Redovisning: Koncernredovisa kommunernas ekonomi

Betrakta varje kommun som en ekonomisk beslutsenhet och sammanställ dess information till en koncern redovisning. Det föreslår Ulla Bengtsson, vinnare av 1985 års ter Vehnpris för bästa uppsats i redovisning vid den återuppståndna Handelshögskolan i Göteborg.

För Balans räkning har hon själv gjort följande sammandrag av den prisbelönta uppsatsen, som bl a innehåller ett förslag till koncernresultaträkning, koncernbalansräkning och finansieringsanalys för Trollhättans kommun och dess kommunala bolag.

Ökad ekonomisk osäkerhet och sämre finanser blev kommunernas vardag i början av 80-talet. Behovet att effektivare kunna styra och kontrollera den kommunala ekonomin började diskuteras. En förskjutning från behovs- och målstyrning mot resursstyrning inträdde.

Kommunerna har traditionellt varit budgetorienterade organisationer. Även i nu gällande kommunallag tilldelas budgeten en central roll, medan den löpande redovisningen och i synnerhet bokslutet ges en mycket underordnad roll. Brorström, Olsson (1984) pekar på ett flertal brister i det nuvarande kommunala redovisningssystemet, som försvårar styrning och kontroll av verksamheten. De konstaterar bl a att bland politikerna i tre kommuner som Brorström (1982) studerat, inte någon behärskade den finansiella delen av redovisningssystemet. Anledningen till detta menar man bottnar i uppdelningen av kommunens eget kapital på drift- och kapitalbudget samt det avräkningsförfarande som sker mellan dessa i syfte att kontrollera att den kommunala förmögenheten hålles intakt.

I avsikt att eliminera dessa nackdelar i redovisningssystemet föreslår Brorström, Olsson (op.cit) ett nytt modellsystem för kommunal redovisning bestående av en resultaträkning, en balansräkning och en finansieringsanalys. Brorström har i sin forskningsverksamhet testat dessa modeller i ett antal kommuner och man (Brorström, Olsson, 1984) konstaterar att de kommit till ökad användning och idag är vällegitimerade i kommunal bokslutsredovisning, men att de ännu inte börjat användas i budgetredovisningen.

Det primära syftet med kommunal koncernredovisning skulle vara att ge användarna av kommunal bokslutsinformation en samlad bild av hela den ekonomiska verksamhet som kommunen bedriver. Den skulle ge användarna underlag för bedömning och beslut om den kommunala gruppens totala ekonomiska verksamhet och ställning.

En förutsättning för att det skall vara meningsfyllt att ge en samlad bild av den kommunala gruppens ekonomiska verksamhet är att den utgör en ekonomisk beslutsenhet.

En grupp enheter kan allmänt sägas utgöra en ekonomisk beslutsenhet om den hushållar med gemensamma knappa resurser och om en enhet i gruppen har ett bestämmande inflytande över de andra enheterna.

I det följande kommer därför att behandlas vissa frågor som har betydelse för om kommunen och de kommunala företagen kan anses utgöra en ekonomisk beslutsenhet eller ej.

Vissa karakteristika

Kommunen är en juridisk person som utrustas med vissa speciella rättigheter (t ex beskattningsrätt) och även speciella skyldigheter. Utifrån dessa speciella rättigheter och skyldigheter kan kommunen karakteriseras som offentligrättslig juridisk person (Strömberg, 1983).

Kommunens befogenheter regleras i kommunallagen 1 kap 4 § (kompetensparagrafen) där det står att kommunen själv får vårda sina angelägenheter. Paragrafen är en ramparagraf och följaktligen är det rättspraxis, som sätter gränserna för den kommunala kompetensen. Med kommunal kompetens avses till vilka ändamål kommunen äger rätt att använda de kommunala resurserna.

Så småningom har genom rättspraxis utvecklats vissa begränsningsprinciper för den kommunala kompetensen. En sådan princip är självkostnadsprincipen. Denna innebär att de kommunala affärsverken inte får drivas i vinstsyfte utan att taxesättningen skall baseras på kommunens självkostnader.

