I Fermenta, Consafe och Salén föll börskurserna kraftigt när bolagens framtidsutsikter visade sig väsentligt sämre än vad som framkommit i redovisningen. Den aktieplacerande allmänheten hade inte haft kännedom om företagens risksituation.
Om ett krav på offentlig, av revisorerna granskad, riskanalys infördes i aktiebolagslagen skulle placeringarna kunna baseras på relevanta fakta, hävdar Roy Berg vid Hagström & Sillén i denna debattartikel.
I ett stort antal artiklar i olika affärstidningar under de senaste åren har ett antal större affärer och konkurser behandlats. Jag tänker då i första hand på Fermenta, Consafe och Salén. I samtliga dessa fall har bolagens börskurser fallit kraftigt då omständigheter framkommit som visat att bolagens ekonomiska ställning och framtidsutsikter varit väsentligt sämre än vad som framkommit i de officiella årsredovisningarna.
Man frågar sig då vad för slags information som den aktieplacerande allmänheten inte har fått taga del av när den så kraftigt felbedömt dessa företags aktiers värde. I samtliga dessa fall har enligt min mening väsentliga risker/hot mot dessa företag utelämnats i årsredovisningen. När det gäller Consafeaffären har konkursförvaltaren i sin förvaltningsberättelse, avlämnad i juni 1987, främst kritiserat att de risker bolaget varit utsatt för inte omnämnts i årsredovisningen. I Fermentas fall har det stora riskmomentet varit kopplingen mellan den verkställande ledningen och huvudaktieägaren.
Krav finns i dag
Den intressanta frågan är då om dessa bolag enligt aktiebolagslagen (ABL) har varit skyldiga att lämna sådan information om sin risksituation. Enligt 11 kap 9 § ABL skall företag i förvaltningsberättelsen lämna upplysning ”dels om sådana för bedömning av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eller efter detta slut”.
I kommentarerna till lagtexten av Bökmark/Bo Svensson omnämns att undantag från denna bestämmelse får göras då information är av det slaget att offentliggörande skulle ha en förödande inverkan på bolagets rörelse. I 1944 års ABL fanns en särskild s. k. förfångsklausul som föreskrev att vissa uppgifter behöver lämnas i förvaltningsberättelsen endast om detta kan ske utan förfång för bolaget. I 1975 års ABL har denna förfångsklausul borttagits. Den nya lagstiftningen är ett steg mot en öppnare redovisning. Det krävs numera starkare skäl från ett bolags ledning och styrelse för att väsentlig information skall utelämnas. Emellertid är det ofta en svår avvägning mellan bolagets behov av insynsskydd och börsens behov av allsidig och uttömmande information.
Jag har svårt att tänka mig att upplysning om beroende av oljepriser och ränteförändringar i Consafes fall och om Fermentas beroende av Refaat El-Sayed samt faran som råder för ett snabbt växande företag typ Fermenta, skulle ha en sådan förödande inverkan.
Som jag ser det är företagen redan i nuläget skyldiga att omnämna dessa väsentliga förhållanden även om krav på riskanalys inte skrivits rent ut. Emellertid kan man mellan raderna och i kommentarerna till lagtexten utläsa att så är fallet.
Jag tror det kan ha ett stort värde att lagstadga om en riskanalys.
Publicera riskanalys
I en artikel i Balans 6–7/87 angående Ekonomisk brottslighet och revisorsansvar i USA tar Birgitta Jönsson Lundmark upp ett förslag från revisionsbyrån Price Waterhouse om att börsbolagens årsredovisningar skall innehålla samma typ av riskanalys som nu föreskrivs för emissionsprospekt. Härmed åsyftas FARs nyligen utkomna rekommendation om granskning av emissionsprospekt. Där omnämns bl. a. att revisorn bör verka för att de viktigaste förutsättningarna som framtidsbedömningarna bygger på anges liksom effekterna på bolagets resultat vid väsentliga förändringar av förutsättningarna (känslighetsanalys). Jag tycker det är ett utomordentligt förslag. Lämpligtvis borde ett krav på riskanalys intagas som en underavdelning inom avsnittet om förvaltningsberättelsen i ABL. I detta tillägg bör föreskrivas att bolaget redovisar väsentliga risker/hot mot företaget.
Vad bör då en sådan riskanalys innehålla rent konkret? I en artikel i Balans 5/80 har auktor revisor Bertil Jonsson kommenterat utkastet till vad som 1983 fastställdes som ett uttalande från revisionskommittén om Riskanalys. Riskanalysen bör ta upp de hot mot företagets fortbestånd som orsakats av interna och externa faktorer. Bland de väsentliga faktorer som kan förekomma i en riskanalys kan nämnas:
Är företaget beroende av en eller ett fåtal kunder/leverantörer
Är produkterna konjunktur- eller säsongkänsliga
Hur påverkas företaget av förändringar i oljepriset
Hur påverkas företaget av snabba valutakursförändringar
Vad händer med företagets lönsamhet om energipriserna kraftigt höjs
Är företaget beroende av en eller ett fåtal ledande personer
Hur känsligt är företaget för höjda miljöförstöringsavgifter etc.
Vad händer med företaget vid en snabb teknisk utveckling inom den bransch det verkar i.
Givetvis måste här sammanvägas värdet av denna information för börsaktörerna med den skada som företaget kan lida om informationen lämnas.
Uttalande i revisionsberättelsen
Förslaget om att införa en obligatorisk riskanalys som en del i förvaltningsberättelsen bör lämpligtvis paras med att revisionsberättelsen utökas med ett särskilt uttalande om att företaget i sin riskanalys omnämnt alla för bolaget kända väsentliga risker. Som tidigare nämnts finns i FARs samlingsvolym ett uttalande från revisionskommittén om riskanalys. Revisorerna är redan i nuläget skyldiga att granska de risker och hot som ett företag är utsatt för. Ett införande i ABL av krav på riskanalys innebär med andra ord inget merarbete för revisorerna. Förändringen för revisorernas del blir att ett särskilt uttalande om den av bolaget upprättade riskanalysen skall göras. Det är emellertid troligt att denna ändring kan leda till viss omprioritering av de nedlagda granskningsinsatserna.
Min förhoppning med detta förslag är att större intresse kommer att riktas både från företagets och revisorernas sida mot företagets överlevnadsmöjlighet på sikt som trots allt är av avgörande betydelse.
För den aktieplacerade allmänheten innebär det att den vid placering av sitt kapital kan basera sin kapitalallokering på relevanta fakta.
Roy Berg, Hagström & Sillén