I Balans 8–9/87 har Henrik Nilsson gjort ett debattinlägg angående en artikel av Ulf Gometz, Balans 6–7/87. Nilsson har bl. a citerat undertecknad på ett par ställen med anledning av min artikel i Balans 10/84. Citatet lyder ”För fastigheter bör taxeringsvärdet kunna godtas om detta inte uppenbart är för högt beräknat ... ”. Nilsson menar att reglerna bör ändras till överensstämmelse med den tolkning undertecknad framfört. Enligt Nilsson skulle min tolkning innebära att fastigheter inte får värderas över taxeringsvärdet.
Nilsson har tyvärr tolkat mig på ett felaktigt sätt. En lösryckt mening har tagits ur sitt sammanhang och givits en egen självständig betydelse. Lite tidigare i samma stycke har undertecknad noterat följande: ”värderingen av anläggningstillgångar kan följa såväl verkliga värdet som den alternativregel som framgår av andra meningen i lagtexten”. Vidare sägs: ”Om anläggningstillgångar värderas till verkliga värdet bör en noggrann dokumentering ske av hur värdet beräknats. Styrelsen måste kunna visa att värderingen är korrekt och värdet bör styrkas genom värderingsintyg från en opartisk värderingsman eller på annat tillförlitligt sätt ...”
Citatet ”För fastigheter bör taxeringsvärdet kunna godtas ...” syftar enbart på de fallen en sedvanlig värdering inte gjorts. Är det verkliga värdet högre än taxeringsvärdet får givetvis detta värde användas. Syftet med kontrollbalansräkningen är ju att utröna om bolaget är likvidationspliktigt eller inte med beaktande av dess dolda reserver. Något stöd i lagen för en annan tolkning finns inte oaktat principen givetvis kan ifrågasättas.
Kent Löfgren