Koncernchefer: Ska koncernchefen tro att han är något?

Ska koncernchefen tro att han är något? Balans samlade en lagstiftare, en advokat och en auktoriserad revisor till ett rundabordssamtal om informell aktiebolagsorganisation och de problem som denna kan betyda för förvaltningsrevisionen.

Informella organisationstendenser i aktiebolagen skapar problem för ställningstagandet i olika frågor i samband med förvaltningsrevision.

Balans samlade en advokat, en auktoriserad revisor och en av männen bakom 1975 års aktiebolagslag till ett rundabordssamtal om just förvaltningsrevision och informell organisation.

Varken aktiebolagslagen eller dess förarbeten behandlar en numera ofta förekommande figur som kallas koncernchef.

Som en av debattdeltagarna påpekade – en koncernchef ska vara medveten om att hans ställning är vansklig.

Vem har ansvaret?

Hur behandlar man en företeelse som koncernchef? Vem har ansvaret för vad en sådan figur hittar på? Hur ska man se på en arbetande styrelseordförande?

Våra tre debattörer är:

Bankdirektör Jan Bökmark, S-E-Banken. Han var med och arbetade med 1975 års ABL under sin tid som hovrättsassessor med placering på Justitiedepartementet.

Auktor revisor Sten Lundvall, Bohlins Revisionsbyrå. Han stöter i sitt dagliga arbete på företagens informella organisation och hithörande problem.

Advokat Sven Unger, Carl Swartling Advokatbyrå. Han inledde hela den här debatten med en uppmärksammad artikel i tidskriften Advokaten under rubriken ”Får jag tala med koncernchefen”!

Ny sorts chef

Nå, hur var det – tänkte människorna bakom 1975 års aktiebolagslag någonsin i termer såsom koncernchef?

– Det infördes förvisso en massa nya regler om koncerner, säger Jan Bökmark, men koncernchefen var inte uppfunnen då. Han kom först i början på 80-talet. Inför -75 års ABL skrevs mycket om att det var gruppen av företag, koncernen, som skulle få stor betydelse och detta kopplades också till revisionsfrågorna. Detta synsätt har framöver också befästs i företagen. Då är det naturligt att man tar greppet att utse någon till koncernchef – vad det nu kan vara för något...

Frågan är vilka problem som koncernchefers existens kan medföra för förvaltningsrevisionen.

Sten Lundvall säger:

– Om vi utgår från att det är en koncernchef som är detta inte bara till namnet utan också till gagnet – och alltså utför uppgifter som normalt tillkommer bolagsorganen VD eller styrelse – då kan problem uppstå.

Och det beror då på vilka uppgifter och funktioner koncernchefen har.

Olika koncernchefer

Det kan vara en person i kretsen av styrelseledamöter och VD som arbetar utan någon befattningsbeskrivning. Detta är ett problem.

Ett annat gäller frågan om koncernchefen är VD, styrelseledamot eller ingendera.

Det finns alltså flera olika typer av koncernchefer.

Vissa koncernchefer är utsedda att vara sådana. Andra bara kallas koncernchef, t.ex. i tidningarna, därför att de är VD i moderbolag. De sistnämnda medför inga speciella problem vid förvaltningsrevision.

– En annan indelning av koncernchefer är dels sådana som har en aktiebolagsrättslig ställning (styrelseledamot, VD), dels sådana – sannolikt sällsynta fall – då vederbörande saknar en sådan. Olika problem uppstår om koncernchefen inte är identisk med VD, säger Sten Lundvall.

Måste behandlas olika

Sven Unger säger:

– Även de koncernchefer som dessutom har aktiebolagsrättslig ställning måste behandlas olika beroende på vad de gör. Den som är ordförande i styrelsen har inte samma uppgifter enligt lag som en VD har.

Jan Bökmark säger att han gärna vill vara purist i sådana här saker:

– När jag först funderade på det här såg jag egentligen inga problem. För revisorn som ”drabbas” av informella figurer typ koncernchef gäller det fortfarande att revidera med tanke på lag och bolagsordning. Då borde det inte vara några problem eftersom ”figurerna” i fråga inte är kända av lagen. Alltså ska de inte behandlas på något särskilt sätt.

Men om koncernchefen är känd av lagen under något annat namn, t.ex. VD, blir det en annan sak:

– Då får han naturligtvis ta ansvar i kraft av sin ställning som VD.

Men om denne VD gör någonting därutöver?

– Då måste man förutsätta att VD har fått en instruktion från någon som kan ge en sådan, nämligen styrelsen, säger Jan Bökmark. Den bör kunna binda upp denne koncernchef parallellt med lagens och bolagsordningens bestämmelser när det gäller hur förvaltningen ska gå till.

Givna instruktioner?

