Redovisningsrekommendationerna för börsbolag har blivit alltmer komplicerade. Sättet att redovisa påverkar ofta både skatten, börskursen och utdelningarna. Redovisningsfrågorna har därför blivit mer kontroversiella och flera börsbolag har börjat göra avsteg från gängse god redovisningssed. För att komma till rätta med problemen föreslår FAR näringslivet att en redovisningsnämnd bildas med uppgift att utveckla redovisningsrekommendationer för börsbolag.
Björn Markland, generalsekreterare i FAR, och Margareta Damberg, biträdande generalsekreterare i FAR, vilka ingått i den grupp som utarbetat förslaget, presenterar här FAR-förslagets bakgrund och innehåll.
FAR har tagit ett initiativ som innebär att de organ som verkar för utvecklingen av god revisorssed inom börsbolagsområdet skall förena sina krafter och bilda en gemensam redovisningsnämnd. När vi skriver detta rör det sig fortfarande om ett förslag från FARs sida, främst riktat till näringslivet, och detaljerna i nämndens organisation och arbete återstår. Vi skall i denna artikel redogöra för bakgrunden till FARs initiativ och skissera Redovisningsnämndens tänkta utseende.
Att initiativet kommer från FAR är helt naturligt. FAR har, i varje fall sedan 40-talet, spelat en ledande roll när det gäller utvecklingen av god redovisningssed. Till en början hade detta arbete formen av uppsatser i ledamotsförteckningen, och från mitten av 50-talet har FAR utfärdat sina välbekanta rekommendationer i redovisningsfrågor. Dessa har ett slags halvofficiell status: föredragande statsrådet hänvisar till dem i förarbetena till de nuvarande bokförings- och aktiebolagslagarna, trots att den statliga Bokföringsnämnden (BFN) samtidigt inrättades.
Efterlevnaden sviktar
I allt väsentligt fungerar FARs rekommendationer som ett rättesnöre för årsredovisningarna i små som stora företag. Under senare år har emellertid nya redovisningsrekommendationer kommit till i ökad takt, samtidigt som rekommendationerna kompletterats med uttalanden av FARs redovisningskommitté. Det har rört sig om alltmer tekniska och komplicerade frågor, och inte sällan har flera alternativa lösningar i och för sig varit fullt tänkbara. Som på många andra håll i världen har Sverige lämnat det stadium där redovisningsrekommendationerna kan ses som okontroversiella expertuttalanden. Numera handlar det ofta om direkta effekter på skatten, börskursen eller utdelningarna, eller till och med på priset vid ett företagsförvärv.
Samtidigt med denna utveckling har nya aktörer dykt upp och gamla aktiverat sig inom området. Hit hör BFN, Näringslivets Börskommitté (NBK) och Finansanalytikerna. Det svenska näringslivets ökade internationella beroende har också medfört att många företag vänt blickarna mot den praxis som etablerats i utlandet. Utlandet kan i de flesta fall utläsas som USA, men även rekommendationer från de internationella organisationerna IASC, OECD och EG har kommit att få en viss tyngd.
Om orsak och verkan kan man tvista, men ostridigt är att efterlevnaden av den kodifierade goda redovisningsseden börjat svikta under samma period. Det gäller förvisso inte över hela fältet, men det är lätt att identifiera några områden där praxis vacklar, till exempel redovisning av koncerngoodwill, aktievärdering vid företagsförvärv genom apportemission, valutaredovisning och redovisning av sale-leaseback-transaktioner.
Inget gemensamt organ
I många andra länder, till exempel de anglosaxiska, finns det en sammanhållen kår av ”accountants”. Där tillhör både revisorer och kvalificerade företrädare för ekonomi- och redovisningsfunktionerna i näringsliv och förvaltning samma yrkesorganisation och kan gemensamt påverka utvecklingen av redovisningsstandards. I den rådande situationen i Sverige har många upplevt det som en brist att det inte funnits något sådant organ, där redovisningens experter gemensamt med dess producenter har kunnat behandla svåra redovisningsproblem.
Till och med i de länder där det finns en enhetlig yrkeskår har det visat sig svårt för ”accountants” att behålla rollen som ensamma regelutvecklare. Våra svenska problem är därför egentligen inte förvånande.
Det har inte saknats röster som manat aktörerna att samordna sina resurser. ”Experter i alla läger, förenen eder!” utropade Per Lindberg vid Finforum 1986 (Balans 2/87). Jan Blomberg fyllde på med påpekandet att samma appell ljudit varje år sedan Finforum startade. ”Sverige är unikt med flera standard setters”, konstaterade han.
Mot den bakgrund vi beskrivit är det naturligt att FAR under senare år ägnat betydande tankemöda åt situationen och vad framtiden kan innebära för FARs redovisningsrekommendationer.
