Redovisning: Efterlyses – Bredare debatt om redovisningspraxis i Sverige

Vi saknar en debatt om god redovisningssed utanför Balans. Och det kan ifrågasättas om det verkligen räcker med debatten i Balans.

Frågeställningen diskuteras av auktoriserade revisorn Erik Rydström i Stockholm i denna artikel. Han påpekar bl a att skattereglerna i allt större utsträckning påverkar redovisningsseden i Sverige. Parat med näringslivets bristande intresse för en bredare debatt i dessa frågor riskerar redovisningen härigenom en utformning som inte har sin grund i företagsekonomin utan i skattelagstiftningen.

FAR startade för drygt 10 år sedan en tidskrift för redovisning och revision – Balans. Ett syfte var att försöka ta hand om och om möjligt också leda debatten inom redovisnings- och revisionsområdet. Starten blev något trevande. Ny bokföringslag och ny aktiebolagslag skulle introduceras och vi fick ett nytt statligt organ på redovisningsområdet – Bokföringsnämnden – just när Balans skulle introduceras. Vi som var verksamma inom FAR kände ett behov av en något mer selektiv tidskrift än t ex Ekonomen. Det fanns också andra specialtidskrifter inom företagsekonomi vid den tiden, men vi var inte speciellt trakterade av hur de behandlade våra specialområden. Flera ledande revisorer var dock mycket tveksamma till projektet och spådde en snar död för tidskriften på grund av brist på kvalificerat material. Olyckskorparna fick fel. Balans är nu väletablerad. Det finns nu knappast några andra specialtidskrifter för debatt på hithörande områden.

De stora revisionsbyråerna publicerar egna ”newsletters” men ytterst sällan debatteras där redovisningsteori. I samband med Bohlins 50-årsjubileum publicerades en bok som berörde intressanta problemområden. Price Waterhouse har också givit ut en festskrift i samband med sitt firande av 50 år i Sverige. Den hade mer historisk än företagsekonomisk prägel. Inte tycks svenska revisionsbyråer eller deras ”partners” vara särskilt flitiga skriftställare vid sidan av vad de publicerar i Balans. Har vi egentligen någon riktig debatt i redovisningsfrågor i Sverige?

Det kan antagas att de auktoriserade revisorerna i sin yrkesutövning har mycket stor påverkan på redovisningspraxis. Bokföring, bokslut och årsredovisningar påverkas av revisorerna, men vilka deltar i debatten?

Professor Sten Jönssons forskningar (Balans nr 9/84) på detta område är mycket intressanta. Hur de personer som nu påverkar redovisningspraxis påverkat är väl ännu inte kartlagt.

Debatten i Balans

Till Balans 10-årsjubileum iordningställdes ett s k rubrikordindex (för åren 1975–1984). Av detta index framgår vilka som deltagit i debatten i Balans. Det går säkert att botanisera i detta index strikt vetenskapligt. Jag har roat mig med att göra några lekmannamässiga sammanställningar ur registret och gjort vissa jämförelser med Sten Jönssons utredningar. Ur Balans ”jubileumsregister” har jag plockat ut de författare som skrivit minst tre artiklar och därefter har jag studerat dessa närmare. Analysen kan säkert fördjupas och förfinas men några reflektioner tillåter jag mig ändå att göra.

Under de 10 år som Balans funnits har samma författare skrivit mer än tre artiklar i ca 60 fall. I något mer än hälften av dessa fall har det just varit tre artiklar som skrivits.

Hur ofta förekommer då de som är i ledningen i Sten Jönssons tabell i Balans?

De fem som påverkar redovisningen mest enligt Sten Jönsson har skrivit följande artiklar i Balans:

Dessa artiklar handlar huvudsakligen om redovisning (ej revision). En speciell grupp kan Rodhe och Rundfelt sägas utgöra. Knut Rodhe är jurist men han har en oerhört stark ställning hos de yrkesverksamma revisorerna, vilka gärna lyssnar på hans ”kloka råd”. Knut Rodhe har skrivit 12 artiklar under dessa 10 år och Rolf Rundfelt har publicerat sig 17 gånger. Det bör dock observeras att Rundfelts artiklar i viss utsträckning snarare är referat än rena debattartiklar.

