Det nya inregistreringskontraktet

Under våren kom fondbörsen och representanter för börsbolagen överens om ett nytt inregistreringskontrakt. Inregistreringskontrakt är benämningen på det standardavtal som ingås mellan Stockholms Fondbörs och vart och ett av de olika börsbolagen och i vilket börsbolagen bl.a. åtar sig att lämna viss information till allmänheten och fondbörsen. Att ett aktiebolag undertecknar ett inregistreringskontrakt utgör en förutsättning för att fondbörsen skall uppta handel med bolagets aktier.

Innehållet i det nya kontraktet presenteras här av Lars Pehrson, docent och chef för Institutet för Bolags- och Värdepappersrätt.

Inregistreringskontraktet är som bekant benämningen på det standardavtal som har ingåtts mellan Stockholms Fondbörs och vart och ett av de olika börsbolagen och i vilket börsbolagen bl.a. åtar sig att lämna viss information till allmänheten och fondbörsen. Att ett aktiebolag undertecknar ett inregistreringskontrakt utgör en förutsättning för att fondbörsen skall uppta handel med bolagets aktier. Den 21 juni 1988 meddelade fondbörsen samt Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare, de båda sistnämnda närmast såsom representanter för börsbolagen, att de hade kommit överens om ett nytt inregistreringskontrakt. Syftet med denna artikel är att presentera innehållet i det nya kontraktet. Som en bakgrund och för att inregistreringskontraktets rättsliga betydelse klart skall framgå skall dock dessförinnan reglerna i lagen resp förordningen om Stockholms Fondbörs (i det följande fondbörslagen, FbL, resp fondbörsförordningen, FbF) något beröras.

Fondbörslagen

Fondbörsverksamhet får i Sverige endast utövas av Stockholms Fondbörs, 2 § FbL. Begreppet fondbörsverksamhet, ges dock en jämförelsevis snäv innebörd. Härmed förstås ”att köp- och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel och notering av kurs”, 1 § FbL. Eftersom köp- och säljanbud inte sammanförs vid något offentligt upprop vid OTC-handeln anses denna inte utgöra fondbörsverksamhet. Inte heller handel med standardiserade optioner och terminer utgör fondbörsverksamhet vilket beror på att det här inte är fråga om några fondpapper. 1

Inregistrering av fondpapper sker efter ansökan av det bolag som har emitterat papperen, se närmare 10–18 §§ FbF. Beslutet om inregistrering fattas av börsstyrelsen, 19 § FbL. I praktiken brukar bolaget och börsen genom informella kontakter klara ut huruvida förutsättningarna för inregistrering föreligger innan bolaget inlämnar en formell ansökan. Det har därför, såvitt jag känner till, aldrig inträffat att börsen har avslagit en formell ansökan om inregistrering av fondpapper.

Lagen om Stockholms Fondbörs innehåller med ett undantag inte några mer konkreta bestämmelser rörande vilka krav som skall vara uppfyllda för att inregistrering av fondpapper skall kunna ske. I lagen anges endast att börsstyrelsen vid beslut i inregistreringsärenden skall ta hänsyn till utgivarens ”ekonomiska ställning, marknadsförhållandena för det fondpapper som avses och andra omständigheter av betydelse för en ändamålsenlig börshandel”, 19 § FbL. Undantaget består i att lagen uttryckligen stipulerar att registrering endast kan komma i fråga om utgivaren av fondpapperen utfäster sig att offentliggöra upplysningar om verksamheten. Av fondbörsförordningen framgår att utfästelsen även skall omfatta en skyldighet att informera börsstyrelsen i olika hänseenden, 11 §, 1 st, 6 p FbF. Här återfinns således den rättsliga grunden för inregistreringskontraktet. Närmare bestämmelser om villkoren för inregistrering återfinns i 10–20 §§ FbF. Härav följer bl.a. att inregistrering av aktie (i det följande avser framställningen bara aktier) enbart kan ske om bolagets aktiekapital respektive eget kapital är av viss storlek. Med stöd av fondbörslagen och fondbörsförordningen har fondbörsen också uppställt vissa ytterligare villkor för inregistrering av aktier, bl.a. att dessa skall uppfylla vissa spridningskrav samt att aktierna inte får vara föremål för hembudsskyldighet, se närmare 37–39 §§ i Stockholms fondbörs ordningsregler samt PM 1982-06-23 angående registrering av aktier vid Stockholms fondbörs (utgiven av fondbörsen). Vidare gör fondbörsen en mer allmän analys av bolaget som bl.a. omfattar hur bolagets ekonomifunktion är ordnad och hur bolaget har skött sin externa information. I princip krävs att bolaget har bedrivit verksamhet i minst fem år så att det är möjligt att bedöma dess utveckling under en längre tidsperiod.