Kommunala företag förekommer huvudsakligen som aktiebolag och stiftelser men även som ekonomiska föreningar, handelsbolag, kommanditbolag och ideella föreningar. De är privaträttsligt juridiska personer och kan i eget namn förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Samtliga företagsformer utom de ideella föreningarna har sin egen lagstiftning.

Kommunallagen innehåller ingen bestämmelse som anger om kommunen får driva verksamhet i företagsform eller inte. I såväl kommunallagen som regeringsformen finns däremot lagparagrafer som anknyter till de kommunala företagen. I kommunalföretagskommitténs betänkanden (SOU 1982:13) konstaterar man ”att lagstiftningen utgår från att kommunerna får, om än med vissa begränsningar, driva verksamhet genom bolag eller andra särskilda rättssubjekt”.

Verksamheten som drivs i de särskilda rättssubjekten är enskild och kan därför inte överklagas genom kommunalbesvär. Däremot kan ett beslut om att förlägga viss verksamhet till kommunalt företag överklagas som olagligt om verksamheten inte anses kompetensenlig. Likaså kan beslut som innebär att en kommun tillskjuter medel (t ex i form av förlusttäckningsbidrag) till ett kommunalt företag prövas ifrån samma utgångspunkt.

Detta innebär i princip att de kommunala företagen skall bedriva verksamhet som överensstämmer med den kommunala kompetensen. Icke kompetensenlig verksamhet förekommer, men den övervägande delen av verksamheten i de kommunala företagen sker inom ramen för den kommunala kompetensen.

1980 fanns det 1.230 kommunala företag (enl Kommunalföretagskommitténs definition). Av dessa är 60 % aktiebolag. Stiftelserna svarar för 35 % och övriga företagsformer svarar således för endast 5 % av det totala antalet företag. Aktiebolagen är vanligast inom praktiskt taget varje verksamhetsområde utom på bostadsförsörjningsområdet, där stiftelserna dominerar.

Kommunalföretagskommittén har valt årsomsättning och antal anställda för att illustrera omfattningen av verksamheten i de kommunala företagen. Årsomsättningen i de verksamma företagen uppgick 1977 till 15,6 miljarder. Som jämförelse nämner man att kommunernas totala omsättning samma år var 65,7 miljarder (exkl företagens omsättning). De kommunala företagen hade under 1977 som årsgenomsnitt 34.000 anställda och i kommunerna var den 1 mars samma år 291.000 personer anställda.

Inflytande och kontroll

För aktiebolag och stiftelser grundar sig inflytandet huvudsakligen på:

• röstmajoritet

• i aktiebolag genom ägande

• i stiftelse genom styrelsemajoritet

• utformning av bolagsordning och stiftelsestadgar

• i vissa fall avtal

På i stort sett samma grunder vilar inflytandet över de ekonomiska föreningarna. För handelsbolag/kommanditbolag ligger grunden till inflytande i avtalet mellan bolagsmännen.

Kommunen är en politisk organisation. De styrande politikerna uttrycker viljeinriktning och gör utfästelser. I bolagsordning och stiftelsestadgar kan viljeinriktning uttryckas genom det sätt man formulerar ändamålet med företagets verksamhet.

Kommunen kan inte formellt och direkt ta ansvar för hur verksamheten i bolagen bedrivs. Inte heller kan kommunen formellt tvingas ta ekonomiskt ansvar för de kommunala företagen. Vanligen känner dock kommunerna detta ansvar. Det tar sig exempelvis uttryck i kommunal borgen för företagens lån, förlusttäckning och aktieägartillskott.

Kommunens kontroll över företagens resurser kan belysas genom att man söker konstatera om och på vilket sätt medel kan transfereras mellan företag och kommun.

Kommunerna kan lämna bidrag till de kommunala företagen förutsatt att bidragen används till kompetensenlig verksamhet – detta gäller oavsett företagsform.

