Handeln med standardiserade köpoptioner i aktier har nu varit i gång på den svenska marknaden i snart ett år. Omsättningen har överstigit alla prognoser. Instrumentet som sådant har således blivit en succé.
Redovisnings- och skattefrågorna inför 1985 års bokslut utgör dock smolk i bägaren, särskilt för optionssäljarna.
I denna artikel kartlägger Per-Olof Akteus och Ulf Tivéus dessa problem. Redovisningsfrågorna kommenteras i första hand mot bakgrund av de krav som ställs på bokföringsskyldiga som ej driver handel med värdepapper.
Genom en köpoption i aktier förbinder sig utfärdaren (säljaren) att sälja en bestämd post aktier under en bestämd tid (optionens löptid) till ett bestämt pris (optionspriset). Köparen har därmed en ovillkorlig rätt att när som helst under optionstiden förvärva aktierna för optionspriset men ingen skyldighet att utnyttja denna rätt. För denna rätt betalar köparen en ersättning till utfärdaren. Denna ersättning kallas för premium.
Standardiseringen av aktieoptionerna innebär att ett optionskontrakt alltid omfattar en option på 100 aktier, att löptiden fixeras och maximeras till högst nio månader samt att lösenpriset fastställs med hänsyn till börskursen på de underliggande aktierna. Lösenpris fastställs dels över gällande börskurs (minusoptioner), dels under börskursen (plusoptioner).
Optionerna delas in i tre grupper baserat på optionens slutmånad. Optioner som avser samma bolag och aktieslag utgör en optionsklass. Optioner i samma klass med samma lösenpris och slutmånad, noteras i en optionsserie.
Optionsmäklarna OM Fondkommission AB (OM) är alltid en av parterna i ett standardiserat optionskontrakt och agerar således antingen som utfärdare (säljare) eller köpare av ett kontrakt. En kund som säljer ett kontrakt till OM har alltid rätt att till rådande dagskurs köpa tillbaka sin egen option av OM. Utfärdaren av en option måste inneha de aktier, som han ställer ut option på. För att köparen skall ha garanti för att utfärdaren kan leverera aktierna om optionen utnyttjas måste utfärdaren normalt deponera aktierna hos sin fondkommissionär.
Olika handlingsalternativ
En köpare av en köpoption kan agera på tre olika sätt. Han kan utnyttja sin rätt att köpa aktierna genom att betala fastställt lösenpris. Detta förfarande kallas lösen. Lösen måste påkallas skriftligt senast tredje fredagen i slutmånaden (slutdagen). Optionsinnehavaren kan också sälja optionen. Detta kallas på optionsspråk inte försäljning utan kvittning. Kvittning måste påkallas senast dagen före slutdagen. Det tredje alternativet är förfall, d v s att varken begära lösen eller kvittning. Optionen förfaller därmed på slutdagen och blir helt värdelös.
Som utfärdare kan man agera aktivt endast på ett sätt och det är att återköpa den utfärdade optionen, kvittning. Lösen- och förfallsituationerna kan utfärdaren inte påverka utan styrs av optionsinnehavarens beteende.
Beskattning av köpoptioner
För närvarande finns det inte någon lagstiftning på inkomstskatteområdet avseende köpoptioner. Dessvärre finns det inte heller någon praxis som klart anger beskattningsresultatet för affärer i standardiserade köpoptioner. Förhandsbesked har sökts men vid tidpunkten för författandet av denna artikel har något besked ännu ej meddelats av Riksskatteverket (RSV). Vissa frågor får dock anses klarlagda genom rättsfallet RÅ 83 1:90, som avsåg en option mellan två privatpersoner om köp av aktier.
Branschen har också genom Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen hemställt om lagstiftning på området hos regeringen för att få skatteregler, som är anpassade till den standardiserade handeln. Förslaget har remissbehandlats men inte lett till lagstiftning utan överlämnats till kapitalvinstkommittén. Därifrån väntas nu ett förslag till sommaren. Detta hjälper dock inte dem som hittills gjort affärer i standardiserade optioner.
