Finforum: Duell på hög nivå – När Pharmacia mötte ekonomijournalister

”Om jag skrev som ni skulle jag ha ständigt ont i magen.” Det sade Pharmacias VD Erik Danielsson till Sven-Ivan Sundqvist och Hans Edenhammar. Dessa tyckte att Pharmacia borde sluta tala om ”spännande framtid” och i stället försöka beskriva de verkliga problemen i företaget. Det var några av de omdömen som fälldes när Pharmacias årsredovisning recenserades av Sven-Ivan Sundqvist från Dagens Nyheter och Hans Edenhammar från Veckans Affärer. Pharmacialedningen bestod av förutom VD, Bertil Tiusanen, finans- och ekonomidirektör, och Lars Sindeby, informationschef.

Pharmacias VD, Erik Danielsson, inledde med att presentera bolaget.

– Det har varit ett otroligt händelserikt år för Pharmacia, där vi nu strukturerat oss inför 1990-talet. På många sätt påminner dagens situation för vår bransch om den dataindustrin hade på 1950-talet.

– Vi gjorde en analys av Pharmacia i augusti 1985 och identifierade fyra områden där vi ska vara verksamma:

• bioteknik, som är själva hjärtat i Pharmacia

• diagnostika, som är viktigt för att diagnostik och behandling kommer att knytas ihop på 1990-talet

• läkemedel, som är statt i omdaning. Det är en mycket stor marknad – ungefär 750 miljarder kr – där vi på 1990-talet vill göra ännu mer receptorspecifika molekyler för att få ned biverkningar och få upp den läkande effekten

• ögon, som är en liten juvel i Pharmacia – ett vinstlokomotiv som kommer att förbli det i många år framåt.

– Vi konstaterade för ett år sedan att vi behövde komplettera dessa områden och har under 1986 i stort sett hittat de kompletteringar vi behöver. Vi anser oss nu stå mycket väl positionerade inför 1990-talet, sade Erik Danielsson.

Rörelsegrenar

Sedan startade Sven-Ivan Sundqvist utfrågningen:

– Numera är det bara ett fåtal företag som inte visar resultat- och lönsamhetssiffror uppdelade på rörelsegrenar. Pharmacia tillhör den gruppen, vilket sannolikt är orsak till att ni aldrig vunnit VA:s pris för bästa årsredovisning. Vi föreslår att ni börjar redovisa per affärsområde.

Erik Danielsson: Det är i och för sig ett krav som jag förstår och respekterar. En av orsakerna till att vi inte gjort det är faktiskt att vi ändrar så mycket i koncernen att vi inte hunnit med. Jämförelsesiffrorna blir felaktiga. En annan orsak är att enheterna tidigare varit för små – de har inte varit tillräckligt oberoende av varandra. Men jag kan glädja dig med att vi med stor sannolikhet kommer med en uppdelning fr o m 1987. Vi räknar alltså som halvt löfte att vi ska vinna VA:s pris.

Sven-Ivan Sundqvist: Det blir alltså inte i år. Men Bertil Tiusanen, ekonomichef, du har väl redan alla siffror som behövs?

Bertil Tiusanen: Ja, t o m mer uppdelat än så. Men det finns ett internt skäl emot en uppdelning. De olika rörelsegrenarna har mycket gemensamt. Om vi försöker oss på en uppdelning i dagsläget är det lätt att enheterna styrs från externa krav, vilket innebär risk för suboptimering genom dåligt utnyttjande av gemensamma resurser. Dessutom kan det inte uteslutas att vi ger konkurrenter för mycket information.

Lars Sindeby: Att detta skulle vara ett huvudskäl till att vi inte fått VA:s pris tror jag inte på eftersom vi två år i rad fått Financial Worlds andrapris för bästa icke-amerikanska årsredovisning.

Hans Edenhammar: Pharmacia har visserligen en ganska bra valutaredovisning. Ni talar om hur mycket ni tjänar på terminskontrakt, men inte hur kostnaderna fördelas på olika valutor och inte heller terminssäkringarna för framtiden. Vad är hindret? Skulle ni inte kunna göra en känslighetsanalys?

