Hur riskinriktad är svensk revision? Balans diskuterade frågan med en internationellt erfaren auktoriserad revisor, Torbjörn Hanson på Hagström & Sillén AB. Han menar att hela riskproblematiken bör avgränsas till räkenskaperna, att svenskarna inte är tillräckligt riskorienterade i uppläggningen av revisionen och att FAR genom rekommendationer bör noggrannare precisera omfattningen av revisionen. En alltför begränsad revision blir både ett illojalt konkurrensmedel och en tänkbar orsak till nya skandaler typ Fermenta.
Torbjörn Hansson svarar inte genast på frågan om hur riskinriktad svensk revision är.
Han vill hellre börja med att utreda spörsmålet ”Hur är svensk revision riskinriktad?”, vilket kanske är minst lika intressant och viktigt.
Som Torbjörn Hanson upplever det har vi i Sverige satsat på att bygga ut riskanalysen i företagen inom begreppet förvaltningsrevision.
Denna förvaltningsrevision sägs i sin tur ofta vara en unik svensk företeelse.
– Att förvaltningsrevisionen är ett av föremålen för revisionen kommer till uttryck i våra uttalanden om ansvarsfrihet i revisionsberättelsen, säger Torbjörn Hanson. Men vi avstyrker i princip ansvarsfrihet bara när styrelse eller VD dragit på sig skadeståndsskyldighet mot bolaget. Detta kräver – normalt sett och förenklat uttryckt – att styrelse/VD begått olagliga handlingar.
Alltså: förvaltningsrevision är att säkerställa att styrelsen inte begått olagliga handlingar.
Finns också i USA
Detta är inget unikt svenskt.
Det förekommer t.ex. i USA. Där finns rekommendationer om bl.a. revisorns ansvar för olagliga handlingar (”irregularities”, ”illegal acts”).
– I det perspektivet är förvaltningsrevisionen inte unikt svensk, säger Torbjörn Hanson.
Men genom att i Sverige göra riskanalys/riskbedömning till stor del via förvaltningsrevisionen skiljer vi oss från andra länder och framför allt USA:
– Där går riskanalysen mer markerat in i själva revisionsprocessen: planering av uppdraget, identifiering av väsentliga områden, värdering av intern kontroll etc. – allt ur risksynvinkel.
Kraven när det gäller revisionens uppläggning är måhända ungefär desamma i Sverige som i USA.
– Men amerikansk revision är ändå mer utpräglat riskorienterad i form av analyser av bolagens redovisningssystem från perspektivet ”Vad kan bli fel? What can go wrong?”.
Torbjörn Hanson misstänker att detta beror på att vi i Sverige har tagit in riskanalysen via uttolkningen av förvaltningsrevisionen snarare än att satsa på den egentliga räkenskapsrevisionen.
De tio budorden
Hur man än vrider och vänder på denna teori är naturligtvis verkligheten viktigast. Skandalerna har trots allt inträffat. Sverige har haft flera uppmärksammade fall och USA har verkligen inte heller förskonats.
Där som här blir revisorer bekymrade när t.ex. bolag går i konkurs kort tid efter ett bokslut med ren revisionsberättelse.
Detta har lett till att FARs amerikanska motsvarighet lagt ner mycken möda på att fundera om deras revisionsstandards är tillräckligt bra.
Man har talat om ett förväntningsgap, an expectations gap. Ett resultat av funderingarna är att amerikanerna i år presenterat nio nya rekommendationer och en tionde är på väg i början av nästa år.
Då är projektet fullbordat. Revisorerna har lanserat ”De tio budorden”. Dessa har fyra väsentliga syften:
Revisorns ansvar för förskingringar och fel (”fraud and error”) identifieras.
Revisionen effektiviseras och blir mer riskorienterad.
Den externa kommunikationen förbättras. Bl.a. får den standardiserade revisionsberättelsen helt ny ordalydelse.
Den interna kommunikationen – mellan bolaget och revisorn – förstärks.
Vad händer i Sverige?
