Fler delårsrapporter och kommunikéer, mer genomarbetat innehåll och snabbare rapportering. Varning för att en ökad betoning av delårsrapporter leder till kortsiktighet och ytlighet. Kritik mot inregistreringskontraktets luddiga krav. Önskemål om mer preciserade regler för hur delårsrapporter skall utformas. Mycket kort var detta budskapet från det seminarium vid FINFORUM som rubricerats ”Delårsrapporter och kommunikéer – vilka krav bör ställas?”. Ragnar Boman, expert i Värdepappersmarknadskommittén och tidigare utredningschef vid Stockholms Fondbörs, och Peggy Bruzelius, vVD Asea Financial Services och tidigare ansvarig för Aseas årsredovisning, ledde seminariet.
Ragnar Boman inledde med att konstatera att aktiemarknaden reagerar mer på delårsrapporter och kommunikéer än på årsredovisningar. Årsredovisningen innehåller visserligen mycket basinformation. Den blir därigenom ovärderlig som uppslagsbok. Eftersom årsredovisningen tar så lång tid att distribuera är det dock fel om den innehåller ny information som kan antas påverka aktiekurserna i väsentlig grad. Ny information måste enligt inregistreringskontraktet publiceras omedelbart, vilket också börsstyrelsen slagit fast i samband med ett par sanktionsärenden under 1987.
Börsens undersökning
Aktuella var följande påståenden delvis baserade på den undersökning av delårsrapporter som Hans Edenhammar utfört för fondbörsens räkning. (Sammanfattas på annan plats i detta nummer av Balans.)
Det är större kvalitetsskillnader mellan bra och dåliga delårsrapporter än mellan bra och dåliga årsredovisningar.
Det finns fler avarter i delårsrapporter än i årsredovisningar.
Viktiga fakta saknas ofta i delårsrapporterna.
Stora företag har inte alltid bättre delårsrapporter än mindre företag.
Exempel på uppgifter som ofta saknas är:
Lönsamhetstal
Uppgifter från balansräkningen, bland annat aktuellt antal aktier, justerat eget kapital och soliditet.
Nyckeltal per aktie.
Minoritetsandel i resultatet.
Årets skattekostnad.
Uppgifter om investeringar, likviditet, viktigare finansieringsbeslut m.m.
Hur köpta/sålda företag påverkar resultat och ställning.
Exempel på avarter som kan observeras i delårsrapporter är:
De utgör en färgglad reklambroschyr.
De innehåller tillyxade beräkningar av ”substansökningar” där substansen kan bestå av egna uppskattningar av vad dotterbolag är värda.
Stora oförklarade skillnader mellan delårsresultatet och det prognostiserade helårsresultatet.
Om företagsförvärv finansieras genom en apportemission kan en vinstökning i absoluta tal innebära en sjunkande vinst per aktie.
Risk för ytlig värdering
Peggy Bruzelius förnekade inte delårsrapporternas betydelse. Hon framhöll dock det olyckliga i att aktiemarknaden vid sin värdering av företag skulle bli beroende av information på 1–2 A4-sidor. Beskrivningen av företagets utveckling blir alltför komprimerad. Det finns då en risk för att värderingen blir alltför ytlig. Det är tveksamt om vi i Sverige har tillräckligt duktiga finansanalytiker för att kunna rätt tolka delårsrapporterna. Den svenska marknaden är för liten. Vi har för få branschspecialister. Felet är att valutaregleringen medfört att det inte lönar sig för svenska analytiker att specialisera sig. Även om det finns några utländska analytiker som följer svenska företag täcker de bara de allra största företagen.
Att innehållet ofta är ofullständigt beror bl.a. på att vi så sällan kritiserar utformningen av delårsrapporterna. Årsredovisningar får pris och analyseras i Årsredovisningspraxis etc. De skickas ut till alla som är intresserade. Distributionen av delårsrapporter är mycket sämre för att inte tala om bokslutskommunikéer.
Ny information
Det största problemet är dock att ingen ny information får finnas i årsredovisningen utan allt måste ut i delårsrapporten och/eller särskilda kommunikéer. Företaget kan ju aldrig veta hur en analytiker tolkar informationen i en årsredovisning. All ny information som ett företag lämnar kan ju påverka beslutet att köpa eller sälja aktier och blir därigenom väsentlig i varje fall om det rör sig om stora aktieposter. Inregistreringskontraktets bestämmelser att all kurspåverkande information skall publiceras omedelbart håller inte i stora koncerner. Fläkt är ett bra exempel. Fläkt bötfälldes av Fondbörsen eftersom man inte ansåg att de informerat om sina övervärden på fastigheter på rätt sätt. Fläkt menade att detta inte var något nytt eftersom man redan tidigare framhållit att det finns stora övervärden i Japan. Att det nu kom att uppmärksammas hängde samman med att det råkade vara inne med ”substans”.
Samordning moder-dotterbolag
Ett stort praktiskt problem gäller hur man samordnar informationsgivningen från moder- och dotterbolag när båda är noterade. Ragnar Boman föreslog följande ordning.
Först publiceras koncernens (moderbolagets) information.
Därefter dotterbolagets.
Tidsavståndet mellan 1 och 2 minimeras.
Ingen ny information om dotterbolaget får lämnas av moderbolaget.
Peggy Bruzelius höll inte med om detta. Om ett dotterbolag skulle redovisa en kraftig resultatförsämring går det inte att kombinera punkterna 1 och 4.
För Aseas del kommer man därför förmodligen att lägga fram bokslutet någon dag efter det att Asea Brown Bovery publicerat sin kommuniké. Skulle dessutom moderbolaget äga aktier i börsnoterade intressebolag blir det ännu svårare att hålla fast vid denna tågordning. Tidpunkten för intressebolagens informationsgivning kan ju inte kommenderas. Hon var också skeptisk inför två andra önskemål som Ragnar Boman förde fram, nämligen dels bättre kommentarer till varför avvikelser mellan prognos och utfall uppstår, dels en beskrivning av effekterna av ett företagsförvärv/-försäljning. Avvikelserapportering är ofta svår därför att det finns många olika förklaringar – ändrade växelkurser, orderingång, vinstmarginaler etc. De här faktorerna kan vara kopplade till varandra och gå i olika riktning. Att då bryta ut en faktor kan bli missvisande. En beskrivning av effekterna av ett förvärv kan också vara svår därför att man ofta träffar preliminära överenskommelser där redovisningseffekterna inte kan överblickas. Ragnar Boman höll med om svårigheterna och framhöll att den näst bästa lösningen i sådana fall var att företagen lämnar en tidsplan där man anger när ny information skall lämnas.
Som avslutning presenterade Peggy Bruzelius följande önskelista som väl inte delades helt av Ragnar Boman.
Regler för vilken information som delårsrapporter skall innehålla.
Klarare definitioner i börsens inregistreringskontrakt.
Mer enhetliga redovisningsrekommendationer.
Rolf Rundfelt