Som ovan har framskymtat innehåller fondbörslagen och fondbörsförordningen krav på att börsbolagen lämnar information i olika hänseenden, dels till allmänheten, dels till börsstyrelsen. Skyldigheten att lämna information till allmänheten framgår endast på så sätt av 19 § FbL och 11 §, 1 st, 6 p FbF, att där anges att en utfästelse att lämna information av den som emitterat aktierna är en förutsättning för att inregistrering skall kunna ske. Någon direkt föreskrift om att bolaget skall lämna information i olika hänseenden finns däremot inte. Trots detta ligger det nära till hands att anse att börsbolagen har en författningsmässig skyldighet att lämna information till allmänheten. Lagstiftningens tydlighet lämnar dock en hel del i övrigt att önska. I fråga om informationsskyldigheten till börsen står det däremot helt klart att ett börsbolag har skyldighet att lämna börsstyrelsen alla de upplysningar som styrelsen anser vara behövliga för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter, se 23 § FbL.

De förutsättningar som uppställs för att ett företags aktier skall kunna inregistreras på fondbörsen skall i princip även vara uppfyllda under registreringsperioden. Så snart någon förutsättning inte längre är uppfylld löper således bolaget risken att börsstyrelsen beslutar att bolagets aktier skall avregistreras, 24 § FbL. Av hänsyn till parterna på aktiemarknaden får dock avregistrering endast ske om det inte är olämpligt från allmän synpunkt.

Avregistrering utgör också den allvarligaste författningsreglerade sanktion som står börsstyrelsen till buds om ett börsbolag överträder sin upplysningsplikt, 24 § FbL. Om en så ingripande åtgärd inte är behövlig eller är olämplig från allmän synpunkt kan börsstyrelsen i stället tilldela bolaget en varning. Vid sidan av avregistrering och varning kan börsstyrelsen även förelägga börsbolaget att vidta viss åtgärd, 24 § FbL. Lagen innehåller inte någon som helst begränsning av vari ett sådant föreläggande kan bestå. Några mer entydiga begränsningar torde också vara svåra att ange. Rimligen kan dock ett åläggande bara avse sådana åtgärder som har betydelse för bolagets uppträdande i aktiemarknadsrättsligt hänseende.

Fondbörsen står under Bankinspektionens tillsyn, 29 § FbL. Den som är missnöjd med fondbörsens handläggning av ett visst ärende kan således påtala detta hos Bankinspektionen som då har att uttala sig om huruvida handläggningen har skett i enlighet med reglerna i fondbörslagen och de författningar som har utfärdats med stöd av denna lag. Om Bankinspektionen skulle finna att ett av fondbörsen fattat beslut strider mot nyss nämnda lag eller författningar kan Bankinspektionen förbjuda att beslutet verkställs, 31 § FbL. I fråga om beslut som baserar sig på lämplighetsöverväganden, t.ex. om vissa aktier skall beviljas inregistrering eller ej, eller som går ut på att ingen åtgärd skall vidtas kan emellertid detta vara en ringa tröst. Fråga uppkommer därför om det är möjligt att vid domstol överklaga ett beslut av fondbörsen. Bestämmelser härom saknas helt i fondbörslagen och fondbörsförordningen. Fondbörsutredningen anförde i sitt betänkande att det helt och hållet borde ankomma på fondbörsen att besluta i in- och avregistreringsärenden (SOU 1973:60 s 126). Däremot föreslog utredningen att det skulle vara möjligt att överklaga beslut som rör förvärv och förlust av rätten att vara börsmedlem och börsombud (a s).

Departementschefen intog en ändå mer restriktiv inställning till behovet av en besvärsmöjlighet, vilket har medfört att någon uttrycklig sådan helt saknas (se prop 1978/79:9 s 172 f). Eftersom börsen i princip är en självständig association förefaller det emellertid enligt min mening ändå sannolikt att det skulle finnas en möjlighet att, med stöd av en analogi från allmänna föreningsrättsliga regler, kunna överklaga sådana beslut av börsstyrelsen som rör förhållandet mellan fondbörsen och dess medlemmar till allmän domstol (se härom allmänt Hemström, Uteslutning ur ideell förening, 1972, densamme, Organisationernas rättsliga ställning, 4 uppl 1988 s 140 ff samt NJA 1987 s 5 397). Trots att beslut i inregistrerings- och sanktionsfrågor inte tillhör nämnda kategori av beslut kan det ändå inte uteslutas att det finns en möjlighet att anföra besvär vid allmän domstol över t.ex. en avslagen ansökan om inregistrering (se Petrén såsom ledamot av lagrådet i prop 1978/79:9 s 285).

