar balansräkningen i väsentlig grad.
Även om det inte gjorts några större affärer borde företagen ta som regel att presentera substansvärdet per aktie vid utgången av delåret liksom soliditeten, i båda fallen med jämförelsetal från senaste rapport.
Spridningen kräver korta rapporter
Delårsrapporter sprids alltså i första hand via massmedia. De viktiga dagstidningarna har kort om tid på sig, eftersom delårsrapporterna i allmänhet presenteras efter börsens stängning på eftermiddagarna. När bokslutsfloden är som värst kan det vara ett tiotal rapporter per dag. Det säger sig självt att de inte kan lägga ned alltför mycket tid på varje rapport. De koncentrerar sig på dem som har högst nyhetsvärde.
För att massmedia med liten arbetsinsats skall kunna göra delårsrapporten rättvisa måste den helt enkelt vara kortfattad och koncis. Innehåller den mer än en sida bör det också finnas en kortare sammanfattning med de väsentligaste nyheterna.
En del företag försöker utforma sin delårsrapport så att den ograverad skulle kunna flyttas in i tidningen. Med rubrik, ingress och hela köret. Ofta i ett försök att pressa på massmedia sin egen version av hur utvecklingen i företaget skall tolkas.
Sådana skamgrepp kanske massmedia går på en gång, men inte fler. Risken som företaget tar på litet längre sikt är att bli betraktad som en av de här sliriga typerna vars rapporter måste synas i sömmarna varje gång, vilket har sina sidor.
Det kommer inom kort att öppnas en ny möjlighet att sprida företagens delårsrapporter, nämligen via börsterminalerna. Antalet sidor i terminalerna utvidgas väsentligt i år, från 100 till 250. En del av dessa sidor kommer att kunna användas för att distribuera företagens delårsrapporter, bokslutskommunikéer och andra meddelanden. Därigenom nås alla de tunga aktörerna, liksom banker och fondmäklare med snabb information. Totalt finns det ungefär 1.500 skärmar ute på marknaden.
Det innebär också en lösning av det besvärliga problemet med rapporter som kommer under pågående börs. De flesta företagen lägger sina styrelsemöten så att beslut om delårsrapporterna fattas först efter börsens stängning. Det är praktiskt eftersom de då hinner komma in i dagstidningarna innan börshandeln börjar nästa dag.
Men principen är att delårsrapporten skall offentliggöras omedelbart efter att styrelsen fattat beslut om den. Har styrelsen fattat sitt beslut före börsens stängning skall offentliggörandet ske omedelbart.
I sådana fall kommer rapporten inte i tidningen förrän dagen därpå. Radion kan presentera den snabbare. På fondbörsen delar vi omedelbart ut kopior till mäklarna. Men det är ingen tillfredsställande spridning. Möjligheten till spridning via börsterminalerna blir en väsentlig förbättring.
Hur delårsrapporterna skall komma in på börsskärmen håller vi på att undersöka för närvarande. Självklart ryms det inte någon mer omfattande text på börsskärmen. En möjlighet är att företagen som inledning till sin delårsrapport gör en kort – men rättvisande – sammanfattning av sin delårsrapport, en sammanfattning som direkt kan tas in på börsskärmen via en scanner. Eftersom snabbheten är viktig finns det knappast tid för någon mer omfattande bearbetning av texten.
Använd NBKs nyckeltal!
Korta, effektiva rapporter kräver bra nyckeltal. Och de skall vara enhetliga mellan olika företag. I korta sammanfattningar ryms inte några skrymmande definitioner av nyckeltalen. Det skulle därför underlätta väsentligt om bolagen hade samma definitioner.
Och det finns ju en alldeles utmärkt rekommendation om nyckeltal utfärdad av NBK. Man kan alltid diskutera om den ena eller andra definitionen är den rätta, men viktigast är enhetlighet, speciellt för de korta rapporterna. Och det finns ingen bättre uppsättning nyckeltal än NBKs. Använd dem!
Slutsatser
Mina slutsatser av denna diskussion är följande:
– Delårsrapporterna bör, om de inte är korta i sig, innehålla en kort sammanfattning.
– Delårsrapporten skall ange antalet aktier.
– Vinsten för delåret skall liksom vinstprognosen för helåret presenteras både totalt och per aktie.
– Båda vinstsiffrorna bör presenteras efter full skatt. Om så ej sker skall det finnas underlag för läsaren att beräkna full skatt på både delårsresultatet och vinstprognosen.
– De väsentligaste anledningarna till vinstförändringen skall anges.
– Vid väsentliga företagsförvärv skall framgå hur det köpta företaget påverkat omsättning, resultat och ställning.
– Substansvärdet – totalt och per aktie – vid utgången av delåret bör presenteras liksom soliditeten.
– Vid väsentliga förändringar i balansräkningen bör den gamla och nya balansräkningen presenteras i sammandrag.
– De nyckeltal som rekommenderats av NBK bör genomgående användas.
Hans Edenhammar, före detta forskare, auktoriserad revisor och ekonomijournalist, är numera chef för fondbörsens marknadsövervakning.