Konkurser: Ett företags väg till obestånd – orsaker och signaler

Av tre nystartade aktiebolag går ett i konkurs inom två år. De viktigaste orsakerna är kunskapsbrist och dålig ekonomisk planering. Auktor revisor Bertil Jonsson vid Tönnerviksgruppen och Sven Åvall f d verkställande direktör vid Ackordscentralen i Stockholm, sammanfattar sina erfarenheter av orsakerna till obestånd och de signaler som föregår obeståndet.

Antalet aktiebolag, som gått i konkurs har tidigare varit ca 2.500 per år, men steg år 1985 till ca 3.200. Ökningen hänger nog till en del samman med ökningen av antalet nybildade aktiebolag, nämligen från ca 6.500 år 1981 till 12.900 år 1983, 14.800 år 1984 och 15.200 år 1985.

Ett av tre i konkurs

Av statistiken kan utläsas att av tre nystartade bolag går ett i konkurs inom två år.

Genom konkurser sker en stor värdeförstörelse. Det är inte bara det, att lager, maskiner och andra tillgångar säljes ut till väsentligt lägre priser än vad de kostat och att konkursboets borgenärer gör förluster. Under år 1984 beräknas konkursförlusterna ha uppgått till ca 6 miljarder kronor. Även ägarna förlorar, både sina direkt insatta medel och de medel, som använts för att bygga upp en organisation för inköp, produktion, försäljning etc. Dessa investeringar, som erfarenhetsmässigt uppgår till betydande belopp redovisas i allmänhet icke till några värden eller till kraftigt reducerade sådana i företagens balansräkningar, och kommer icke heller att åsättas något värde, då de blir värdelösa när organisationen upplöses.

Mönster

Även om till marknadsekonomin hör, att företag slås ut och att nya tillkommer, blir konsekvenserna i det enskilda fallet ofta så stora att det är naturligt att man genom utredningar sökt finna något mönster i företagens fallissemang.

Under årens lopp har således en del statliga konkursutredningar gjorts. Gösta Kedners utredning, Företagskonkurser, kom 1975 och i dagarna publiceras en ny, båda genom Statens Industriverk. Även utländska undersökningar finns naturligtvis.

Enligt utredningarna synes – mycket sammanfattat – de två viktigaste orsakerna till konkurser nästan samstämmigt vara brister i kunskap och brister i den ekonomiska planeringen. Därefter kommer dåliga affärsidéer, för lågt eget kapital, konkurrens m m.

Även dessa senare orsaker beror dock ofta på bristande kunskap och dålig ekonomisk planering.

Fri etableringsrätt

Det hela faller tillbaka på vår av tradition fria etableringsrätt – den mest liberala i världen. I så gott som samtliga andra länder krävs etableringstillstånd, som ges under förutsättning att vederbörande har den utbildning och erfarenhet och de finansiella resurser, som krävs i relation till verksamhetens art och omfattning. Tid efter annan förekommer förslag också hos oss om att införa etableringstillstånd, hittills dock utan framgång. Friheten på detta område är alltför djupt rotad och det kan därför sägas att vi har den mängd konkurser vi förtjänar.

Förutseende och kunskaper

En annan erfarenhet av, att man behöver kunskaper, kan kanske utläsas ur ett gammalt – förhoppningsvis förlegat – talesätt, som säger, att den blir ingen bra affärsman, som inte varit i konkurs minst två gånger. Man skall naturligtvis inte tolka detta bokstavligen, ehuru mönstret är ovanligt tydligt inom restaurangbranschen med dess höga etableringskostnader. Om man dock ser till innebörden, ligger det mycket i att först när en företagare mött och bemästrat större ekonomiska svårigheter blir han tillräckligt förutseende att inte framöver försätta sig i sådana situationer. Han ser till, att det finns marginaler, olika handlingsalternativ etc. Även detta kan ledas tillbaka till nödvändigheten av att ha tillräckliga kunskaper på olika områden, såsom tekniska, marknadsmässiga, ekonomiska, personalpolitiska, social lagstiftning och icke minst administration.

Personligt ansvar

Problemen, som uppstår, när företag råkar ut för större förluster, gör investeringar etc. som skapar likviditetsproblem etc., d v s obeståndsproblematiken, avhandlas relativt ofta i artiklar, böcker och kurser. I sådana situationer är det viktigt att veta hur man skall handla enligt de regler, som lagstiftarna gett för att inte ägare, styrelseledamöter, revisorer och olika rådgivare skall få personligt ansvar. Det är självfallet mycket viktigt för alla inblandade personer att känna till och följa dessa regler.