Det nya kontraktet

Som redan framgått består inregistreringskontraktet väsentligen av ett åtagande från ett börsbolag att lämna information i skilda hänseenden till allmänheten och fondbörsen. I viss utsträckning innehåller kontraktet dock även förpliktelser som avser börsbolagets agerande på marknaden.

Det inregistreringskontrakt som presenterades i juni har övertagit flera bestämmelser från det gamla. Nyheterna är dock ganska många. Bland dessa kan nämnas en helt ny struktur, en i flera hänseenden utvidgad informationsskyldighet samt ett helt nytt påföljdssystem.

Rättslig karaktär och struktur

Inregistreringskontraktet är ett rent civilrättsligt avtal som ingås mellan fondbörsen å ena sidan och ett börsbolag å den andra. Även om man brukar tala om inregistreringskontraktet i singularis har således börsen ingått separata men i princip likalydande avtal med vart och ett av de bolag som har sina aktier registrerade på börsen.

I fråga om vilken information som börsbolagen skall lämna är det nya inregistreringskontraktet tämligen kortfattat. Detsamma gäller i än högre grad bestämmelserna om börsbolagens agerande på marknaden. Börsbolagens förpliktelser i dessa båda hänseenden regleras i stället i bilaga 1 resp 2 till inregistreringskontraktet. I övrigt innehåller inregistreringskontraktet huvudsakligen bestämmelser om sättet för börsbolagens informationslämnande, om fondbörsens skyldighet att hålla erhållen information hemlig samt om påföljder vid brott mot inregistreringskontraktet.

Som nyss anförts har varje börsbolag ingått ett individuellt inregistreringskontrakt. Av allmänna avtalsrättsliga principer följer att förändringar i ett avtal eller ingående av ett nytt avtal kräver enighet mellan parterna. Teoretiskt krävs således samtycke av samtliga börsbolag för att alla inregistreringskontrakt skall kunna bytas ut. Det är inte möjligt att säga upp det gamla nu gällande inregistreringskontraktet och därigenom få ett börsbolag som inte accepterar det nya kontraktet att bli avregistrerat. Så länge bolagets aktier inte kan avregistreras med stöd av de ovan redovisade reglerna i 24 § FbL blir nämligen det gamla kontraktet, oavsett om detta har sagts upp, gällande intill dess parterna har kommit överens om ett nytt kontrakt. Avsikten med att hålla själva avtalet i det nya kontraktet kort är att minska behovet av modifikationer i detta och således också risken för att ett enskilt börsbolag kan motsätta sig att dess avtal ändras.

Motsvarande problem uppkommer inte vid förändringar av de båda bilagorna. Enligt p 1 d) i det nya kontraktet åtar sig nämligen börsbolaget att iaktta de ändringar i de båda bilagorna som framdeles kan överenskommas mellan börsen å ena sidan och en av börsbolagen bildad och befullmäktigad förening benämnd Aktiemarknadsbolagens Förening å den andra. I det nya inregistreringskontraktet har således de olika börsbolagen i stor utsträckning frånhänt sig möjligheten att individuellt motsätta sig förändringar i inregistreringskontraktet.

Börsbolagens förpliktelser

I bilaga 1 till inregistreringskontraktet anges tio olika situationer vid vilka ett börsbolag skall lämna information till allmänheten och/eller fondbörsen, bilaga 1 p 1–17 samt 19. I vissa av dessa situationer krävs också att bolaget agerar på föreskrivet sätt. I bilagan finns vidare en generalklausul enligt vilken ett börsbolag även i vissa andra situationer än de särskilt angivna skall informera allmänheten och/eller fondbörsen, bilaga 1 p 18. Syftet med informationsskyldigheten till allmänheten är att möjliggöra för denna att göra en välgrundad bedömning av det ifrågavarande bolagets ekonomiska situation och därmed ytterst av värdet av bolagets aktier. Detta syfte är viktigt att hålla i minnet vid tolkningen av föreskrifterna om informationsskyldighet till allmänheten.

Ett relativt stort antal bestämmelser i bilaga 1 avser information i samband med årsbokslutet och årsredovisningen. Till stora delar har dessa bestämmelser övertagits från det gamla inregistreringskontraktet.

