Börsen rekommenderar utökad information om transaktioner med närstående. En internationell jämförelse visar att upplysningsskyldigheten är mer preciserad och långtgående än hittillsvarande praxis i Sverige. En översyn av informationskraven i Sverige framstår därför som naturlig.
Den aktuella förtroendedebatten har i mycket sin grund i ifrågasatta transaktioner med närstående och brister i informationen.
Bertil Edlund och Claes Holmberg, auktoriserade revisorer i Stockholm skriver i denna artikel att ”krav på ökad information från marknaden och i årsredovisningen om närstående transaktioner kommer säkert att visa sig vara ett naturligt och verkningsfullt medel som leder till eftersträvad ökad varsamhet och respekt för likabehandlingsprincipen”.
Aktuella händelser i börsbolag har riktat uppmärksamheten på transaktioner med närstående. De aktuella fallen har initierat en etikdebatt, börsstyrelsen har aviserat skärpta regler i inregistreringskontraktet och regeringen har tillsatt en särskild kommission. Händelserna aktualiserar även frågan om informationen i årsredovisning och prospekt bör utvidgas beträffande transaktioner med närstående. Sådan information kan även ses som ett utvidgat minoritetsskydd – ett outsiderskydd. Härigenom kan även revisorernas ställning stärkas.
Sedan manus till denna artikel inlämnades har Börsen utfärdat en rekommendation att vissa närståendetransaktioner skall publiceras. Vidare har i NBKs nyligen publicerade rekommendation om prospekt angivits att avtal och andra förhållanden av betydelse med närstående särskilt skall upplysas om. Börsens rekommendation återges i särskild ruta. Utvecklingen får visa om det finns behov av att NBK närmare preciserar vilka transaktioner som avses. FARs redovisningskommitté överväger också om det finns behov av en mer generell rekommendation.
Innan vi går vidare bör uppmärksammas att stabila och engagerade ägare ofta utgör en viktig grund för ett bolags verksamhet och de bidrar ofta även direkt eller indirekt till gynnsamma affärer. Transaktioner med närstående är alltså en normal företeelse som i sig inte behöver innefatta något olämpligt. För minoritetsägare och aktiemarknaden i allmänhet är det dock viktigt dels att närstående är kända, dels att man har förtroende för att transaktioner med närstående sker på affärsmässiga villkor. Mot denna bakgrund kan det vara på sin plats att dels beskriva vilka informationskrav som uppställs internationellt för att bedöma vilka erfarenheter vi kan dra härav, dels klarlägga vilka regler som finns i Sverige med anslutning härtill.
Aktiebolagslagen innehåller som bekant flera skyddsregler, bl a likabehandlingsprincipen enl ABL 9:6. Börsstyrelsen har uppenbarligen kommit till uppfattningen mot bakgrund av sin erfarenhet av aktuella händelser att lagreglerna är otillräckliga och har velat skapa en press på företagen. Kravet på särskild information gör företagsledning och styrelse mera uppmärksamma och kommer att verka återhållande beträffande ofördelaktiga eller eljest olämpliga transaktioner som inte direkt kan rubriceras som lagöverträdelser. Informationskravet blir verkningsfullt i det ”grå fältet”.
Det bör framhållas att informationskraven internationellt endast utformats för att tillgodose behovet av underlag för bedömning av företagets ställning och resultat. Börsen har tillagt behovet av underlag för bedömning av bolagets behandling av sina aktieägare. Härmed torde i första hand avses likabehandlingsprincipen. Däremot anges inte undantag för bedömning av bolagets förvaltning eller andra skyddsregler i ABL som ett självständigt syfte.
Denna artikel behandlar i första hand informationen i årsredovisningen. En avvägning måste ske mot läsbarheten av årsredovisningen liksom konkurrenshänsyn (tystnadsplikten). Vi har även anledning ställa frågan om och i vilken utsträckning den specifikt svenska förvaltningsrevisionen minskar behovet av särskild information i årsredovisningen. En specialfråga är i vad mån förhållanden som upplysts om kan tas till prövning på senare bolagsstämmor, exempelvis genom tillsättandet av en särskild granskningsman. Frågorna blir många.
