Ragne Billing, 49, har valts till ny ordförande i FAR. FAR-ledamöterna måste träffa varandra mer. Det är bra för oss själva och för yrket, säger Ragne Billing vid Bohlin & Jacobsson i Göteborg.
FARs nye ordförande Ragne Billing vill öka sammanhållningen inom kåren. Han tror också att det behöver satsas ännu hårdare på information till ledamöterna om vad FAR egentligen har för sig.
Svårt förmedla kunskap om FAR
– FAR har ju vuxit kraftigt under de senaste åren, säger Ragne Billing. Vi är en intresseförening för ledamöterna. Det som FAR gör för sina ledamöter går mycket ut på att tillvarata kårens intressen. Tyvärr har jag väl fått en liten känsla av att det är svårt att förmedla till den enskilda ledamoten vad FAR egentligen sysslar med. Sedan kanske också den enskilda ledamoten tycker att FAR gör för litet för honom/henne.
Ragne Billing anser i och för sig att FAR presterar ett gediget informationsmaterial. Därför har han funderat mycket på orsaken till att ledamöterna inte alltid vet vad FAR gör.
– Det kan ju vara så att vi är en hårt arbetande kår som inte hinner ta del av all information som kommer ut.
Stordriften isolerar
En annan viktig fråga är sammanhållningen inom kåren. Vad är det som fattas där?
– Jag vet inte säkert. Men jag tror att förr kände revisorerna i högre grad revisorer från andra byråer än de gör i dag. Nu har ju flera byråer blivit så stora. Man har då interna kontakter inom byrån men inte så mycket på ledamotsnivå mellan byråerna. Risken är att anställda på de små byråerna har fått svårt att över huvud taget träffa andra revisorer. Jag tror att de skulle uppskatta tätare kontakter med sina kolleger.
Visst har FAR försökt få igång en kretsverksamhet. Men det har som bekant gått trögt. Några kretsar fungerar. Men på de flesta orter händer mycket litet.
Ragne Billing drar sig till minnes när man för många år sedan försökte dra igång en kretsverksamhet i hans hemort Göteborg:
– Man skulle samlas för att diskutera ett intressant ämne. Jag anmälde mig till evenemanget. Jag var alldeles nyauktoriserad. Jag ville gå och lyssna till de äldre och visare.
När anmälningarna kommit in fick Ragne Billing ett brev. Eftersom han var den yngste deltagaren såg arrangörerna tacksamt fram emot att Ragne Billing förberedde det hela genom att skriva någon sorts PM.
– Det var ju inte vad jag hade drömt om som ung och osäker revisor. Jag hade ju precis motsatt strävan – nämligen att bara gå dit och lyssna. Jag tror att det där mötet hölls. Men det avhöll mig från alla större aktiviteter därefter.
Men för att återgå till dagens situation, så måste vi fortsätta ansträngningarna. På senare tid har man också kunnat skönja en viss ljusning. Enskilda ledamöter har kallat samman till möten som kanske kan leda till en större kretsverksamhet. Eller att man åtminstone träffas då och då på olika orter mer eller mindre formellt för att diskutera speciella ämnen som kan vara intressanta.
Kontakter ger enighet
– Det är väsentligt med en enig kår, säger Ragne Billing. En förutsättning för stor enighet är att man känner varandra.
Ragne Billing är inte särskilt bekymrad över de auktoriserade revisorer – ett drygt hundratal – som inte är med i FAR. Det finns en viss fördröjning i ansökningshandlingarna. Många av de utomstående är alltså på väg in.
Dilemma
– Sedan kan det finnas enstaka som vi inte har någon åstundan att ha med, säger Ragne Billing. Det finns dock ett dilemma där. I massmedia gör man sällan någon skillnad mellan auktoriserade revisorer och andra revisorer, än mindre mellan FAR-ledamöter och auktoriserade revisorer som står utanför. Den som inte är med i FAR står ju också utanför den disciplinära verksamhet som finns i FAR. Det är dock inget stort problem att vi inte har hundraprocentig anslutning som Advokatsamfundet har.
Bra central verksamhet
Med FARs centrala verksamhet är Ragne Billing mycket nöjd. Det är sällan några problem att få tag i kompetent folk till olika kommittéer fastän det rör sig om en högst ideell och obetald verksamhet.
