Sune Carlsson, 51 år och vice president i Världsbanken, var med om att ta fram bankens bokslut på 20 dagar.
– Det gav mig den djupaste insikt jag någonsin fått av revision, säger han.
Det handlade också om en balansomslutning på 108 miljarder dollar.
Margareta Carlsson är ute på en sen middag när en headhunter ringer hem till maken Sune. Telefonrösten undrar om Sune någonsin tänkt på att flytta till Washington DC. Nej, det har han verkligen inte gjort. Några exakta upplysningar om vad saken gäller får han inte. Samtalet avslutas.
Sune skriver en lapp till Margareta innan han går och lägger sig. Vill hon flytta till Washington DC?
No thanks, står det skrivet i farstun nästa morgon.
Hade inte tänkt flytta
Snart ringer telefonen igen. Auktoriserade revisorn Sune Carlsson får veta att det gäller ett jobb inom internrevisionen på Världsbanken i Washington. Själv har han inga planer på att flytta. Han har räknat med att fortsätta som revisor i Sverige. Han har många och spännande uppdrag hos Öhrlings i Stockholm.
Men han accepterar inbjudan att besöka Washington i tre dagar. Det blir intervjuer med ett 20-tal personer. Det är kolossalt spännande. Mycket avancerade och tekniska frågor diskuteras.
Hemma hos Margareta igen säger Sune att även om det inte blir något av så har han varit med om en av sitt livs upplevelser.
Det blir juni 1986.
Varsågod, Sune, du får jobbet som revisionschef för Världsbanken. Så lyder beskedet.
Sakta i backarna. Han har varken sökt eller accepterat. Och Margareta har inte sett något av Washington. Så till midsommar får makarna Carlsson komma över och titta tillsammans.
Sune accepterar efter en del om och men. Det är ju en stor omställning för honom. Han har ju aldrig sysslat med internrevision tidigare.
I september börjar han. Det blir en stor uppgift att lära sig en organisation som Världsbanken med 151 medlemsländer och 7.000 anställda. Banken är en mycket komplex organisation. Den har kallats ett av världens största konsultföretag. Den hjälper medlemsländerna att skapa projekt, som leder till ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. Och så tar banken in pengar genom räntor på de lån som lämnas.
151 olika valutor
Banken arbetar med 151 olika valutor. Den är också en av världens största emittenter på kapitalmarknaden. I år lånar banken ungefär 11 miljarder dollar ute på världsmarknaden.
För att sprida riskerna för medlemsländerna används en typ av valutapool. Alla valutor poolas samman. Banken lånar så ut i samma valuta som man lånat upp på obligationsmarknaden.
Mycket viktigt för banken är att hålla hög kvalitet, att behålla den s k AAA-rankingen på kapitalmarknaden. Detta kräver att organisationen är väldigt välordnad i alla avseenden. Sune Carlsson blir ganska förvånad när han börjar arbeta på banken. Han har tidigare knappt haft en aning om vad Världsbanken är.
– Jag tänkte att det var något slags SIDA som förlorade pengar.
Förtjust konstaterar han att banken för året 85/86 har ett överskott på 1,2 miljarder dollar före dispositioner.
Det placerar banken bland de mest lönsamma. Syftet är inte att tjäna pengar. Men överskottet gör att banken får behålla sin fina AAA-rang.
Världsbanken har en låneportfölj på 75 miljarder dollar. Sedan har man en likviditet, en kassa placerad i statsobligationer och valutor, på ungefär 20 miljarder.
Studerar som aldrig förr
Det behövs en stor buffert eftersom tidpunkterna för låneutbetalning varierar. Bufferten ger naturligtvis också en hel del inkomster. Folket som sköter likviditetsförvaltningen är mycket framstående experter som har hittat på en rad nya instrument. Bland annat har s.k. ränte-swapar uppfunnits av ”Treasury” på Världsbanken.
Det innebär att man växlar valutor. Låt oss säga att det gäller ett lån i Sverige på 300 milj. svenska kronor. Svenska kronor är då en ganska liten valuta. Det är inte så roligt för medlemsländerna att betala tillbaka i svenska kronor. Då ”swapar” man omedelbart och byter ut lånet mot t.ex. schweizerfrancs – som då har en låg nominell räntesats med en ganska stor börsrisk men som ändå bedöms som en mer fördelaktig valuta. Sådana här swap-affärer görs hela tiden.
