Med det nya Institutet för Bolags- och Värdepappersrätt ska dessa forskningsområden få extra stimulans. Utvecklingen går snabbt inom de här rättssfärerna. Det är svårt att hinna med analysen av gällande lagregler. För att inte tala om reglerna som knappast håller jämna steg med utvecklingen.
Sedan den 1 september förra året finns på Stockholms Universitet Institutet för Bolags- och Värdepappersrätt (IBV). Institutets verksamhet är tänkt att vara rikstäckande. I styrelsen ingår både rättsvetenskapsmän och praktiker på området.
Initiativet till det nya institutet kommer från Institutet för Rättsvetenskaplig Forskning – grundat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Detta institut lämnar också stöd till den nya verksamheten genom ett särskilt anslag från Wallenbergsstiftelsen.
Lagen hinner inte med
De främsta uppgifterna för institutet ska vara att ta fram lämpliga forskningsprojekt och att finna de personer som ska utföra den här forskningen.
Institutets tillblivelse är väl motiverad.
– Det är en allmän uppfattning att man skulle vilja veta litet mer bestämt om vad som gäller i skilda avseenden på det här området, säger Lars Pehrson, docent i civilrätt vid Stockholms Universitet och föreståndare för institutet.
Inte minst beror det på den snabba utvecklingen på området, särskilt när det gäller finansieringsfrågor och olika finansieringsinstrument.
Lars Pehrson menar att utvecklingen är så snabb att det är svårt att hinna med analysen av lagreglerna och vad de innebär för olika transaktioner.
– Inte ens reglerna själva håller jämna steg med utvecklingen, påpekar han.
Diskussion i seminarier
I teorin är institutets arbete inte särskilt komplicerat. Att kartlägga var behovet av forskning är störst har hittills gått bra framåt fastän det många gånger är svårt att hitta lämpliga tillfällen för aktuella forskare och praktiker att träffas. Trots att det rör sig om mycket upptagna personer har man lyckats samla flera mindre seminariegrupper på ett tiotal personer för att diskutera olika forskningsprojekt.
Institutets styrelse består av justitierådet Hans-Gunnar Solerud (ordförande), advokat Claes Beyer, bankdirektör Bertil G Bylund, börschefen Bengt Rydén samt professorerna Nils Mattsson, Jan Ramberg och Carl Martin Roos.
De olika ledamöterna i styrelsen har hittills hunnit med att träffa en hel rad praktiker: advokater, bankjurister, representanter för fondkommissionärer, organisationer, myndigheter m fl.
Så långt allt väl kan man säga om arbetet under institutets inledande verksamhet.
Svårt hitta forskare
Men när det gäller att finna folk som kan utföra den planerade forskningen ser det litet mörkare ut – åtminstone på kort sikt.
Visst finns det redan etablerade forskare, som skrivit sin avhandling och som i princip är intresserade av att skriva om bolags- och värdepappersrätt.
– Men av dessa forskare kan man dock av olika skäl inte vänta sig så stora insatser under särskilt lång tid, säger Lars Pehrson. Det är jämförelsevis få etablerade forskare som bedriver sådan här forskning – även om de i alla fall är fler än man i allmänhet föreställer sig.
När man går igenom de etablerade forskarna en efter en finner man ofta att de åtminstone under den närmaste framtiden är upptagna av forskningsprojekt som ligger utanför området bolags- och värdepappersrätt.
En annan grupp som man skulle kunna hoppas på är doktoranderna. Men tyvärr vet man av erfarenhet att många som doktorerar aldrig blir färdiga.
På universitetet i Stockholm finns det ungefär 100 juridikdoktorander. Eftersom utbildningen ska ta fyra år borde det rent statistiskt ge 25 nya doktorer om året. I praktiken får man nöja sig med ungefär tre stycken!
Försvinner till bättre jobb
Doktoranderna försvinner av olika orsaker. En del av dem får nya mer attraktiva arbeten – som de gärna tar eftersom det i dagens läge är svårt att finansiera sina doktorandstudier.
Doktoranderna inom bolags- och värdepappersrätt har sannolikt extra stora chanser till bättre jobb.
– Duktiga jurister som ägnar sig åt det här området kan nästan alltid räkna med att finna en framtid utanför universitetet, säger Lars Pehrson. Där kan de tjäna mycket mer pengar.
Dessutom är framtiden inom universitetets murar ofta mycket osäker. Har man väl skrivit sin avhandling har man ingen garanti för att få stanna kvar.
Kombinationen mindre pengar och större osäkerhet är inte alldeles lyckad.
En tredje grupp att hoppas på är praktikerna – sådana som har ägnat sig åt bolagsrätt och som vill skriva av sig sina kunskaper och erfarenheter.
Inte pessimist
Dessa människor är tyvärr ännu mer sällsynta som forskare inom området. I regel rör det sig om personer som är strängt upptagna. De saknar varje möjlighet att hoppa av från sitt arbete. De har bra inkomster. Och det nya institutet kan inte självt finansiera någon forskare på heltid.