Bertil Tiusanen: Det är faktiskt ganska komplicerat eftersom de här siffrorna varierar från dag till dag. Mycket av utfallet beror på hur vi hanterar valutaaffärerna under året. Det är alltså inget som är klart när årsredovisningen kommer.

Hans Edenhammar: Men ni borde väl kunna tala om hur mycket t ex en förändring på 1 kr gentemot dollarn slår?

Bertil Tiusanen: Sådana variationer sker ju inte isolerat. När dollarn går upp är det negativt för oss, men samtidigt stiger yen och D-mark, vilket är positivt. För att ge en bra information måste man i så fall göra antaganden för alla valutor, vilket skulle göra det mycket komplicerat.

Hans Edenhammar: Jag vill inte säga att ni är dåliga på det här området – snarare bättre än de flesta, men ni skulle kunna kvalificera er för ett särskilt valutapris med en känslighetsanalys i årsredovisningen.

Marknadsandelar

Sven-Ivan Sundqvist: Vi hoppar över till ett annat område. Pharmacia anger på ett ganska trevligt sätt konkurrensen inom olika produktområden. Men varför talar ni inte om era marknadsandelar?

Lars Sindeby: Vi klär i stället siffrorna i ord eftersom ställningen varierar. På Healon säger vi att vi har en helt dominerande ställning i stället för att vi har 90 procent. Anledningen är bl a att marknadsandelen varierat rätt kraftigt under året.

Sven-Ivan Sundqvist: Har ni nu nått den gräns där man inte kan skriva mer om konkurrenterna. Eller har ni för avsikt att ta ytterligare steg i konkurrensbeskrivningen?

Erik Danielsson: Jag tror att vi kan förfina informationen mer. Många gånger kan det vara bra för att skrämma konkurrenterna. Men vi skriver t ex väldigt litet om vårt enskilt största satsningsområde, Biosensorer. Där vill vi inte ge konkurrenterna någon information. Däremot är det väl närmast avskräckande för konkurrenterna att veta att vi inkl LKB har en marknadsandel på 50 procent inom vissa områden av bioteknikmarknaden.

Lars Sindeby: Här ser ni en stor skillnad på 1984 och 1985 års årsredovisning där bl a önskemål från analytiker fått oss att öka konkurrensbeskrivningen det senaste året.

FoU-kostnader

Hans Edenhammar: Som gammal revisor blir jag litet fundersam över ert sätt att redovisa kostnaderna för forskning och utveckling. Kan ni förklara varför det finns två olika siffror?

Bertil Tiusanen: I resultaträkningen visar vi 348 Mkr i FoU-kostnader. De siffror som SCB vill ha för att kunna jämföra med andra läkemedelsbolag innehåller emellertid vissa kapitalkostnader. Då stiger siffran till 470 Mkr.

Hans Edenhammar: Pharmacia satsar ju väldigt mycket på forskning, 16 procent av omsättningen mot ca 5 inom verkstadsindustrin. I en artikel i VA slog jag ett slag för att FoU-kostnader borde kunna hävdas vara minst lika långsiktiga som andra investeringar. Om man alltså i stället för att ta forskningen som kostnader skriver av på 10 år stiger vinsten per aktie i Pharmacia från 8 till 11 kr. P/e-talet sjunker från 21 till 15 och det justerade egna kapitalet stiger från 53 till 67 kr. Vore det inte vettigt att presentera FoU-kostnaderna på det här sättet?

Erik Danielsson: Det är svårt att säga emot dig. Det är praxis men litet masochistiskt att göra som vi gör. Men oljeindustrin aktiverar t ex sina prospekteringskostnader så det finns förebilder.

Bertil Tiusanen: Det är också en försiktighetsprincip. FoU innehåller ett riskmoment och vi skulle kunna få kritik för skönmålning om vi gjorde som du föreslår.