I den följande framställningen redovisas bl a utifrån rättsfallet RÅ 83 1:90 säljares och köpares skattesituation vid olika handlingsalternativ. Samtidigt tar vi under respektive alternativ upp hur bokföringsskyldiga aktörer bör redovisa transaktionerna i böckerna. Motsättningarna mellan skatteanspråken och god redovisning blir därmed tydligast.
Optionsutfärdaren
a) Vid ufärdandet
Premium, som optionsutfärdaren erhåller vid utfärdandet, beskattas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 § 1 mom. 1) kommunalskattelagen (KL). Inkomsten utgör således inte reavinst och kan därför inte kvittas mot reaförluster. Enligt bestämmelserna i 41 § KL följer inte inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet bokföringsmässig redovisning utan kontantprincipen skall tillämpas. Det innebär att erhållet premium skall tas upp till beskattning för det beskattningsår det blir tillgängligt för lyftning. Skattemässigt ser man för närvarande således inte inkomsten som en vinst hänförlig till aktieinnehavet.
Det sagda kan illustreras med ett enkelt exempel. Antag att börskursen på aktierna i ett bolag är 200 kronor och att anskaffningsvärdet för aktierna också är 200 kronor. Ägaren, ett aktiebolag, ställer ut köpoption med ett lösenpris på 180 kronor. För detta erhåller bolaget 30 kronor i premium, d v s 3.000 kronor för ett optionskontrakt. På bokslutsdagen (= 31 december) är börskursen fortfarande 200 kronor.
Utfärdaren måste i detta exempel i deklarationen redovisa en intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet med 3.000 kronor, trots att man vid detta tillfälle vet att 20 kronor per aktie måste avstås.
Vid redovisningen inträder frågan huruvida erhållet premium skall intäktföras omedelbart eller inte. Detta är också själva kärnfrågan från redovisningssynpunkt.
Eftersom utfärdandet av en köpoption kan följas av utnyttjande, kvittning eller förfall av optionen är det rimligt att redovisningen anpassas så att nettoeffekten av respektive alternativa utfall kan återges. Vid fortgående kursnedgång medför också en utfärdad köpoption att en begränsning av en kursförlust genom snabb försäljning blockeras av förpliktelsen att sälja enligt optionen i kombination med att blankningsaffärer ej är tillåtna. Om börskursen går upp kan kvittning vara fördelaktigt, vilket innebär att erhållet premium reduceras eller i sin helhet förbrukas för betalning av återköpspremium. Omedelbar intäktsföring skulle innebära att kvittning betraktas som en helt ny transaktion utan ekonomiskt eller annat samband med utfärdandet av köpoptionen. Först när optionen inte utnyttjas utan förfaller blir erhållet premium en definitiv intäkt.
Mot bakgrund av de olika alternativa utfallen är det därför riktigare att reservera mottaget premium för framtida avräkning. Förslagsvis kan premium tas upp som förutbetald intäkt. I vårt exempel ovan bör bolaget således inte intäktsföra erhållet premium på 3.000 kronor. I den mån lösenpriset understiger börskursen/bokvärdet på balansdagen kan emellertid premium användas för erforderlig nedskrivning av underliggande aktier (se nedan under e)). Vid lösen, kvittning eller förfall intäktsförs premium under finansiella poster i resultaträkningen. Genom denna redovisning av premium uppnås bättre överensstämmelse med principen att intäkt skall redovisas då den är realiserad.
Det har gjorts gällande att en utfärdare av köpoption i sin bokföring skall intäktsredovisa uppburet premium omedelbart. Detta ställningstagande bygger på uppfattningen att premium är en isolerad ersättning för själva förpliktelsen att sälja aktierna till fastställd kurs och att redovisningen av premium skall stå i överensstämmelse med självdeklarationen. Som framgår ovan är detta emellertid enligt vår mening en olämplig redovisningsprincip.
b) Vid kvittning
Som tidigare nämnts har optionsutfärdaren rätt att köpa tillbaka sin egen option. Kvittningsrätten är en förutsättning redan vid utfärdandet. Om utfärdaren köper tillbaka sin egen option bör kostnaden för återköpspremium således vara en utgift i samma förvärvskälla. Enligt kontantprincipen medges då avdrag för återköpspremium när det betalas. Om återköpspremium är större än erhållet premium vid utfärdandet blir det ett underskott i denna förvärvskälla (om inga andra inkomster skall redovisas i samma förvärvskälla). Detta underskott kan kvittas mot andra inkomster eftersom det inte klassas som reaförlust, för privatpersoner dock med den begränsning i kvittningsrätten som följer av marginalskattereformen.