En slutsats av min genomgång är att en tredjedel av de som styr utvecklingen på redovisningsområdet också förekommer som artikelförfattare i Balans. Flitiga skrivare i Balans i övrigt med minst 10 artiklar har varit:

Själv har jag skrivit 16 gånger men endast två gånger om redovisning. (Inom parentes anges redovisningsinriktade artiklar; övriga artiklar behandlar huvudsakligen revision.)

En slutsats är att av de 20 personer, som Sten Jönsson har registrerat som de mest betydelsefulla att påverka redovisningen i Sverige, så är endast 1/3 flitiga debattörer i Balans. De andras påverkan kommer således genom andra kanaler.

Debatten utanför Balans

När man nu konstaterat detta är det dags att ställa frågan: Vilken roll spelar Balans för rekommendationsutvecklandet? Svaret kan vara att det är praktiskt taget bara i Balans utvecklandet av rekommendationer och därmed också utvecklingen av god redovisningssed presenteras. Bokföringsnämnden tycks f n inte ha någon större inverkan på utvecklandet av god redovisningssed. Men finns det överhuvudtaget någon debatt utanför Balans? Är revisionsbyråerna i sig pådrivande?

Naturligtvis påverkar de kvalificerade revisorerna sina klienter. Naturligtvis utvecklas t ex i FARs redovisningskommitté själva rekommendationerna och genom FARs utbildningskommitté och IREVs kurser förs utvecklingen vidare.

Vad vi saknar är en debatt om god redovisningssed utanför Balans. Det kan väl också ifrågasättas om det räcker med debatten i Balans.

Bo Fridman har efterlyst en bredare debatt. Visst behövs en sådan debatt. Skrivs några böcker om redovisningsprinciper? Det fanns en debatt en gång i tiden. Alla minns vi väl Oscar Silléns ”Nyare balansvärderingsprinciper”. Men nu tycks debatten ha stagnerat eller rent av ha försvunnit. Säkerligen har tävlingen om bästa årsredovisningen stor betydelse för utvecklingen av i varje fall tekniken att presentera ett bokslut för omvärlden.

Professor Sven-Erik Johansson har någon gång sagt att det sannolikt är en mycket begränsad skara som kan konsumera de delikata publikationer som våra börsbolag ofta i lyxförpackning sänder ut i jätteupplagor till aktieägare, personal, styrelse och andra. Är det verkligen för övrigt rimligt med ett sånt enormt slöseri? Än värre är dock att tvinga småbolag att sammanställa 10, 15, 20 sidor av siffror, noter och analyser, som för alla utom för revisorn och en och annan duktig bankman, är meningslös läsning.

Inte bara ett svenskt problem

Nu är det inte bara ett svenskt problem med den avtagande debatten om redovisningsteori. USA-professorn Stephen Zeff har t ex observerat att allt färre av de stora amerikanska revisionsbyråerna deltar i debatten. Rolf Rundfelt har i Balans 5/85 refererat Zeffs teorier. Är det så att det är den hårdnande konkurrensen mellan revisionsbyråerna som gjort att revisorerna slutat debattera? Rundfelts slutsats i övrigt är så pass intressant att den förtjänar ett upprepande. I USA påverkar revisorerna utvecklingen genom att hänvända sig direkt till FASB. D v s genom en personlig uppvaktning kan man ha inflytande på redovisningsrekommendationerna. FASB är en bokföringsnämnd med heltidsanställd styrelse. ”Paradoxalt nog kan därför en bokföringsnämnd med heltidsanställd personal medföra en risk för att redovisningsdebatten tunnas ut”. Är det så att debatten har ebbat ut därför att alla förväntade sig att den grundläggande teorin skulle utvecklas av vår svenska bokföringsnämnd? FARs roll skulle väl bli att ta hand om de mer speciella och svårare redovisningsproblemen? Näringslivsorganisationernas intressen har ju också kanaliserats till bokföringsnämnden. Det är skattereglerna som påverkat redovisningen i allt större utsträckning. Skattemyndigheterna vill naturligtvis påverka utformningen av redovisningen så att taxering och kontroll förenklas. Härigenom får redovisningen en utformning som inte har sin grund i företagsekonomin utan i skattelagstiftningen.

Vem påverkar redovisningspraxis i Sverige? Behöver vi överhuvudtaget någon utveckling av praxis? Det är väl rätt bra som det är just nu?!

Erik Rydström, auktor revisor, Stockholm