FARs skattekommitté har kommit fram till att nackdelarna med en separering av de civilrättsliga redovisningsreglerna från de skatterättsliga överväger fördelarna. Auktor revisorn Ulf Gometz vid Hagström & Sillén i Göteborg kommenterar här skattekommitténs ställningstagande.
I Sverige liksom i många andra länder grundas beräkningen av taxeringsbar skatteintäkt för företag på de bokslut som företagen under beaktande av civilrättsliga regler och normer har att göra. Det innebär inte att identitet mellan redovisat nettoresultat och skattepliktig intäkt föreligger. Vissa i deklarationsupplysningar och deklarationsblankett angivna justeringar görs regelmässigt, men utgångspunkten är det redovisade resultatet. Detta sakernas tillstånd har, som Sven Almqvist i efterföljande artikel framhåller, kommit att ifrågasättas på senare år. Huvudskälet är att kopplingen mellan civilrätt och skatterätt i detta avseende befaras negativt påverka utvecklingen av god redovisningssed; inte minst från ett internationellt perspektiv.
Frågan har varit föremål för diskussion och överväganden inom FARs skattekommitté. Göteborgsgruppen (Ulf Gometz, Bertil Jönsson och Lars Olander) inom skattekommittén har haft kommitténs uppdrag att förbereda diskussionen. Gruppen har sökt få del av erfarenheter från kollegor i Danmark och Holland. Visst material har erhållits men det har visat sig vara svårt att få en sådan strukturerad erfarenhetsredovisning som vore praktiskt relevant för den svenska frågeställningen. Göteborgsgruppen gjorde efter sin förberedande diskussion inför kommitténs plenumbehandling följande mycket grova sammanställning av för- och nackdelar med en separering av civilrättslig och skatterättslig redovisning:
Civilrätt/Skatterätt
– möjliga fördelar och nackdelar med redovisningsmässig separering av resultatberäkning
Fördelar | Vägning (0–5) | Nackdelar | Vägning (0–5) |
|---|---|---|---|
– Visst merarbete: | |||
* Större frihet att anpassa redovisningsprinciper efter företagsekonomiska och marknadsekonomiska lämplighetskriterier och behov | 3 | – erforderlig analys av skillnad, | |
– separata sammanställningar, | |||
– för skatteredovisningen kan sannolikt ej alla uppgifter hämtas ur den ”vanliga” redovisningen | 2 | ||
* Större frihet att anpassa redovisningsprinciper efter internationell praxis och utveckling | 2 | – Början till en ”satellit”-redovisning med särskild information till olika intressegrupper i företagen (utvecklingsrisk) | 3 |
* Mera ändamålsenliga finansiella nyckeltal utan direkt eller indirekt inflytande från schablonmetoder på skattemässig grund | 3 | – Den fördel och styrka som ligger i att en granskad och attesterad resultatredovisning utgör bas försvinner | 5 |
– Risken (betydande!) för att särskild granskning, revision och särskilt revisionsuttalande i någon form kommer att krävas även för ”skatteredovisningen” | 4 | ||
9 | 14 |
Då olika argument måste anses ha olika tyngd har gruppen för sin del vägt argumenten med en skala 0–5. Sammanställningen gör givetvis inte anspråk på att vara fullständig eller okontroversiell.
Efter diskussionen i skattekommittén, inför vilken Göteborgsgruppens redovisning endast utgjorde en del av underlaget, blev kommitténs mening att nackdelarna med separering civilrätt/skatterätt övervägde fördelarna.
Vissa redovisningsproblem hade varit föremål för särskilt intresse i debatten och borde därför enligt kommitténs mening ges en särskild belysning. Ledamoten av skattekommittén, Sven Almqvist (Stockholm), åtog sig att göra en sådan belysning. Denna följer härefter som en särskild artikel.
Framtida utgifter
Det bör i detta sammanhang nämnas att också den redovisningsmässiga respektive skattemässiga behandlingen av ”framtida utgifter” varit föremål för skattekommitténs intresse. Kommittén har i denna fråga kommit till den slutsatsen att det är mer en fråga om att tillämpa de regler som redan gäller än att föreslå lagändringar. Med detta åsyftas det faktum att resultatberäkningen även skattemässigt enligt kommunalskattelagen skall som huvudprincip ske efter bokföringsmässiga grunder och med iakttagande av god redovisningssed. De avsättningar för ”framtida utgifter” som god redovisningssed kräver skall alltså godtas även skattemässigt. FARs insatser på detta område borde inriktas på att medverka till att lagens huvudprincip – god redovisningssed – verkligen beaktas och accepteras även av skattemyndigheter och skattedomstolar. Det torde ligga i sakens natur att tillämpningen av en extrem försiktighetsprincip inte kan förväntas bli godtagen.
Ulf Gometz, Hagström & Sillén i Göteborg