Närståendebegreppet förknippas instinktivt med fysiska personer men omfattar även juridiska personer. Många verksamheter är organiserade med dotterbolag eller andra samarbetande bolag, så att transaktioner med närstående blir en naturlig del av verksamheten. Exempelvis utgör exporten till svenska dotterbolag i utlandet i det närmaste 50 % av den totala exporten för de 40 största bolagen. Koncerninterna transaktioner undantas dock som regel. Alla bolag har en större eller mindre krets av närstående, t ex företagsledningen eller inflytelserika aktieägare (privatpersoner eller moderbolag).
Samlade regler om redovisning av transaktioner med närstående saknas i Sverige. Vi har genom lagstiftning och genom anvisningar från Bokföringsnämnden vissa specifika krav på information, t ex om ersättning till företagsledningen. Internationellt finns en standard, International Accounting Standards (IAS) nr 14, och en amerikansk, Financial Accounting Standards (FAS) nr 57. Båda har titeln ”Related Party Disclosures” och behandlar informationskravet i årsredovisningen. I England ställer börsstyrelsen särskilda krav.
Begreppet närstående förekommer i olika sammanhang, exempelvis i skattelagstiftningen. De skiljer sig från fall till fall och kan inte vara till ledning här. I de sammanhang vi här intresserar oss för begränsas begreppet till personer – fysiska såväl som juridiska – som kan påverka handlandet hos det berörda företaget. Påverkan kan avse såväl att vidta åtgärder som att avstå från åtgärder. De senare fallen är givetvis ytterst svåra att identifiera, beskriva och bedöma. Det gäller ju att fastställa vilka effekter som kan ha uppkommit som följd av påverkan av en närstående.
Effekterna av påverkan är ofta svåra att värdera. Ett underlåtande av att debitera ränta på intern finansiering går att värdera utan större svårighet. Om påverkan avser valet av leverantör för vissa råvaror blir det genast svårare. Ett annat exempel är bolag som avstår från att utnyttja intressanta forskningsresultat; kanske får ett annat koncernbolag utan särskild ersättning utnyttja forskningsresultaten i stället.
För en extern bedömare av bolaget måste presumtionen vara att – om inget annat anges i årsredovisningen eller i ett emissionsprospekt – alla transaktioner och andra engagement tillkommit på för verksamheten normala förutsättningar, s k arm’s-lengthprincipen. I sådana förutsättningar ingår att verksamheten drivs på kommersiella villkor med marknadsmässig prissättning och ett risktagande i paritet med bolagets resurser.
Ett bärande argument för särskild upplysning i årsredovisningen skulle vara att det är svårt att objektivt bedöma om företaget drivs självständigt och om transaktioner genomförts på affärsmässiga villkor; det finns alltid ett grått fält. Genom särskild information överlämnas bedömningen i viss mån till den externe bedömaren.
Enligt IAS 24 kan tilläggsinformation om transaktioner med närstående bli aktuell för:
köp eller försäljning av varor
köp eller försäljning av fast egendom, aktier och liknande tillgångar
köp eller försäljning av tjänster
agentavtal
leasing
överföring av forskning och utveckling
licenser
lån och annan finansiering inklusive apportemissioner
borgen och lämnande av andra säkerheter
avtal med företagsledningen
Riktade nyemissioner skulle även falla under de informationskrav som uppställts i IAS-rekommendationen.
Särskilda rekommendationer från IASC och FASB
Den av IASC i mars 1984 publicerade redovisningsrekommendationen (IAS nr 24 om ”Related Party Disclosures”) träder i kraft 1986. Som bekant söker FAR överföra IASC- rekommendationer i tillämpliga delar till svenska rekommendationer. FARs redovisningskommitté överväger huruvida en särskild rekommendation är önskvärd. I USA gavs 1982 ut en rekommendation, FAS nr 57, i samma ämne. FAS 57 baseras inte på någon grundlig prövning av informationsbehoven vid transaktioner med närstående. Man kan anta att FASB senare kommer att tillsätta ett särskilt projekt som förutsättningslöst prövar frågan. SEC ställer samma krav på börsnoterade bolags information om transaktioner med närstående som FAS nr 57 gör.