Det mest påtagliga är ställföreträdaransvaret vad gäller källskatter, men även socialavgifter och mervärdesskatt. Har inte dessa skulder betalats på förfallodagen blir styrelsen nästan automatiskt solidariskt ansvarig. Där hjälper det inte att skylla på att skattebetalningarna och kontrollen handhafts av annan. Alla i styrelsen är betalningsansvariga, även arbetstagarrepresentanter, vilket inte sällan kommer som en smärtsam överraskning 1.

Dom i Göta hovrätt

Även om, enligt vår erfarenhet, ekonomiskt ansvar vid konkurser hittills sällan utkrävts av styrelseledamöter, visar en dom som nyligen avkunnades i Göta hovrätt, att risken finns om icke lagreglerna följs. I fallet hade styrelsen bl a icke följt reglerna om att i tid upprätta kontrollbalansräkning.

Samma kunde med fog ifrågasättas vad gäller Stockholmstidningen men sattes av olika skäl inte på sin spets.

Skärpt klimat

Ett väsentligt skäl till att personligt etableringsansvar sällan utkrävs bedömer vi vara, att ansvariga personer i allmänhet saknat större tillgångar, och att då kostnaderna för besvärliga utredningar endast skulle medföra lägre utdelning för oprioriterade fordringsägare. Därvid bortser vi ifrån det ansvar som kan åvila arbetstagarrepresentant i styrelsen. För deras del får man utgå ifrån att facket ekonomiskt skyddar vederbörande.

Genom samhällsdebatten om ekonomisk brottslighet och de olika åtgärder, som vidtas häremot har troligen klimatet för strängare bedömningar skärpts.

Begränsning av borgensansvaret

En lindrande inställning kan dock skönjas, när det gäller bankernas utkrävande av borgensansvar. Det sägs ofta, att bankerna visar så goda resultat – bortsett från förra årets kundförluster – och ser till att de är säkerställda, att det vore oetiskt av dem att utkräva ett sådant personligt ansvar av borgensmän, att dessa tvingas i personlig konkurs. Denna debatt tycks ha medfört att kreditinstituten i många fall icke går så långt, och även från början begränsar borgensansvaret till något som ibland kallas för intresseborgen. Samma torde gälla den långivning, som det allmänna står för genom Statens Industriverk och utvecklingsfonderna.

Fånga upp signaler

Ännu viktigare än att kunna reglerna kring obestånd är naturligtvis, att handla så, att man undviker att hamna i en sådan situation. Det gäller, att i tid fånga upp signaler att något är på väg att ”gå snett”, och se till att korrektiva åtgärder vidtas.

Vad kan då en företagare göra för att se till att företaget leds rätt och att han i tid får signaler om att allt inte är bra? Ett erfarenhetsmässigt gott sätt är att till styrelsen knyta utomstående erfarna personer. Dessa verkar positivt för företaget på flera plan. Det man kanske först tänker på, är den kunskap de förmedlar. Men minst lika viktigt är, att de ger stadga till styrelsearbetet och tvingar företagaren att ta fram olika uppgifter, såsom företagets resultat, planer för framtiden etc.

Fördel med olika kompetens

Många gånger är det så, vilket kanske är naturligt att en företagare gärna lägger störst vikt vid den del av sitt företag, där han själv är mest kunnig. En tekniker ser mest till produktionen och produktutvecklingen, en försäljare mest till marknadsföringen och en ekonom mer till ekonomisk rapportering, finansiering etc. I sådana fall är det en stor fördel, att styrelsens ledamöter har olika kompetens, som kan ge ett mer nyanserat underlag för beslut om erforderliga åtgärder. I själva verket är det ju så, att ett företags alla delar behövs och de måste utvecklas i balans med varandra. Brister i en del får då negativ inverkan på helheten och därmed blir resultaten sämre och i värsta fall riskeras företagets fortbestånd.