Det är däremot betydligt svårare att överföra eventuella vinstmedel från de kommunala företagen till kommunerna. För aktiebolagen gäller att enda möjliga väg är via utdelning. Från stiftelserna kan, såvitt jag bedömer, medel inte överföras eftersom en stiftelses avkastning skall tillfalla destinatärerna i varje fall så länge stiftelsen drivs.

Möjligheter till fusion saknas. Skall kommun tillgodogöra sig det egna kapitalet i ett aktiebolag torde en likvidation av bolaget bli nödvändig. Likvidationen kan medföra skattekonsekvenser.

I bostadsstyrelsens normalstadgar för de allmännyttiga bostadsstiftelserna finns en bestämmelse med innebörden att om någon part utöver kommun tillskjutit grundkapital skall, om stiftelsen likvideras, det av vederbörande tillskjutna beloppet återbetalas. Resterande behållning tillfaller kommunen.

Kontroll över företagens räkenskaper kan utövas dels genom att kommunen utser revisorer, dels genom rätten för kommunen att ta del av företagens räkenskaper. Direkt insyn i företagens räkenskaper kan åstadkommas genom föreskrifter i avtal eller i bolagsordning respektive stiftelsestadgar.

För och emot en ekonomisk beslutsenhet

Skäl som talar för att en ekonomisk beslutsenhet föreligger:

1. Verksamheten i de kommunala företagen tjänar i allmänhet ett så kallat allmänt kommunalt ändamål. Detta ändamål är gemensamt för kommuner och kommunala företag och kan sägas motsvara vinstsyftet i privat företagsverksamhet.

2. I de kommunala företagen bedrivs ofta en icke obetydlig del av kommunens verksamhet.

3. Kommunerna kan utöva ett inflytande över de kommunala företagens verksamhet på samma eller likartat sätt som ett moderbolag har inflytande över sina dotterbolag.

4. Kommunerna känner överlag ett ekonomiskt ansvar för de kommunala företagen.

5. Kommunerna har en viss men inte fullständig kontroll över företagens resurser.

Skäl som talar emot att, eller gör det tveksamt om, den kommunala gruppen kan anses som en ekonomisk beslutsenhet:

1. Det förekommer att verksamhet som inte tjänar ett kommunalt ändamål bedrivs i vissa kommunala företag. Om ett sådant företag jämställs i ekonomiskt avseende med den övriga kommunala verksamheten skulle man kunna få en skev bild av den egentliga kommunala ekonomin.

2. Den verksamhet som bedrivs i de kommunala företagen är huvudsakligen vad som brukar benämnas affärsinriktad verksamhet. Beslut om den affärsinriktade verksamheten har en annan karaktär än beslut om övrig kommunal verksamhet.

3. Det är oklart vilken betydelse de kommunala företagens ekonomi har på den enskilda kommunens ekonomi i stort.

4. De kommunala företagens ledning och styrelser kan fatta självständiga beslut som kommunen inte kan upphäva.

5. Kommunen kan avstå från att ta ekonomiskt ansvar för de kommunala företagen.

6. Resurser kan inte överföras fritt från företagen till kommunerna.

Är de skäl som talar emot att den kommunala gruppen betraktas som en ekonomisk beslutsenhet så starka att man bör avstå från att sammanställa kommunen och de kommunala företagens redovisningsrapporter till en samlad ekonomisk bild? Det är min uppfattning att så inte är fallet. Jag grundar mitt ställningstagande på följande argument:

• Kommunala företag som bedriver verksamhet, som inte tjänar ett kommunalt ändamål hör till undantagen och kan eventuellt särbehandlas.

• Affärsinriktad verksamhet bedrivs i betydande utsträckning såväl i företagsform som i förvaltningsform. Den affärsinriktade verksamheten är i lika hög grad en del av den kommunala servicen som övrig verksamhet. Det finns dessutom inga naturliga gränser mellan affärsinriktad och icke-affärsinriktad kommunal verksamhet.

