Av de första som utexaminerades från Handelshögskolan i Stockholm – de legendariska ”eleverna” – valde anmärkningsvärt många att bli revisorer. Till dem hörde Lars Ture Bohlin och Seth Svensson – men för båda kurskamraterna dröjde det ett bra tag efter examen innan de övertygades av revisorskallet.
”När Handelshögskolans pionjärer – d. v. s. de som togo examen 1911, de s. k. elvorna – klevo ut i verkligheten hade säkert många av dem redan drömt sig in i de härligaste stordåd, som skulle bringas till utförande.
Som något mitt emellan diplombokhållare och examinerade trustchefer var det naturligt att de kände sig lämpade för en hel del olika saker. För en del skulle ödet komma att rangera om planerna en smula. Symptomatiskt är dock att relativt många elvor från början valde revisorskallet.”
Så skriver en ärevördig ”Tolva” vid 20-talets mitt i ett tillbakablickande kåseri som tillägnas skolans ”Älvor”.
De båda årskamraterna Lars Ture Bohlin och Seth Svensson med födelseår 1889 tillhörde denna exklusiva skara av elvor. Det skulle emellertid komma att dröja innan revisorskallet uppenbarade sig och övertygade dem om att det var där de hörde hemma. Det tidigare omtalade ödet fick här rycka ut och hjälpa till. Men de kom sedan att starkt identifiera sig med revisorsyrket och utveckla detsamma.
Lars Ture Bohlin var född och uppvuxen i Stockholm. Familjen bodde i egen fastighet på Artillerigatan. Fadern var statlig tjänsteman, men dog i unga år. Efter sig lämnade han tre barn och tre fastigheter. Lars Ture Bohlin tänkte sig från början en karriär vid UD som konsul. Han tog därför först en kansliexamen för att sedan söka sig till Handelshögskolan.
Sålunda rustad med två examina fick han rådet att först om möjligt praktisera i Kommerskollegium, annars hos någon större export- eller importfirma. Det blev det senare på AB B A Hjorth & Co (= Bahco). Lars Ture Bohlin fick anställning som privatsekreterare till direktör Hjorth, som sedan övertalade honom att stanna på sin post när väl Kommerskollegium erbjöd en praktikantplats. Därmed skrinlades konsulsplanerna tills vidare.
Efter några år som direktionens och styrelsens sekreterare avancerade han till huvudkamrer och ”genomförde månadsbokslut och lagerbokföring, som tidigare icke funnits”.
Samma dag som Lars Ture Bohlin skulle tillträda en befattning som direktörsassistent på Svenska Maskinverken år 1921 ställdes bolaget under administration för att en månad senare träda i konkurs. Han ombads emellertid att stanna kvar för att sköta den ekonomiska avvecklingen.
Den långa högkonjunkturen som varat ända fram till år 1920 var slut. Marknaden flödade över av uppdrag från konkursförvaltningar och Lars Ture Bohlin kom att fortsätta utreda nya konkurser. Han började nu mer och mer fundera över en framtid som fristående konsult. Tanken på att söka auktorisation som revisor hos Stockholms Handelskammare dök upp. Lars Ture Bohlin var en omsorgsfull man, och diskuterade frågan med sina nya kollegor och vänner. Men sedan ”även vännen Seth Svensson tillstyrkt idén”, ansökte han om auktorisation, vilken han erhöll i mars 1923, d. v. s. bara några månader innan FAR bildades.
Seth Svenssons väg till revisorsauktorisationen är inte lika väl dokumenterad. När han 1911 med Handelshögskolans diplom nr. 1 på fickan tog anställning som utländsk korrespondent på Stora Kopparbergs Bergslags AB valde han bara en väg som för många nyexaminerade tedde sig mer hägrande än ”bokföringsvägen”.
Seth Svensson var född och uppvuxen i Björsäter i Östergötland. Hans FAR hade en speceriaffär. Anledningen till att han över huvud taget började på Handelshögskolan avslöjade han i ett enkätsvar i samband med skolans 25-årsjubileum: ”Hade jag icke tidigare av sjukdom blivit hindrad att fullfölja min kurs vid Schartaus Handelsinstitut, är det icke troligt att jag hade sökt mig in vid Handelshögskolan.”
Emellertid blev han inte särskilt långvarig i Falun.
I Stockholm försökte under samma tid Handelshögskolans rektor intressera Oskar Sillén för att bli huvudlärare i ämnet handelsteknik. Oskar Sillén var väl meriterad för uppgiften med diplom och fina vitsord från Städtische Handelshochschule i Köln. Men Oskar Sillén var inte intresserad, lönen var för låg.