Nyckeltal kan förutsäga kriser

För att kunna bedöma erhållna uppgifter om resultat och ställning, måste dessa kunna ställas i relation till annan information. Det gäller t ex jämförelse med tidigare perioder, även mer långsiktigt upp till tre – fem år bakåt i tiden, med budget, med branschstatistik, med kvantitativa uppgifter och med olika nyckeltal (ratios). Dessa uppgifter kan indikera en pågående försämring, som kräver ytterligare och djupare studier. Enligt tidigare nämnda undersökningar har man kunnat förutsäga kriser för företag upp till fem år före det akuta skedet genom att följa några nyckeltal. Detta innebär naturligtvis inte att man för ett visst företag kan säga att det kommer att gå i konkurs.

Skärper sig inför svårigheterna

En erfarenhet vi dock gjort efter nära kontakter med företag – företagare i många år, är, att vara mycket försiktiga när det gäller att ta för givet att ett företag t ex inte överlever de närmaste sex månaderna. Det har många gånger visat sig, att företagare och personal skärper sig inför svårigheterna och finner lösningar, som gör att företaget klarar sig och sedan blir mycket lönsamt. Här bör också inskjutas att åtskilliga företag kunnat leva vidare till följd av Ackordscentralens ”äktenskapsförmedling”.

Signaler som kan visa på kommande svårigheter

• Lägre rörelsekapital i förhållande till försäljningen än jämförbara företag i branschen.

  Här bör varnas för tron på att lösa en dålig likviditet genom ökad försäljning. Oftas förvärras den i stället genom att mer kapital binds i lager och fordringar. Internationellt talar man om ”overtrading”. Ett annat problem som hänger samman med detta, gäller inflationen, som medför att en oförändrad försäljningsvolym ger en i kronor ökad försäljning, som kräver mer kapital.

• Hög skuldsättning

  Skulderna kräver stora räntebetalningar, och om försäljning eller bruttovinst minskar vänds lätt ett överskott till förlust. Den s k leverageeffekten slår kraftigt.

• Samband mellan vinster och kassaflöde

  Vinster genererar visserligen kassainbetalningar, men ökande vinster medför icke alltid på kort sikt ökande likvida medel. För att på kort sikt överleva är kassaflödet viktigare än vinsterna. Genom t ex minskning av lagret kan kassainbetalningarna öka kraftigt. Mindre företagare gör ofta misstaget att tro, att ökade likvida medel visar på vinster. Relativt typiskt är att goda vinster redovisas, men man möter ökande likvida svårigheter. Kraven på likvida medel ökar likaså vid investeringar i maskiner, byggnader etc, och kanske icke minst i samband med marknadsaktiviteter.

• Ökning av rörelsekapitalet

  Om kontrollen över kundfordringar och varulager försvagas kan på kort tid mycket kapital bindas. Åtgärder för t ex översyn av lämnade eller tagna kredittider, genomgång av inköpspolitik, produktionsplanering etc. krävs för att rätta till missförhållanden. Budgetering och uppföljning av avvikelser är andra medel för styrning.

• Alltför låga marginaler

  Konkursutredningarna har visat att i relativt många fall har företagarna sålt varor till för låga priser, och även under sina egna inköpspriser bl a beroende på att de icke känt till vad kostnaderna egentligen varit, t ex frakter, inkurans, hjälpmaterial, indirekta arbetskostnader etc. Visserligen är priset i förhållande till konkurrenternas pris viktigt, men det finns så många andra faktorer, som påverkar valet av leverantör, att det gäller att också framhålla sådana skäl för att motivera ett pris, som är tillräckligt för det egna företaget. Att lyckas med detta är i allmänhet ett gott kännetecken på en bra försäljare. Att sälja till låga priser är icke så svårt.

• Höga fasta kostnader

  Höga fasta kostnader leder till att ”break-even”-punkten ligger högt, vilket medför bl a stor sårbarhet för volym- och marginaländringar.

• Finns tillgångar, som icke behövs eller används sällan?

  Det företag som torde vara mest känt för att ”befria” sig från icke tillräckligt produktiva tillgångar är Electrolux. Om likviditet och resultat är svaga har ett företag knappast råd att ha tillgångar som icke används effektivt. Finns artiklar i lagret som rör sig sakta?

Se om ditt företag

Vi har inte särskilt nämnt de mer traditionella nyckeltalen för likviditet, soliditet och avkastningsmått. Dessa är enkla att ta fram, särskilt kanske genom de blanketter, som ingår i SAFs ”Se om Ditt företag”. Detta är även ett mycket bra hjälpmedel, att spåra svagheter i ett företag och dess småskrifter ger anvisningar på vad man kan göra för att rätta till dem.

