I december 1912 blev de första sex revisorerna auktoriserade av Stockholms Handelskammare. Det var först efter en segdragen diskussion som man hade kommit så långt, och ännu 1920 fanns det bara 20 auktoriserade revisorer, nästan alla i Stockholm. Men grunden var lagd för den nya kårens kommande expansion.
I december 1912 auktoriserades sex revisorer av Stockholms handelskammare. Därmed sattes också punkt för en segdragen diskussion som hade börjat i Sveriges riksdag. Redan 1895 hade representanter för näringslivet och yrkesverksamma med bokförings- och revisionsuppdrag via en motion försökt få riksdagen att utreda frågan om att förse näringsliv, men även förvaltning, med en fristående yrkeskår av kunniga revisorer. Antalet aktiebolag hade ökat mycket starkt under 1800-talets senare hälft, och förskingringar och falsarier med såväl aktieägares som med allmänna medel var inte ovanliga. Motionen avslogs dock.
Men år 1908 kom man igen – leden hade slutits och Svenska Revisor Samfundet (SRS) bildats – med en egen utredning ”ang behofvet av offentliga revisorer”. Utredningen innehöll också förslag till att ordna revisorsväsendet efter brittisk förebild.
I de nordiska grannländerna låg man något före i händelseutvecklingen. I Danmark infördes statlig auktorisation 1909 och i Norge tog börs- och handelskommittén vid Kristiania Handelskammare sig före att auktorisera revisorer med start 1910.
Sverige fick en ny aktiebolagslag 1910. Några krav på revisorns yrkeskunskaper ställde inte lagen. Det hade ”lobbyisterna” hoppats mest på.
Vad som fick Stockholms Handelskammare att hösten 1911 plötsligt rycka åt sig initiativet och ”verkställa en egen utredning rörande frågan om auktorisation av revisorer” måste delvis föras på spekulationskontot. Kanske var det kollegorna i den norska börs- och handelskommittén som fäste uppmärksamheten på att revisorsauktorisation även kunde vara en ”affärsidé” för Stockholms Handelskammare – ty nu skedde allt mycket snabbt.
Efter några månaders utredande tillsattes en revisorsnämnd. Den skulle utarbeta kompetensfordringar och regler för revisorer. I nämnden fanns några ledamöter som torde ha varit väl förtrogna med läroplanen vid den 1909 startade Handelshögskolan i Stockholm. Nämnden beslöt helt enkelt att den teoretiska kompetensen skulle vara examen från svensk handelshögskola. På Handelshögskolan var man säkerligen förtjust över den status skolans examen på så sätt erhöll redan tidigt – inte minst för elevernas skull. De fick ju en exklusiv utkomstmöjlighet.
I oktober 1912 tillkännagav nämnden att auktorisation skulle äga rum. Många sökte, men nämnden var restriktiv. Endast sex personer ansågs ha den teoretiska kompetens som motsvarade en diplomexamen från Handelshögskolan i Stockholm. En av dem som passerade nålsögat var Oskar Sillén, som kunde uppvisa examen från handelshögskolan i Köln. För övrigt var vissa undantag nödvändiga för att säkra den fortsatta auktorisationen, som också krävde tre års praktik hos auktoriserad revisor!
Antalet auktoriserade revisorer ökade så sakteligen. Det var inte bara så att kompetenta sökande saknades i början, utan man var även orolig för att locka in människor på en ny levnadsbana, där uppdragen inte skulle räcka att försörja dem. Ett begränsat antal ansågs också vara det bästa skyddet mot ”drönare”.
En av dem som auktoriserades under den här tiden var en kvinna, Thyra Svensson. Redan år 1914 undergick hon den särskilda prövning som Handelshögskolan bistod med i bokföring samt balans- och revisionsteknik. Hon var årsbarn med Oskar Sillén (d. v. s. född 1883) som nu var t. f. professor i ämnet handelsteknik (företagsekonomi) på högskolan. Hennes meritlista som den framgår av FARs första ledamotsförteckning 1923 är en intressant läsning. Direkt efter läroverket fick hon anställning på försäkringsfirman Ferlin & Co, där hon de sista tre åren hade en ledande befattning. 1905 grundade hon något som hette Stenografbyrån, och två år senare for hon till England för att studera revisionsteknik. Hon bedrev sedan revisionsverksamhet i sin egen firma, Revisionskammaren, från 1910. Det är intressant att notera att hon, i motsats till sina manliga kollegor, inte valde sitt eget namn som firmanamn.
När Kungl. Maj:t 1917 beslöt att fastställa Stockholms Handelskammares stadgar blev handelskammaren samtidigt auktoriserad att uppträda som officiellt organ för huvudstadens näringsliv. Det blev också en signal till övriga handelskamrar i landet, som antog Stockholms regler för revisorsauktorisation (Göteborgs Handelskammare dock ej förrän 1927). År 1919 inrättades en central revisorsnämnd för hela landet.
År 1920 bestod den nya revisorskåren av 20 auktoriserade revisorer, varav 17 var verksamma i Stockholm. Det är nu dags att se litet närmare på några av de personer som skulle komma att styra yrkets fortsatta utveckling. Fyra av dem, Lars Ture Bohlin, Seth Svensson, Sven Hagström och Nils Olsson, hade nu hunnit ta sin examen på Handelshögskolan och en av dem, Seth Svensson, hade även blivit auktoriserad revisor.
Orden i rubriken ”När vi började” är Lars Ture Bohlins och inleder en artikel om Handelshögskolans två första verksamhetsår och artikelförfattarens egna elevår 1909–1911. Ekonomen 1934.
Källor
Handelskammarens årsberättelse 1912.
PM m. a. a. Stockholms Handelskammares 50-årsjubileum 1952.
Den svenska revisorsinstitutionen och dess utveckling av Seth Svensson, Ekonomen 1924.
När vi började av Lars Ture Bohlin, Ekonomen 1934. Public Accountancy in Sweden – a Review, föredrag av Per V.A. Hanner i samband med auktorisationens 50-årsjubileum 1962.
FARs ledamotsförteckning från 1923.
Anneli Noréus