Svenska korta papper får sin egen rating

Sverige har fått sitt eget rating-institut. Nordisk Rating bedömer svenska industriföretags och finansinstituts kreditvärdighet för korta räntebärande papper. På den senaste ratinglistan återfanns 26 av de cirka 190 emitterande företagen på den snabbt expanderande svenska penningmarknaden.

Amerikanen David Munves, VD i Nordisk Rating, som sedan i våras presenterar ratinglistor för korta räntebärande papper emitterade på den svenska penningmarknaden, säger att rating kommit till Sverige för att stanna.

Trea i världen

Skälen är enkla. Det första är naturligtvis att investerare tycker bättre om lån med rating. Men Sverige har förmodligen också världens största nationella penningmarknad efter USA och Canada. Samtidigt är den svenska marknaden för räntebärande papper isolerad, stängd för utlänningar.

Det var ungefär detta som gjorde Sverige intressant för det internationella ratinginstitutet Standard & Poor’s i New York. Tillsammans med Handelshögskoleföreningen i Stockholm startade man Nordisk Rating som blev S & P:s första joint venture sedan aktiv rating startades 1923 (S & P grundades 1860). Föreningen och S & P äger hälften var.

Nordisk Rating har välkomnats av penningmarknaden i Sverige. Det var också aktörerna på denna marknad som för över två år sedan tog kontakt med S & P för att få igång ett svenskt rating-institut.

S & P fann snabbt att det var intressant med den här insatsen på den starkt växande svenska penningmarknaden.

En lokal samarbetspartner behövdes. Men det fick inte vara en handlare, inte en investerare och inte någon emittent. Handelshögskolan blev perfekt.

Bekant med svenska företag

David Munves började hos Standard & Poor’s 1983. Han fanns på den internationella avdelningen och arbetade med internationell rating av olika företag i Europa, bl.a. Volvo, Asea, SCA och Ericsson. Han kom till Sverige i september 1987 för att bli VD i Nordisk Rating. Men redan i januari förra året hade man engagerat Erik Henriksson, tidigare VD i Industrikredit, som konsult. Professorerna Sven-Erik Johansson och Lars Östman m.fl. forskare på Handelshögskolan anlitades också för att få fram de bästa metoderna för kreditvärdering av svenska företag.

Varje emittents rating bestäms av en kommitté med f n åtta medlemmar. Det är David Munves och Erik Henriksson samt tre representanter för Handelshögskolan och tre för Standard & Poor’s.

På lång sikt är det meningen att hela kommittén ska bestå av anställda vid Nordisk Rating. Men det kommer att dröja innan Nordisk Rating har så många anställda erfarna analytiker. Än så länge har man bara en analytiker utöver VD och Erik Henriksson.

– Den nuvarande kommittén representerar en mycket gedigen erfarenhet, säger David Munves. Naturligtvis får kvaliteten inte sjunka. Så vi kommer att behålla professorerna från Handels och folket från S & P länge än.

Bara svenska företag jämförs

S & P har sedan starten arbetat med att jämföra emittenter över hela världen med varandra och klassificerat dem i kategorierna A1+, A1 o.s.v.

Men i Sverige jämför man bara svenska företag med varandra. Den svenska valutalagstiftningen gör att något annat inte behövs.

Emittenterna på den svenska marknaden indelas dessutom bara i klasserna K-1, K-2, K-3 och K-4.

– På det här sättet tror jag att vi ger marknaden vad den behöver, säger David Munves.

K-1 betyder högsta kreditvärdighet, K-2 hög kreditvärdighet och K-3 adekvat kreditvärdighet. Det sistnämnda ska närmare bestämt innebära att penningmarknadspapper hänförda till den kategorin bedöms ha en adekvat kapacitet att i tid möta aktuella betalningsförpliktelser.

Alla papper i de tre första klasserna är så att säga säkra. De osäkra papperen hittar man först i klass K-4. Det lär knappast bli aktuellt att någon emittent skyltar med den beteckningen.

Rating görs bara på det emitterande företagets begäran och bekostnad (20.000-75.000 kr om året). En fastställd rating publiceras dessutom bara efter medgivande av emittenten.

Kontinuerlig bevakning

Varje rating bevakas kontinuerligt. Analytiker från Nordisk Rating kommer på besök och prövar aktuell rating.

En rating är inget annat än en kreditriskvärdering, d.v.s. ett inslag i en investeringsprocess. Den är inte en rekommendation att köpa, sälja eller behålla ett visst värdepapper. Och en rating ska aldrig ses som en allmän värdering av ett företag. En emittent med K-1-rating måste inte vara ”bättre” än en K-2-emittent.

Nordisk Ratings kreditvärdighetsbedömning av penningmarknadspapper – närmare bestämt företagscertifikat och marknadsbevis – är bara en jämförande bedömning av sannolikheten att betalningsförpliktelserna enligt papperen infrias.

Enligt preliminära beräkningar skulle cirka 15 procent av industriföretagen och närmare 50 procent av finansinstituten hamna i K-1. Som framgår av förteckningen härintill har offentliggjorda ratings inte riktigt fått denna fördelning.

Men Nordisk Rating har också utfört rating hos några företag som valt att inte låta publicera sin rating.

Besvikna emittenter

– Somliga emittenter har blivit besvikna över de ratings de fått, säger David Munves. Men jag är glad för att ingen har sagt att vi är amerikaner och därför inte känner den svenska penningmarknaden. Det är skönt att inte behöva bli anklagad för att jobba oprofessionellt.

David Munves fortsätter:

– Vi vill gärna uppmuntra alla att låta publicera sina ratings. Det är ingen skam att hamna i K-2 eller K-3. I början fruktade vi att bara K-1-ratings skulle bli offentliggjorda. Men så blev det inte. Vi har ett tiotal K-2 och en K-3 på listan.

– Man ska också komma ihåg att det som vi formulerar är bara en åsikt. Det är ingen konstart eller exakt vetenskap. Det finns aldrig något hundraprocentigt korrekt svar. På många företag känner man sig säkert bättre än sin rating. Och en hel del företag är ovana vid att bli jämförda med ett brett underlag av andra företag. Många tycker att de är bäst i stan eller bäst i branschen. Det är klart att det är svårt för dem att smälta att de ändå inte är bäst.

Inge Wennberg