– Det är med andra ord mycket svårt att på kort sikt bygga upp den här forskningen, säger Lars Pehrson. Men jag är ändå inte pessimist. Allmänt sett kan man säga att det finns ett mycket stort intresse för bolags- och värdepappersrätt bland dem som just nu läser juridik och ska skriva sina examensarbeten. På sikt ska man kunna bygga upp en fin stab av forskare.
Ämnen att forska i finns det gott om. Lars Pehrson anser bl a att forskningen i dag inte har någon fullständig bild av vad som händer i samband med olika sorters tvister inom bolagsrätten.
Analys av skiljedomar?
Det är från forskningens synpunkt alltför vanligt att tvister inom bolagsrätten löses genom skiljedom. På det sättet slipper ju parterna visa offentligt att de varit osams.
– Vi skulle gärna vilja komma åt skiljedomar, säger Lars Pehrson. Det vore mycket intressant att kunna titta närmare på sådana. I skiljedomar finns ofta mycket intressanta analyser av problem som aldrig når offentligheten.
I skiljedomar behandlas många problem som praktiskt är mycket vanliga utan att teoretikerna inser det.
Ett exempel är tvångsinlösen av aktier i dotterbolag. Sådana fall går alltid till skiljenämnd. Flera av de problem som uppstår i samband med tvångsinlösen är i princip redan lösta i skiljenämndspraxis. Åtminstone kan man räkna med att där finns en viss enhetlighet.
Men eftersom det är en relativt liten grupp skiljemän och advokater som har varit inblandade i de här sammanhangen så blir det svårt för andra att veta vilka regler som gäller eller vad lösningarna går ut på.
– De invigda är i och för sig knappast ovilliga att släppa ifrån sig sina kunskaper så länge det bara handlar om juridik, säger Lars Pehrson.
Avidentifierade uppgifter
Men det är så mycket mer som kommer in i bilden. Vid tvångsinlösen gäller det att värdera ett företag. Det innebär i regel att man måste avslöja företagets marknadssituation.
Man måste ha en viss förståelse för att parterna inte vill släppa ifrån sig sådana uppgifter ”bakvägen” till forskarna. Många slag av hemligheter kan ha tagits upp i skiljenämndsförfarandet – just i den fasta förvissningen att de inte skulle bli offentliga.
En metod att komma över skiljedomar är att gå till parter och ombud och be dem lämna ut avidentifierade uppgifter.
– Det borde gå bra i många fall, säger Lars Pehrson. Men när det gäller mer udda, omskrivna tvister blir det svårare. Då kan en initierad läsare ganska lätt förstå vad det handlar om.
Det finns givetvis intressant forskningsmaterial som är mer lättillgängligt.
Begränsad domstolspraxis
Ett tänkbart forskningsprojekt är patentverkets praxis i registreringsärenden. Den går ju utmärkt att studera.
– Vidare kan vi studera Stockholms fondbörs, bankinspektionens verksamhet, aktiemarknadsnämndens uttalanden, säger Lars Pehrson. Sådant är viktigt på ett område där praxis från allmänna domstolar är så begränsad. Materialet har ju inte samma prejudikatvärde som en HD-dom. Men när man inte har några HD-domar så...
En annan fråga är hur själva forskningen ska bedrivas. Det finns ju:
dels den rättsdogmatiska inriktningen där man bara undersöker vad innebörden av gällande rätt de facto är,
dels den de lege ferenda-inriktade forskningen, dvs. den rättspolitiskt inriktade forskning där man mer ser till hur lagen borde vara.
– Bägge typerna av forskning är av vikt när det gäller bolags- och värdepappersrätt, säger Lars Pehrson. På vissa områden går som sagt utvecklingen så fort att vi inte vet hur allt ska bedömas.
Nya finansiella instrument
Det finns finansiella instrument såsom indexoptioner samt olika köp- och säljoptioner kring vilka rättsläget på fler punkter är oklart.
– Det är självklart att vi måste titta på nybildade instrument, typ optioner, fastän de egentligen inte är värdepapper, säger Lars Pehrson. Vi måste kartlägga vad de är för ”filurer” och vad det är för rättsregler som ska tillämpas.
Även sådant som styrelseledamöters ansvar har blivit mer intressant än förr. Det avspeglar inte minst efterfrågan på försäkringar mot detta ansvar.
Tillkomsten av ett särskilt institut för bolags- och värdepappersrätt ligger i tiden. Lars Pehrson säger:
– Det allmänna intresset för aktier och utvecklingen på Stockholmsbörsen har givetvis spelat in. Bolagen har svarat för en omfattande innovationsverksamhet med olika nya strukturer och många köp och försäljningar. Det har givetvis skapat vissa problem.
Situationen i det svenska näringslivet är inte som förr. Inte som 1975 när nuvarande aktiebolagslag kom till efter en utredning lagd 1971.
Inge Wennberg