• Det faktum att verksamheten i de kommunala företagen har en betydande omfattning innebär sannolikt även att den i många fall spelar en inte oväsentlig roll i den kommunala ekonomin.

• Enstaka självständiga beslut mot ”kommunens vilja” kan fattas i företagen, men kommunen har medlen att se till att så inte sker i längden.

• Om kommunen skulle avstå från att ta ekonomiskt ansvar för de kommunala företagens verksamhet, skulle förtroendet för kommunen och kommunpolitikerna rubbas på ett sätt som skulle skada dess/deras anseende för lång tid. Det är därför troligt att kommunerna kommer att ta detta ansvar och att avsteg kommer att höra till undantagen.

• Den begränsning det innebär att resurser inte kan överföras fritt från företagen till kommunerna är ingen verklig begränsning. Dels är de kommunala företagen i allmänhet inte vinstalstrande och dels finns det trots allt stora möjligheter att kringgå en sådan begränsning, t ex genom styrd prissättning av interna tjänster.

Utgångspunkter för en koncernredovisningsmodell

Om grundförutsättningen för att sammanställa information till en koncernredovisning är uppfylld, d v s att den kommunala gruppen utgör en ekonomisk beslutsenhet, återstår problemet att finna en metod för att sammanställa de olika redovisningsrapporterna på ett sätt som kan ge en relevant bild av gruppens ekonomiska ställning.

Resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys

Tidigare har omnämnts den utveckling som pågår inom området kommunal redovisning och det nya modellsystem som börjat användas i kommunens årsredovisningar. Brorström har utvecklat och argumenterar för detta system för kommunal redovisning och budgetering vars ”grundbultar” är en resultaträkning, en balansräkning och en finansieringsanalys.

Det är min uppfattning att detta modellsystem kommer att förbättra möjligheterna att bedöma kommunernas ekonomi och att leda till mer fruktbara diskussioner om vad som bör vara kriterier för en god och sund kommunal ekonomi.

Modellsystemet ger en samlad och överskådlig ekonomisk bild av den kommunala förvaltningsverksamheten. Det är enkelt och lättfattligt. Det åskådliggör tydligt sambandet mellan årets resultat och kommunens ekonomiska ställning samt hur verksamheten har finansierats. Likviditets- och soliditetsnivån blir naturliga utgångspunkter i diskussioner om en sund kommunal ekonomi på såväl kort som lång sikt. Skatteinkomsternas betydelse för resultatet och resultatets inverkan på likviditet och soliditet ställer t ex frågor om upplåning och skatteuttag på sin spets.

Koncernredovisning, begrepp och metoder

Grundtanken i all koncernredovisning är att koncernens redovisningsrapporter skall utvisa gruppens resultat och ställning som om de i gruppen ingående enheterna utgjort en enda enhet.

I aktiebolagslagen 1 kap 23 § definieras ett koncernbegrepp och i 11 kap 11 § anges grundläggande principer för koncernredovisning. Till ledning för god redovisningssed vid koncernredovisning finns vidare FARs rekommendation nr 11 samt vissa av FAR redovisade utkast och förslag till rekommendationer.

I huvudsak bör en likartad koncerndefinition och likartade koncernredovisningsregler kunna användas även för kommunen och de kommunala företagen.

Viss anpassning måste dock ske till kommunala förhållanden. Jag anser bl a att stiftelse vars ändamål står i överensstämmelse med kommunalt ändamål och i vars styrelse kommunen har röstmajoritet, samt i vilken kommunens andel av restkapitalet tillfaller kommunen i händelse av att stiftelsen avvecklas, bör vara att betrakta som kommunal dotterenhet.

Kapitalbevarandeaspekten

Även om man har en struktur för att föra samman företagens och kommunens bokslut i en gemensam rapport kvarstår ändå frågan om den ekonomiska bild man får är relevant som ekonomiskt beslutsunderlag för den kommunala gruppen.