För det första gäller att bolaget så långt i förväg som möjligt skall lämna fondbörsen uppgift om när styrelsen skall behandla bolagets bokslut, bilaga 1 p 3. Sedan ett börsbolags styrelse har fastställt årsbokslutet skall bolaget omedelbart offentliggöra och delge börsen en bokslutskommuniké, bilaga 1 p 4. Kommunikén skall innehålla det väsentliga i årsbokslutet. Obligatoriska är bl.a. uppgifter om bolagets eller koncernens resultat efter finansiella intäkter och kostnader, viktigare extraordinära intäkter och kostnader, förslaget till vinstutdelning samt eventuella förslag om olika typer av emissioner. En nyhet är att bokslutskommunikén måste innehålla uppgifter om vinsten per aktie före och efter extraordinära poster, i förekommande fall korrigerade med hänsyn till situationen efter full konvertering eller nyteckning av utelöpande konvertibler respektive teckningsrättsoptioner. Om annan information med hänsyn till förhållandena i branschen eller dylikt kan anses ge ett bättre underlag för bedömningen av en akties värde kan alternativt sådan information lämnas.

Skulle årsbokslutet senare ändras så att det i beaktansvärd mån avviker från vad som har angetts i bokslutskommunikén, skall bolaget omedelbart offentliggöra detta samt delge börsen ändringen, bilaga 1 p 5. I fråga om själva årsredovisningen gäller att denna skall sändas till fondbörsen samtidigt som den sänds till aktieägarna, bilaga 1 p 10. Detsamma gäller för övrigt även för alla andra meddelanden till aktieägarna. Som bekant förekommer dock också ganska ofta att årsredovisningen i förväg sänds till massmedia för att dessa lättare skall kunna publicera redovisningen vid överenskommen tidpunkt. Om så sker skall fondbörsen samtidigt med massmedia få ta del av årsredovisningen, i förekommande fall med angivande av publiceringstid.

Årsredovisningen skall, vilket kan förefalla självklart, vara upprättad i enlighet med aktiebolagslagen och annan författning samt god redovisningssed, bilaga 1 p 9. Kravet att ett börsbolags årsredovisning skall vara upprättad i enlighet med god redovisningssed är dock i praktiken inte absolut, utan modifieras på så sätt att avvikelse från denna sed inte får medföra någon påföljd om bolaget ”redovisat i överensstämmelse med principer, som är allmänt tillämpade eller godtas av redovisningsvårdande organ, eller eljest angett särskilda omständigheter som motiverar användningen av annan redovisningsprincip”, bilaga 1 p 9 st 2. Modifikationen synes i första hand motiveras av en önskan från börsbolagen att inte vara helt utestängda från möjligheten att kunna få använda vissa mer allmänt accepterade redovisningsprinciper som kan framstå som alternativ till de principer som gäller enligt god redovisningssed. Som exempel kan nämnas redovisningen av sådan goodwill som uppkommer i samband med företagsförvärv.

Principiellt bör rimligen utgångspunkten vara att börsbolagen skall iaktta god redovisningssed. Det torde dock inte vara uteslutet att det emellanåt kan finnas ett legitimt behov av att kunna avvika från denna sed. Den modifikation som återfinns i inregistreringskontraktet går dock enligt sin ordalydelse mycket långt, eftersom modifikationen avser varje avvikelse från god redovisningssed där bolaget har angett de särskilda omständigheter som motiverar avvikelsen. Hårdraget skulle detta kunna betyda att alla formellt motiverade avvikelser i praktiken är tillåtna, vilket förefaller föga lämpligt. En rimligare tolkning är att avvikelsen objektivt sett skall framstå som motiverad för att påföljd inte skall komma i fråga.

Bolaget skall i vissa fall omedelbart efter det att styrelsen har erhållit revisionsberättelsen informera fondbörsen om innehållet i berättelsen, bilaga 1 p 8. Vidare skall bolaget i dessa fall offentliggöra berättelsen senast en vecka före den ordinarie bolagsstämman. Bestämmelserna härom överensstämmer med vad som gäller enligt det tidigare inregistreringskontraktet. Informationsskyldigheten gäller för det första om revisionsberättelsen innehåller någon anmärkning eller upplysning som avses i 10 kap, 10 §, 3 st ABL, d.v.s. om revisorerna har upptäckt att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att någon av dessa eljest har handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. För det andra skall information lämnas om revisorerna inte enhälligt tillstyrker fastställande av balans- och resultaträkningarna, styrelsens förslag till vinst- eller förlustdisposition samt ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och VD.

