Revision: Minoritetsmakt ger rätt till information

Instituten minoritetsrevisor och särskild granskningsman används sällan respektive nästan aldrig. Men kanske ser vi nu en tendens till ökat utnyttjande.

Balans kallar en afton fyra herrar till ett rundabordssamtal om de här instituten. En slutsats blir att minoritetens makt kan ge en rätt till information av ett slag som en vanlig revision aldrig erbjuder.

Ett av de få uppmärksammade fallen där både minoritetsrevisor och särskild granskningsman använts gäller Investment AB Skrinets aktieaffärer på våren 1985. (Sammanfattning i separat artikel.)

När Balans inbjuder till ett samtal om de här rättsliga instituten handlar det både om minoritetsrevisor/särskild granskningsman i allmänhet och om Skrinet-fallet i synnerhet.

Deltagarna i samtalet är

• Claes Beyer, ordförande i Advokatsamfundet

• Lars-Erik Forsgårdh, VD i Aktiespararnas Riksförbund, som bl. a. var med och såg till att både minoritetsrevisor och särskild granskningsman tillsattes i Skrinet

• Karl-G Giertz, auktoriserad revisor vid Bohlins i Stockholm, som var minoritetsrevisor i Skrinet

• Ulf Gometz, auktoriserad revisor vid Hagström & Sillén i Göteborg, som var särskild granskningsman i Skrinet.

Rapporteringen skiljer

Sammanfattningsvis kommer de fram till att det finns flera väsentliga skillnader mellan minoritetsrevisor och särskild granskningsman. Men den viktigaste skillnaden ligger i rapporteringen.

Minoritetsrevisorn fungerar formellt som en ordinarie revisor. Att han på något sätt ger en bättre insyn i bolaget är en vanlig men helt felaktig uppfattning.

Visst tillsätts minoritetsrevisor i regel i fall där risken för överträdelse av minoritetsskyddet är särskilt stort. Visst är det då naturligt för minoritetsrevisorn att särskilt granska att minoritetsskyddet inte kränks. Men bättre insyn bjuder han inte på. Främst representerar han en rätt för minoriteten att som revisor få en person som man har förtroende för. Troligen upplevs han av majoriteten som ett visst hot. Men minoritetsrevisor och ordinarie revisor ligger mycket nära varandra. Deras möjligheter att lämna information om bolagets förhållanden är begränsade bl. a. av tystnadsplikten.

Med den särskilde granskningsmannen ligger det helt annorlunda till. Han ska utreda något specifikt som har hänt. Han får – och ska – också lämna ifrån sig en utförlig berättelse. Han får dock inte avslöja rena affärshemligheter.

Men ska det vara någon mening med granskningsmannens arbete så är det rimligt att han ger minoriteten en hygglig uppfattning om vad som hänt i den aktuella frågan – huruvida allt gått rimligt till eller ej.

Minoritetsrevisor meningslös?

Men vad är det egentligen för mening med att ha en minoritetsrevisor. Är det inte bättre att hålla sig till enbart särskilda granskningsmän? Nja, det kan vara bra att använda båda – kanske rent psykologiskt. Men det är möjligt att vi får se fler särskilda granskningsmän i framtiden.

Eller hur, Lars-Erik Forsgårdh?

– Ja...jo! Men hos Aktiespararna har vi inte så stor erfarenhet ännu. Vårt enda färdiga ”case” är Skrinet (reds anm: oavsiktlig vits). I Barkmans pågår en granskning. Och så har vi Fermenta. Där gick vi ut med dubbla krav – både minoritetsrevisor och särskild granskningsman. Men där kunde vi inte själva mobilisera tio procent så snabbt. Vi gjorde en kompromiss med Industrivärden och avstod från minoritetsrevisorn. I och med att Industrivärden visade att de hade ett genuint intresse av att reda upp det här så tyckte vi att vi kunde avstå från det ena av våra krav. Det är viktigast att få den särskilde granskningsmannen.

Dennes uppdrag är definierat så att han ska granska Refaat El-Sayeds mellanhavanden med bolaget samt huruvida styrelsen och ledningen uppfyllt sina skyldigheter när det gäller informationsgivning till aktieägarna och aktiemarknaden.

– Egentligen kan man fråga sig vad man har för glädje av att tillsätta en minoritetsrevisor, säger Lars-Erik Forsgårdh. I fallet Skrinet tyckte vi nog efteråt att det var litet av ”overkill” att ha både minoritetsrevisor och särskild granskningsman.

Psykologiskt riktigt

– Det tycker inte jag, jag tyckte det var bra, säger Ulf Gometz, som ju var granskningsman i Skrinet.

