Svensk årsredovisningspraxis i större företag präglas av ökad internationell påverkan. Det framgår av ”AP 87” konstaterade auktor revisor Sigvard Heurlin, Öhrlings Revisionsbyrå, när han vid FINFORUM tog upp några nya strömningar i årsredovisningspraxis.
”Årsredovisningspraxis 1987 i större svenska företag (ÅP 87)” har utkommit. Där redogörs för en undersökning av de officiella tryckta årsredovisningarna för 100 börsföretag med räkenskapsår som slutade under 1986.
Undersökningen har gjorts av en projektgrupp inom FAR. Senast en liknande undersökning gjordes var 1983.
En ökad internationell påverkan finns i dessa årsredovisningar.
Mest intressanta är nog tendenserna när det gäller att skriva av koncernmässig goodwill. En praxis att skriva av sådan goodwill över längre perioder än tio år tycks vara på väg.
En annan metod är att göra samma sak men också skriva av ytterligare i den meningen att man som bokslutsdisposition redovisar en överavskrivning så att den bokföringsmässiga avskrivningen totalt uppgår till tio procent av anskaffningsvärdet – eller mer.
Dessutom förekommer metoden att skriva av goodwill direkt mot eget kapital.
Multiföretag
– De skäl som i den redovisningsmässiga debatten har anförts till stöd för denna nya framväxande praxis har att göra med att svenska multinationella företag har gjort och kommer att göra företagsförvärv i konkurrens med andra multinationella företag, menar Sigvard Heurlin.
Från svensk sida har man då naturligtvis haft svårt att acceptera konkurrens på andra villkor än dem som gäller för multinationella företag i länder med mera liberal avskrivningspolitik.
I den aktuella debatten hänvisas också till amerikansk redovisningspraxis. I USA får man som bekant i vissa fall skriva av koncernmässig goodwill över 40 år.
Debatten har också hänvisat till redovisningspraxis i England. Där är huvudprincipen avskrivning mot eget kapital. Man kan även hänvisa till en rekommendation som utgivits av IASC som erbjuder två alternativ: dels avskrivning direkt mot eget kapital, dels avskrivning över beräknad ekonomisk livslängd.
I utvecklingen av svensk årsredovisningspraxis kan man se att man nu i större utsträckning använder lägre skattesats än 50 procent när det gäller förvärv av obeskattade reserver.
Små ändringar
Nu är det dock inte tal om några väldiga förändringar i svensk praxis 1986 på de nämnda områdena.
Det är fortfarande ungefär hälften av de 100 undersökta företag som skriver av goodwill med tio eller 20 procent.
Fem företag belastade sitt rörelseresultat med planmässig avskrivning baserad på ekonomisk livslängd överstigande tio år – och detta då i kombination med en överavskrivning som bokslutsdisposition.
När det gäller tillämpningen av skattesats lämnar mer än hälften av företagen ingen upplysning. Dock anges att förvärvsmetoden använts.
Sigvard Heurlin tror dock att de berörda nya tendenserna i redovisningspraxis får större genomslagskraft i 1987 års årsredovisningar.
Många har väntat på att FAR skulle komma med sitt klargörande i de här koncernredovisningsfrågorna.
Sigvard Heurlin anser för egen del att debatten i frågorna varit litet ytlig. Det gäller t.ex. 40-års-”regeln” i USA. Den är egentligen bara en maxgräns, även om många företag faktiskt tillämpar avskrivning över den perioden.
– Men, säger Sigvard Heurlin, man måste komma ihåg att man i USA fördelar värdet på förvärvade tillgångar på ett annat sätt – och med en större orientering mot marknadsvärden.
Man definierar också enligt speciella kriterier förvärvade immateriella tillgångar – och separatredovisar dem i koncernredovisningen.
Värdet blir lägre
Mycket ofta leder den amerikanska synen till att redovisat goodwillvärde blir betydligt lägre än vad motsvarande belopp skulle bli enligt svensk redovisningssed. (Se Robert Barndens artikel Goodwill-regler problem för svenska företag? i Balans 6–7/87.)
– Det är ett förhållande som inte uppmärksammats tillräckligt i den svenska debatten, anser Sigvard Heurlin.
Ett annat exempel på internationell påverkan är redovisningen av intresseföretag. Där har kapitalandelsmetoden redovisats som ett alternativ enligt det utkast som FARs redovisningskommitté lämnade 1984.
Men det utkastet har än så länge fått ganska liten genomslagskraft. 70 procent av de 100 undersökta företagen redovisar fortfarande innehav av aktier i intresseföretag till anskaffningskostnaden. 25 procent har någon form av andelsredovisning mot cirka 20 procent vid 1983 års undersökning.
Internationell påverkan kan också spåras i utformningen av bokslutskommentarer och notapparat. Man ser ökade upplysningar om villkoren för långfristig upplåning. Ibland ser man en särskild not som redovisar skillnaden mellan amerikanska och svenska redovisningsprinciper. Det gäller då främst de företag som är noterade på amerikansk marknad. Man tar också oftare upp vissa åtaganden för framtida utgifter, t.ex. för leasade tillgångar.
Större vikt vid nyckeltal
Vidare märks ett ökat intresse för balans- och resultaträkningarnas utseende och innehåll.
– Det har sin grund i att företagen har lagt allt större vikt vid nyckeltal, vilket i sin tur lett till att man har ökat intresset för olika redovisningsmässiga upplägg – med önskvärda konsekvenser på balans- och resultaträkning, menar Sigvard Heurlin.
Exempelvis har 20 företag lämnat upplysningar om räntearbitrageaffärer 1986 mot bara åtta 1983. Vidare har 28 företag 1986 gjort uppskrivningar av materiella anläggningstillgångar utan att ange särskild motivering mot 19 fall 1983. Flertalet fall har berört tillgångsposten aktier. Intressant mot bakgrund av börsutvecklingen...
Ett huvuddrag i svensk årsredovisningspraxis har att göra med vissa kvarstående skillnader i förhållande till utländsk praxis. Hit hör exempelvis redovisning av resultat och andra förhållanden per geografiskt område. Nämnas kan också redovisning av transaktioner med närstående och redogörelser för internprissättning och liknande förhållanden.
Möjligen kan man hit också räkna ändring av redovisningsprincip. Varken bokförings- eller aktiebolagslagen kräver att några motiv för sådana ändringar ska redovisas.
– Vid undersökningen av årsredovisningspraxis har det också varit svårt att få klart för sig vilka motiv som faktiskt funnits och vilka effekter som ändrade redovisningsprinciper haft, förklarade Sigvard Heurlin vid FINFORUM. 1986 hade fyra av de undersökta företagen lämnat motiv för ändringarna mot tio 1983. Man får nästan intrycket att utvecklingen är på väg mot minskad öppenhet och klarhet i det här fallet, vilket är något förvånande.
Inge Wennberg