Revisorerna kan även vid sidan av revisionsberättelsen framställa erinringar till styrelsen eller VD rörande olika förhållanden inom bolaget, se 10 kap, 11 § ABL. En nyhet är att om en sådan erinran avser förhållanden som kan ha betydelse för värderingen av bolagets aktier, skall bolaget omedelbart informera börsen om erinran, bilaga 1 p 7. Det är således betydelsen av de förhållanden som en erinran avser som avgör om börsen skall informeras, inte erinran som sådan.

För tydlighets skull bör i detta sammanhang påpekas att den informationsskyldighet som åvilar ett börsbolag rörande revisionsberättelsen och s.k. erinringar inte påverkar omfattningen av revisorernas granskningsskyldighet. Självfallet har revisorerna inte heller någon egen informationsskyldighet.

Någon skyldighet att utfärda prognoser om det löpande verksamhetsårets resultat eller förhandsmeddelanden om kommande årsbokslut föreligger inte. Om bolaget ändå väljer att utfärda sådana handlingar skall de offentliggöras och lämnas till börsen omedelbart efter det att de har fastställts, bilaga 1 p 2. Samma krav på offentliggörande gäller för delårsrapporter. Vidare krävs numer att det av en delårsrapport framgår om den har översiktligt granskats av revisorerna eller inte. Någon skyldighet att se till att rapporten granskas föreligger däremot inte.

Den 20 februari 1986 utfärdade fondbörsen en rekommendation om information vid riktade emissioner. Väsentligen baserad på denna rekommendation har i inregistreringskontraktet intagits en bestämmelse om att beslut rörande emission av aktier, konvertibler, teckningsrättsoptioner eller vinstandelslån omedelbart skall offentliggöras och anmälas till börsen, bilaga 1 p 11. Detsamma gäller beslut om vissa riktade emissioner i sådana dotterbolag till aktiemarknadsbolag som inte själva är aktiemarknadsbolag och på vilka regeln i 5 § i lagen om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. är tillämplig. Vid alla nu nämnda emissioner gäller vidare att informationen till allmänheten och fondbörsen förutom själva beslutet även skall innefatta skälen för emissionen, emissionsvillkoren samt till vem eller vilka emissionen riktas.

Utvidgad underrättelseplikt

En omfattande och i förhållande till tidigare inregistreringskontrakt utvidgad underrättelseskyldighet till börsen gäller vidare, då det inom ett bolag har uppkommit fråga om att till en vidare krets lämna ett offentligt erbjudande om förvärv av allmänt spridda aktier i ett annat bolag, bilaga 1 p 12. Underrättelse skall ske vid fyra tillfällen, nämligen

* när bolaget har vidtagit sådan åtgärd som avses i 7 § värdepappersmarknadslagen, d.v.s. åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande och det måste anses föreligga skälig anledning att anta att åtgärden kommer att leda till ett erbjudande,

* när bolaget före styrelsebeslut upptar förhandling eller lämnar information enligt medbestämmandelagen,

* när bolagets styrelse beslutar att uppta förhandling eller lämna information enligt medbestämmandelagen, samt

* när styrelsen fattar beslut om att lämna erbjudandet.

Syftet med dessa detaljerade regler är självfallet primärt att göra börsen uppmärksam på att kursutvecklingen i erbjudandebolaget och eventuellt även i målbolaget kan behöva övervakas extra noga för att möjliggöra ingrepp om insideraffärer kan misstänkas.

I juni 1988 offentliggjorde Näringslivets Börskommitté (NBK) sin nya rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv. Rekommendationen är avsedd att ersätta NBKs rekommendation från 1971. Enligt bilaga 1 p 13 samt bilaga 2 i inregistreringskontraktet är ett börsbolag skyldigt att följa NBKs nya rekommendation. Rekommendationens bestämmelser har därför i princip samma betydelse som inregistreringskontraktets för förhållandet mellan fondbörsen och börsbolagen. Egentligen vore det därför på sin plats att i detta sammanhang även behandla rekommendationen. Eftersom dess regler är relativt omfattande och komplicerade låter sig detta emellertid inte göra, utan jag får inskränka mig till en reflexion. NBKs rekommendationer gäller förutom aktier även bl.a. konvertibla skuldebrev och teckningsrättsoptioner, se p 1. Enligt inregistreringskontraktet är emellertid skyldigheten att följa rekommendationen begränsad till börsbolag som beslutat att lämna ett erbjudande om ”förvärv av aktier”. Det strider därför inte mot inregistreringskontraktet om ett börsbolag underlåter att följa rekommendationen vid ett offentligt erbjudande som endast omfattar t.ex. teckningsrättsoptioner. Att det i rekommendationen anges att vad som sägs om aktie i tillämpliga delar också skall gälla bl.a. teckningsrättsoptioner kan rimligen inte utvidga tillämpningsområdet för inregistreringskontraktet.