Under de första månaderna på revisionschefsstolen läser och studerar Sune Carlsson i en omfattning som han aldrig tidigare varit med om. Det gäller att lära sig systemen, bankens sätt att arbeta och dess sätt att betrakta saker och ting.
Internrevisionen är en helt ny miljö för Sune Carlsson.
Dessutom kommer han ju direkt in på direktörsnivå i banken. Där finns väldigt många som rekryterats som ”young professionals” och som varit i banken i många år. Och så plötsligt kommer en utomstående svensk in och leder deras verksamhet.
Avancerad teknik
– Det är väldigt lätt att komma in som ny och då kräva att folk ska se på saker och ting som man själv vill. Då finns risken att man kommer med sådant som man inte behärskar. Bara för att man ska tycka något, ha någon synpunkt.
Sune Carlsson slås snabbt av att banken har väldigt avancerad teknik för bl.a. revision av system.
Men han inser att det svenska sättet att arbeta också har sina finesser.
– Vi har en väldigt pragmatisk syn på revisionen. Den ska syfta till något och den ska gå snabbt att sammanfatta.
Så Sune Carlssons avdelning sätter snabbt igång med att strukturera om rapporter. Man försöker få företagsledningen att förstå att internrevisionen har en väldigt viktig uppgift i banken.
– Det begriper de sedan tidigare men de har inte utnyttjat internrevisionen på det sätt de skulle kunna.
Så man börjar titta på ett antal områden där man tror att företagsledningen kan vara intresserad. Det fungerar väldigt bra. Fint samarbete uppstår. Tillsammans med sina 25 proffsiga medarbetare presenterar Sune Carlsson ett 40-tal revisionsrapporter.
Men så tillsätts en utredningsgrupp för att organisera om banken. Det kan kanske behövas efter 41 års tillvaro.
Decentralisering blev honnörsordet.
Kände sig hemma
– Det var fascinerande att lägga synpunkter på detta, säger Sune Carlsson. Jag kände mig väldigt hemma. Det som hände kände jag igen från många svenska företag.
Sune Carlsson ser vid det här laget fram emot att fortsätta som revisionschef i den nya spänstiga organisationen.
Men en lördag på våren 1987 blir han uppringd av andremannen i banken. Han ombeds att komma till dennes kontor måndag morgon.
Han tror att det är någon revisionsrapport som ska diskuteras.
Sune Carlsson förbereder sig. Han går igenom alla tänkbara handlingar inför mötet.
Men det handlar i stället om ett nytt jobb – som vice president i banken. Sune Carlsson begär två veckors betänketid. Han får några timmar. Han tackar ja.
Han blir vice president för ”Finance” som är en av bankens fyra stora avdelningar. Han tillträder den 1 juni.
I samband med omorganisationen av Världsbanken blir controllerfunktionen föremål för en omfattande studie. I den här vevan utkommer i Sverige boken Controller (se artikel i Balans 5/87) skriven av Sune Carlssons skolkamrat Hans S Mattsson
Dennes idéer får faktiskt oväntat (?) stort genomslag i Världsbanken.
Ingen ”spion”
– Av controller-funktionen går det att göra precis vad man vill, säger Sune Carlsson. Det finns en svensk modell som jag finner mycket tilltalande. Man har en stark och väl förankrad central controller-funktion. Sedan decentraliserar man ut controller-enheter till de operativa delarna av verksamheten. Via den svenska mentaliteten att samverka i stället för att hierarkiskt styra – där controllern inte är spion utan en integrerad del av affärsverksamheten – upplevs controllern av en dotterbolagschef som hans kanske viktigaste medspelare. Controllern kan på många olika sätt vara bryggan mellan den centrala ledningen och en lokal decentraliserad beslutsfattarfunktion.
Det här håller man på att prata om på Världsbanken.
– Sedan hävdar vi också att alla decentraliserade företag i visst avseende kräver en ganska långt gående centralisering, säger Sune Carlsson. Min modell för det finns i Svenska Handelsbanken där man gjorde den första genomgripande decentraliseringen. Besluten om krediter och i personalfrågor fördes ut lokalt men samtidigt höll man centralt väldigt kraftigt i fördelningen av de sammanlagda resurserna.