Om en option löper över ett årsskifte kan premium och återköpspremium hamna på olika beskattningsår. För en utfärdare med 80 % marginalskatt innebär det att erhållet premium blir beskattat med 80 % medan avdraget för återköpspremium endast blir värt 50 %.
Vid kvittning är optionsaffären avslutad och skall resultatföras. Om återköpspremium i vårt exempel är 4.000 kronor uppkommer en nettokostnad under finansiella poster på 1.000 kronor.
c) Vid lösen
Om optionsinnehavaren vill utnyttja sin option måste utfärdaren sälja sina aktier till lösenpriset. Intäkten vid aktieförsäljningen beskattas enligt de vanliga reavinstreglerna för aktier vare sig lösenpriset understiger eller överstiger börskursen.
Aktieförsäljningen redovisas som vanligt, d v s vinst eller förlust tas in som finansiell post i resultaträkningen om avyttringen avsett placeringsaktier eller som extraordinär post om underliggande aktier ursprungligen varit anläggningstillgångar. Optionsavtalet är avslutat i och med lösen. Som nämnts ovan skall därvid premium resultatredovisas.
d) Vid förfall
Om optionen förfaller inträder ingen skatteeffekt. Utfärdaren har ju redan blivit beskattad när premium blev tillgängligt för lyftning.
Vid förfall av optionen utgör premium en definitiv intäkt hos utfärdaren.
e) Balansvärdering av underliggande aktier
De underliggande aktierna till en köpoption skall av utfärdaren värderas enligt lägsta värdets princip, d v s till lägsta av anskaffningsvärde, lösenpris eller börskurs på balansdag. Det kan vara rimligt att inkomsten i form av premium får användas för nedskrivning om denna framkallas av att köpoptionens lösenpris understiger anskaffningsvärde och börskurs. I vårt exempel ovan bör således 20 kronor av premium på 30 kronor kunna utnyttjas för nedskrivning av aktien till 180 kronor. Om det är väsentligt bör upplysning lämnas om att aktier med bokvärdet X tkr omfattas av utfärdad(e) köpoption(er). Upplysningen kan lämnas i not till aktieposten i balansräkningen.
f) Förmögenhetsbeskattning
Det kan i sammanhanget vara på sin plats att nämna att köpoptioner omfattas av förmögenhetsbeskattning. När riksdagen under 1985 beslutade om lagstiftning avseende inkomstbeskattning av optionsrätter infördes även förmögenhetsbeskattning för vissa optioner. De optioner som fr o m 1986 års taxering utgör skattepliktig förmögenhet är enligt lagtexten ”optionsrätt till nyteckning eller köp av aktier om optionsrätten är föremål för omsättning på kapitalmarknaden”.
Även om det av propositionen knappast framgår att man avsåg att förmögenhetsbeskatta även köpoptioner torde det dock med hänsyn till den entydiga lagtexten stå klart att så blivit fallet.
Som skattepliktig förmögenhet skall optionsinnehavaren ta upp det noterade värdet per den 31 december.
I vilken utsträckning optionsutfärdaren är berättigad till motsvarande avdrag såsom en skuld är inte reglerat. Om lösenpriset understiger börskursen på den bakomliggande aktien vid utgången av året bör dock mellanskillnaden få dras av som en skuld. Annars blir samma förmögenhetsvärde beskattat två gånger, dels hos innehavaren, dels hos utfärdaren.
g) Övrigt
Erhållet premium för köpoptioner torde i normalfallet ej vara av väsentlig storlek i relation till exempelvis intäkter av rörelse etc under ett helt år. Däremot kan premium ha storleksmässig betydelse i ett periodbokslut som ligger till grund för lagstadgad delårsrapportering. Under del av året kan ju huvudverksamhetens resultat av t ex säsongskäl vara blygsamt, varvid övriga intäkter får en annan relativ betydelse för det redovisade resultatet. Av denna anledning är det av vikt att redovisningen av erhållet premium sker på ett kongruent sätt i period- och årsbokslut.
