Det finns skäl att noga överväga varje avsteg från tystnadsplikten, tycker Sten Lundvall, som skrivit till Kommerskollegium i frågan om revisorns rapportering till Försäkringsinspektionen.
Bakgrunden till Balansartiklarna om de inspektionsförordnade revisorerna är en skrivelse till Kommerskollegium från auktor revisor Sten Lundvall, Bohlins Revisionsbyrå i Stockholm.
Lundvall, som har lång erfarenhet som förordnad revisor i försäkringsbolag, ställde frågan om revisorns rapportering till Försäkringsinspektionen var förenlig med tystnadspliktsregeln i § 8 i revisorsförordningen.
Ingen rapporteringsskyldighet
– Om man går till propositionen (till försäkringsrörelselagen, reds anm.) finner man att revisorn enligt departementschefen visserligen har en i förhållande till inspektionen oberoende ställning men att han likväl kan åläggas att avge en särskild berättelse till Försäkringsinspektionen, skrev Sten Lundvall, som dock tillade:
– Av propositionen kan man också utläsa att Kommerskollegium i sin remiss ansåg att de förordnade revisorerna inte borde stå under tillsyn av Försäkringsinspektionen eller ha rapporteringsskyldighet till densamma.
Enligt Lundvall synes det ursprungliga motivet för att låta Försäkringsinspektionen utse revisorer ha varit att säkerställa att åtminstone en revisor har erforderliga kvalifikationer för revision av försäkringsrörelse och att han är garanterat oberoende i förhållande till företagets ledning.
Sten Lundvall menar också att om man helt löser de förordnade revisorerna från tystnadsplikten visavi Försäkringsinspektionen är risken stor att klienten inte är lika öppen i sin information till revisorerna som annars. Företagens stora öppenhet i förhållande till revisorerna har underlättat effektiv revision och inte sällan gjort det möjligt för revisorerna att leda in klienter på den smala vägen.
Överväg noga varje avsteg
– Det finns goda skäl att noga överväga varje avsteg från tystnadspliktsregeln i revisorsförordningen, skrev Sten Lundvall till Kommerskollegium.
Han ansåg också att alla rapporter till inspektionen borde förses med sekretesskydd och inte heller borde få skickas till annan myndighet, om inte sekretessen i nästa led kunde garanteras.
Sten Lundvall påpekade också att motsvarande frågeställningar torde gälla också de av Bankinspektionen utsedda revisorerna.
Kommerskollegium svarade, efter att ha behandlat frågan i rådgivande nämnden för revisorsfrågor, att revisor inte bryter mot 8 § revisorsförordningen genom att rapportera till Försäkringsinspektionen på det sätt som departementschefen sagt i förarbetena till försäkringsrörelselagen. Kommerskollegium pekar också på att lag har företräde framför förordning. Därför kan det inte vara fråga om något obehörigt yppande i revisorsförordningens mening.
Sekretess inget för revisorn
Kommerskollegium menade också att rapporterna till Försäkringsinspektionen är skyddade enligt sekretesslagen. Hur myndigheten hanterar rapporterna från sekretessynpunkt faller dessutom utanför revisorns ansvar. I frågan om att överföra rapporter till annan myndighet hänvisar Kommerskollegium också till sekretesslagen.
Till sist säger Kommerskollegium:
– Departementschefens uttalanden tyder på att Försäkringsinspektionen ska överväga om instruktionen bör vara avpassad till det konkreta fallet. Måhända kan det ibland vara motiverat att revisorn begär en sådan specificerad instruktion med uppgift om vad rapporteringsplikten omfattar innan han åtar sig uppdraget.
Kommerskollegium bytte fot
Sten Lundvall är inte nöjd med svaret:
– Nej, det är jag inte. Kommerskollegium har tagit lite för lätt på frågan. Kommersens metod att svara är väldigt formalistisk. Man tar inte ställning till om den nuvarande ordningen är bra eller dålig. Kommerskollegium kommenterar inte heller att man bytt fot sedan remissen om försäkringsrörelselagen. Kollegiet förbigår också den tystnadsplikt som också finns stadgad i försäkringsrörelselagen. Jag tror inte att man har tagit ställning till hur den tystnadsplikten ska beaktas vid rapporteringen till inspektionen.
Inge Wennberg