Hans Edenhammar: Det här är ändå ett område ni borde lägga större vikt vid i årsredovisningen – särskilt som FoU-kostnaderna i allmänhet är stigande. Det blir mer och mer vanligt att investeringar sker i mjukvara i stället för i fastigheter och inventarier.

Erik Danielsson: Det är riktigt. Nästa år har vi FoU-kostnader på ca 800 Mkr, vilket är betydligt mer än andra investeringar.

Årsredovisning för köp- och säljbeslut?

Sven-Ivan Sundqvist: Vad har ni för grundpoäng med årsredovisningen? Är det i första hand er ambition att den ska kunna användas för köp- och säljbeslut?

Erik Danielsson: Nej, årsredovisning är ett dokument som ska vara bra att ha till hands t ex för journalister inför ett företagsbesök. För många små aktieägare har den ett allmänt intresse. Att bara fatta beslut p g a årsredovisningen tror jag inte på, åtminstone om det inte gäller långsiktiga placeringar.

Sven-Ivan Sundqvist: Jag brukar säga att en årsredovisning ska uppfylla tre krav. Den ska vara problemorienterad, framtidsorienterad och aktieägarorienterad.

Pharmacias årsredovisning är aktieägarorienterad. Framtiden diskuteras kortfattat för alla 10 divisionerna.

Även här får ni godkänt, men inte mer. Om ni t ex som japanska företag visade budgeten för det kommande året skulle ni få överbetyg. Med problemorienteringen är det skralare. Det blir inte godkänt. Ni talar inte alls om problemen. Det blir i stället litet hurtfriskt och förmyndaraktigt: ”Vi står inför en spännande period i Pharmacias utveckling!” Ta bort det där och prata mer om problemen så får ni fler läsare av årsredovisningen.

Lars Sindeby: Det tycker jag faktiskt att vi gör. Vi visar upp hoten för varje division. Det är alltså det allvarligaste problemet på varje område.

Erik Danielsson: Vi har i alla fall ambitionen att vara balanserade, kanske är det dock lättare att se möjligheter än hot. Vi brukar säga att möjligheter kommer som en snigel och försvinner som en blixt. Med hot är det tvärtom. Det är svårare att se hotscenarierna.

Sven-Ivan Sundqvist: Det är i och för sig bra att ni tar upp hoten, men det är inte riktigt vad jag syftar på med förmyndarmentalitet. Försök i stället att engagera aktieägarna så att de får se vilka problem ni har att brottas med. Så här skriver ni om hotet för infusionsprodukter: ”Problem att genomföra erforderlig rationalisering inom vätskeområdet.” Jag begriper ingenting.

Erik Danielsson: Kanske är vi inte så problemorienterade för att vi faktiskt ser mest möjligheter. Det finns både stora hot och möjligheter i branschen, men vi anser oss vara mycket väl positionerade.

Pusselbitar

Hans Edenhammar: Du visade inledningsvis upp hur olika pusselbitar fallit på plats genom Pharmacias senaste köp. Hade du kunnat visa upp pusslet innan köpen blev klara – eller är det en efterhandskonstruktion?

Sven-Ivan Sundqvist: Ni kanske kunde skrivit förra året: LKB skulle fungera bra ihop med oss. Leo vore bra att få köpa.

Erik Danielsson: På vår ”road show” i april 1986 tog jag just upp de här strukturella frågorna. På läkemedelssidan påpekade jag att vi hade för liten kritisk massa. Det åtgärdades med Leo-köpet. På ögonsidan sade jag att vi hade en dålig position på linser i USA – att Healon var för ensamt. Nu har vi kompletterat med Intermedics. På bioteknik är vi bra på att rena men kan inte engineering. Där samarbetar vi nu med Alfa-Laval. På diagnostica påpekade jag att vi var dåliga på systemtänkande – dåliga på att sätta in kemi i ett sammanhang. Där har vi Electro-Nucleonics Inc. Jag tror vi har sträckt oss längre än de flesta med att tala om våra problem.