– Men hur är det med förväntningsgapet i Sverige? undrar Torbjörn Hanson. Skandalerna? Konkurserna kort efter rena revisionsberättelser? Inte har jag sett att den svenska revisorskåren satt sig ner och funderat på huruvida det är brister i regelsystemet som genererat det här. När jag tittar på den svenska rekommendationsfloran med revisionsstandards så är den mycket tunn och väsentligt tunnare än amerikanernas.
De amerikanska revisorerna är specifikt ålagda att bedöma bolagens möjligheter att leva vidare. Revisorerna avkrävs en bedömning av bolaget som ”going concern” på ungefär ett års sikt.
– Så markerat har vi inte tagit tag i det här förväntningsgapet, säger Torbjörn Hanson. I så fall skulle Kommerskollegium inte ha kunnat fria kollegerna i Fermenta-revisionen samtidigt som kollegiet kritiserade dem för att de lämnade en ren revisionsberättelse 1985. Jag tror att det är viktigt att vi i svensk revision – som en följd av diskussioner om riskanalys m.m. – preciserar ansvaret när det gäller rapporteringen, både det vi skriver i revisionsberättelsen och utanför den. Det är rapporteringen som är viktig, eftersom allt vi annars gör sker i det tysta. Vi har ju tystnadsplikt.
Hur tycker du att revisorer ska rapportera?
– Vi ska rapportera utifrån en vettig bedömning av det vi har sett, säger Torbjörn Hanson. Finns det anledning till osäkerhet ska vi signalera. Signal eller inte signal – det är i det läget det yttersta tecknet på vad vi sysslar med. Det är ett tecken på om vi gjort bra eller dåligt ifrån oss.
Åter till jämförelsen med utlandet.
Börsen men inte FAR
Den förbättrade interna kommunikationen mellan revisorn och bolagsorgan som befästs i de amerikanska tio budorden har, menar Torbjörn Hanson, kommit en bit på väg också härhemma.
– På grund av Fermenta krävs i börsens nya inregistreringskontrakt förstärkta kommunikationer på det här området. Men tyvärr var det börsen som tog tag i det. Det var inte FAR. Här upplever jag lite grann att kåren är för passiv.
Torbjörn Hanson anser att FAR mer aktivt borde ställa upp rekommendationer och revisionsstandards:
– Genom att man inte gör det ökar risken för illojal konkurrens genom att vi alla debiterar efter nedlagd tid. Frågan är: Hur mycket tid ska vi göra av med? I brist på fasta kriterier använder många mindre tid än jag menar att vi måste använda för att nå tillräcklig grad av säkerhet i revisionen. Då uppstår illojal konkurrens.
– Men dessutom menar jag att genom att vi inte har preciserat kriterierna för revisionens omfattning så ökar riskerna för att vi får fler skandaler. Jag säger inte att skandalerna kan elimineras med hjälp av rekommendationer, men det är ingen tvekan om att det finns ett samband här.
Kåren måste reagera
– Kårens förmåga att reagera på skandalerna och se över regelsystemen är avgörande för hur vi står oss internationellt sett i risksammanhang. Den fråga jag ställer mig är: Kommer FAR att agera för att få fram bättre anvisningar om hur revisorerna ska handla i en osäker kontrollmiljö?
Torbjörn Hanson ser en fara i att i för hög omfattning bygga in riskanalysen i förvaltningsrevisionen och där precisera den på ett särskilt sätt:
– Då skapas lätt ett förväntningsgap. Jag är rädd att man skapar förväntningar långt utöver revisorernas kompetens. Det blir följden om man preciserar riskanalysen för mycket. Kom ihåg att revisorer är revisorer. De är bl.a. inte affärsmän.
Men vad är lösningen?
– Jag är benägen att säga att hela riskproblematiken – den är väldigt vid – måste avgränsas till räkenskaperna. Jag tror att vi måste inskränka oss till att titta på den finansiella informationen. Annars riskerar vi att hamna utanför vår kompetens. Torbjörn Hanson är medveten om att de stora revisionsbyråerna, inklusive hans egen, har invändningar mot det resonemanget. De har ju förvisso fått fler och fler experter på olika områden.
– Men jag tror det är viktigt att hitta en vettig nivå på förväntningarna när det gäller revisorer. En nivå baserad på vår kompetensprofil. Det pågår visserligen en debatt om revisorns konsultinsatser men jag tycker inte att avgränsningen i det fallet är särskilt enkel.