Det blev Sveriges Industriförbund som kom till Handelshögskolans undsättning genom att kombinera Handelshögskolans erbjudande med jobbet som chef för den nystartade konsultbyrån, Industribyrån. Denna lösning föll Oskar Sillén i smaken, och i april 1912 tillträdde han sina båda befattningar.
Industribyrån, som under sina två första år bestod av en enda avdelning, Organisationsavdelningen, var för Industriförbundet ”ett viktigt steg mot ökad spridning av modern organisation inom industrin”. I uppgifterna låg ”revidering af böcker samt organisation af affärsföretag” enligt moderna metoder, ”förmedling af uppköp af kontorsinredningar (kortsystem, skrif-, räkne- och dikteringsmaskiner m. m)” samt ”förlagsverksamhet”.
I slutet av år 1912 ägde så Stockholms Handelskammares första revisorsauktorisation rum. Oskar Sillén var en av de sex som blev auktoriserade det första året.
Industribyrån hade nu fått en chef som dels var t. f. professor i handelsteknik vid Handelshögskolan, dels auktoriserad revisor. Den purfärska yrkesbenämningen ”av Handelskammaren auktoriserad revisor” fick därigenom en flygande start.
Redan året därpå behövde Oskar Sillén förstärkning, och valet föll på Seth Svensson i Falun. Oskar Sillén erbjöd honom inte bara att bli hans första medhjälpare, utan senare kom de också att dela hans lägenhet. Framöver skulle Oskar Sillén däremot komma att handplocka medhjälpare bland sina elever på Handelshögskolan.
På denna blivande plantskola för auktoriserade revisorer stannade Seth Svensson i fem år. Efter ett kort mellanspel som direktörsassistent på SKF i Göteborg var han tillbaka på Industribyrån år 1919, samma år som han sökte och erhöll auktorisation som revisor. Ytterligare assistentkraft hade värvats från Handelshögskolan till Industribyrån, som nu hade närmare ett 40-tal firmor att granska.
Under hela 1910-talet var de auktoriserade revisorerna inte fler än att de lätt höll reda på varandra. Av de 20 som 1920 var aktiva i det nya yrket, var 17 verksamma i Stockholm. Samarbete i form av kontorsgemenskap var ännu inte aktuellt. Några få auktoriserade revisorer hade anställda assistenter, som t. ex. Einar Cassel. Bara Industribyrån kunde ståta med två auktoriserade revisorer plus anställda assistenter.
För Handelshögskolans f. d. studenter hade det däremot varit svårt att hålla kontakten utan föreningshjälp. Årligen försågs marknaden med ett femtiotal nya diplomerade. Men de förutseende ”elvorna” bildade redan 1912 embryot till det som skulle bli Svenska Ekonomföreningen. Här ägnade man sig åt allehanda kollegiala, kamratliga trevligheter såsom fredagsträffar, årsmiddagar, kräftskivor, julaftnar, skärgårdsutflykter, tennisspel...
Att både Seth Svensson och Lars Ture Bohlin deltog synnerligen aktivt bekräftas av att de från och med 1916 respektive 1917 väljs in i styrelsen. Lars Ture Bohlin blir föreningens förste ombudsman. Föreningen är nu så stor att en viss arbetsfördelning inom styrelsen är nödvändig. För de nyutexaminerade var ombudsmannen den som slussade ut dem i arbetslivet genom föreningens platsförmedling. I en intervju när Ekonomen ännu var ett organ för studentkåren vid Handelshögskolan delar Lars Ture Bohlin med sig av sina iakttagelser om de platssökande: ”Många har alltför litet beaktat med vilka göromål de under de närmaste åren efter examen komma att syssla.” För den som väljer ”korrespondentvägen” är det nödvändigt att behärska både stenografi och maskinskrivning (!) och för det fåtal som insett ”bokföringsvägens” möjligheter är det viktigt att besitta kännedom om andra mekaniska och tekniska hjälpmedel som finns på ett modernt kontor.
Även Seth Svensson syns i spalterna. De första årskullarna har nu nått sådana positioner att man gärna vill intervjua dem om deras erfarenheter och höra deras råd. Denna nya roll som farbror känns främmande, men Seth gör sitt bästa. Utländska resor är så t. ex. synnerligen nyttiga för anpassningsförmågan och karaktärsavslipning..., och anser man det vara nödvändigt att bluffa för att ta sig fram, råder revisorn till måttlighet och urskillning – ”vår tid är kanske sådan, att visst mått av bluff är nödvändig” – ”och glöm ej bort att det kan vara nyttigt att hava relationer lite här och där”, säger den föreningsaktive styrelseledamoten, men slutar som en av tiden luttrad ”farbroder” bör: ”Utan en minsta gnutta förstånd kan varken världen (eller affärslivet får man förmoda) styras!”