Hans Edenhammar: Men det står inte mycket om det i årsredovisningen.

Erik Danielsson: Det kan vara riktigt, men vi har gett offentlighet åt det på ”road showen”. Det går inte att få med allt i årsredovisningen.

Fermenta-aktier

Sven-Ivan Sundqvist: En helt annan sak. Har ni under 1985 köpt och sålt Fermenta-aktier?

Erik Danielsson: Varför? Vill du köpa några?

Sven-Ivan Sundqvist: Jag hittar inga Fermenta-aktier i årsredovisningen för 1985.

Bertil Tiusanen: Men de finns där. Vi både köpte och sålde Fermenta-aktier 1985. Försäljningen 1986 kommer att redovisas fjärde kvartalet, men det handlar om helt obetydliga vinster.

Reavinster

Bertil Tiusanen: Vi har ibland fått kritik för vår redovisning av reavinster. Men vi följer odiskutabelt FARs rekommendationer. De här kriterierna ska enligt FAR vara uppfyllda för att en post ska anses som extraordinär:

1. Händelsen eller transaktionen som ger upphov till resultatposten saknar klart samband med företagets ordinarie verksamhet.

2. Händelsen eller transaktionen är av sådan typ att den inte kan förväntas inträffa ofta eller regelbundet.

3. Resultatposten uppgår till ett väsentligt belopp.

Erik Danielsson: Pharmacia har alltid redovisat reavinster i rörelseresultatet eftersom de ingår som en naturlig del i affärsverksamheten. Detta är alltså inget nytt utan snarare regel i branschen.

Genentech t ex är helt uppbyggt på the Value Approach. (Se Two Approaches to Success ovan.)

Bertil Tiusanen: Vi har en resultaträkning som är betydligt mer uppdelad än vad flertalet bolag har. Reavinster bokförs otvetydigt enligt FARs rekommendation. I vår bransch är det vanligt med intäkter som inte är återkommande – att man säljer en produkt eller en produkt satt på bolag. Det är ett led i vår affärsverksamhet.

Goodwill

Hans Edenhammar: Vi måste också tala goodwill. Jag hörde till min förskräckelse att FAR börjar darra på manschetten – att den fina rekommendation som jag var med att ta fram en gång i världen är under diskussion.

Ni köpte LKB för 1.275 Mkr som har ett eget kapital på 325 Mkr. Hur ska ni skriva av 950 Mkr i goodwill?

Erik Danielsson: Det får vi se. Vi tycker att den gamla avskrivningsregeln på 10 år är förlegad. Vi tvingas konkurrera med USA med en blysko på ena foten. Vi kan knappast delta i internationell omstrukturering med nuvarande princip. En ändring måste till och jag gratulerar FAR till att ha uppmärksammat problemet. Ni har en stor del av industrin med er. Vi ser amerikanska bolag som huvudkonkurrenter och måste anpassa redovisningsreglerna till USA.

Hans Edenhammar: Vad är det du betalar 950 Mkr för i LKB?

Bertil Tiusanen: Kunskap, nedlagd forskning och marknadsandelar bl a.

Hans Edenhammar: Har den en livslängd på 40 år som är den amerikanska avskrivningsperioden för goodwill?

Bertil Tiusanen: Hur lång livslängden är är svårt att säga. Det beror på en kombination av faktorer. Klart är i alla fall att LKB tillsammans med Pharmacia kommer att utvecklas under mycket lång tid. Ta en annan vinkling. Eftersom det är forskning man köpt som traditionellt tas via resultaträkningen så skulle man kunna ha en väldigt konservativ inställning och skriva av allt direkt.

Erik Danielsson: Det rekommenderades f ö av analytiker i USA.

Hans Edenhammar: Att skriva av all goodwill på en gång och sedan visa synergieffekter med LKB på 200 Mkr per år som vinstökning – trots att ni har betalat för dem. Det måste jag säga bär mig emot.

