Många röster har försäkrat att ansvarsfrihet ska avstyrkas endast om bolaget lidit skada, inte om enskilda aktieägare drabbats. I den här artikeln har representanter för Aktiespararna bl.a. ett intressant resonemang där både enskilda aktieägare och bolaget blir skadeobjekt. Har de rätt borde revisorerna i Parcon verkligen ha avstyrkt ansvarsfrihet.
Revisorerna i Parcon borde ha intagit en mer avvaktande attityd. Det anser Lars-Erik Forsgårdh och Lars Milberg, VD respektive aktieägarombudsman i Aktiespararna. De säger vidare:
– Revisorerna borde ha kunnat på ett tydligare sätt resonera för och emot ansvarsfrihet. Deras revisionsberättelse gav snarast vid handen att det förekommit sådana brister att revisorerna inte borde ha tillstyrkt ansvarsfrihet.
Överraskande
Lars-Erik Forsgårdh blev mycket överraskad över revisorernas tillstyrkande mot bakgrund av vad som sades i revisionsberättelsen.
Borde revisorerna ha lämnat ansvarsfrihetsfrågan öppen och helt och hållet överlämnat den till stämman?
– Det hade varit lämpligare, eller kanske rentav att de hade avstyrkt ansvarsfrihet.
Ni kan alltså tänka er båda möjligheterna?
– Ja. Men till saken hör också att vi pläderade för att tillsätta en särskild granskningsman, säger Lars-Erik Forsgårdh. Denne kommer sannolikt att på ett betydligt utförligare sätt än revisorerna kunna presentera fakta i målet. Med en fortsatt utredning får en ny stämma ett mycket bättre beslutsunderlag än det man nu fick. Poängen med att avstyrka ansvarsfrihet är ju att ge stämman rådrum.
Lars-Erik Forsgårdh är glad över att en särskild granskningsman arbetar med fallet Parcon.
– Revisorerna borde själva ha insett den möjligheten med tanke på det mycket tillspetsade läge som bolaget befann sig i, säger Lars-Erik Forsgårdh. I stället var de alldeles för ”heta på gröten”.
Aktiespararnas representanter har fått en hel del påskrivet för att de menat att skada som drabbar enskilda aktieägare skulle kunna ligga till grund för att avstyrka ansvarsfrihet. (Se bl.a. vad som framgår av övriga intervjuer i det här sammanhanget.)
Men det är inte utan vidare givet att Aktiespararna varit ute på grumligt vatten i det avseendet.
Därför kan de ha rätt
Den teori enligt vilken de anser sig ha rätt är intressant. De för ett resonemang där också bolaget blir skadeobjekt. Är de tankarna riktiga skulle ansvarsfrihet rimligen ha avstyrkts i fallet Parcon.
Så här stod det i revisionsberättelsen:
”Även om företagsledningens framtidstro varit mycket stark och några styrelseledamöter var nya måste kritik riktas mot styrelse och verkställande direktör för bristande informationsgivning till aktieägarna under första delen av räkenskapsåret fram till och med maj 1986. Detta är dock ej en ansvarsfrihetsfråga för bolagsstämman.”
Den passusen kan ställas samman med en passus i det yttrande som Parcons revisorer skrivit till Kommerskollegium, där det hela som bekant blivit ett tillsynsärende.
Där står det:
I Affärsvärlden nr 29/31 sid. 59 framförs åsikten att vi som revisorer ej synes ha tagit hänsyn till att om bolagets negativa utveckling kommit till allmänhetens kännedom tidigare så kunde händelseförloppet ha blivit ett annat. Vi övervägde denna frågeställning men anser att styrelsens ansvar är sådant att den skall vidtaga åtgärder utan påtryckningar från yttervärlden. Man kan därför inte dra slutsatsen att underlåtenheten att informera allmänheten gjort att styrelsen inte tagit korrekta beslut.”