Vi träffar Sune Carlsson i familjens sommarstuga, underbart belägen ett stenkast från södra Norrlands utkant, några mil från Sandviken.
Bokslut på 20 dagar
Här pustar han ut efter en hård tid.
Efter tillträdet som vice president den 1 juni i år gjordes bokslut den sista juni. Bokslutet presenterades vid en presskonferens den 22 juli och några dagar senare satte omorganisationen sina spår genom att 1.300 medarbetare fick byta rum över en helg.
För enbart Sune Carlssons avdelning handlade det t.ex. om att flytta cirka 200 datorer.
Totalt är det 4.000 personer i banken som ska byta jobb!
– De här hetsiga veckorna gav mig den djupaste insikt jag någonsin fått av revision, säger Sune Carlsson.
Är man ansvarig för en balansomslutning på 108 miljarder så är det förståeligt.
Vad är då revision för Sune Carlsson? På bolagsstämmor hemma i Sverige har han bl.a. tänkt på Cementas annons på temat ”Vad vore världen utan betong?”
– Här finns paralleller. En bolagsstämma utan revisionsberättelse vore ett kaos. Revision för mig har för det mesta kommit att handla om förtroende, trygghet, stabilitet – att ha någon att lita på. Antingen det gäller intern eller extern revision.
Han anser att alla riktigt stora organisationer behöver en väl fungerande internrevision.
Prya som beslutsfattare
– Allt är så komplext i de stora systemen. Du måste ha ett oberoende organ som testar systemen. Som ser till att de fungerar. Tänk dig att vi på banken fick fram ett komplett bokslut efter 20 dagar. Det är egentligen omöjligt. Men om man har gjort det mycket, mycket systematiskt under årens lopp så fungerar det.
På banken har man format ett system som är ganska lätt att övervaka och kontrollera. Systemet kollar att alla lån finns med, alla valutor är rätt. Ett revisionsprogram simulerar alla balansposter.
Men det är klart att det inte fungerar perfekt ändå.
Dagen innan bokslutet skulle presenteras för Världsbankens audit committee fick det tryckas om. Två mycket väsentliga poster hade kommit snett.
– De här hektiska upplevelserna tror jag att många av mina tidigare kollegor skulle må bra av, säger Sune Carlsson. Det skulle vara bra att ha en pryo-verksamhet där både extern- och internrevisorer plötsligt får sätta sig in i beslutsfattarens situation. Att inse hur otroligt betydelsefullt samarbetet mellan revisorer och företagsledning är – hur beroende man är av varandra. Sune Carlsson tycker att det är fantastiskt att vid hans ålder, 51 år, få förmånen att byta yrke som han gjort.
– Jag tror att alla går och bär på en dröm att få göra något annat innan man är förbrukad, säger han. Jag har varit revisor i 28 år. Det är oerhört vitaliserande att få sätta sig in i andra frågor.
Många ”kraftgubbar”
Han påpekar att i USA har man ofta mycket kvar att ge efter pensionen. Han har att göra med en hel del konsulter som nått sjuttioårsåldern. De fungerar som vitala rådgivare åt företagsledningar.
– Många kraftgubbar håller sig kvar, säger Sune Carlsson. I Sverige är det ju närmast suspekt att inkräkta på arbetsmarknaden efter pensionen. Men många äldre skulle t.ex. kunna sitta i audit committees.
Sune Carlsson är övertygad om att vi i Sverige får audit committees vare sig vi vill eller inte.
– Många amerikaner som läst om Fermenta-affären undrar vad the audit committee egentligen gjorde. De blir mycket förvånade när jag säger att det inte finns audit committees.
Världsbankens audit committee består av sex styrelseledamöter. De nominerar externrevisor. De diskuterar målen för revisionen med honom. De tar del av hans rapporter. De får rapporter om vad företagsledningen har gjort. De diskuterar boksluten. De tar emot revisionsprogram från internrevisionschefen. De diskuterar internrevisionens inriktning och resurser. De tar stickprov på rapporter från internrevisionen.
– De ställer helt enkelt krav, säger Sune Carlsson. Jag tycker att det är ett genialiskt system. Jag kan mycket väl förstå att ett antal kraftfulla svenska företagsledare – ingen nämnd, ingen glömd – inte vill ha någon audit committee. Man jag tror att audit committees både skulle stärka revisorernas ställning och skydda företagsledarna.
Inge Wennberg