I Balans 11/88 uttalade sig Torbjörn Hanson vid Hagström & Sillén om hur (föga) riskinriktad svensk revision egentligen är. Nu går ordet till auktor revisor Bo Ribers, ordförande i FARs revisionskommitté. Han är mer optimistisk.
Balans ber ordföranden i FARs revisionskommitté auktor revisor Bo Ribers, Bertil Olssons Revisionsbyrå i Stockholm, definiera uttrycket riskinriktad revision.
– Det innebär att revisionen ska anpassas till den riskbedömning som revisorn gör. Grundregeln i sammanhanget är att revisorn inte ska ta något standardgranskningsprogram och tillämpa det rakt över på samma sätt och på alla ställen. Det gäller att skräddarsy granskningsprogrammet efter företagets specifika förhållanden.
Risk för slentrian
Det duger således inte att bara plocka ihop granskningspunkter ur läroboken Revision II utan valet måste ske med stor omsorg.
– Men det kan lätt hända att det går slentrian i arbetet och att det bara väljs någon mall som ser bra ut. Det försöker vi värja oss mot här på vår byrå. Och vi gör det också i kommittéarbetet där vi håller på att se över FARs revisionsrekommendationer.
En genomtänkt riskbedömning är ett bra hjälpmedel när man bestämmer inriktningen på revisionen. Här kommer de välkända begreppen väsentlighet och risk in.
– Risker som bedöms ge oväsentliga utslag i räkenskaperna behöver inte beaktas lika mycket som andra, säger Bo Ribers.
Han menar också att man kan bryta ner riskerna till olika typer.
En sorts risker är de som kan ligga dolda i företagets interna och externa miljö så att räkenskaperna blir missvisande när miljön av någon anledning förändras. T.ex. risken för att ett kundföretags betalningsförmåga påverkas negativt av en ändrad politisk situation.
Ett annat slags risker är kontrollriskerna, d.v.s. riskerna för att klientföretagets system inte fångar upp felaktigheter. Det kan handla om att man inte identifierar kundförlustrisker eller att man inte upptäcker att det saknas listor från en lagerinventering.
En tredje sorts risker är att revisorerna genom sina metoder och angreppssätt inte upptäcker uppkomna fel. Detta kallas i anglosaxisk litteratur för detection risk (upptäcktsrisk). Det händer t.ex. ibland vid företagsöverlåtelser att någon upptäcker fel som revisorerna missat.
Bas för granskningsprogram
– Det är just de här riskanalyserna som på många byråer utgör basen för utvecklingen av skräddarsydda granskningsprogram, säger Bo Ribers.
Allt detta gäller räkenskapsrevisionen.
I FARs rekommendationer framhålls riskanalysens betydelse för räkenskapsrevisionen men den ingår också som ett led i förvaltningsrevisionen. För många är av historiska skäl riskanalys en del av förvaltningsrevisionen, eftersom begreppet delvis myntades när en utvidgad förvaltningsrevision diskuterades i slutet på 70-talet.
Bakgrunden var att när 1975 års aktiebolagslag kom förklarades i förarbetena att man inte ville ge detaljerade riktlinjer för hur revision ska utföras. Det förutsattes dock bl.a. att förvaltningsrevisionen skulle utvecklas till någonting utöver det som den tidigare innehållit.
På FAR-håll kände man naturligtvis en skyldighet att svara upp mot dessa krav.
Lagstiftaren hade uttryckt sig klart. Han accepterade inte att förvaltningsrevisionen fortsatte som förr. Något mer skulle tillföras. Men FAR fick alltså förtroendet att själv välja väg och se vart den skulle leda.
Under 70-talets senare år kom man fram till en uppdelning av förvaltningsrevisionen i fyra områden:
Överträdelser av aktiebolagslagen och bolagsordningen.
Ansvarsfrihets- och skadeståndsfrågor.
Systemen för planering och kontroll.
Riskanalys – som då skulle utgöra en självständig del av förvaltningsrevisionen.
Detta sistnämnda definierades som att man skulle analysera och fånga upp hot mot företagets planmässiga utveckling och fortbestånd.
Strukturomvandling en risk
Detta finns i och för sig fortfarande med i bilden. Ett exempel på hot mot företaget kan vara lagstiftning. En vara blir förbjuden, går inte att sälja. Eller också står en strukturomvandling för dörren. Facit tillverkade mekaniska räknemaskiner. Och plötsligt kom dataåldern och gjorde hela produktionen omodern. Risker av dessa och andra slag är viktiga att fånga upp.
Så gick tiden och 1983 kom ett uttalande från revisionskommittén om riskanalys. I det uttalandet betraktades dock riskanalysen som ett hjälpmedel både för förvaltnings- och räkenskapsrevisionen, dock med tonvikt på den senare (s. 506 i FARs Samlingsvolym 1988).