Om inte annat sägs avser referaten i detta kapitel IAS nr 24.
Närstående är sådana personer som har möjlighet att styra eller väsentligt påverka beslut.
IAS definierar de närståendesituationer som omfattas av rekommendationen utifrån begreppen ”kontroll över” företagets verksamhet (operations) och ekonomi eller väsentligt inflytande häröver. Kontroll förutsätter över 50 % av rösterna eller möjlighet att styra på grund av avtal (d v s i stort sett lika med det svenska koncernbegreppet). Väsentligt inflytande kan utövas genom styrelserepresentation men även på annat sätt.
Närståendesituationer kan förekomma i följande fall: (förkortat)
koncernbolag eller systerbolag
intressebolag
fysiska personer som genom direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över företaget
företagsledningen (i vid mening) och dess familj
företag, i vilka angivna personer har ett väsentligt ägande eller i vilka de på annat sätt har ett väsentligt inflytande
Punkterna c) och e) skapar besvärliga identifikationsproblem och svåra beskrivningsproblem. Till yttermera visso anges att vid avgörande skall det sakliga gå före det formella (substance over form). Den grå zonen måste bli stor – kanske så stor att vi i Sverige – om vi skulle utarbeta en motsvarande rekommendation – hellre borde eftersträva att begränsa den grå zonen på bekostnad av omfattningen av det möjliga fältet. Det finns anledning pröva möjligheten att även här begränsa sig till att förutsätta en minimiandel av rösterna.
I FAS nr 57 anges att ägande som överstiger 10 % av röstetal kan anses innebära tillräckligt inflytande (principal owners). IAS har ingen motsvarande storleksangivelse. Bokföringsnämnden anger samma gräns för större ägare i sin anvisning nr 19 om förvaltningsberättelsens innehåll, men framhåller att för större bolag kan gränsen behöva sättas lägre. Som jämförelse bör observeras att gränsen för att ett företag skall betraktas som intressebolag anges till 20 % både av IASC och FAR (i utkastet till rekommendation om intressebolag).
Det är intressant att notera de personer som inte anses vara närstående. Här nämns bolag med gemensam styrelseledamot, om denna ej anses kunna påverka beslut enligt ovan (man måste bedöma styrelseledamotens möjligheter att påverka besluten i samma riktning i båda bolagen), banker och andra som svarar för finansieringen, fackföreningar och myndigheter när dessa utövar sin normala verksamhet. Detsamma gäller beträffande kunder, leverantörer och agenter förutsatt att relationen begränsas till ett ekonomiskt beroendeförhållande (ej närstående enligt definition ovan).
Det ekonomiska beroende som kan föreligga mellan två parter i kraft av handel med varor eller tjänster anses sålunda inte i sig vara tillräckligt skäl för att klassificera relationen som närstående. Härtill krävs att någon av parterna kan styra eller väsentligt påverka beslut hos motparten.
Både IAS och FASB framhåller det i och för sig självklara att enbart ett ekonomiskt beroendeförhållande (exempelvis en stor leverantör) ej skapar ett närståendeförhållande. Det är först när man uttnyttjat sin ställning för att påverka beslut som ett närståendebegrepp uppkommer.
I USA (genom FAS nr 14) och även internationellt (genom IAS nr 14) ställs krav på information om verksamheten ekonomiskt är beroende av vissa förhållanden (ej mot närstående). Dessa uppgifter går ut på att för delar av verksamheten (segment reporting) bl a ange geografisk och branschmässig verksamhetsvolym och lönsamhet. I USA tillkommer krav på information om kunder som svarar för mer än 10 % av försäljningen.