Många företagare följer löpande utvecklingen av sitt företag genom att koncentrera sig på några begränsade nyckeltal, som de erfarenhetsmässigt vet ger en rättvisande bild av läget. Det kan gälla försäljning, likvida medel, fordringar, leverantörsskulder, löner och några andra centrala kostnadsslag. Det är dock viktigt, att inte okritiskt följa relationstalen, utan att beakta att företagets verksamhet, kostnadsstruktur etc kanske ändrats så att de använda relationstalen icke längre är representativa. Då måste man söka andra som bättre motsvarar verkligheten.

Förvaltningsrevisionens uppgifter

Många av de frågor, som berörts ovan kan inordnas under begreppet förvaltningsrevision. Det gäller då närmast frågorna om vad det finns för hot mot företagets fortbestånd. Är prissättningen sådan att tillräckliga överskott skapas? Är kontrollen över utvecklingen av lager, fordringar, investeringar sådan, att likviditeten inte riskeras? Är produktutvecklingen eftersatt? Är personalpolitiken sådan, att viktiga personer stannar kvar och att nya kan knytas till företaget i takt med dess utveckling?

Målsättningen för revisorns arbete är enligt vår uppfattning i grunden densamma som för företagets ägare, styrelse, ledning, anställda och andra intressenter, nämligen att företaget skall gå bra. Revisorn har ”bara” en annan roll att spela i detta samarbete.

Ett sätt att biträda företagsledningen är att ta upp dessa framtidsfrågor, initiera diskussioner kring dem, medverka till att affärsidéerna sätts på pränt och därmed konkretiseras, att en långsiktig strategiplan utarbetas etc.

En annan uppgift är av utbildningskaraktär. På många mindre och medelstora företag blir diskussioner och genomgångar med företagsledningen rätt mycket av undervisning på universitetsnivå. Som underlag för dessa genomgångar behöver revisorn göra egna sammanställningar och kontroller av t ex kalkyler och kostnadsfördelningar och ifrågasätta lönsamhet av enskilda produkter, kunder, försäljare etc för att bättre finna svagheter hos företaget och hjälpa till att förbättra dem. Här kommer då även in frågan om lämpligt redovisningssystem, snabb uppföljning, budgets etc.

Hög beredskap för ändrade förutsättningar

Alla, som har med företag att göra, vet att det är svårt att driva ett företag med vinst. Det finns många olika faktorer att ta hänsyn till, och många nya förhållanden tillkommer, som icke har kunnat förutses. En hög beredskap behövs för att möta ändrade förutsättningar. För detta krävs en god ekonomi och en god organisation.

Vi skulle vilja uttrycka det så, att företaget måste arbeta för att bli väl konsoliderat, och detta gäller på flera områden. Vi tänker närmast på följande.

Obalans ger svårigheter

Om något av ovannämnda områden tillåts utvecklas så snabbt, att de andra icke hinner med och balansen mellan dem upphör hamnar företaget i svårigheter, som kan vara svåra att bemästra.

Det torde inte vara alltför svårt att ge exempel på företag, som hamnat i svårigheter genom obalans när det gällt konsolideringen finansiellt, marknadsproduktmässigt och personellt.

Företagsledarens viktigaste uppgifter

En företagsledare som icke praktiskt taget varje dag får förslag och idéer till nya verksamheter torde inte vara särskilt lämplig. En viktig uppgift är därför att sovra bland förslagen och se vilka som är lämpliga att bearbeta, och vilka som passar in i strategin, och de personella och finansiella resurserna. Man kan därför säga, att en av företagsledningens viktigaste uppgifter för företagets fortbestånd är att se till att företaget utvecklas harmoniskt med de resurser som kan skapas, och att även tid ges för återhämtning efter en expansionsperiod.

För att återgå till rubriken är vissa signaler mycket tydliga såsom att malmen börjar ta slut i vissa gruvor. Andra mindre tydliga eller för omvärlden obefintliga exempelvis självsvåldiga skattekrediter.

Hade regeringen fullgjort riksdagens uppdrag 1984 att låta utreda det berättigade i förmånsrätten för skatter hade sannolikt denna kreditsanitära olägenhet kunnat elimineras. I konsekvens härmed borde rimligen också löneprivilegiet kunnat tas bort sedan lönegarantilagen ersatt den sociala motivationen.

Auktor revisor Bertil Jonsson är verksam vid Tönnerviksgruppen och Sven Åvall är f d verkställande direktör vid Ackordscentralen i Stockholm