Även ett bolag (målbolaget) vars styrelse har underrättats om att ett annat bolag kommer att lämna målbolagets aktieägare ett offentligt erbjudande om förvärv av deras aktier har en viss informationsskyldighet. Målbolaget skall nämligen i sådana fall omedelbart underrätta börsen om erbjudandet, bilaga 1 p 14.

NBKs rekommendation om offentligt erbjudande om aktieförvärv innehåller även vissa regler för målbolagets agerande, p II 12. Någon skyldighet att iaktta dessa regler finns dock inte enligt inregistreringskontraktet.

NBK har även utfärdat en rekommendation rörande offentliggörande vid förvärv av större aktieposter m.m, den s.k. uppflaggningsrekommendationen. Rekommendationen går i all korthet ut på att den som har förvärvat så många aktier i ett bolag att förvärvarens innehav uppgår till eller överstiger tio procent av antalet aktier eller röster skall informera börsen och bolaget om förvärvet. Däremot krävs inte att allmänheten informeras.

Motsvarande informationsskyldighet gäller den som sålt så många aktier att säljarens innehav har nedgått till nyss nämnda gräns. Vidare skall den som innehar aktier representerande tio procent av aktiekapitalet eller rösterna eller mer anmäla sådana förändringar i sitt innehav som avser mer än två procent av det totala aktiekapitalet eller röstetalet. Genom en hänvisning i inregistreringskontraktet, bilaga 1 p 15, har varje börsbolag gentemot fondbörsen åtagit sig att följa denna rekommendation.

Denna regel saknar motsvarighet i det gamla inregistreringskontraktet.

Ytterligare en nyhet är att ett börsbolag har ålagts att offentliggöra och delge fondbörsen vissa transaktioner mellan bolaget eller dess eventuella dotterbolag å ena sidan och sådana närstående som avses i 4 § 1–6 p lagen om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. å den andra, bilaga 1 p 16. Föreskriften vilar på en rekommendation av fondbörsen från den 6 mars 1986. Informationsskyldigheten är begränsad till sådana transaktioner som ”är av icke oväsentlig betydelse för bedömningen av bolagets eller koncernens ställning och ekonomiska resultat eller av bolagets behandling av sina aktieägare”. Vilka transaktioner som är av sådan dignitet att informationsskyldighet uppkommer torde relativt ofta kunna bli föremål för tvekan.

Varje förändring av kretsen av styrelseledamöter eller deras suppleanter samt av revisorer, verkställande direktör och koncernchef skall av bolaget omedelbart offentliggöras och delges börsen, bilaga 1 p 17. Bestämmelsen gäller numer även de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som arbetstagarna utser. Nytt är även att personkretsen är utvidgad till att avse eventuell koncernchef. Däremot omfattar bestämmelsen inte utseende eller avgång av vice verkställande direktör.

Aktiemarknaden har blivit alltmer internationell. Om ett börsbolag skulle fatta beslut om att söka inregistrering av sina aktier vid någon annan fondbörs skall bolaget omedelbart offentliggöra och delge Stockholms Fondbörs beslutet, bilaga 1 p 19. För bolag som redan har sina aktier registrerade vid andra börser gäller vidare, att om bolaget lämnar viss information till denna börs skall Stockholms Fondbörs alltid samtidigt erhålla samma information.

Som redan anförts kompletteras nu redovisade bestämmelser med en generalklausul om informationsskyldighet, bilaga 1 p 18. Enligt denna inträder informationsskyldighet när ett börsbolag fattar ett beslut eller det eljest inträffar en händelse som ”i icke oväsentlig grad” antingen

* påverkar den bild av bolagets eller koncernens situation som skapats av annan information från bolaget eller

* eljest påverkar värderingen av bolagets aktier.

Informationen skall lämnas till börsen omedelbart och till allmänheten så snart det kan ske. Det är självklart att det inte så sällan torde uppkomma tveksamhet om ett beslut eller en händelse är av sådan vikt att informationsskyldighet uppkommer.