Bertil Tiusanen: När vi köper LKB med stor goodwill så får vi höra att vi köpt dyrt – trots att alla amerikaner är förvånade över hur billigt det blev. På det här området behövs det verkligen en hyfsning av debatten.

Erik Danielsson: Vi tycker helt enkelt det är litet tragiskt. Vi har betalat P/e 16 för LKB vilket internationellt sett är oerhört billigt. Du säger att vi tjänar 200 Mkr på LKB, och jag vill också hyfsa den diskussionen. Vi tjänar 200 Mkr på besparingar på kostnadssidan. Men det är inte för att spara utan för att öka output som vi gör affären.

Obehagligheter

Sven-Ivan Sundqvist: Vi tar en lättare fråga. 1985 råkade ni ut för ett par obehagligheter som det är svårt att skriva om. Jag tänker på Gunnar Wessmans avgång som styrelseordförande. Det nämns bara med en kort mening. Och händelsen med Refaat El-Sayed som såg ut att bli huvudägare nämns inte alls. Vad har ni för principer när det gäller att skriva om så här känsliga saker?

Erik Danielsson: Händelsen med Refaat visade ju sig vara en pseudohändelse. Inget inträffade egentligen. Han försvann ur våra liv under februari. Det fanns inget vettigt att skriva om i årsredovisningen. Beträffande Gunnar Wessman finns det ett styrelsebeslut på att det inte skulle kommenteras eftersom avgången inte hade med bolagets inriktning att göra.

Utfrågarna utfrågas

Med dessa ord avslutades den ena delen av debatten. Nu fick Sven-Ivan Sundqvist och Hans Edenhammar själva sätta sig i svarsbåset. Erik Danielsson inledde:

Erik Danielsson: Jag ska omedelbart säga att vi känner oss rätt väl behandlade i pressen. I den imageundersökning som Svenska Dagbladet gjort ligger vi också på andra plats efter Asea. Ändå finns det en hel del att ha synpunkter på. Vi blev litet förvånade över den här undersökningen för vi tycker några bilder av Pharmacia som frammanats av pressen stämmer väldigt dåligt. Vi har tre bra exempel ur DN och VA. Vi kunde alltså en morgon läsa att vår vinst skulle gå ned i år, vilket vi tycker är en viktig och intressant information till läsarna.

Så här stod det i Dagens Nyheter 1 februari 1986:

”Idag är företaget för dyrt för Fermenta och det kommer dessutom att visa försämrat resultat.”

Journalisten hade ingen kontakt med oss i samband med artikeln. För ett bolag med P/e 20 är det katastrofalt att visa försämrat resultat. I vår senaste rapport visade vi en 21-procentig resultatförbättring.

Journalisters ansvarskänsla

Hur är det egentligen, rent allmänt, med ambitionsnivån och ansvarskänslan hos journalisterna? De stackars småspararna är väldigt illa ute för de är hänvisade till grova förenklingar om företag. Det gäller inte bara Pharmacia utan Fermenta är kanske ett ännu bättre exempel.

Hur ser ni på tidningarnas ansvar inför de små aktieägarna?

Sven-Ivan Sundqvist: Det här är ett klart olycksfall i arbetet. Dagens Nyheter har gjort fel. Vi borde ha talat med företaget. Hur det gick till vet jag inte. Författaren kan inte själv erinra sig bakgrunden. Vi är dock eniga om att det inte ska upprepas. Men till bilden hör också att du fick komma igen med ett genmäle dagen därpå.

Erik Danielsson: Vilket berodde på att jag ringde upp och var urförbannad.

Sven-Ivan Sundqvist: Ibland skriver vi så där för att se om ni läser...