De största riskfaktorerna
När det gäller förväntningsgapet, skandalerna, konkurserna etc. har man i USA gjort en stor utredning för att försöka kartlägga orsakerna. Det är en tjock lunta, efter utredningens ordförande kallad Treadwayrapporten.
Rapporten analyserar bl.a. orsakerna till vilseledande redovisning (fraudulent accounting).
Största risken för felaktiga bokslut finns enligt Treadwayrapporten vid:
Lågt kontrollmedvetande hos styrelse och ledning
Bristande intern kontroll
Ovanliga och komplexa transaktioner
Hög grad av subjektiva bedömningar (t. ex. osäkra fordringar, investeringar)
Oklara redovisningsprinciper.
– Låt oss säga att om de här aspekterna ska beaktas när man gör revisionen så är det också viktigt att man vid själva planeringen av revisionen begriper vad bolaget sysslar med, säger Torbjörn Hanson. Att förstå verksamheten är nödvändigt för att identifiera väsentliga områden för riskbedömningar.
Riskorienterad uppläggning
– Sedan är det dags att utvärdera den interna kontrollen för att se om bolagets egna informationssystem är av tillräckligt hög kvalitet för att generera tillförlitlig information. Därefter är det dags att lägga upp själva revisionsarbetet.
Hur står sig då svensk revision jämförd med amerikansk i förhållande till denna angreppsplanering?
– Amerikanerna är betydligt mer riskorienterade i sin uppläggning av revisionen, säger Torbjörn Hanson. Svenskarna är dåliga på att identifera risker i verksamheter – och på att med identifieringen som grund göra rätt saker. Svenskarna är dåliga på att utvärdera riskerna på grund av brister i den interna kontrollen – och att lägga detta som grund för sin revision.
I Fermenta, menar Torbjörn Hanson, kombinerades låg kvalitet i informationssystemen med lågt kontrollmedvetande hos företagsledningen. Sådan herre sådan hund.
Osäkerhet
– När revisionen på så sätt omgärdas av en hög grad av osäkerhet får vi omedelbara rapporteringsproblem, säger Torbjörn Hanson. Att hantera osäkerhet i dåliga system är det stora rapporteringsproblemet i svensk revision.
”Going concern” i form av risken att företaget brinner ner etc. är inte så viktiga i riskanalysen.
– Det är områden som ligger utanför vår normala kompetens. Självfallet kollar vi om företaget har försäkring men knappast om de har rätt försäkring. Det är vi inte kompetenta att göra.
– Men just detta att hantera osäkerheten i kvaliteten på redovisningen är svårt men viktigt, säger Torbjörn Hanson. Den anvisning som finns i våra rekommendationer ger oss möjligheten att i revisionsberättelsen klämma in en passus om att vi exempelvis i ett särskilt PM till styrelsen framfört synpunkter på den interna kontrollen och sagt att åtgärder krävs. Det är en signal som betyder att det är ”soppa i redovisningen”, d.v s. att vi inte vet säkert om allt som borde vara med finns i bokslutet. Men förekom en sådan passus ens i fallet Fermenta? Nej, det gjorde det inte.
Kvalitet i styrsystemen
– I framtiden måste vi i Sverige ägna betydligt mer uppmärksamhet åt analys av interna kontrollsystem. Jag tycker dock att begreppet kontrollsystem är väl snävt. Det vore bättre med informations- eller styrsystem. Vi måste se mer på kvaliteten i styrsystemen, som måste innehålla interna kontroller som ger tillräckligt säker information för beslut. Jag vill också än en gång trycka på hur viktigt det är att förstå verksamheten i ett bolag.
Torbjörn Hanson tar ett kreditkortsföretag som exempel. Ett sådant bolag kan enkelt beskrivas som en ”procentare”. Företaget lever på att få t.ex. 100 procent från kunderna och ge 97 procent till anslutna företag.
– Jag har sett exempel på att man granskat boksluten i ett kreditkortsföretag utan att över huvud taget ha tittat på ”spreaden” (räntenettot). Då har man inte förstått vad företaget sysslar med och under vilka villkor det arbetar.
Inge Wennberg