Bedömningen av vilka som ingår i kretsen av närstående sker för varje bolag för sig. Beroende på vilken information som anses som väsentlig för ett bolag kan ett bolag redovisa transaktioner med närstående medan motparten, om en ömsesidig närstående relation föreligger, kanske inte har anledning härtill. Svåra relationsfrågor kan uppkomma. Kan ett företag lämna information som motparten inte önskar offentliggjord?
En eventuell svensk rekommendation bör eftersträva att närmare precisera när ett närståendeförhållande föreligger, exempelvis genom att ange gränsen för innehav.
Närstående presenteras och transaktionerna beskrivs i årsredovisningen.
IAS kräver upplysning dels om de närstående som anses kontrollera (styra) eller utöva påverkan över företagets beslut, dels uppgifter om faktiska transaktioner med närstående.
Motivet att begära upplysning om närstående även om transaktioner inte förekommit är att affärerna kan påverkas i positiv eller negativ riktning. Observera dock att dessa upplysningar krävs endast när mer än 50 % av rösterna innehas av en fysisk eller juridisk person eller när ett bolag på annat sätt kontrolleras av en person eller hans familj. Överfört på svenska förhållanden skulle flertalet OTC-företag omfattas av denna bestämmelse. De flesta börsföretagen i Sverige lämnar redan i dag en rätt utförlig aktieförteckning, men stringensen och grupperingen skulle kunna förbättras i vissa fall.
I Sverige krävs däremot vissa upplysningar oavsett om de kan anses väsentliga eller ej. Exempel på detta är uppgifter om koncerninterna leveranser, löner och ersättningar till företagsledningen.
I detta sammanhang är det intressant att notera att 1975 års aktiebolagslag i dess ursprungliga lydelse föreskrev att ”i aktiebolag vari aktierna till huvudsaklig del äges eller genom förmedling av juridisk person, av en eller ett fåtal fysiska personer, skall särskild redogörelse lämnas för ingångna avtal och andra därmed jämförliga förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare”. Efter framställan från FAR togs denna bestämmelse bort med hänvisning till att särskilda upplysningar skulle lämnas direkt till taxeringsmyndigheterna (”blankett 10”).
Beträffande upplysningar om transaktionerna säger IASC för det första att likartade transaktioner kan sammanläggas. Transaktionernas typ och de komponenter (omfattning, principer för prissättning och oreglerat saldo) som erfordras för att förstå årsredovisningen skall anges.
Både FASB och IASC lämnar viss vägledning om vilka transaktioner som skall anges, men de är ingalunda uttömmande. Väsentlighetsprincipen utgör den första utgångspunkten.
Beträffande typer av transaktioner avför FASB normala ersättningar o dyl till företagsledningen från upplysningsplikten. IASC har ej tagit ställning i den slutliga rekommendationen.
Beträffande övriga typer av transaktioner sker ingen avgränsning, men viss vägledning lämnas hur beskrivningen skall göras. I IAS nr 24 anges att detaljuppgifterna bör bestå av beloppsmässig eller andelsmässig uppgift om värdet av den aktuella transaktionen, motsvarande beträffande ännu ej reglerade transaktioner samt uppgift om tillämpade principer för prissättning. I FAS nr 57 anges att transaktionerna skall beskrivas, att beloppen skall redovisas inklusive effekter av eventuellt ändrade principer sedan föregående år samt att utestående belopp skall redovisas jämte upplysning om hur dessa skall regleras i de fall detta inte framgår på annat sätt.
I den amerikanska anvisningen förutsätts att påstående om att transaktioner med närstående företagits på marknadsmässiga villkor (at arm’s length) kan visas.
IAS behandlar både koncernredovisning och det enskilda bolagets redovisning. I koncernredovisning behöver självklart inte uppgifter lämnas om de transaktioner och andra engagement som elimineras i sådan redovisning.
Enligt FASB behöver särskilda upplysningar inte lämnas i moderbolagets redovisning om denna publiceras tillsammans med koncernredovisningen.
Vid transaktioner som berör bolag som andelsredovisas (equity accounting) bör fullständiga uppgifter om närstående lämnas när berörda transaktioner inte elimineras.