Vid avgörandet härav bör beaktas att det yttersta syftet med informationsskyldigheten är att göra det möjligt för allmänheten att värdera bolagets aktier. Det förhållandet att information om ett visst beslut eller en viss händelse framgår vid ett mer ingående studium av annat material som bolaget har offentliggjort hindrar inte att det av p 18 kan följa en plikt att specifikt informera om just detta beslut eller denna händelse. Det uppställs således även ett visst kvalitetskrav på informationen. I motsats till vad som gäller enligt det tidigare inregistreringskontraktet finns inte något undantag för beslut eller händelser som ändå är allmänt kända. Även sådana kan således omfattas av informationsplikten. Här måste dock ändå någon sorts begränsning föreligga, särskilt ifråga om händelser som inte har något närmare samband med ett visst bolags verksamhet. Det kan inte rimligen krävas att alla börsbolag skall informera om t.ex. en större diskontoändring, även om detta rimligen kommer att påverka börskurserna.

Informationslämnandet

I det föregående har på flera ställen anförts att information om ett visst beslut eller en viss händelse skall lämnas omedelbart. Härmed avses att beslutet eller händelsen skall offentliggöras och/eller delges fondbörsen i direkt anslutning till att beslutet fattats eller händelsen har blivit känd för bolaget, bilaga 1 p 1. Undantag gäller dock om beslutet har fattats eller händelsen har blivit känd för bolaget efter kl 18. Offentliggörandet respektive delgivningen får då dröja intill börsens öppnande närmast påföljande börsdag.

Kravet på offentliggörande anses uppfyllt om bolaget har lämnat en kommuniké till TT och till minst en i Sverige allmänt spridd tidning, p 7. Information till börsen skall som huvudregel lämnas genom telegram, telex eller telefax, p 6, och ställas till börschefen, alternativt vice börschefen eller den som särskilt har förordnats att mottaga sådan information, p 3 och 4.

Sekretessen

Emellanåt kan det inträffa att ett börsbolag skulle lida förfång av att behöva lämna information i sådant hänseende som föreskrivs i inregistreringskontraktet. Bolaget kan då, efter samråd med börschefen, underlåta att offentliggöra uppgiften, p 8. Något formellt krav på att börschefen uttryckligen skall acceptera att offentliggörande ej sker uppställs således inte, men man torde kunna utgå ifrån att börsbolagen kommer att tillmäta börschefens åsikt stor vikt. Regeln dispenserar aldrig från skyldigheten att delge fondbörsen information. Inte heller innehåller den något undantag från de skyldigheter att agera på visst sätt som följer av inregistreringskontraktet.

Fondbörsens enda förpliktelse enligt inregistreringskontraktet är att hålla sådana uppgifter hemliga som börsen har fått från ett börsbolag under förbehåll om tystnadsplikt, p 9. Kravet på sekretess upphör dock om fondbörsen blir löst från tystnadsplikten av det ifrågavarande bolaget eller om uppgiften ändå har blivit offentlig. Oavsett om fondbörsen skall hemlighålla en viss uppgift eller inte har börsen alltid rätt att hålla uppgiften tillgänglig för Bankinspektionen.

Påföljdssystemet

Som torde ha framgått av det ovan anförda regleras rättsförhållandet mellan fondbörsen och börsbolagen dels i fondbörslagen och fondbörsförordningen, dels i inregistreringskontraktet. Till stor del överlappar dessa båda grupper av regler varandra. Skulle ett börsbolags handlande stå i strid såväl mot författningarna som inregistreringskontraktet kan fondbörsen välja mellan att tillämpa de sanktioner som framgår av fondbörslagen eller de som anges i inregistreringskontraktet. Är det däremot enbart fråga om en överträdelse av inregistreringskontraktet är naturligtvis endast dess bestämmelser tillämpliga.

Som redan anförts kan brott mot fondbörslagen och fondbörsförordningen medföra avregistrering, föreläggande att vidta viss åtgärd eller varning. Huvudsanktionen vid brott mot inregistreringskontraktet är vite uppgående till högst tio gånger den årsavgift som bolaget senast har betalat till börsen, p 10. Om åsidosättandet är ringa eller ursäktligt kan börsen i stället meddela bolaget en erinran eller helt avstå från påföljd. Någon påföljd för brott mot den sekretesskyldighet som åvilar fondbörsen finns inte angiven.

Någon närmare reglering av förfarandet vid beslut om sanktioner vid överträdelse av fondbörslagen, fondbörsförordningen eller inregistreringskontraktet har tidigare inte funnits, vilket särskilt börsbolagen har uppfattat som en brist. I fondbörslagen anges endast att beslut om avregistrering eller om utfärdande av ett föreläggande fattas av börsstyrelsen och måste biträdas av minst sju ledamöter, 25 § 2 st. Vidare föreskrivs att inga sanktioner får meddelas såvida inte bolaget har beretts tillfälle att yttra sig över börsens beslutsunderlag, 25 § 3 st. Något yttrande behöver dock inte inhämtas om det är uppenbart obehövligt eller om beslutet inte kan uppskjutas.