FARs förslag
FARs redovisningskommitté har med bekymmer sett den delvis bristfälliga efterlevnaden av redovisningsrekommendationerna, och kommittén har på sitt arbetsprogram haft frågan om bättre förankring av nya rekommendationer. Flera olika idéer har funnits, och problemen har diskuterats även utanför styrelsen och redovisningskommittén. I januari 1987 uppdrog styrelsen åt en särskild grupp att lägga fram ett förslag till handlingsplan med avseende på metoderna för vidareutvecklingen av god redovisningssed och efterlevnaden av FARs rekommendationer. Gruppen, som bestod av Margareta Damberg, Bertil Edlund, Björn Markland och Gunnar Widhagen, lämnade delrapporter om sina diskussioner vid styrelsens sammanträden i februari och mars.
Vid styrelsesammanträdet i april presenterade gruppen slutligen det förslag som FAR nu har lämnat till näringslivet. Vi redogör i det följande översiktligt för förslaget.
Till en början skall det påpekas att FARs förslag endast omfattar den del av god redovisningssed som speciellt berör börsbolagens redovisning. Det berör inte utvecklingen av den grundläggande goda redovisningsseden, sådan den gäller för alla bokföringsskyldiga. Det utvecklingsarbetet, som i regel varit okontroversiellt, kommer liksom hittills att bedrivas av BFN och FARs redovisningskommitté.
Likaledes bör det påpekas att FARs förslag inte innebär någon förändring av principerna för övervakningen av hur reglerna efterlevs. Den övervakningen förutsätts liksom hittills ankomma på börsbolagens revisorer och Stockholms Fondbörs.
FARs förslag innebär som nämnts att ett nytt organ, Redovisningsnämnden, inrättas. Redovisningsnämnden föreslås få följande uppgifter:
* att utfärda rekommendationer för börsbolagens årsredovisningar
* att följa utvecklingen av praxis på årsredovisningsområdet
* att vara ett forum för debatt och vägledning inom årsredovisningsområdet
Redovisningsnämnden övertar sålunda både FARs och NBKs regelutvecklande och rekommendationsutfärdande roll såvitt avser börsbolagen.
Policy och regelarbete
När det gäller Redovisningsnämndens organisatoriska uppbyggnad har det befunnits ändamålsenligt att skilja mellan den finansierande och prioriterande funktionen å ena sidan och den aktivt regelutvecklande funktionen å den andra, eftersom policyintresset och expertkunskapen inte nödvändigtvis finns på samma håll.
Förslaget innebär att den finansierande och prioriterande styrgruppen består av experter och producenter på redovisningsområdet. Självskrivna huvudmän är FAR och NBK.
Styrgruppen skall besluta om nämndens inriktning och arbetssätt i stort och prioritera mellan alternativa utvecklingsprojekt. Styrgruppen skall vidare tillsätta nämndens ledamöter.
Det aktivt regelutvecklande organet, själva nämnden, skall utarbeta och fastställa rekommendationerna. I nämnden kan ingå t ex:
Auktoriserade revisorer
Kvalificerade ekonomichefer
Redovisningsforskare
Finansanalytiker med ”producentinriktning”
Redovisningsnämnden bör till sitt förfogande ha ett kansli, förmodligen endast bestående av en kanslichef och en sekreterare.
Kansliet bör ha lokalgemenskap med FAR. På så sätt åstadkommer man att kansliet inte behöver bygga upp en egen administrativ apparat, samtidigt som FAR kan köpa kanslichefens tjänster för frågeservice gentemot ledamöterna.
Naturligt växelspel
Förslaget bygger på tanken att konsumenterna av redovisning, till exempel aktiesparare, kreditgivare och institutionella placerare, liksom hittills utövar sitt inflytande på utvecklingen genom det naturliga växelspel som ligger i en kritisk debatt. Medier som ägnar sig väl för en sådan debatt är affärspressen, dagspressens näringslivssidor, Balans, respektive intresseorganisationers publikationer och det årliga Finforum.
Inför 1987 års bokslut
FARs förslag har väckt ett betydande intresse. Naturligtvis återstår mycket arbete innan den tänkta Redovisningsnämnden kan påbörja sitt arbete. Finansieringsfrågorna måste lösas och lämpliga personer måste knytas till nämnden. Frågan om hur detaljerade Redovisningsnämndens rekommendationer skall vara och vilka krav som skall ställas på efterlevnaden av dem måste lösas av nämnden själv. Men om allt går som vi har anledning att hoppas bör den nya Redovisningsnämnden kunna börja sitt arbete inför 1987 års bokslut.
Björn Markland, generalsekreterare i FAR och Margareta Damberg, biträdande generalsekreterare i FAR