Upplysningar och uppgifter om företagna transaktioner med närstående bör beskriva transaktionerna och deras innebörd och, så långt det är möjligt, visa eventuellt uppkomna effekter på bolagets resultat och ställning. Detaljrikedomen måste anpassas efter transaktionernas betydelse för bolaget, deras komplexitet och andra faktorer av vikt för förståelsen.
En särskild revisionsrekommendation (Statement of Auditing Standards nr 6 som också handlar om related party transactions) har utarbetats i USA. Häri sägs bl a att granskningen inte kan avslutas förrän revisorn förstått ”the business sense of material transactions”.
Exempel
Följande exempel på upplysningar om transaktioner med närstående har hämtats från amerikanska årsredovisningar. De gör inte anspråk på att vara typiska i någon mening.
Exempel 1
Bolaget köper ADB-tjänster från ett intressebolag enligt ett avtal, som stipulerar månadsavgifter på minst 4,1 mkr med årliga ökningar. Under 1984 uppgick inköpen till 55 mkr. Bolaget är skyldigt förvärva återstående aktier om avtalet sägs upp före 1998. Priset för ett sådant förvärv uppgår till 25 mkr jämte 51 % av balanserade vinstmedel hos intressebolaget.
Exempel 2
Bolaget har under året träffat avtal med L, varvid L givits exklusiv rätt att marknadsföra bolagets produkter under fem år. Till följd av avtalet har bolaget lagt ned sin egen försäljnings- och återförsäljningsorganisation. Bolaget budgeterar avsevärt lägre försäljning nästa år, men kommer genom den lägre omkostnadsnivån att kunna driva verksamheten vid den lägre volymen.
Bolaget ägs till 24 % av L, som därtill innehar konvertibla skuldebrev som efter konvertering innebär ett ägande på 43 %.
Exempel 3
Bolaget har i skriftligt avtal åtagit sig att betala till T, som är störste aktieägare i bolaget 1 mkr per år under tre år och har vidare i muntligt avtal åtagit sig att betala 1,1 mkr per år för forskning och utveckling samt produktutveckling.
Regler på den engelska börsen om närstående
I England finns regler om transaktioner med närstående som en del av börsstyrelsens regelverk. Börsstyrelsens regler är intagna i något som kallas Yellow book, se Balans nr 3 1986 om Londonbörsen. De täcker både introduktion på börsen och de skyldigheter som åvilar därefter (s k continuing obligations). De engelska redovisningsreglerna (SSAP) saknar däremot krav på upplysningar om ”related parties” av den typ som finns i USA.
Den engelska börsstyrelsens regler ställer krav på att bl a följande redovisas i årsredovisningen:
Styrelseledamöters innehav av aktier i det egna bolaget.
Uppgifter om övriga aktieägare när innehavet är väsentligt. Med väsentligt avses innehav som ger rösträtt på 5 % eller mer. Uppgifterna skall avse ägarsituationen högst en månad före kallelsen till bolagsstämman. Om ingen sådan ägare finns, skall detta faktum anges.
Uppgifter om väsentliga avtal som ingåtts under året eller som gäller vid räkenskapsårets slut, vari styrelseledamot eller väsentlig aktieägare är part. Väsentliga avtal har fått en egen definition på följande sätt:
vid låne- eller kapitaltransaktioner är avtalet väsentligt om dess värde överstiger 1 % av nettotillgångarna (eget kapital)
i övriga fall, när avtalets värde överstiger 1 % av bolagets totala försäljning, inköp, in- eller utbetalningar, beroende på vilket mått jämförelsen bör avse.
I dessa fall är väsentlig aktieägare den som innehar minst 30 % av rösträtten.
Uppgifter om att utföra tjänster för bolaget/koncernen som avtalats med väsentlig aktieägare enligt ovanstående definition.
Vid bolagsstämman skall vidare information tillhandahållas om de avtal som ingåtts med styrelseledamöter. Syftet sägs vara att nuvarande eller blivande aktieägare samt pressen skall kunna ta ställning till bolagets skyldigheter i händelse av förtida uppsägning av uppdraget.
