Revisorns roll: Hur blir de kvalificerade revisorernas arbetssituation 1988?

När alla aktiebolag skall ha auktoriserad eller godkänd revisor 1988 måste revisorerna ägna sig blott och bart åt revision. Alternativet är en katastrofal nedgång i revisionens kvalitet. Det hävdar Lars-Erik Signäs, redovisningskonsult SRF och tidigare ordförande i Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Senast vid första ordinarie bolagsstämman efter utgången av år 1987 skall alla aktiebolag utse auktoriserade eller godkända revisorer. Tiden rusar iväg och snart är vi där! Kommer det då att finnas tillräckligt många tillräckligt kvalificerade auktoriserade och godkända revisorer? Om man positivt skall döma efter den tystnad som råder i detta ämne, finns det inga problem. Men kan det vara så väl?

Kommerskollegium gjorde prognos

När frågan väcktes på sin tid om att ha kvalificerade revisorer i alla aktiebolag etc, gavs Kommerskollegium i uppdrag att göra en prognos om den förväntade utvecklingen avseende relationerna antal revisorer/antal aktiebolag. Efter ganska stora ansträngningar kom man fram till att räknestycket nog skulle gå ihop. Hur har sedan utvecklingen i verkligheten blivit? Antalet för nettoökning kvalificerade revisorer har gott och väl hållit prognosen, men framför allt har prognosen för tillkommande aktiebolag spruckit kapitalt.

Diskussion angelägen

Även om man tar hänsyn till att antalet aktiebolag som gått i konkurs varit stort, är nettoökningen aktiebolag långt över prognosen. Från och till har dessutom förts fram önskemål, om att även mindre handelsbolag skulle vara tvungna att anlita kvalificerad revisor. Jag får inte detta att gå ihop! Det spelar kanske inte så stor roll, men hur ser FAR, SRS och framför allt Kommerskollegium på problemet? Jag tror det är angeläget att få till stånd en diskussion i ämnet och vill därför starta med några egna funderingar.

Tiden räcker ej till

Idag lär det finnas ca 50.000 aktiebolag, som saknar kvalificerade revisorer. Kan alla dessa aktiebolag placeras ut på befintliga drygt 3.000 kvalificerade revisorer utan att kvalitén i revisionen kommer att bli eftersatt? Redan idag upplever de flesta (framför allt de duktiga) revisorerna, att tillgänglig tid ej räcker till. En likartad uppfattning framföres mycket ofta även i från användarna/klienterna. Vi kan dessutom redan konstatera, att statsmakten har ökad aptit på revisorernas kontroller och rapporteringar.

Aktualitets- och vidareutbildning

Med hänsyn till den takt varmed nya lagar och bestämmelser produceras är det förvånande, att inte FAR och SRS infört krav på obligatorisk aktualitetsutbildning för sina medlemmar respektive att Kommerskollegium krävt samma sak för bibehållen auktorisation eller godkännande. Ovanpå detta kommer behovet av vidareutbildning i takt med utvecklingen av tekniska hjälpmedel och en i allmänhet komplicerad tillvaro inom samhället totalt. För att bara nämna ett exempel: det finns fortfarande alltför många kvalificerade revisorer som har för lite kunskaper på dataområdet för att någorlunda acceptabla möjligheter skall finnas att undvika en förväntad ökad databrottslighet. Allt detta inkräktar på disponibel tid hos revisorerna.

Konkurser

Som en ”positiv” faktor i detta sammanhang skulle man kunna räkna med att åtskilliga aktiebolag kommer att gå i konkurs. Innan konkursen är ett faktum, ger detta erfarenhetsmässigt emellertid revisorn ett merarbete. Rentav torde kunna konstateras, att många konkurser kanske kunde ha undvikits, om revisorn på ett bättre sätt fullgjort sina skyldigheter. Detta kan utläsas av såväl konkursförvaltares redogörelser som Kommerskollegiets tillsynsärenden.

Eftersläpning hos PRV

Vidare förväntar t ex Patent och Registreringsverket (PRV) att den stora eftersläpningen av insända årsredovisningar etc skall avhjälpas, när de ”syndande” aktiebolagen får kvalificerade revisorer. Detta lär inte kunna åstadkommas utan, åtminstone i initialskedet, avsevärda arbetsinsatser från revisorns sida.

Splittring

Hur skall man då komma tillrätta med problemet? Tidigare hade jag liksom så många andra blandad verksamhet på byrån. Vi åtog oss således såväl redovisnings- som revisionsuppdrag. Jag kom emellertid alltmer att känna av behovet av vidareutbildning. Att då låta den omfatta såväl redovisnings- som revisionssidan insåg jag snart utgöra en splittring i mina möjligheter. Jag trodde inte jag skulle kunna uppnå för mig acceptabel kvalitet på båda områdena.