Optionsinnehavaren
a) Vid förvärv
Den som förvärvar en köpoption kommer i besittning av ett värdepapper. Detta upptas i balansräkningen som omsättningstillgång och värderas enligt lägsta av anskaffningsvärde och marknadsvärde på balansdagen i samband med bokslutet.
Vid förmögenhetsbeskattning utgör köpoptioner skattepliktiga tillgångar och skall värderas till det noterade värdet per 31 december.
b) Vid kvittning
Intäkt vid försäljning av en option behandlas enligt reavinstreglerna för övrig lös egendom än aktier (35 § 4 mom KL). Med hänsyn till att innehavstiden är kort (högst nio månader) är alltid 100 % av reavinsten eller reaförlusten skattepliktig respektive kvittningsbar mot reavinst.
Kvittning innebär för optionsinnehavaren att optionen säljs. Därvid uppkommen realisationsvinst alternativt -förlust, redovisas som finansiell post i resultaträkningen.
c) Vid lösen
När innehavaren av en option utnyttjar sin rätt att köpa aktierna utslocknar optionen. Lösenförfarandet utlöser inte någon beskattning för köparen. Däremot får han till anskaffningskostnaden för aktierna lägga erlagt premium. Skattemässig anskaffningstidpunkt för aktierna blir lösendagen. I bokföringen intas aktierna till ett värde som motsvarar summan av erlagt premium och lösenpris. Därefter får vid bokslut värderingen av aktierna prövas enligt lägsta värdets princip.
d) Vid förfall
Om optionen inte utnyttjas senast på slutdagen förfaller optionen och blir därmed värdelös. Den förlust innehavaren drabbas av utgör icke avdragsgill kapitalförlust. Förlusten redovisas som finansiell kostnad.
Avslutning
Som framgår av framställningen ovan utgör realiserandet av premium den springande punkten för redovisningen. Eftersom erhållet premium utgör ersättning för hela optionskontraktet, d v s såväl försäljningen av optionen som utfärdarens förpliktelse enligt optionsvillkoren att under optionstiden sälja underliggande aktier (alt kvittning), kan premium knappast anses realiserat förrän hela affären avslutats. Förpliktelserna enligt optionskontraktet måste nämligen anses utgöra en enhet. Redovisningen måste enligt vår mening också grundas på denna princip. Det är vidare rimligt att beskattningsreglerna ändras, så att de överensstämmer med denna redovisningsprincip.
En lämplig utveckling kan vara att anse betalningar av premium vid utfärdandet som en del av försäljningslikviden för de av optionen omfattade aktierna. Vid beskattningen blir då premium en del av reavinst eller reaförlust enligt reavinstreglerna för aktier. Om optionen inte utnyttjas utan förfaller kan uppburet premium ändå beskattas enligt dessa regler. För optionsinnehavaren skulle å andra sidan förlusten anses realiserad genom förfallet och utgöra reaförlust.
Om kvittning sker bör reavinstreglerna också gälla. Vinst eller förlust bör därvid anses realiserad vid kvittningstillfället. Vid lösen utgör premium del av underliggande aktiers anskaffningsvärde respektive försäljningspris. För utfärdaren blir premium således beskattat fullt ut om underliggande aktier innehafts kortare tid än två år och till 40 % för tid därefter. Detta ansluter till ståndpunkten att uppburet premium bör periodiseras och stämmer i allt väsentligt även överens med det förslag till skatteregler som presenterats av Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen.
Företag som driver handel med värdepapper beskattas enligt rörelsereglerna för inkomster och utgifter i samband med köpoptioner. Förestående resonemang gäller även sådana företag men i redovisningen återges premiumbetalningarna, värdeförändringar etc som rörelseposter.
Per-Olof Akteus, auktor revisor och Ulf Tivéus, skattejurist, Bohlins Revisionsbyrå AB, Stockholm