Aktiebolagslagens regler
Några samlade riktlinjer för upplysningar om närstående finns som sagts inte i Sverige. Aktiebolagslagen innehåller dock flera bestämmelser av intresse i detta sammanhang; regler som syftar till borgenärs- och minoritetsskydd.
Otillåtna transaktioner
IAS eller FAS berör inte frågan om tillåtna/otillåtna transaktioner, vilket i sig är naturligt då de endast behandlar informationsproblemet. Det antas dock att transaktionerna skall avspegla det resultat som uppnås vid s k ”arm’s–length” transaktioner.
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser som begränsar utbetalningar till aktieägare.
utdelning förutsätter fritt eget kapital samt att konsolideringsbehov, likviditet och bolagets ställning i övrigt beaktas.
andra vederlagsfria transaktioner än utdelning, t ex förtäckt utdelning och gåvor, förutsätter också fritt eget kapital m m. Även inköpsrätter kan anses ingå i denna grupp.
aktieägare skall behandlas enligt likabehandlingsprincipen i ABL 9:16. Likabehandlingsprincipen innebär att beslut inte får fattas som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan när det är till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Vidare bör begränsningen beträffande gåvor (ABL 12:6) observeras.
Företagsledningen får ej utnyttja sin ställning för egen vinning.
Befogenheter för styrelsen och VD regleras i ABL 8:6. Beslutsförhet och jävsaspekter behandlas i samma kapitel. Exempelvis får inte styrelseledamot eller VD handlägga frågor om avtal mellan bolaget och tredje man om han i frågan kan ha ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagets. För styrelsen och andra som företräder bolaget gäller enligt 8:13 att de också skall iaktta likabehandlingsprincipen.
För en eventuell minoritet av aktieägare finns därtill regler som begränsar majoritetens inflytande. Även regler om minoritetsrevisor (ABL 10:1) och särskild granskare (ABL 10:14) bör noteras.
Lån till närstående
Närstående aktieägare, styrelseledamöter och VD och revisor antogs missbruka sin ställning att bevilja lån till sig själva, varför de förbjöds. Motiven var emellertid i första hand skattemässiga. Vissa upplysningar skall också lämnas, vilka väl i dag dock inte fyller någon vettig funktion.
REKOMMENDATIONER FRÅN STOCKHOLMS FONDÖRS BETRÄFFANDE INFORMATION OM TRANSAKTIONER MELLAN BÖRSBOLAG OCH NÄRSTÅENDE
”Mot bakgrund av betydelsen av respekten för kraven på likabehandling av aktieägare och av att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden upprätthålls har börsstyrelsen beslutat följande vid sammanträde 1986-03-06. Börsstyrelsen rekommenderar styrelserna i börsbolag att utan dröjsmål informera börschefen och offentliggöra beslut om vissa transaktioner mellan börsbolag (eller dotterbolag till dessa) och närstående. De transaktioner som här avses gäller affärer och avtal som är av icke oväsentlig betydelse för bedömning av bolagets ekonomiska resultat och ställning eller för bedömning av bolagets behandling av sina aktieägare. Med närstående avses sådana aktieägare, styrelseledamöter, företagsledare och andra som har möjlighet att i väsentlig grad påverka viktigare beslut i företaget, personer som nyligen haft sådan position samt dessa personer närstående familjer och företag (jfr §§ 6 och 11 värdepappersmarknadslagen).
Närstående kan vara såväl fysisk som juridisk person. Exempel på sådana slag av transaktioner mellan börsbolaget och närstående, om vilka information bör lämnas, är köp och försäljning av tillgångar, hyresavtal, finansieringsavtal, garanti- och borgensåtaganden och optionsavtal.
Avtal om lön, arvode, pensionsåtagande och andra liknande ersättningar av gängse typ omfattas ej av rekommendationen. Om offentliggörande av vissa uppgifter är till förfång för bolaget får bolaget, i samråd med börschefen, underlåta att offentliggöra den. Börsstyrelsen skall verka för att denna vidgade informationsplikt införs i det nya inregistreringskontraktet som är under utarbetande. Rekommendationen gäller med omedelbar verkan.