Ett företag är normalt en vinstinriktad organisation, medan en kommun alltid är icke-vinstinriktad. Anthony (1978) uttrycker skillnaden mellan vinstinriktade och icke-vinstinriktade organisationer på följande sätt:

”Det grundläggande målet i ett vinstinriktat företag är att nå maximal eller åtminstone tillfredsställande förtjänstnivå (level of earnings). Det grundläggande ekonomiska målet för en icke-vinstinriktad organisation är klart någonting annat. Det kan uttryckas som en policy för ett önskvärt samband mellan operationellt inflöde under en period och verkliga kostnader under perioden.” Han konstaterar vidare att en resultaträkning (operating statement) visar detta samband. Tanken bakom att eventuellt använda en resultaträkning även i icke-vinstinriktade organisationer bygger Anthony (op.cit) på idén om ”kapitalbevarande”. Han diskuterar: ”Eftersom icke-företagsorganisationer inte har förtjänster på samma sätt som ett företag har, är en fokusering på förtjänst som sådan inte relevant i icke-företagsorganisationer. Däremot kan kanske idén om ’kapitalbevarande’, vilken är närbesläktad med förtjänst, passa för båda organisationstyperna. Begreppsmässigt sägs ett företag bibehålla sitt kapital om dess förtjänst åtminstone motsvarar dess utdelning. På likartat sätt kan det sägas att en icke-företagsorganisation bevarar sitt kapital om dess operationella inflöde åtminstone motsvarar dess kostnader. Med detta betraktelsesätt kan det göras gällande att det finns en grundläggande likhet mellan ett företags resultaträkning (income statement) och en icke-företagsorganisations resultaträkning (operating statement).”

Anthony citerar också Vatter (1947, 1974):

”...fastän vinster kanske inte är målet för institutioners och offentliga organs (governmental) aktiviteter, är ändå matchningen av kostnader och intäkter viktig. ’Att gå jämnt upp’ är i sig bara ett specialfall av vinstredovisning, och medan vinstmotivet kanske har en liten betydelse för situationen, har syften som solvens och fortsatt effektiv drift åtminstone en mycket likartad effekt.”

Ser man till de kommunala företagen är det i första hand aktiebolagen som är vinstinriktade organisationer. Aktiebolagskonstruktionen bygger på att organisationen skall vara vinstalstrande. Både vinstalstrande och icke-vinstalstrande (även underskottsalstrande) verksamhet drivs emellertid i aktiebolagsform i kommunerna. I de icke-vinstalstrande verksamheterna möts kapitalbehovet förutom av avskrivningar, av aktieägartillskott och ökningar av aktiekapitalet.

Som framgår av vad som tidigare sagts skall självkostnadsprincipen vara grundprincip för den s k affärsdrivande verksamheten i såväl kommun som i kommunala företag. Det innebär att både kommunen och de kommunala företagen i princip bör betraktas som icke-vinstinriktade organisationer.

Mot bakgrund av Anthony och Vatters synpunkter anser jag att när man betraktar kommunen och de kommunala företagens ekonomiska verksamhet är ”kapitalbevarandeaspekten” en gemensam nämnare. Oavsett om vinstinriktad eller icke-vinstinriktad verksamhet föreligger ger denna aspekt motiv för att föra samman kommunens och företagens resultaträkning och balansräkning till en koncernresultat- respektive en koncernbalansräkning.

En modell och ett exempel

För att illustrera vilken bild en koncernredovisning skulle ge av den kommunala gruppens ekonomi, presenteras här en modell för kommunal koncernredovisning.

Om en kommunal koncernredovisning skall vara användbar som bedömnings- och beslutsunderlag bör den vara utformad:

• så att den ger bokslutsintressenterna erfarenhet av och kunskap om kommunens totala ekonomi,

• så att den kan bilda den ekonomiska utgångspunkten för planering på kort och lång sikt av hela den kommunala gruppens verksamhet,

• så att den om möjligt underlättar totalekonomiska jämförelser mellan kommuner.