– I det uttalandet tycker jag att vi fick en vettig balans mellan förvaltnings- och räkenskapsrevision i det här avseendet, säger Bo Ribers. Det som i uttalandet närmast handlar om förvaltningsrevision innebär att man ska tala med framför allt VD för att bedöma om han och styrelsen med sin kompetens tänker i risktermer och givetvis få information om riskbedömningar.
På Bertil Olssons arbetar man internt med en checklista för riskanalys. Där går man igenom ett 50-tal olika aspekter på försäljning/tillverkning, administration, kostnadsutveckling, likviditet/finansiering samt försäkringar. Man arbetar också sedan ett par år med en s.k. SRA-blankett. SRA = specifik riskanalys. Blanketten används för att verkligen tvinga revisorerna att tänka i risktermer vid utvecklingen av granskningsprogram. Den nya SRA-blanketten har inspirerats av byråns internationella samarbetspartner Ernst & Whinney.
40 checkpunkter
SRA-blanketten omfattar ett 40-tal olika checkpunkter. För varje punkt, ibland för grupper av checkpunkter, får revisorn på ett formulär fylla i sina synpunkter under följande rubriker:
Miljöbedömningar
Noteringar från analytisk granskning
Internkontrollbedömningar
Risk för väsentliga fel i granskade konton
Preliminär revisionsansats baserad på specifik riskanalys
Tycker du själv att svensk revision är riskinriktad?
– Ja, det skulle jag i högsta grad vilja säga, säger Bo Ribers. Inte minst präglas översynen av FARs rekommendationer betydligt mer än förut av risktänkande.
Revisionskommittén satsar, som Balans tidigare berättat, på – – – på att få en enhetlig struktur på rekommendationerna. I princip ska alla revisionsrekommendationer arbetas in i en enda. Här har risktänkandet en central roll.
– Ska man peka på något i rekommendationen som torde få en mer framträdande plats än tidigare så gäller det bl.a. planeringen av revisionen, säger Bo Ribers. Vikten av planering betonas hårdare än förr. Och planeringen står ju mycket nära riskbiten. Vi anser att de erfarna revisorerna ska engagera sig redan på planeringsstadiet. Dessa revisorer har också de bästa möjligheterna att göra riskbedömningar.
Bo Ribers har läst intervjun i novembernumret av Balans där auktor revisor Torbjörn Hanson, Hagström & Sillén i Stockholm, anser att svensk riskorienterad revision är alltför knuten till förvaltningsrevisionen.
– Enligt min mening skulle han ha haft rätt i det för 8–10 år sedan, säger Bo Ribers. Men sedan dess har vi svängt i det avseendet. Den obalans som Torbjörn Hanson pekar på existerar inte längre.
Men Torbjörn Hanson menar ju också att rekommendationerna ska ge noggrannare anvisningar bl.a. om hur revisorn ska agera i en osäker kontrollmiljö. Är några sådana anvisningar på gång?
– Nej, inte direkt, säger Bo Ribers. Jag vet att internationella rekommendationer är mer detaljerade än våra. På vissa håll i utlandet har man en annan filosofi därvidlag. Från FARs sida har sagts att vi i rekommendationerna främst ska uppehålla oss vid principer. Principerna behöver förtydligas. Men det ska ske i läroböcker och andra utbildningssammanhang.
Ingen illojal konkurrens
Bo Ribers håller inte heller med Torbjörn Hanson när denne i intervjun i Balans hävdar att bristen på regler om hur omfattande revisionen ska vara kan leda till illojal konkurrens, d.v.s. att somliga revisorer säljer sig billigare genom att de ägnar mindre tid åt revisionen. – Jag tror att de auktoriserade revisorerna gör fullödiga jobb, säger Bo Ribers.
Men där finns ändå en risk, eller hur?
– Jo, brist på omdöme finns det alltid risk för. Men sådana fall hamnar lätt på tillsynsmyndigheten Kommerskollegiums bord. En ”billig” insats en gång – sedan tror jag inte att man får tillfälle att göra fler insatser över huvud taget.
Bo Ribers tycker dock att det är bra att den här debatten förs. Men han vill inte att ledamöterna bara ska lämna över ansvaret för förändringar till FAR.
– FARs verksamhet bygger i högsta grad på att ledamöterna själva engagerar sig och påverkar rekommendationsskrivning och annat, säger Bo Ribers.
– Avslutningsvis tycker jag inte att vi svenska revisorer är så dåliga på att definiera och beakta risker. Det är mina erfarenheter av arbete både på vår byrå och i FAR.
Bo Ribers, auktor revisor, ordförande i FARs revisionskommitté