Börsstyrelsen utgår från att börsbolagen även i sina årsredovisningar lämnar den rekommenderade informationen.”
Upplysningar i årsredovisningen
I årsredovisning skall som bekant lämnas upplysningar som direkt eller indirekt berör närstående:
namn på moderbolag och dess moderbolag
andelen av årets inköp respektive försäljning inom samma koncern
fordringar på ej fullgjorda inbetalningar på tecknade aktier är en egen huvudgrupp i balansräkningen
fordringar och skulder till moder- eller dotterbolag skall särredovisas. Detta gäller även ställd pant och ansvarsförbindelser
löner och ersättningar till styrelsen och VD
koncernbidrag brukar särredovisas
I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.
Man kan fråga sig om inte redan denna bestämmelse borde leda till att i årsredovisningen bör upplysas om viktiga transaktioner med närstående.
OECD har fastställt vissa krav på information i årsredovisningar för multinationella företag. Dessa omfattar bland annat information om koncernens uppbyggnad inklusive direkt och indirekt aktieägande. Principer för prissättning av koncernens interna transaktioner skall också anges. Även uppgifter som ryms inom begreppet segment reporting (se ovan) ingår i OECDs katalog av viktig information.
Emissionsprospekt
I emissionsprospekt skall lämnas samma uppgifter som i en årsredovisning.
Därtill krävs vissa ytterligare uppgifter enligt ABL 4:22.
Näringslivets Börskommitté (NBK) har nyligen publicerat en rekommendation om prospekt, i vilken kravet på särskilda upplysningar om transaktioner med närstående markeras särskilt.
Översyn pågår även av börsstyrelsens inregistreringskontrakt och ändringar förväntas beträffande riktade nyemissioner, internationellt noterade aktier, offentliga erbjudanden m m.
Revisorn granskar transaktioner med närstående
Avsikten är inte att här närmare belysa revisorns uppgifter beträffande närstående transaktioner, men vi finner det ändå motiverat att lämna några kommentarer.
Revisorn har anledning att särskilt uppmärksamma och pröva om transaktioner med närstående innefattar otillbörligt gynnande. Givetvis styr principerna om väsentlighet och relativ risk omfattningen av revisorns insatser även här. Detta innebär då att alla mindre transaktioner inte alltid behöver prövas.
Som framgår av rekommendationen om förvaltningsrevision skall revisorn bedöma om förhållanden strider mot aktiebolagslagen. Särskilda svårigheter kan uppkomma beträffande närstående transaktioner, både vad avser informationssamlingen och bedömningen.
OTC- och andra börsföretag med en dominerande ägare har särskilt uppmärksammats som riskobjekt. Vår erfarenhet är dock att både styrelse och företagsledning är väl medvetna om sitt ansvar i dessa situationer och att revisorn inte har svårighet att etablera former för avstämning av även lämplighetsfrågor. Men det kan givetvis finnas undantag.
Revisorns främsta svårighet är att bedöma den ekonomiska lämpligheten av transaktioner. Han bör enligt god sed inte hänge sig åt ett allmänt tyckande. Här avslöjas ofta ett förväntningsgap. Revisorn kan också i vissa situationer oförskyllt komma i skottlinjen om exempelvis i en tvist mellan aktieägargrupper kritik framförs mot lämpligheten av vissa transaktioner, vilka revisorn inte kunnat belägga att vara otillbörliga.
En vidgad upplysningsplikt underlättar för revisorn i det fåtal situationer då han misstänker att missbruk av ställning föreligger. Vidgas kravet på information ställs revisorn inför nya gränsdragnings- och avvägningsproblem. Med gällande lagstiftning har revisorn dock redan nu möjlighet att kräva information om väsentliga förhållanden där likabehandlingsprincipen kan ha kränkts.
I en diskussionsgrupp mellan Börsen och FAR övervägs frågor kring revisorns roll i börsföretag. I ett särskilt meddelande klargörs att revisorn fullgör en viktig roll som rådgivare, men att revisorn inte har en självständig juridisk förpliktelse att granska företagens agerande enligt börskontrakt och god börssed. Gruppen undersöker nu lämpligheten av och förutsättningar för att vidga granskningsåliggandena.