För att uppfylla dessa krav bör den:

• vara enkel och lättfattlig,

• möjliggöra jämförelser mellan olika år,

• bygga på så enhetliga redovisningsprinciper som möjligt.

Den modell jag föreslår och som kan tänkas fylla de ställda kraven utgår ifrån Brorströms modellsystem och baserar sig på traditionella koncernbegrepp och tekniker.

Vissa speciella anpassningar får göras för att på ett lämpligt sätt sammanföra företagens och kommunens redovisningsrapporter. Så har t ex den skatt företagsenheterna eventuellt betalar, i modellen betraktats som en del av den kommunala koncernens driftskostnader. Likaså behandlas företagsenheternas obeskattade reserver fullt ut som en del av den kommunala koncernens egna kapital.

Koncernresultaträkningen visar förändringen av kommunens totala egna kapital och vilka huvudfaktorer som har påverkat den redovisade kapitalförändringen. Driftsintäkterna visar de totala externa intäkterna vare sig det rör sig om daghemsavgifter, hyresintäkter eller elavgifter och vare sig verksamheten bedrivs i förvaltnings- eller företagsform. Skatteintäkternas betydelse för det totala resultatet blir tydlig.

Driftskostnaderna visar kommunens totala externa kostnader, exklusive räntor och avskrivningar, för den kommunala servicen. Slutraden i den kommunala koncernresultaträkningen uttrycker vilken förändring av det egna kapitalet årets ekonomiska verksamhet resulterat i. För att det egna kapitalet skall bevaras måste ett noll-resultat visas. Skall verksamheten expandera med bibehållen relation mellan tillgångar och skulder krävs ett överskott.

Koncernbalansräkningen visar kapitalanskaffningen och kapitalanvändningen för hela den kommunala gruppen. Vare sig en investering sker inom förvaltningsramen eller i ett företag avspeglas det i koncernbalansräkningen, liksom den upplåning som beslutas med anledning av investeringen. Ur koncernbalansräkningen kan också utläsas storleken av det kapital som är bundet i den löpande driften av den kommunala koncernens verksamhet.

Finansieringsanalysen visar de finansiella förändringar som skett under året. Den visar nettoinvesteringarna under året för hela den kommunala verksamheten, förändringar i totala skulder och totala fordringar liksom den inverkan årets verksamhet och finansiella dispositioner haft på den likvida situationen för hela den kommunala gruppen.

Den historiska utvecklingen av de enskilda posterna i balansräkningen för koncernen kan studeras och analyseras. Genomsnittsräntan för den totala kommunala upplåningen kan beräknas och utvecklingen följas. Likviditets- och soliditetstal är enkla att ta fram ur modellen. De likvida medlen kan t ex ställas i relation till de externa kostnaderna för att ge en uppfattning om den likvida handlingsberedskapen för koncernen. Företagets resultat är delvis avhängigt av hur stor del av deras verksamhet som lånefinansieras. En hög lånefinansiering innebär ofta att kommunerna kan tvingas löpande tillskjuta medel för att täcka uppkommet underskott.

Företagen har i allmänhet ingen möjlighet att självfinansiera en expansion av sin verksamhet. Det är därför intressant att studera soliditeten för hela koncernen.

Koncernredovisning för Trollhättans kommun

För att konkretisera modellen har en koncernresultaträkning, en koncernbalansräkning och en finansieringsanalys upprättats för Trollhättans kommun och dess kommunala bolag. Eftersom det är intressant att framhäva skillnaderna både i fråga om resultat och ställning mellan kommunen och den kommunala koncernen presenteras talen nedan parallellt.

Trollhättans kommun har sex helägda dotterbolag samt ett dotterdotterbolag. Företagens verksamhet består huvudsakligen av fjärrvärmeproduktion, transporter samt fastighetsförvaltning. Kommunen har dessutom röstmajoritet i Nohab Verkstads AB. Kammarrätten har förklarat beslutet att förvärva aktierna i detta bolag som icke kompetensenligt. Kommunen skall därför föranstalta om avveckling av sitt aktieinnehav i bolaget. Detta företag konsolideras därför inte, utan redovisas som allmänt aktieinnehav.