Bolaget skadeobjekt
– Här tillämpar revisorerna någon konstig form av omvänd bevisbörda, säger Lars-Erik Forsgårdh. Hade aktieägarna på ett tidigare stadium fått den information som de inte fick, så hade de kunnat vidta åtgärder. De hade kunnat kalla till bolagsstämma, utse ny styrelse, ny ledning och kunnat förändra bolagets situation tidigare än vad som nu skedde.
På det här sättet skulle bolaget alltså vara skadeobjekt?
– Ja, just det. Det är inte bara aktieägarna individuellt utan även bolaget som kan ha lidit skada genom att aktieägarna inte informerats på rätt sätt och i rätt tid. Observera att jag säger ”kan ha” lidit skada. Men det borde ha räckt för att inte tillstyrka ansvarsfrihet.
Men ni håller numera med revisorerna om att skada för enbart aktieägarna inte är en ansvarsfrihetsfråga. Är det rätt uppfattat?
– Nja, jag tycker att revisorerna intar en väldigt restriktiv attityd, säger Lars-Erik Forsgårdh. De är väldigt formella när det gäller den här frågan om ansvarsfrihet. En enskild aktieägare kan ju oavsett vilka skäl han har vägra ansvarsfrihet – som en ren markering, i synnerhet om styrelsen innehållit väsentlig information.
”Brott mot lagen”
Lars-Erik Forsgårdh tycker att revisorerna tagit på sig ett stort ansvar:
– Det kan mycket väl vara så att företagets situation hade retts ut snabbare om aktieägarna hade fått information tidigare. Här har revisorerna helt enkelt föregripit en närmare juridisk granskning och prövning av frågan på ett sätt som är väldigt tveksamt. Och det som de säger i revisionsberättelsen innebär de facto att styrelsen har fattat beslut som varit till men för vissa aktieägargrupper. På det viset har man brutit mot aktiebolagslagen. Är inte det en ansvarsfrihetsfråga?
Lars Milberg säger:
– Till saken hör också att ABL innehåller vissa minoritetsskyddsregler. I enlighet med revisorernas resonemang skulle man således genom att strunta i att ge väsentlig information till aktieägarna kunna sätta dessa skyddsregler ur spel. Revisorerna säger i sitt svar till Kommerskollegium att ”styrelsens ansvar är sådant att den skall vidtaga åtgärder utan påtryckningar från yttervärlden”. Som minoritetsreglerna är utformade utgår lagstiftaren från att minoritetsaktieägarna skall kunna agera för att rädda bolaget. Inte bara genom att utnyttja ”exit-möjligheten”, d.v.s. sälja sina aktier. En förutsättning för detta är naturligtvis att man erhåller korrekt information från bolaget. Genom detta synsätt kan det således finnas ett klart samband mellan bristfällig information och uppkommen skada för bolaget. Vidare står det i revisionsberättelsen att bolagets administrativa resurser varit otillräckliga. Men revisorerna tillstyrker ansvarsfrihet trots aktiebolagslagens regler om styrelsens ansvar för bolagets organisation, likviditetsförvaltning m.m.
Aktiespararnas representanter läser vidare i revisionsberättelsen: ”Vi har vidare bl.a. kommenterat den dåliga interna kontrollen i vissa dotterbolag. Våra kommentarer gällde framför allt dotterbolagen i Spanien och Frankrike samt det tyska bolaget UCSL Microsystems GmbH men även i vissa andra dotterbolag fanns det svagheter i den interna kontrollen.”
– När revisorer skriver på det sättet är det förmodligen ganska illa ställt, kommenterar Lars-Erik Forsgårdh.
Viktig debatt
Lars-Erik Forsgårdh tar också upp generalklausulen i ABL 8:13: ”Styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget får ej företaga rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.”
– För mig är det uppenbart att styrelsen brutit mot denna paragraf, säger Lars-Erik Forsgårdh. Men jag är osäker på hur paragrafen bör tillämpas i detta sammanhang. Jag ställer frågan, men jag har inget svar på den just nu. – Det är i alla fall mycket bra att de här problemen kommer upp till debatt, säger Lars Milberg. Den debatten har en viktig uppgift.
Inge Wennberg