”Opportunities and risks for the profession” var temat när UEC i oktober 1986 arrangerade sin sista kongress innan organisationen gick upp i det nybildade FEE.
FARs generalsekreterare Björn Markland och FARs biträdande generalsekreterare Margareta Damberg deltog i kongressen och sammanfattar här sina intryck.
Den europeiska revisorsorganisationen UEC – Union Européenne des Experts Comptables Economiques et Financiers – anordnar vart femte år stora kongresser med omfattande plenar- och gruppdiskussioner om professionella ämnen. De senaste kongresserna har ägt rum i Madrid 1973, Dublin 1978 och Strasbourg 1983.
Mellan storkongresserna har UEC också arrangerat så kallade studiekonferenser i mindre skala och med mindre pretentiösa program. En sådan hölls till exempel i Amsterdam 1980.
Kongresströtthet
I oktober 1986 var det på nytt dags för en studiekonferens, denna gång i Lausanne i Schweiz. Det är en internationell erfarenhet att kongresser drar färre och färre deltagare, och de europeiska revisorskongresserna är inget undantag. Både i Strasbourg och i Lausanne var det ännu på ett sent stadium tal om att ställa in arrangemangen på grund av bristande deltagarantal, och i båda fallen räddades tillställningarna mer eller mindre genom konstgjord andning i form av ”tvångskommenderingar” från de största medlemsföreningarnas sida.
Kongresströtthet av den arten brukar förklaras med att nutidens internationellt inriktade revisorsyrke bereder goda tillfällen till kontakter med utländska kolleger redan i den vardagliga verksamheten.
Koncentrationen till storbyråer med egna internationella konferenser är en annan vanlig förklaring. Det är inte alldeles uteslutet att vi har sett vår sista traditionella europeiska revisorskongress; framtiden kan snarare tänkas bjuda på specialseminarier och samarrangemang mellan vårt yrke och andra professioner.
Andra aktiviteter lockade
Att Lausanne-kongressen till sist samlade ett någorlunda respektingivande deltagarantal kan nog till en del förklaras av att det hände mer i Lausanne än just själva kongressen.
Som Balans tidigare har redovisat höll UEC sitt sista delegerademöte den 29 oktober, just före kongressen, och fattade där beslut om sin egen likvidation. I direkt anslutning till det mötet hölls ett konstituerande möte i den nya europeiska revisorsorganisationen Fédération des Experts Comptables Européens (FEE), och de flesta av de delegationer som deltog i dessa aktiviteter stannade kvar till den 31 oktober, som kongressdeltagare.
Allmänt formulerade ämnen
UEC-kongresserna har brukat ha påtagligt allmängiltiga, gärna litet pampigt formulerade ämnen. Dublin-kongressen uppgav sig sålunda handla om ”Preparing for the Europe of 1998”, och kongressen i Amsterdam hette ”Entering the 80’s”.
Nu blev det ”Opportunities and risks for the profession” i stället för ”Accountancy in the 21st Century”, och det bör arrangörerna ha en viss erkänsla för. Dessutom hade de enskilda diskussionsämnena för ovanlighetens skull en någorlunda konkret anknytning till huvudtemat.
Jordnära diskussioner
I Lausanne blev diskussionerna både jordnära och intressanta, även om som vanligt en del av det som behandlades kändes mindre angeläget från renodlat svensk synpunkt.
Arbetsformerna var gruppdiskussioner och rundabordssamtal. Ämnena för gruppdiskussionerna var:
En europeisk utformning av revisionsberättelsen
Riskorienterad revision
Revisorn och informationsteknologin
Planering och prognoser för mindre företag
Två parallella rundabordssamtal behandlade ämnena
Harmonisering av yrkesstandards – den europeiska revisorn
Value for Money Auditing – dvs närmast vad vi brukar kalla utvidgad förvaltningsrevision
Revisionsberättelser i Europa
Som nästan alltid vid umgänge med kolleger på kontinenten slogs vi i Lausanne av hur uttrycket ”Europa” i EG-länderna blivit alltmer synonymt med EG. Att EG gör sina försök att harmonisera inte bara redovisningen utan också revisionen – i de revisionspliktiga företagen – leder till en föreställning om att ”Europas” revisorer genomför sina uppdrag på samma sätt.
Ingen enhetlighet i underlaget
När det nu gällde en europeisk utformning av revisionsberättelsen blev det dock för ovanlighetens skull mest fråga om en uppräkning av hindren för enhetlighet. Och hindren ansågs bestå i att underlaget – redovisningsprinciper och yrkesbegrepp – inte är enhetligt, åtminstone inte än.
Ett intressant exempel som diskuterades var det centrala engelska uttrycket ”true and fair”. Förekommande översättningar till franska, tyska och spanska språken ger betydelseskillnader som är svåra att komma till rätta med. En och annan deltagare i den nordiska revisorskongressen i Reykjavik 1976 påminner sig kanske att man där behandlade frågan hur uttrycket skulle kunna översättas till de nordiska språken – även om försöken knappast kröntes med framgång.
FEE arbetar för europeisk behörighet
Å andra sidan är det ingen hemlighet att FEEs dynamiska ordförande Margaret Downes gärna odlar tanken på en behörighet för revisorer över de europeiska gränserna. Det får förmodas att både praktiska och prestigebetonade argument kommer att korsas i frågan under hela 90-talet.
Riskorienterad revision
Ämnet Riskorienterad revision hade sin bakgrund i de snabba förändringarna i näringslivet. Den tyska stålindustrin, den brittiska och den franska bilindustrin och den schweiziska urtillverkningen framfördes som exempel på hur branschrisker kan påverka företag. De svenska deltagarna lade nog tyst den svenska varvsindustrin till listan.
I kongresshandlingarna hade den schweiziske ämnesansvarige Hanspeter Thiel gjort ett försök att dela in riskerna i grupper och undergrupper:
Företagsrisk
Affärsrisk
Internkontrollrisk
Revisionsrisk
Risk som följer av rörelsens natur
Internkontrollrisk
Granskningsrisk
Som svenska deltagare kände vi igen mycket av resonemanget om företagsrisk från våra egna diskussioner om riskanalys i samband med den utvidgade förvaltningsrevisionen. De diskussionerna mynnade ju ut i ett uttalande av FARs revisionskommitté 1983.
Kopplingen till förvaltningsrevisionen kom för övrigt också fram i en intressant rundabordsdiskussion där de svenska erfarenheterna presenterades av Bertil Edlund.
I diskussionerna i Lausanne betonades emellertid också vikten av att inte ensidigt betrakta riskerna som något negativt. Omvändningen av risk är möjlighet.
Däremot kändes en del av diskussionerna om revisionsrisk mera nya. Den anglosaxiska revisionsmiljön med sina skadeståndsrisker har nog gjort revisorerna mer uppmärksamma på planeringsfasen i revisionsarbetet. Den ökade vikt vid planeringen som kännetecknar Revision I och Revision II har inga gamla traditioner i Sverige, och utvecklingsarbetet behöver säkert fortsätta inom det området.
Planering i småföretag
Av de övriga ämnen som diskuterades i Lausanne finns det egentligen främst anledning att nämna Planering och prognoser i småföretag, med anledning av det gedigna förarbete som lagts ner av en särskild arbetsgrupp med bland andra FAR-kollegan Thomas Thiel.
Björn Markland, FARs generalsekreterare och Margareta Damberg, FARs biträdande generalsekreterare