Lars-Erik Forsgårdh:

– OK, psykologiskt sett var det kanske bra. Men det som jag tyckte att jag fick ut något av i Skrinet-affären – det var din rapport.

– Revisorerna hade kanske också glädje av granskningsmannen, säger Ulf Gometz.

– Javisst. Helt klart. Vi hade tillgång till din rapport, svarar Karl-G Giertz, som var minoritetsrevisor i Skrinet.

Claes Beyer tycker att både minoritetsrevisor och särskild granskningsman kan utnyttjas mer än vad man gjort hittills. Han säger:

– På senare år har vi haft en livlig allmän diskussion om Börsen. I turbulensen har framkommit mer eller mindre väl definierade krav på etik – krav av den typ som jag fruktar kan leda till fler och fler nya regler. Det är dock inte alltid fler regler som behövs. Det kan vara så att man glömt att tillämpa de regler som faktiskt finns. Jag önskar i och för sig inte att minoritetsrevisorer och särskilda granskningsmän ska bli vanliga. De är definitionsmässigt förbehållna fall som bör vara ovanliga. Men jag skulle önska att det blev mer vanligt att använda de här instituten när de ovanliga fallen faktiskt inträffar. Det är rätt rimligt att man då använder de utvägar som aktiebolagslagen trots allt erbjuder. Det är bättre att de används än att lagstiftaren – dvs. i själva verket enskilda riksdagsmän och regeringsledamöter – ska känna en politisk press att komma med fler regler. Det vore beklagligt om de gamla reglerna odugligförklarades bara för att de inte används.

Bra möjlighet till insyn

Lars-Erik Forsgårdh:

– Javisst. Jag tycker att de möjligheter som ges i dag är bra när man verkligen vill få insyn i särskilda problem i ett bolag. Men insyn får man som sagt bara via den särskilde granskningsmannen. Inte genom minoritetsrevisorn.

– Det är en utbredd missuppfattning att man får en bättre insyn när en minoritetsrevisor tillsätts, säger Ulf Gometz.

Karl-G Giertz:

– Ja, och jag upplevde själv att man hade den uppfattningen redan när jag blev tillsatt som minoritetsrevisor.

– Minoritetsrevisorn har samma rättigheter och skyldigheter som vilken annan bolagsrevisor som helst. Han företräder inte minoriteten. Formellt är han bara en revisor till.

– I verkligheten blir det något annorlunda. Det kan kännas naturligt för minoritetsrevisorn att ägna större uppmärksamhet än i ett vanligt revisionsuppdrag åt interna avräkningspriser, transaktioner mellan majoritet och bolag o. s. v.

– Förmodligen tänker alla revisorerna mer på minoritetsskyddsproblemen när det finns en minoritetsrevisor, infogar Ulf Gometz.

– Ja, säger Karl-G Giertz: De fall där minoritetsrevisor tillsätts är väl i allmänhet sådana där risken för att minoritetsskyddet överträds är särskilt stor. Det är fall där minoriteten upplever det så – med rätta. Då vill alla revisorer naturligtvis säkerställa att minoritetsreglerna verkligen följs. Dessutom fungerar minoritetsrevisorn som en tumme på ögat på majoriteten. Redan att han finns där förebygger nog en hel del maktmissbruk.

Olaglig granskningsrapport?

Så väcker Ulf Gometz frågan om hur mycket den särskilde granskningsmannen får avslöja. Hans egen rapport är sjutton A4-sidor lång. Är den olaglig? frågar han själv.

Claes Beyer:

– Jag tyckte att din rapport var bra som föredöme för hur en sådan rapport ska skrivas. Och du har rätt att avge ett sådant här yttrande till bolagsstämman. I en vanlig revision räcker det ju att berätta att man har gjort det som är brukligt. Alla vet vad som är brukligt. Det är god revisionssed som gäller. Det går alltid att ta reda på vad den innebär. Men det kan inte finnas någonting som kan betraktas som brukligt vid en granskning av enstaka händelser i förfluten tid. Då måste man redovisa vad man kommit fram till. Frågan är dock hur mycket. Du kan i ett sådant här yttrande inte avslöja förhållanden som har med bolagets affärshemligheter att göra.

– Nej, naturligtvis inte, säger Ulf Gometz.

Claes Beyer:

– Skulle man t. ex. i fallet Skrinet ha fått förklarat för sig ett visst för bolaget säreget sätt att analysera och värdera aktier inför förvärv och försäljning som utgör investmentbolagets speciella teknik – då är det tveksamt om man får redovisa det.