Koncernen uppvisar ett resultat som med fem milj kr understiger kommunens. Kommunen kommer att tvingas göra aktieägartillskott för att täcka merparten av de kommunala företagens förluster. Av resultaträkningarna framgår att räntor och avskrivningar svarar för 15 % av den kommunala koncernens totala kostnader medan motsvarande tal för enbart kommunen är 8 %.

Av balansräkningarna framgår att koncernens balansomslutning är 717 milj kr eller 70 % större än kommunens medan koncernens egna kapital är 15 milj kr lägre än kommunens. Att det egna kapitalet i koncernen är lägre än kommunens egna kapital beror dels på att vissa företag förbrukat en del av sitt aktiekapital, dels på att jag i min sammanställning behandlat en fiktiv tillgångspost i det kommunala bostadsföretaget, en s k bostadslånepost som avdragspost under eget kapital. Koncernens framräknade soliditet blir 41 % medan kommunen uppvisar en soliditet på 71 %.

Man kan konstatera att posten likvida medel är praktiskt taget lika stor i kommunen som i koncernen. För att åstadkomma en effektiv förvaltning av gruppens likvida medel ”förvaltar” kommunen även bolagens likvida resurser. De likvida medel som redovisas i kommunens balansräkning är således avsedda att utgöra den likvida handlingsberedskapen för hela den kommunala gruppen.

Finansieringsanalyserna visar att nettoinvesteringarna i koncernen under 1983 uppgick till 153 milj kr. Motsvarande tal för kommunen var 68 milj kr. Kommunens självfinansieringsgrad var 139 % medan koncernens självfinansieringsgrad uppgick till 53 %. Även om det icke går att dra några slutsatser från ett enstaka år uppstår ändå frågan vilken inverkan beslut om självfinansieringsgraden har på koncernens respektive kommunens framtida resultat. Kan de framtida räntekostnaderna och avskrivningarna i företagen mötas med ökade driftsintäkter eller måste viss del skattefinansieras?

Framtidsinriktade ekonomiska beslut

De kommunala företagen bedriver en relativt omfattande verksamhet och svarar för en inte obetydlig del av kommunernas ekonomi. Kommunen och de kommunala företagen bör betraktas som ekonomisk beslutsenhet. Det räcker därför inte att de centrala beslutsfattarna grundar sin uppfattning om kommunens ekonomi enbart på kommunens bokslutsrapport. Det är rimligt att beslutsfattarna bygger upp en kunskapsbild av den kommunala koncernens ekonomi. Detta i sin tur kan leda till att företagens ekonomi på ett mera aktivt sätt kommer in i diskussionerna om utformning, inriktning och finansiering av den kommunala verksamheten. Det bör i första hand vara koncernens likviditet och soliditet på kort och lång sikt som blir föremål för politiska beslut.

Ulla Bengtsson, vinnare av 1985 års ter Vehnpris vid Handelshögskolan i Göteborg

Anthony, R.N., 1978, Financial Accounting in Nonbusiness Organisations – An exploratory Study of Conceptual Issues, FASB Research Report.

Anthony, R.N:, 1980, Making sense of non business accounting, Harvard Business Review, pp 83–93.

Brorström, B., 1982, Planeringspolitik eller resultatpolitik. Användning och utformning av kommunala bokslut. Karlshamn: Doxa.

Brorström, B., 1984, Tankar, modeller och metoder för beskrivning av finans och verksamhet i kommuner. FE rapport 230, Företagsekonomiska institutionen, Göteborgs Universitet.

Brorström, B., Olsson, O., 1984, Accounting models as inquiring system in local government – why not? FE-rapport 219, Företagsekonomiska institutionen, Göteborgs Universitet.

SOU 1982:13, Kommunalföretaget. Delbetänkande av kommunalföretagskommittén, Stockholm.

Strömberg, H., 1983, Kommunalrätt. Arlöv: Liber Förlag.