För en purist blir det då skäligen enkelt:

– Vid en förvaltningsrevision får man blicka på de instruktioner som är givna, under förutsättning de är givna på ett korrekt sätt.

– Problemen, fortsätter Jan Bökmark, uppstår däremot om det saknas instruktioner och någon med något slags självpåtagen rätt säger att jag är koncernchef och får därför göra si eller så. Men egentligen borde detta inte vara något problem för revisorn, som bör påpeka problemen för företagsledningen.

Sten Lundvall tycker också att Jan Bökmarks puristiska utgångspunkt är riktig:

– En figur som inte är namngiven i ABL och som utför arbete för bolaget, bör behandlas som alla andra som utför arbete för bolaget och inte nämns i lagen. Till exempel ekonomichefen. Denne arbetar i kraft av någon instruktion, ställningsfullmakt eller dylikt. Men ytterst är det VD som svarar för det som ekonomichefen gör. Att ekonomichefen gör saker och ting avlastar ju inte VD från hans ansvar.

Vad ska revisorn göra?

I det sammanhanget kommer man in på viktiga detaljproblem:

– Anta att koncernchefen utför arbete inom ramen för VDs arbetsområde och att han gör det i kraft av en instruktion från styrelsen, säger Sten Lundvall. Om koncernchefen skadar bolaget – är VD då avlastad sitt aktiebolagsrättsliga ansvar? Hur ska revisorn göra när han ska avstyrka/tillstyrka ansvarsfrihet när man här har en person som är hierarkiskt överordnad VD och fått befogenheter av styrelsen? Vem är ansvarig: styrelsen eller VD?

Jan Bökmark är tveksam till om styrelsen verkligen kan delegera VD-uppgifter till ”någon vem som helst”:

– Styrelsen kan ju i viss mån avgöra ärenden som ingår i VDs område, säger han. I det här fallet borde därför den som får uppgiften vara styrelseledamot. Då kan man säga att styrelsen ger en av sina ledamöter uppgiften att ta hand om en del av den löpande förvaltningen och undantar den delen från VDs ansvar. I så fall torde ansvaret kunna differentieras och ligga på denne koncernchef.

VD befrias inte

Sven Unger:

– Här ser man genast en skillnad i jämförelse med ekonomichefen som får direktiv av VD. Att ekonomichefen inte sköter sig befriar inte VD från ansvar. Och många menar att det är ett ansvar som styrelsen ska vara försiktig med att lägga sig i – även om VD skulle vilja ha det så.

Det finns vissa skäl att resonera så:

– Om styrelsen uttryckligen lyfter undan arbetsuppgifter som ligger inom VDs ansvar kan man diskutera efter två linjer. Man kan följa den skola som säger att den kompetens som är given i ABL inte får rubbas ens av ett överordnat organ. Styrelsen är t.ex. inte skyldig att följa bolagsstämmans direktiv i alla avseenden. Om det inte står i bolagsordningen att stämman utser VD ska det i lagen angivna följas: styrelsen utser VD.

Varav sedan kan följa att VD tar sitt fulla ansvar och helt enkelt vägrar acceptera någon koncernchefsvariant genom att säga: ”Det här är mitt jobb. Det sköter jag.”

Åtminstone ända tills styrelsen ger honom sparken...

Allt ska granskas

Sven Unger menar dock, med många, att det är opraktiskt att aldrig kunna rubba den här kompetensuppdelningen:

– Jag kan tänka mig att det inte är så förskräckligt farligt om styrelsen lyfter ut någon VD-uppgift till en koncernchef och detta markeras tydligt. Då förefaller det också rimligt att ansvaret för eventuella fel hamnar på styrelsen och inte på VD.

Sten Lundvall fortsätter beträffande revisorns rapportering:

– Jag tycker det är klart att revisorn ska granska all förvaltning som avser bolaget oavsett om den utförts av en person som benämns koncernchef eller VD.

– Granskningen ska täcka bolagsorganens ansvarsområde, säger Sten Lundvall. Den ska därmed också omfatta det som koncernchefen gör. Bekymret är rapporteringen. Koncernchefen är inte definierad och finns inte i ABL. Om något fel uppstår och det är aktuellt att inte tillstyrka ansvarsfrihet är frågan om felet ska hänföras till VD eller styrelsen.

Sten Lundvall menar att man under alla förhållanden ska tala om i revisionsberättelsen att koncernchefen gjort felet, om det ligger till så.

Kan vara orimligt

– Men det kan vara orimligt att lasta en anställd VD som fått sitt ansvar begränsat för en skada vållad av en annan person som fått det där ansvaret av styrelsen. Jag kan tänka mig situationer där VD kan gå fri och hela kritiken riktas mot styrelsen som angett villkoren för VDs jobb. Man bör dock tänka på att om man som princip accepterar att VD kan avlastas vissa uppgifter kan det också leda till farliga situationer för borgenärerna. En VD som är huvudaktieägare skulle t.ex. kunna låta ansvaret glida över på någon fattig koncernchef som får instruktioner från en följsam styrelse.