Erik Danielsson: Det finns en risk att dåligt underbyggda artiklar efter hand uppfattas som sanning. I nästa exempel hänvisar författaren åtminstone till rykten och dessutom fick vi svara, vilket kan vara värt en komplimang (ur DN 5 mars 1986):

”En ny bild av Pharmacia tonar nu fram i massmedia och bland analytiker. Många pekar på att kostnaderna ökat starkt i bolaget, bl a genom att man nu har 600 anställda forskare. Samtidigt sägs organisationen inte vara tillräckligt kommersiellt inriktad för att tjäna pengar på denna forskning. Detta kan bli ett problem när en spjutspetsprodukt som ögonpreparatet Healon får ökad konkurrens.

Pharmacia sägs sakna en tillräckligt bred bas av icke forsknings-intensiva produkter som kan generera stadiga vinster och bära den stora forskningsorganisationen över lång tid.”

Det är skillnad mot nästa exempel, en artikel ur Veckans Affärer 30 oktober 1986 som tidningen därtill påstår att vi har godkänt, vilket inte stämmer – åtminstone inte den här meningen: ”... forskarna satte sprätt på för mycket pengar”.

Det här är en rent paradoxal situation. Vi anser oss ha en synnerligen produktiv forskningsavdelning. Av 1985 års försäljning kom hela 41 procent från produkter som introducerades fr o m 1980. Genom att utnyttja vår bioteknikbas kan vi sänka forskningskostnaderna per projekt från branschens genomsnitt på ca 100 miljoner dollar till kanske 5 eller 10 miljoner dollar. Det innebär att vi, eftersom vi satsar lika mycket som andra läkemedelsbolag, kan rymma många fler projekt än andra läkemedelsbolag och därmed minska risken fantastiskt mycket.

Stagnerande börsvärde

Sven-Ivan Sundqvist: Skulle du gå så långt som att säga att dessa skriverier varit anledning till Pharmacias stagnerade börsvärde de senaste åren?

Erik Danielsson: Troligtvis har de haft en viss effekt. Den ska inte överbetonas, men de har lurat vissa aktieägare – fel aktieägare, småfolket, som inte själva har möjlighet att ta reda på hur saker och ting förhåller sig.

Hans Edenhammar: Men vi skribenter måste faktiskt få tycka till och även ha fel ibland. Fermenta har vi lärt oss mycket på. Det är ett alldeles nytt fenomen. Vi var misstänksamma, men måste konstatera att vi och många andra bedömt bolaget fel – vi har trott för mycket på Refaat El-Sayed. Vi konstaterar att så här blir det ibland – i företagsamhet finns det saker som inte är förutsägbara.

Skvaller och rykten

Erik Danielsson: Nu glider du litet väl mycket. VA uttalar sig mycket kategoriskt om vår forskning och lyckas vända vår främsta styrka till ett hot.

Jag tycker det finns anledning att diskutera ambitionsnivån i pressen mot bakgrund av de resurser som finns för tidningarna. Ibland måste man kanske luta sig mot skvaller och rykten. Men då ska det också redovisas som sådana och inte som sanningar. Annars går det från en fjäder till en höna.

Personligen skulle jag ha ständigt ont i magen om jag skrev så här.

Sven-Ivan Sundqvist: Det skulle bli svårare att skriva fel om informationen om forskningsportföljen i årsredovisningen var bättre.

Erik Danielsson: Vi har ju det problemet att vi uppfattas vara part i målet när vi beskriver verksamheten. Vi har lagt ned mycket arbete på att informera journalister om vårt arbete, om vår forskning och om våra produkter. Men vi börjar känna en viss vanmakt. Artiklarna blir väldigt slarviga. Det är som om journalisterna bestämmer sig för att hänga på ryktet att vi slösar bort pengar på forskning hellre än att gå emot strömmen och sticka ut hakan genom att berömma något som de egentligen inte begriper.

Jag tycker ni borde besinna ert ansvar och modifiera ambitionsnivån till en realistisk nivå. Varför inte följa de 15 analytiker i USA och England som följer oss på heltid. Bilden av Pharmacia utomlands är helt annorlunda än i Sverige.

Sven-Ivan Sundqvist: Det är dags för avslutning. Sista ordet får bli att även vi ska bättra oss.

Björn Davegårdh