Några slutord
Vad kan man då dra för slutsatser av genomgången? Den aktuella debatten och händelserna i vissa börsföretag har aktualiserat behovet av en utvidgad information om transaktioner med närstående. Börsstyrelsen har ställt särskilda krav på informationen och NBKs rekommendation om prospekt ställer även krav på särskilda upplysningar. Redan inom ramen för aktiebolagslagens bestämmelser om upplysningsskyldighet om väsentliga händelser kan intolkas att väsentliga närståendetransaktioner skall upplysas om. Utvecklingen kommer säkerligen att gå i riktning mot ökad upplysning även i icke börsföretag.
Vår genomgång av de internationella reglerna visar att dessa är mera långtgående än här motsvarande regler och framförallt att de ger närmare anvisningar i svåra definitionsfrågor, men de ger ändå inte vägledning i alla frågor.
Börsstyrelsen och NBK har genom sina nu publicerade rekommendationer aktualiserat nya frågor för företagsledningarna i sitt agerande liksom för årsredovisningsproducenterna. Man måste klargöra vad som avses med närstående, när en transaktion är väsentlig och hur informationen skall utformas. Börschefen torde inledningsvis ställas inför många frågor, inte enbart om förfångsklausulen, och kan antas forma praxis inledningsvis.
Upplysningar i årsredovisningen om närståendetransaktioner förekommer redan idag. Även om FAR inte skulle utfärda en rekommendation som omfattar alla företag torde börsföretagens beteende smitta av sig på övriga företag och utvecklingen generellt sett gå mot ökad upplysning.
Vår analys har visat att vi måste arbeta vidare mot en harmonisering med internationell praxis även på detta område. Det finns dock inte anledning att överreagera på aktuella händelser.
Företag och revisorer kommer att ställas inför delikata gränsdragningsfrågor och praktiska beskrivningsproblem. Vi avser att återkomma i kommande nummer av Balans med några försök till praktisk vägledning.
Det är viktigt att årsredovisningarna inte översvämmas av detaljinformationer som möjligen stillar nyfikenheten hos olika intressenter, men som inte har betydelse för bedömningen av bolagets ställning och resultat. Därför måste vi gå fram med försiktighet. Man kan överhuvudtaget fråga sig hur en information om effekten på resultatet skall se ut.
Genomgången av IAS och FAS-reglerna har visat att det är svårt att precisera vilken information som skall lämnas och hur.
Oavsett vad som händer på rekommendationsområdet är det viktigt att marknaden enas om att väsentlighetsprincipen skall tillämpas och därvid ställas i relation till effekten på totalföretaget, inte individen. Vidare bör FASBs regel om att normala transaktioner med företagsledningen inte behöver anges i årsredovisningar intas även i IAS och en eventuell svensk rekommendation. Börsen har i sin rekommendation följt detta mönster och undantar avtal med företagsledningen av gängse typ.
Krav på ökad information från marknaden och i årsredovisningen om närstående transaktioner kommer säkert att visa sig vara ett naturligt och verkningsfullt medel som leder till eftersträvad ökad varsamhet och respekt för likabehandlingsprincipen. Området lämpar sig inte för lagreglering, vilket erfarenheten visat. Men det måste dock få ta sin tid att i praxis utveckla informationen i dessa ytterst svåra avvägningsfrågor så att överdrifter och övertoner undvikes och väsentlighetsprincipen får ett så klart innehåll att meningslöst uppräknande undvikes.
I det praktiska arbetet finns det särskild anledning att observera att syftet med informationen primärt är att förbättra marknadens möjligheter att bedöma företagets ställning och resultat. Avsikten är inte att förändra rollspelet mellan styrelsen och bolagsstämman och indirekt överföra åtgärder till bolagsstämman för en överprövning.
Bertil Edlund och Claes Holmberg, auktoriserade revisorer, Stockholm