Konjunkturomslaget som inleddes sommaren 1920 drabbade Handelshögskolan hårt. Krisåret 1921 sjönk antalet sökande mycket drastiskt. Men många konkurser var också en följd av att ”krigstidens stora affärsbegåvningar” nu avslöjades som de oerfarna och okunniga personer de var och som blott hade kriget att tacka för sina ledande positioner.
Men det var inte konkurserna och revisorers utlåtanden inför domstol som fick de auktoriserade revisorerna att sluta sig samman, utan den här gången puffade de norska kollegorna på händelseutvecklingen. Oskar Sillén fick en inbjudan från Kristiania Autoriserte Revisorers Förening att delta i en interskandinavisk revisorskongress.
Förra gången det begav sig – även om den impulsen bara kan anas – var år 1910, när den norska kollegan till Stockholms Handelskammare började auktorisera revisorer. Oskar Sillén reagerar snabbt på den norska inbjudan. Han skickar ut en rundskrivelse till samtliga auktoriserade revisorer med en förfrågan om det finns intresse att bilda en egen förening för de auktoriserade revisorerna, samt hur man ser på en anslutning av de auktoriserade till Svenska Revisor Samfundet – också förslag till eventuella stadgar biläggs.
Idén om en egen förening vinner ett mycket starkt gillande hos mottagarna. Thyra Svensson, auktoriserad 1914, skriver med sirlig piktur: ...”En sammanslutning av de auktoriserade revisorerna har för mig länge varit ett känt behov, och motser jag med stort intresse denna tankes förverkligande.”
Beträffande anslutning till Svenska Revisor Samfundet är man emellertid mera tveksam
”... enär jag haft svårt att bilda mig en uppfattning om innebörden härav.”, som Thyra Svensson uttrycker sig.
Bakgrunden till denna tveksamhet kan eventuellt också ha visst samband med den nya propå som Svenska Revisor Samfundet inlämnat till Konungen våren 1922 om att bl. a. auktorisationen av revisorer borde övertas av ett rent statligt organ. De många förskingringarna som uppdagats under avvecklingen av krigskonjunkturen hade också visat på en mycket bristfällig revision, och som Seth Svensson uttrycker det: ”hur föga kvalificerade de personer, som blivit utsedda att revidera våra aktiebolag, varit för sin uppgift.”
Svenska Revisor Samfundet hade bildats redan 1899 som en påtryckargrupp för att ge landet en kår av oberoende revisorer. Något som man nu ville erhålla genom att staten tog på sig uppgiften att auktorisera de i yrket verksamma som kunde visa att de hade de nödvändiga kvalifikationerna för uppdragen i fråga.
Myndigheter och institutioner inom näringslivet som fick förslaget på remiss ansåg emellertid att revisionen av affärsföretag var en angelägenhet av rent privat natur. Den samstämmiga uppfattningen hos remissinstanserna ledde till att Kungl. Maj:t inte vidtog någon åtgärd.
Men relationen till SRS skulle komma att diskuteras många gånger under årens lopp inte bara inför och på mötet den 26 maj 1923, när man enhälligt beslöt att Föreningen Auktoriserade Revisorer skulle bildas.
Oskar Sillén valdes till ordförande. Seth Svensson, som skrev det första mötesprotokollet, blev sekreterare och Lars Ture Bohlin, som bara varit auktoriserad några månader, fick en suppleantplats i styrelsen.
Det första styrelsemötet äger rum en vecka senare hemma hos den nyvalde ordföranden på Blasieholmstorg. Man klubbar raskt att föreningens stadgar ska tryckas i 200 ex. och upplagan på brevpapper ska vara 1.000 ex. Vidare beslutar man att utreda frågan om gemensam annonsering och att ordföranden tillsammans med vice ordföranden Jakob Holmström, som är styrelsens äldste med sina 58 år, ...”skall träda i förbindelse med Svenska Revisor Samfundets ledande män för att diskutera formerna i och för event. samarbete.”
Det konstituerande styrelsemötet bekräftar att de auktoriserade revisorerna nu fått ett organ, som tänker föra deras gemensamma talan. År 1923 finns det 27 aktiva auktoriserade revisorer, varav 20 är verksamma i Stockholm. Kristiden har om inte annat väckt deras uppmärksamhet på att det finns ett behov av information om vad de auktoriserade revisorerna står för.
Källor
Working Paper 1983/1. Eva Wallerstedt, AB Industribyrån 1912–1932. Oskar Sillén som företagskonsult. Företagsekonomiska Institutionen vid Uppsala Universitet.
60 år av lagarbete. Red. Bertil Hägg, Bohlins Revisionsbyrå 1983.
Anneli Noréus