Genom det nya inregistreringskontraktet har ett särskilt beslutsförfarande skapats. Formellt behöver förfarandet bara tillämpas när det är fråga om att meddela en sanktion med stöd av inregistreringskontraktet. Man kan dock förvänta sig att förfarandet även kommer att utnyttjas när börsstyrelsen beslutar i ärenden avseende överträdelse av fondbörslagen.

Enligt det nya inregistreringskontraktet skall en fråga om åsidosättande av någon föreskrift i kontraktet inom börsen beredas av en särskild granskningskommitté, p 11. Bolaget skall ges tillfälle att yttra sig inför denna kommitté såväl skriftligt som muntligt. Kommitténs uppgift är att precisera på vilket sätt inregistreringskontraktet har överträtts samt att klarlägga de förhållanden på vilka påståendet om överträdelse grundas. Sitt resultat skall granskningskommittén framföra till börsstyrelsen i form av en skriftlig granskningspromemoria. Det är därefter börsstyrelsen som har att fatta det slutliga sanktionsbeslutet, p 12. Om bolaget begär det har bolaget rätt att yttra sig även inför börsstyrelsen. Det är dock endast i särskilda fall som bolaget har rätt att muntligen få framlägga sina synpunkter inför börsstyrelsen.

Sanktionsbeslut som börsen fattar enbart med stöd av inregistreringskontraktet kan överklagas till allmän domstol (se NJA 1985 s 343, Företagsfinans). Som redan framgått är det däremot oklart huruvida ett börsbolag kan föra talan vid domstol mot ett sanktionsbeslut som baserar sig på fondbörslagen.

Giltighetstiden

Inregistreringskontraktet är inte tidsbegränsat. Tvärtom gäller att kontraktet även efter uppsägning av endera parten förblir gällande intill dess parterna har kommit överens om ett nytt avtal, p 13. Motivet till denna ovanliga bestämmelse är att det inte skall vara möjligt för ett börsbolag att framtvinga en avregistrering av bolagets aktier genom att säga upp inregistreringskontraktet, eftersom en avregistrering kan medföra stora nackdelar för aktieägarna. En ändring av ett individuellt inregistreringskontrakt kräver således enighet mellan fondbörsen och det ifrågavarande bolaget. Det torde dock i praktiken bli svårt för ett enskilt bolag att vägra att acceptera ändringar som de andra börsbolagen redan har godtagit. I fråga om ändringar av innehållet i de bägge bilagorna gäller däremot som redan framgått, att bolaget blir bundet av de överenskommelser som träffas av fondbörsen och Aktiemarknadsbolagens Förening.

Överlappning

Som förhoppningsvis framgått av vad som ovan anförts är rättsförhållandet mellan fondbörsen och börsbolaget komplicerat. Härtill bidrar bl.a. osäkerheten om vad fondbörsen är för typ av association, och därmed om vilka associationsrättsliga regler som gäller, samt avsaknaden av andra entydiga lagregler. Ytterligare en orsak till komplexiteten är att de förpliktelser som åvilar börsbolagen enligt lagstiftningen respektive inregistreringskontraktet till stor del överlappar varandra. Hur stor överlappningen är kan dock inte så sällan vara föremål för tvekan. Rättstekniskt framstår lagstiftningen enligt min åsikt som mindre lyckad.

I fråga om de materiella bestämmelserna i det nya inregistreringskontraktet går dessa i betydande utsträckning tillbaka på vad som redan tidigare har gällt. Detta framstår också som naturligt mot bakgrund av att den bakomliggande lagstiftningen är helt oförändrad. Det sagda hindrar dock inte att ett börsbolags redan tidigare omfattande informationsskyldighet ytterligare har utvidgats i flera hänseenden, bl.a. såvitt gäller börsbolagens skyldigheter att informera om erinringar av revisorerna, om förvärv och försäljningar av större aktieposter, om emissioner samt om transaktioner mellan närstående. För att kunna leva upp till sina förpliktelser finns det därefter anledning för börsbolagen att upprätta, alternativt revidera, gamla checklistor avseende dels vid vilka tillfällen information skall ges och till vem, dels vilka begränsningar i sitt agerande som bolaget har åtagit sig.

Lars Pehrson, docent och chef för Institutet för Bolags- och Värdepappersrätt.