Förfång för bolaget?

Frågan om bolaget skadas av informationen kan diskuteras ingående.

– Om de förhållanden som avslöjas inte leder längre än till kritik av styrelse och verkställande direktör, kan de nog aldrig anses vara till förfång för bolaget, säger Claes Beyer.

Ulf Gometz säger:

– Jag kan svårligen skriva sådant som att visst angivet företagsförvärv var alldeles fel, att verksamheten i det köpta bolaget var dömd att misslyckas från början och att namngivna personer som drev det köpta bolaget var olämpliga. I så fall kan bolaget som jag granskar i framtiden få svårt att göra insatser och investeringar i företag, därför att de då alltid måste räkna med risken att bli hudflängda offentligt.

Karl-G Giertz:

– Men vad händer om jag som särskild granskningsman kommer fram till att bolaget begått ett lagbrott?

Det har kanske brutit mot miljöskyddslagen. Våldsamma skadestånd riskeras.

Claes Beyer:

– I princip får granskningsmannen inte lämna upplysningar som kan vara till förfång för bolaget. Men i fallet med miljöbrottet uppstår en konflikt mellan rättsregler. Om man har i uppdrag att granska vissa åtgärder eller vissa förhållanden så måste man få nämna vad man kommit fram till. Det väger tyngst i konflikten. Om bolaget har brutit mot miljöskyddslagen så är den upplysningen i och för sig till förfång för bolaget. Men det är för mig lika klart att om man har uppdraget att titta på just detta så måste man redovisa.

Skyldigheter som tar över

Det finns ju även för en vanlig revisor vissa specifika fall där skyldigheten att lämna uppgifter tar över även om det skulle lända till aldrig så väsentligt förfång för bolaget. Nämligen de fyra anmärkningsfallen: överträdelse av ABL, skadeståndsgrundande handlingar, överträdelse av bolagsordningen samt numera också skatte- och avgiftsförfattningarna.

Ulf Gometz:

– Är vi alltså överens om att det är rimligt med en utförligare berättelse från en särskild granskningsman än från en revisor? Eller kan advokat Beyer fortfarande stämma mig?

– Vi är helt överens, säger Claes Beyer. Ska det vara någon mening med den här typen av granskning så är det just att ge minoriteten en hygglig uppfattning om att saker och ting har gatt rimligt till.

Riktig bedömning

Lars-Erik Forsgårdh:

– Det är viktigt inte bara för minoriteten utan egentligen för samtliga. Alla behöver en gedigen rapport för att kunna göra en riktig bedömning. Ett kort uttalande från granskningsmannen om att ”det här ser ju bra ut” skulle jag finna helt orimligt. Det är ju bakgrunden och förklaringarna till vad som hänt som man är ute efter.

– Nej, då kan du ju lika gärna ha en minoritetsrevisor, säger Karl-G Giertz. Då får du heller inte veta några detaljer.

– När jag för första och hittills enda gången fick ett uppdrag som särskild granskningsman visste jag inte särskilt mycket om skillnaden mellan minoritetsrevisor och särskild granskningsman, säger Ulf Gometz. Nu vet jag att den klart avgörande skillnaden är rapporteringen. Den ska vara mer utförlig än en revisionsberättelse. Uppdraget gäller dessutom specifika åtgärder. Det blir aldrig den där attesten tvärs över. I stället handlar det om att gå på djupet, exempelvis i något som är intressant för en viss kategori, t. ex. minoritetsaktieägare.

Svår mobilisering

Ett annat problem, som Lars-Erik Forsgårdh redan antytt, är att det inte är helt lätt för en minoritet att utse en minoritetsrevisor eller särskild granskningsman. Det handlar ju trots allt om att mobilisera en tiondel av samtliga aktier eller en tredjedel av dem som företräds vid stämman.

– Jag vill att tioprocentsgränsen sänks, säger Lars-Erik Forsgårdh. Det är inte för att jag rent allmänt vill öka frekvensen av särskilda granskningsmän. Men det bör vara lättare att få igenom ett beslut om särskild granskningsman i de fall där det verkligen behövs. Det är sannerligen inte lätt. Vi har bl. a. ett aktuellt fall där vi just nu håller på och undersöker förutsättningarna.

Både Karl-G Giertz och Ulf Gometz instämmer delvis. De kan tänka sig en sänkning av tioprocentsgränsen för särskild granskningsman. Claes Beyer talar däremot hellre om en sänkning av den supplementära regeln, som kräver en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna för att få igenom beslut om minoritetsrevisor eller särskild granskningsman.

Inge Wennberg