Sven Unger påpekar att man kan tänka sig ett annat förhållande. En huvudaktieägare har jobbat som VD en längre tid. Så tycker han att han slitit ut sig och vill sätta in nya krafter för att dra det vardagliga lasset.

Glassigare roll

– Så kan han själv kliva upp i den lite ”glassigare” rollen som koncernchef, säger Sven Unger. Precis som förut när man i dessa lägen blev styrelseordförande. Nu blir man koncernchef, det är ännu finare.

Och så kan man sköta förhandlingar, representation, de stora linjerna och den strategiska planeringen. Som huvudaktieägare har man fortfarande ett mycket starkt grepp om företaget. Alla inklusive VD och styrelseledamöterna gör som man säger. Det är egentligen koncernchefen som har makten men VD har ansvaret, det aktiebolagsrättsliga ansvaret.

Sten Lundvall säger:

– Jag tycker att den här diskussionen leder till att man ska vara ganska betänksam mot koncernchefsrollen i de fall koncernchefen går in på VDs ansvarsområde och inte är identisk med denne.

Jan Bökmark:

– Det vore bra om man kunde slå fast vissa teser. För det första kan ett aktiebolagsrättsligt ansvar inte bäras av andra än dem som pekas ut av lagen. I princip kan VD inte avlyftas någonting. För det andra kan jag tänka mig att någon vid sidan av VD kan ha ett speciellt ansvar. Men då måste han vara styrelseledamot, så att han t.ex. kan beviljas ansvarsfrihet. Revisorn som i sin rapportering vill peka ut en koncernchef som gjort fel bör rikta sina anmärkningar mot styrelsen som utsett koncernchefen.

Accepterad arbetsfördelning

Sven Unger:

– Ja, det aktiebolagsrättsliga ansvaret måste hamna på något av bolagsorganen oavsett vem som gjort fel – på samma sätt som styrelse och VD inte kan skylla på ekonomichefen. Har styrelsen utsett en koncernchef får styrelsen också ta ansvaret. Jan Bökmark betonar att det måste finnas någon form av instruktion för koncernchefen. Det får inte bli så att t.ex. revisorn möts av en person som bara presenterar sig som koncernchef.

Det vanligaste fallet är att koncernchefen också är styrelseledamot. Det vållar inga större problem.

– En arbetsfördelning inom styrelsen är ju accepterad, säger Sten Lundvall. Att man kallar en ledamot för koncernchef därför att han har vissa uppgifter inom styrelsen är ganska ovidkommande.

Det kan dock finnas fall där koncernchefen varken är styrelseledamot eller VD.

– Det kan hända att vederbörande inte uppfyller kvalifikationerna, säger Sven Unger. Han/hon är t.ex. inte svensk medborgare. Men då har vi en situation som inte är tillfredsställande: någon har makten och någon annan bär ansvaret.

Chef över dotterbolagen?

En annan komplikation med koncernchefsbefattningen: i uttrycket ligger att vederbörande inte bara är chef över ett bolag utan också över dotterbolagen i koncernen. Det är en ytterligare svårighet för revisorn i dotterbolagen att deras styrelser och verkställande direktörer sitter och lyder order från en koncernchef i en helt annan juridisk person.

Sven Unger har i sin debattartikel dragit slutsatsen att den som utsetts till koncernchef också är behörig att ge order till dotterbolagen.

– Men då har jag grundat det på att moderbolaget är ensam aktieägare rakt igenom, säger Sven Unger. Ensamägaren behöver inte samla sig till bolagsstämma och klä sin order i stämmans form. Han kan besluta och dotterbolagen är skyldiga att följa det han säger. Det gäller åtminstone frågor som ligger inom bolagsstämmans kompetensområde. Om moderbolagets styrelse utser en koncernchef har dotterbolagen goda grunder att tro att koncernchefen också har rätt att ge order till dotterbolagen. I praktiken är det säkert så att en vanlig VD i ett moderbolag ger order till dotterbolagen. Nu är det någon annan som gör det.

Men det här är naturligtvis inte problemlöst sett från förvaltningsrevisionssynpunkt.

Autonomi

– Problemet finns där redan när moderbolagets VD lägger sig i dotterbolagens göranden och låtanden, säger Sten Lundvall. Så här är benämningen koncernchef bara ett nytt namn förknippat med ett gammalt problem.