Specialisering räcker inte

Mot denna bakgrund av egen erfarenhet tror jag därför obetingat på nödvändigheten av specialisering – antingen redovisning eller revision! Men det räcker inte med denna specialisering. Som jag framhöll i min artikel i Balans nr 4/1984 tror jag det också är nödvändigt att hålla isär arbetsinsatserna avseende stora respektive små företag. Med små företag i detta sammanhang avser jag då företag som saknar egen ekonomikompetens. Dessa mindre företag behöver dessutom en hjälp i en sådan omfattning, att revisorns oberoende och jäv tveklöst kommer i fara. Alternativet är att företagaren ej får den hjälp han är i stort och skriande behov av.

Osäker om jävsbestämmelser

Detta leder ofelbart in på de omdiskuterade ämnena oberoende och jäv. Jag har hela tiden sedan Kommerskollegium från handelskamrarna övertog nomineringen av de kvalificerade revisorerna beklagat, att Kommerskollegium frångick sina första utkast till jävsbestämmelser. Dessa var distinkta och gav revisorerna otvetydiga anvisningar om var gränsen kunde tänkas gå. För egen del var den osäkerhet jag upplevde i gränsdragningen en av de bidragande orsakerna till att jag beslöt mig för att övergå till enbart redovisningskonsultens arbetsuppgifter.

Utveckling från USA

I en tidningsartikel skriven av auktoriserade revisorn Lars Dykert ser jag att svenska revisionsbyråer idag ägnar ca 10–15 % av verksamheten åt konsultuppgifter och resterande 85–90 % åt revision. Han hänvisar sedan till att det finns amerikanska företag som har förhållandet 50/50. Han gör därefter det förmodandet, att vi kan vänta oss en liknande utveckling i Sverige. Bortsett i från jäv och oberoende måste man ställa sig den frågan, hur detta kommer att gå ihop med den ovan skisserade utvecklingen om relationerna tillgång till kvalificerad revisor och antalet företag med behov av deras tjänster i revision. Den av Lars Dykert skisserade utvecklingen från USA kan man dessutom redan avläsa i de stora rikstäckande annonserna från de större auktoriserade revisionsbolagen. Där är det minsann inte någon förtäckt platsannons längre – där är det rak reklam om att intet är revisorn främmande.

Motsägelsefullt

Ett försök till kartläggning av revisorns möjliga redovisningstjänster återges i nummer 5/1985 av Balans. Där har Olle Gunnarsson och Harald Franzén försökt konkretisera problemställningen. Jag måste erkänna, att jag upplevde budskapet såsom mycket motsägelsefullt! Opåkallat fördes mina tankar också till många diskussioner kollegor emellan även som paneldebatter. Allt det myckna talet om revisorns oberoende och otadliga strävan efter ojäv har gett mig intrycket om att debattörerna försöker övertyga sig själva i första hand. Kvar står ju emellertid det faktum, att man inte blir mera oberoende bara på grund av att man talar om sitt oberoende ofta och engagerat. Det är ju faktiskt handlingarna som räknas. Själv har jag mycket svårt att kunna förstå revisorns ”oberoende” situation, när han i revisionsberättelsen har att ta ställning till alla de arbetsinsatser som tidigare gjorts i enlighet med i annonser givna löften. Detta gäller även om konsultinsatserna utförts av annan inom revisionsorganet.

Blott och bart revision

För att lösa ekvationen avseende tillräckligt antal kvalificerade revisorer i berörda aktiebolag och handelsbolag efter utgången av 1987 tror jag det är helt nödvändigt att de kvalificerade revisorerna ägnar sig blott och bart åt revisionen. Alternativet är ju, som jag ser det, en katastrofal nedgång i kvaliteten på revisionen. Av platsannonserna kan man läsa att revisionsbyråerna har åtskillig personal anställd, som sysslar med bokslut. Sedan ett antal år tillbaka har även de stora kedjebyråerna köpt över ett stort antal redovisningsbyråer. Här finns resurser som måste kanaliseras in på revisionsområdet för att klara av arbetsuppgifterna för 1988 och därefter.

Hög tid

Jag tror det är hög tid att Kommerskollegium, FAR och SRS med prioritet för upp på dagordningen i samrådsgruppen hur man skall kunna ha tillräckligt många kvalificerade revisorer att utföra ett kvalificerat arbete efter utgången av 1987.

Lars-Erik Signäs, redovisningskonsult, SRF