– Kansli, kommittéer och IREVs utbildning fungerar mycket bra, säger Ragne Billing.
När det gäller rekryteringsproblemen till yrket vill Ragne Billing avvakta utvärderingen av den Sifo-undersökning som genomförts.
– Rekryteringen är inget akut problem, säger han. Men vi måste tänka på sikt. Vi måste arbeta bort missuppfattningar om yrket. Vi sysslar inte med något enformigt sifferprickande.
Inkörsport till andra jobb
Ragne Billing anser också att man i längden vinner på att framställa revisorsyrket också som en bra inkörsport till andra karriärer. Talesättet ”en gång revisor alltid revisor” stämmer inte.
– Många tror att har man en gång börjat på en revisionsbyrå så är hela ens framtid utstakad. Men det är inte sant. Man kan gå vidare till alla möjliga jobb inom näringslivet. Och det finns bevis: det blir allt vanligare att folk hoppar av – även efter auktorisationen.
I Sifo-undersökningen nämndes tandläkaryrket som exempel på en syssla där man blir väldigt låst. Det måste vara svårt att fatta det där beslutet att göra samma sak under hela sitt yrkesverksamma liv. Om detta är en missuppfattning av tandläkaryrket må lämnas därhän.
– Det går i alla fall inte att dra några paralleller till revisorsyrket, menar Ragne Billing. Och vi vinner på att öppet berätta om alla framtidsmöjligheter som finns för en revisor.
Revisor av en slump
Ragne Billing, 49, är göteborgare. Han tog studenten på Vasa högre allmänna läroverk 1956. Han bor i Billdal i Göteborgs utkant snubblande nära Hallandsgränsen. Där har han hustru och två barn. Pojken har just börjat militärtjänsten i Östersund. Flickan är 14 år.
Det var – som för så många andra – en ren slump att Ragne Billing blev revisor. Han var mycket vankelmodig angående yrkesvalet i gymnasiet – och mycket avundsjuk på alla dem som visste vad de skulle bli.
Ännu vid studentexamen 1956 hade han ingen aning om vad han skulle göra i framtiden.
Till slut tänkte han sig dock handelshögskolan i Göteborg. Men han behövde betänketid och inte minst några extra poäng för att komma in. Därför förlängde han sin militärtjänstgöring med sex månaders kadettskola.
– På handelshögskolan tog det också tid för mig att bestämma inriktning. Men så småningom tyckte jag nog att det var roligare med redovisning än med distributionsekonomi.
Han hade flera sommarjobb, bl a på Skandinaviska Banken och på SKF.
Bred praktik
Men efter handelshögskolan började han i alla fall på revisionsbyrå:
– Jag trodde att det skulle ge mig en ganska bred praktik. Den skulle kanske ge mig olika möjligheter att välja efter ett par år. Och bred praktik, säger han litet dröjande, tror jag nog att det var. Utbildningen på handelshögskolan hade varit mycket teoretisk. Men jag hade god nytta av min utbildning. Ute i arbetslivet insåg jag att det som lärts ut faktiskt hade praktisk betydelse. Utbildningen var en brygga till det verkliga livet.
Samma byrå hela tiden
Det var 1963 som Ragne Billing började på Rolf Jacobssons Revisionsbyrå, som den hette på den tiden. Turerna i namnfrågan kan vi hoppa över. Men när Ragne Billing nu finns hos Bohlin & Jacobsson har han i princip arbetat i samma företag sedan han började i yrket.
Han har aldrig på allvar funderat på att byta yrke utom en gång när han hade varit på byrån i 3–4 år.
– Då fick jag fatta ett vägvalsbeslut. Jag hade blivit erbjuden ett jobb hos en klient. Att jag hade det litet svårt just då berodde nog mest på rädsla. Jag var rädd att ”missa en buss” så att säga.
Men han klev aldrig på den.
Bra på sätt och vis
– Annars är det ju rätt vanligt att klienter erbjuder medarbetare på byrån nya jobb. Det händer också att de försvinner den vägen. Då känner man en viss saknad på byrån. Men samtidigt tycker man att det är bra. I regel har man ju klienten kvar. Då är det bra att ute hos honom ha folk som man känner. Den som har arbetat på revisionsbyrå har i regel lättare att förstå varför vi måste utföra vissa arbetsuppgifter.
Inge Wennberg