Jan Bökmark:

– Det borde inte vara så stora problem om man hyllade principen om varje juridisk persons autonomi, vilket jag anser att man ska. Koncernchefen, styrelsen eller aktieägarna i moderbolaget formulerar gruppens policy. För att nå uppställda mål måste man kanske gå in i dotterbolag och se till att de ändrar inriktningen. Men längre än så ska man egentligen inte komma.

Sten Lundvall:

– Du menar att det borde vara så...?

Jan Bökmark:

– Just precis. Ledningen i toppen ska ange inriktningen. Jag menar att koncernchefsbegreppet närmast är policybetonat. Koncernchefen är inte till för att direkt verka neråt. Han kan sitta däruppe och se till att företagsgruppen är väl samlad.

Ett slags ”president”

Sten Lundvall:

– Det ligger mycket i det. Han blir något slags ”president” och representerar koncernen utåt.

Men fungerar alla koncernchefer på det viset?

– Nja, jag vill nog skilja mellan två typer av koncernchefer, säger Sten Lundvall. Det ena fallet är när VD bestämt att han ska kallas koncernchef.

Det är inget speciellt med det. Det är bara en titel. Men det förekommer fall där man har en koncernchef som är styrelseledamot men icke VD i moderbolaget. Man har alltså en särskild VD i moderbolaget. I dessa fall har jag sett koncernchefen som koncernens representant utåt. VD har nog fått göra det som en VD ska göra. Men om nu dotterbolagen ”drabbas” av order och instruktioner uppifrån – hur ska revisorn i dotterbolaget beakta detta?

– Bolagen är i princip autonoma, säger Sten Lundvall. De ska leva sitt liv enligt ABL. Det torde vara mycket svårt att avlasta styrelse och VD i dotterbolagen ansvaret för förvaltningen i dessa bolag – även om det onekligen är så att moderbolagen styr och ställer med åtskilligt i en koncern. I en ekonomiskt svag koncern lever styrelse och VD i dotterbolag farligt om de verkställer order som kan skada dotterbolaget och dess borgenärer. Om styrelse och VD protesterar riskerar de att bli avsatta av ägaren. Men resultatet blir kanske att de ändå får gå, när konkursen senare är ett faktum. Om det finns risk att koncernen inte klarar sig finns det särskild anledning för revisorn att bevaka att dotterbolagets företagsledning tillvaratar företagets intressen även om detta strider mot moderbolagets intentioner.

Ofta ren titulatur

– Det här med koncernchef är många gånger bara fråga om titulatur, säger Jan Bökmark. Koncernchefen har stora likheter med den arbetande styrelseordföranden. Hos honom parkerar man i princip den övergripande policyskapande funktionen.

Sven Unger påpekar:

– Begreppet arbetande styrelseordförande har inte direkt med koncerner att göra. Det behöver inte finnas några bolag under hans eget. Men det finns kanske ändå anledning att studera den arbetande styrelseordförandens roll. Här hittar man samarbetsformer som gör att aktiebolagslagens ansvarsfördelning kan sättas ur spel. En arbetande styrelseordförande finns ofta på företaget hela dagarna och arbetar ibland tillsammans med VD. Det är inte alltid så lyckat. Styrelsen, som har till uppgift att övervaka VD och granska hans förslag, vet i de här fallen att det ofta är styrelseordföranden som suttit och hittat på förslagen.

Men alla arbetande styrelseordförande är inte direktörernas parhästar.

Mer tid åt styrelsearbete

– En del arbetande styrelseordförande lägger helt enkelt ner mer tid på styrelsejobbet och det är bara bra, säger Sten Lundvall. I många stora koncerner gör styrelserna alldeles för lite. De lägger ner för lite tid i förhållande till det ansvar som de har. Finns det då någon som arbetar heltid med styrelsefrågorna så är det högst tillfredsställande.

Till sist: Bör vi ha en ny lagstiftning om koncernchefer?

– Jag tror att det blir svårt, säger Jan Bökmark. Koncernen är ju en grupp självständiga företag. Det är svårt att föreskriva hur de ska arbeta tillsammans. Ju mer jag kommit ut i näringslivet, desto mer pragmatisk har jag blivit. Jag tror att vi kan låta utvecklingen ha sin gång. Lagen behöver inte binda oss till att ha en koncernchef eller tala om vad som ska gälla om det finns en sådan.

Vansklig ställning

Jan Bökmark tillägger också:

– Men en koncernchef ska vara medveten om att hans ställning är vansklig. En styrelse som vill ha en koncernchef bör nog tala om för vederbörande vad han är för något och att inte minst revisorerna kan få bekymmer. Jag har svårt att tänka mig att en bolagsjurist inte skulle råda till att det skrivs en instruktion där det görs klart vad koncernchefen är.

Ett maktcentrum eller ett aktiebolagsrättsligt ingenting?

Inge Wennberg